Hälsningar från en parkbänk vid kanalen.

Jag har suttit på en bänk vid kanalen och läst berättelser av Stig "Slas" Claesson. Till detta har jag druckit en Bacardi breezer inhandlad på självaste systembolaget.
Måsarna cirkulerar, studenterna skriker sig hesa och molnen hopar sig. Båten paddan åker förbi. Guiden säger: Till höger ser vi en snubbe som gillar slas och dricker alkoläsk till mellanmål.
Jag känner mig låg på nåt vis. Minns att jag varit gladare än så här. Det skulle åska idag. Dom sa det på nyheterna. Då är det väl bäst att hålla sig inomhus, så inte blixten letar upp ens skalle.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Den långe holländaren

Igår drack jag öl med en hollandare som jag stötte på på nians. Han hette Bass och var på besök i våran regninga stad. Jag försökte komma på lite roliga sevärdigheter åt honom, men nämnde bara sjuans ölhall till slut. När han undrade om jag gillade stället berättade jag att jag aldrig brukar gå dit. Han tittade lite skumt på mig. Mellan varven frågade han mig "Hey man, where´s the girls?" Jag sa att jag inte visste var the girls var. När han reste sig från barstolen märkte jag att han var lång. Förbaskat lång. Efter att han kom tillbaka från dass påpekade jag att han var hyfsat stor. Jag frågade nyfiket om någon hade försökt slå ner honom någon gång. Det var det ingen som hade gjort. Sen berättade han att han hade en kompis i Holland som var 2.26. Själv var Bass 2.06.
Det räckte bra på nåt vis.

En rapport om nuläget.

Vart tog den soliga våren vägen?
Det hela är tungt nu. Därav frånvaron av ord här. Jag verkar sakna dom. Orden alltså.
Jag och min tjej har stagnerat. Vi klarar knappt av att prata med varann längre. Allt missförstårs av varann. Vi har pratat om parterapi, men för tillfället vet jag inte. Annars är vårt hem tyst som döden. Lite som i Kents "400 slag". Jag saknar vad vi en gång hade.

Knegar. Min brukare gillar Drängarnas "om du vill bli min fru". Ren och skär terror för öronen. Han gillar även Nordman. Ett själsligt mord. Smaken är delad - som baken. Det är en jävla tur.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Kontraster en regnig eftermiddag i maj.

I den svåraste, tuffaste och sorgligaste stunden i mitt och kvinnans kärleksförhållande. Det vill säga nu. Sitter jag i samma stund och reflekterar över saken, över en öl. Ensam. The master of reflection. Vid bordet rakt framför mig sitter ett gäng grabbar i vita marinmössor. En reser sig och kommer fram till mitt bord med en anteckningsbok i handen. Han frågar mig:
"Är du lyckligt gift?"
"Tyvärr inte" svarar jag.
Varpå han frågar:
Har du några råd till mig?"
Jag svarar, "tyvärr inte igen."
Först nu går det upp för mig att det är en svensexa. I min bitterhet tänker jag att han kanske ska ge fan i att gifta sig, eftersom han behöver massa goda råd i en grå anteckningsbok. Sen tänker jag att jag naturligtvis skulle svarat honom att han och hans kvinna aldrig ska sluta prata med varandra.
För sent... Gänget lämnar stället. Går glada vidare till nästa krog.

Lycka till.. han klarar sig kanske fint utan mitt råd.

Published with Blogger-droid v1.6.8

I sittande form.

Sitter i natten och tar några bärs
och en annan grogg och
lyssnar på bob hund och
Broder daniel.
Sämre och bättre
kan man ha det.

Inget nytt under solen.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Regn och badkar

Folk springer undan från regnet
men lägger sig i badkar
fyllda med vatten.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Matsnack, foodprat och lite skumm

Min gamla polare, min äldsta faktiskt från lågstadiet undrar ofta om jag aldrig äter hemma. Det gör jag faktiskt. I förmiddags åt jag ett knäckebröd med senapssill på. Igår åt jag tyvärr findus nyhet: Köttfärssås gourmet. När man värmde den i kastrullen såg det ut som det flöt upp blod från botten som lade sig på ytan. Det kanske var halall-slaktad köttfärs. Sent på natten sket jag skumm. Magen är fortfarande i olag. Tänkte man kunde skriva till findus. "Hej ska det flyta runt blod i er köttfärssås? Sen sket jag skumm. Ska det vara så? Hälsningar Sugluvan. Hejdå"

Tyvärr lagar nästan aldrig jag och min tjej mat ihop. Kan bero på att jag är en sopa i köket, att jag äter kött och hon inte äter kött, att jag är lat.
Sen tycker ju jag det är fantastiskt trevligt att äta ute. Allt från att bli servad, att sitta vid bordet och vänta på maten, kaffet efteråt, att tallriken plockas bort, att konversera om man är två eller titta ut på dårarna på gatan.
Tyvärr igen, blir man allt för ofta slagen av att så många ställen inte kan laga mat. Många verkar vara lika stora sopor som mig i köket. Jag menar om du har en pizzeria bör du kunna baka en god pizza. Eller alla cafeer som serverar kaffe som smakar röven. Finner det ofattbart. Har man ett cafe bör man kunna servera gott kaffe. Det är väl hela grundtanken med ett cafe. Man går dit för att dricka kaffe. Om inte tycker jag man ska stänga ner och sälja sig själv på loppmarknad sjukt billigt, nästan gratis eller helt till underpris.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Tre stycken

Jag såg National Treasure idag. Aldrig sett den innan. En totalt onödig film, som så många andra filmer.

Jag läser Bukowski-dikter igen. Hans tidiga verk. Otroligt klockren som poet. Har själv börjat nosa på poemen igen. Efter år av att knappt skrivit en rad. Med skrämda råttögon skriver jag mellan fem och tio rader per dag. Kanske blir en diktsamling innan jag fyller femtio. "Att suga på en banan i motvind" är arbetsnamnet.

Annars är månen full och jag är ful. Jag önskar verkligen att det var tvärtom. Om några veckor fyller jag 39 år. Man kanske skulle börja knarka då. Perfekt ålder. Min själ är gjord av cigarettpapper och en hund ute på gården försöker skära halsen av sig med en slö matkniv. Kärlek är en religion och kan bara hittas av den som tror på just kärleken. I garderoben bor en skallerorm som är hög på lim och rabblar satansverserna i obestämd ordning. Blommor dör när jag går förbi. Solen är lika rund som igår och i frysen ligger nedfrusna känslor som börjar brinna om de tinar. Mig hittar du här bakom tangentbordet med nervösa fingrar och med vener och ådror som studsar i hambotakt. Det är tisdag natt och det är väldigt lite att göra åt saken. Jag tror jag kryper in i mörkret och piskar mig själv till sömns med ett trasigt paraply.
Inget
mer
nu.

Kl.19.58

Har precis varit i vallokalen och INTE röstat. Efter att kommit från jobbet och sen sprungit till vallokalen efter att fått en vägbeskrivning av en cyklande bror duktig var jag till slut där två minuter i åtta.
Upp för trapporna. Valsedeln i kuveret. Smackibonk. Sköja till det med valpersonalen. Sen berätta att jag inte har något röstkort.
Det gör inget, sa dom. Bara du har leg.
Hala fram legget. De hittar mig inte i listan. Jag är i fel vallokal. Då spelar röstkortet en jävla roll. Fuck och röven.
Det var bara att kliva därifrån. Sluta att sköja till det. Jag knycklade ihop kuveret. Svor. Skickade det i papperskorgen istället för i unan.

Fram till att jag var tjugofem brydde jag mig föga. Min ansvarskänsla eller tro på samhället var svag och sval. Det är den väl fortfarande, men det här en utav de få tillfällen som den lilla människan har en chans att påverka. Dessutom hade vi inte sett moderaterna vid makten två perioder i rad på den tiden. Det hade heller inte letat sig in några folkdräktsklädda främlingsfientliga pajaser i riksdan.
Om de lyckas sno åt sig fler mandat än innan omvalet kommer jag känna mig bedrövligt skyldig för att inte min röstjävel ligger i den där lådan.

Upp till kamp! (nästa gång...)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Hunger och svält istället för melodifestival.

Jag och tjejen tittade på 2:ans film Hunger igår. Istället för melodifestivalen. Den hade total avsaknad av glitter, glada miner och glamour. Filmen handlade om I.R.A:are som genomförde två strejker i fängelse under åttiotalet. Den första var en smutsstrejk. Den andra var en hungerstrejk. Hela filmen var en potpurri av våld, misshandel, bajskletande, inzoomning av liggsår.
Det var deppigt, tungt, naket, sorgligt. Huvudpersonen i filmen dog av svält.
Filmen var verklighetsbaserad. Ingen melodifestival precis. Grundtanken om jag fattade det hela rätt var att de var ute efter att bli respekteradekulle få som politiska fångar. Det skedde aldrig. Åtta andra fångar dog i hungerstrejken.

På spårvagnen till jobbet i morse klev det på en tjej i ridkläder. I handen hade hon en piska. Hon kanske skulle hem och läxa upp sin man. Eller så skulle hon rida.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Precis så här känner jag!!!!!!

Fuck off and die!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Föda för ett dåligt humör.

Jag blev på bedrövligt dåligt humör plötsligt. pascifisten i mig känner att jag måste slå ner någon. jag känner för att välta en elefant eller slå foten genom en brevlåda. Att jag har ont i nacken gör inte saken bättre. eller att jag gick till den där råsunkiga kineserian för att käka lunch, trots att jag svor på att aldrig gå hit igen efter sista besöket. Varför? För att de har buffe och snubbar och snubbor som äter av den hostar i salladen och snyter sig i händerna. Nu är jag dock säker. detta var sista besöket. Snubben jag såg idag hade ris och sötsursår runt HELA munnen. det såg ut som ett kinesiskt tomteskägg. han satt och harklade sig och när han hostade flög det ut riskorn ur munnen på honom som landade på heltäckningsmattan. Nu sitter jag på uteserveringen och dricker en kaffe. Kaffet är över förväntan. Jag försöker tänka på rosor, kvinnoben, en iskall öl i öknen, lejon, glittrande hav i solnedgången.... Jag tar en klunk kaffe och ett ljuvligt bloss på ciggen. Snart gosse, blir det bättre tänker jag. men det blir det inte. För i ena hörnet av korsningen står en man lutad mot en lyktstolpe. han svär och hostar och harklar sig. I andra hörnet står en hund och skiter. Ägaren visslar och går vidare och lämnar den rykande klumpen på gatan.
Snart blir det bättre tänker jag, reser mig och lämnar helvetessyltan.

Published with Blogger-droid v1.6.8

svartgröna och snutar everywhere.

Jävla huvudvärk. Har varit och ätit på sibylla. Där var det fullt med snutar. Hungriga snutar. Inget bra om man har snutnoja. Med hörnstenen hamburgare i kostcirkeln orkar man nog styra upp lite stökiga fotbollsfans. Det är nämligen match mellan ifk och gais. Jag har suttit på lassasino och tittat på de grönsvarta. Jag har för mig att jag sett det hela på animalplanet.
jävla hövve. Nu ska jag repa...

Published with Blogger-droid v1.6.8

Middagsdags

Det kurrar i magen. Dags att käka. Ska bara ut och skjuta fyra lamm först.

Till efterrätt blir det bräserad kaninpung med friterade rävstickor och chokladsås.

Sömnen den djäveln.

Jag är inne i en trötthetsperiod igen. Brukar hända några gånger om året. Ingen gaist. Inget jävla anamma. Jag satt och nickade till på spårvagnen idag. Händer nästan aldrig. Somnar på momangen när jag lägger skallen på kudden. Händer nästan aldrig. Insomningen är i vanliga fall en process, en ritual, men det är ju skönt att sova. Härligt att sova bort bort massa timmar av sitt liv. Sova som ett barn och vara nöjd över det. Tyvärr låter jag inte som ett barn när jag sover. För en dryg vecka sen har jag börjat snarka. Högt så det dånar. Flera gånger per natt är det någon som skakar min axel och ber mig vända på mig för att det brakar i sovrummet. Det är min tjej som inte får sova när stridstanken mejar sig in i sovrummet. Livet är orättvist, men det visste ni väl redan

Nu måste jag sova. Det kan vara min nya hobby.

Att cykla nr.2 (Poem på begäran av Andy Boy.)

Jag cyklar.
Upp för backar.
Ner för backar.
Som en dåre med
solen i mitt fejs och med
en knuten hand i fickan och med
vinden i min rygg.

Förbi gula hus och
vrålande alkisar,
kärringar med gångstavar och
glassätande män i hattar.

Förbi skitande hundar och
smackande tjackpundare,
uteservering, torg,
skuggbeklädda skogspartier och
kvinnor med
breda arslen och barnvagnar.

Mot hela stans omfamning.
Mot grönt och rött.
Mot våren, sommaren och
bättre tider.

Mot ditt blonda hår,
dina frusna händer och
dina framdrejade lår.

Jag cyklar till
benen gråter och
lungorna blöder.

Jag cyklar till
röven svider och
själen lider.

Sen sätter jag mig
på en bänk.
Flåsar och pustar ut.
En man med skev mustash
och för korta byxor
frågar efter eld och
sen efter min plånbok.
Till sist frågar han
efter min själ.
Jag tänder hans cigarett.
Jag lyckas tända hans cigg
på första
utan att lågan släcks.
Triumf
i Svedalas Windy City.

Jag tänder en egen.
Röker den, sen
har jag foten på
pedalen och
cyklar jag snart igen.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Att cykla...

Jag har plockat fram cykeln igen. Cyklar upp för backar. Ner för backar. Förbi dårar, gula hus, alkoholister, narkomaner, glassätande jeppar. Det är tungt. Benen säger nej, men jag pressar ilsket på. Tycker man borde jämna ut den här stans alla backar. Kavla ut dem till plan mark.
På Valborgsmässonatten kom jag cyklande på Vasagatan. Där mötte jag en fullskalle i keps som sa: Ge fan i och cykla här din skäggiga jävel! Visst är jag skäggig och ibland är jag jävlig, trots att det nu var han som gick mitt i cykelbanan och betedde sig som en röv. Kanske skulle utrusta cykeln med en utfällbar boxhandske istället för ringklocka.

Osama bin Laden är död. Han har varit ute och cyklat för sista gången om man säger så.