Att cykla nr.2 (Poem på begäran av Andy Boy.)

Jag cyklar.
Upp för backar.
Ner för backar.
Som en dåre med
solen i mitt fejs och med
en knuten hand i fickan och med
vinden i min rygg.

Förbi gula hus och
vrålande alkisar,
kärringar med gångstavar och
glassätande män i hattar.

Förbi skitande hundar och
smackande tjackpundare,
uteservering, torg,
skuggbeklädda skogspartier och
kvinnor med
breda arslen och barnvagnar.

Mot hela stans omfamning.
Mot grönt och rött.
Mot våren, sommaren och
bättre tider.

Mot ditt blonda hår,
dina frusna händer och
dina framdrejade lår.

Jag cyklar till
benen gråter och
lungorna blöder.

Jag cyklar till
röven svider och
själen lider.

Sen sätter jag mig
på en bänk.
Flåsar och pustar ut.
En man med skev mustash
och för korta byxor
frågar efter eld och
sen efter min plånbok.
Till sist frågar han
efter min själ.
Jag tänder hans cigarett.
Jag lyckas tända hans cigg
på första
utan att lågan släcks.
Triumf
i Svedalas Windy City.

Jag tänder en egen.
Röker den, sen
har jag foten på
pedalen och
cyklar jag snart igen.

Published with Blogger-droid v1.6.8