Upp för trapporna. Valsedeln i kuveret. Smackibonk. Sköja till det med valpersonalen. Sen berätta att jag inte har något röstkort.
Det gör inget, sa dom. Bara du har leg.
Hala fram legget. De hittar mig inte i listan. Jag är i fel vallokal. Då spelar röstkortet en jävla roll. Fuck och röven.
Det var bara att kliva därifrån. Sluta att sköja till det. Jag knycklade ihop kuveret. Svor. Skickade det i papperskorgen istället för i unan.
Fram till att jag var tjugofem brydde jag mig föga. Min ansvarskänsla eller tro på samhället var svag och sval. Det är den väl fortfarande, men det här en utav de få tillfällen som den lilla människan har en chans att påverka. Dessutom hade vi inte sett moderaterna vid makten två perioder i rad på den tiden. Det hade heller inte letat sig in några folkdräktsklädda främlingsfientliga pajaser i riksdan.
Om de lyckas sno åt sig fler mandat än innan omvalet kommer jag känna mig bedrövligt skyldig för att inte min röstjävel ligger i den där lådan.
Upp till kamp! (nästa gång...)
Published with Blogger-droid v1.6.8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar