Jag kommer inte ur den här sörjan. Idag. Den här degen... Det kändes direkt när jag vaknade idag. Den här dagen är fel. Ibland går tiden alldeles för fort. Ibland finns det alldeles för mycket tid. Som idag. Är trött på mitt eget sällskap idag. Mina nermalda färdigtänkta tankar. Mitt stötvis återkommande vemod. Skulle vilja ha HENNE sittandes mitt emot mig berättandes saker om allt möjligt mellan himmel och helvete. Jag skulle bara lyssna och lyssna och skratta till då och då. Och le ända inifrån.
Har en vän som beskrivit sin sista upplevda tid som att gå rakt in i en betongvägg varje gång han vaknar... och en annan vän som inte svarar i telefon en del dagar, det är de dagarna hon inte vill leva... och under ett samtal med en annan vän inatt konstaterade han att leva i 50 år till med tanke på hur världen ser ut och alla dårar som omringar en överallt, kan mellan varven kännas som en ganska tung uppgift...
Märkte precis att Hal Hartleys filmmusik finns på spotify. Skulle vilja se om alla hans filmer på rad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar