Anvil

Såg anvil-dokumentären som svt visade igår. Missade den när den var med på göteborgs filmfestival för några år sedan. Tillhör dock inte en av dem som missat Anvil totalt, vilket jag är ännu gladare för nu efter att sett filmen. Det ä just vad dokumentären handlar om. Ett band som varit med på de stora festivalerna med alla de stora banden. Släppt massa plattor och ändå känner bara en handfull till dem. Den handlar även om att aldrig ge upp utan till varje pris följa sin dröm. Hängivelsen och tron på att lyckas är vacker och total och följer med i filmen från början till slut som en röd tråd.

Hörde Anvil första gången när jag var nånstans mellan 10-12 år. Låten var metal on metal på skivan med samma namn. Minns hur rått gitarrljud de hade och trummisen var en jävel till att banka på. Man hade inte hört något liknande sound. Är fortfarande ett av mina absoluta favoritband från den tiden. De första plattorna är helt grymma.

Det mest komiska eller ironiska, men också det sköna är att efter dokumentären fick Anvil ett rejält uppsving och har väl i slutändan lyckats med sin dröm