lördag 22 november 2008

I Jakten på THE LADS!


Jag har blivit enormnt sugen på att lira med ett band igen. Som sångare. Saknar allt vad det innebär. Musiken. Jammandet, Göra bra låtar. Allt runt omkring. Dricka folkbärs efter ett lyckat rep. Dricka starköl efter ett lyckat gig. Må som en jävla rööööv två timmar innan man går upp på scenen.

Så jag har checkat in annonser på band som söker sångare. Rätt sångare för rätt band bestående av sköna snubbar, men inte hittat nåt någonstans. Tänkte att jag får sätta in en annons att en sångare söker band. Jag kryddade till den med lite attityd och väntade på att jag kunde välja och vraka som en buffel bland inramlade svar.

Det lät inte vänta på sig. Det första samtalet kom från en snubbe som spelade i ett rockband av nåt slag. De hade egna låtar, men ville bara spela covers live, för då var det enklare att få spelningar. Hmmmm... Jag frågade snubben vad bandet hette. Han svarade: Eftersom alla i bandet jobbar på samma arbetsplats heter vi four at work. Hmmmm... (och ja, ni har gissat rätt: at stavade de med @.) Dessutom skulle jag lägga märke till den grymma gittaristen när jag lyssnade på låtarna. Sorgligt nog lade jag inte märke till någonting. Jo! att en av låtarna hette: After work och behandlade ämnet: Då får jag göra vad jag vill... Christ.

Nästa snubbe som ringde bodde 40 mil härifrån. När jag frågade hur vi skulle ses i replokalen svarade han bara trött att det skulle vi inte. Han kunde skicka över låtarna, så kunde jag lägga sång på dem, skicka tillbaka dem. Om det blev bra, kunde vi kanske ses nån gång i framtiden. Och göra vad då? Ta en kaffe eller? Hmmm... Fan jag vill ju bara lira...

När den tredje snubben som ringde svarade jag inte ens, men jag lyssnade på telesvararen. Han lät mer bakom flötet än de två första. Och bandnamnet... var värre än arbetskamraternas. Jag luskade reda på dem på nätet och hittade dem ganska snabbt. Bandbilden var nåt i hästväg: sju tungt överviktiga 50plusare bakom notställ på en scen som såg ut tillhöra en skolaula eller frikyrka. De hade en låt som handlade om en busschaufför. Det var synd om busschauffören när han fick köra samma bussrunda om och om igen. Hmm...

Det är inte på nåt sett meningen att vara nedlåtande i detta inlägg. Lycka till med era band och hela skiten, men allvarligt ska det va så jävla svårt att hitta rätt? Hmmm... vill ju bara hitta några shyssta lads som vet vad de pysslar med.
Ett annat problem är denna staden. 90% av alla band vill ju bara spela metal. Skitbra om man vill spela metal. Mindre bra om man inte vill...

I the dirt kan man läsa om när Nikki Sixx söker efter band att lira med (innan mötley biildas) Från början när han ska provspela med banden har han alltid med sig basen och får också uthärda att provspela med dem. Han kommer på ett knep. I fortsättningen lämnar han basen i bilen, går in, lyssnar på bandets låtar. När de frågar om han vill provspela säger han att han bara ska hämta basen i bilen. Sen sätter han sig bakom ratten och kör därifrån... Klockrent!

Hmmmm....Hmmmm....Hmmmm

Inga kommentarer: