Tågutflykt

Åker tåg. Till Skövdejävel. Åker tåg med hatkärlek. Det jobbiga med att åka tåg är om det kränger och jävlas för mycket. Om det är för mycket svettiga typer. Då får nämligen Johan små panikattacker och blir väldigt nervös. Och en liten attack kan ju alltid växa sig större. Har medecin med mig. Det vill säga en fölköl. Öl för (sicket) folk. Har ni hört nåt så dumt?
Det trevliga med att åka tåg är just att det är det. Trevligt. Man kan titta ut genom fönstret och se massa sköjiga saker. Ensamma människor som sitter och gråter på en stubbe. Bönder som gräver ner sig på sin åker. Fölk som knullar ner sig i skogsgläntorna. Knarkare som dealar knark i fallfärdiga stugor.
Åker på ett sånt där tåg med vinröda säten och träpaneler. Tåget är äldre än mig. Tjusigt.
Är framme nu. Klarade livhanken även denna gång. Helt jävla fantastiskt! Nu ska jag. nog ställa mig på Skövdes torg och vråla lite obsceniteter.
Okaj! Haj! Sugluvor!

Glömt

Glömde visst bort att jag hade en blogg här. Gick till affären en gång , väl där glömde jag bort vad jag egentligen gjorde där. Ibland känner jag att jag skulle vilja ha barn, men sen glömmer jag bort att jag inte har nån tjej. En tjej är inget man bara går runt och har. Något som jag ibland har glömt, när jag haft en tjej.
Jag och trummisen i bandet är ganska glömska. Ordet "glömt" brukar florera åtmindstonde ett par gånger när vi ses. Annars är egennamn bara att glömma, eftersom de är helt omöjliga att komma ihåg.
Kommer dock ihåg var jag bor, att jag snart är fyrtio, min första cykel, en krog i Birmingham, familjens katt och när den skrapades upp från gatan efter att blivit överkörd. Minns min första cigg och kräkfesten därefter.

Hade egentligen någon slags tanke med det här inlägget, men det har jag naturligtvis glömt.

Claes Eriksson (GAS)Det görs alldeles för mycket musik

Fantastiskt rolig låt. Och video. Och text. Fyyyy fan!

(Parantesen)

Du vill bara bli en parantes.
Ett litet mellanrum
där lätt förklaring ges.

Bob hund - "Det regnar och brinner"

Jag ljuger och kompenserar sen lögnen med sanning.

De sista meningarna i det förra inlägget är rent ljug. Alltså när jag berättar vad jag har tagit bilder på. Är tvungen att erkänna det nu, eftersom det var min bästa polarkompis i malmö som hade frågat i kommentarsfältet om jag inte kunde lägga upp några av bilderna. Det kan jag ju inte. För de finns inte.
Tänkte kompensera det hela genom att lägga upp en bildserie nu istället. Dock inte fullt lika fantastisk som "ljugbilderna" hade varit.


Så här ser jag ut när jag funderar. Just nu funderar jag ganska mycket. Bland annat över att fylla fyrtio. Laddade ner en betaversion av ett bildbehandlingsprogram (testversion innan den helt färdiga versionen utkommer) för några dagar sen. Så känns min existens lite grann. Som en betaversion. Det kändes okej när jag fyllde trettio. Då sket jag i vilket och knäckte en bärs till. Jag anade inte att livet skulle springa så fort. Det gör det. Inget är för sent. Jag är bara lite sen. Till bussen. Och ibland till livet...
Toapappret som står på bordet är inget runkpapper. Det används till att torka sig runt munnen efter pizzan eller köttfärssåsen. Saltkaret som står där är inte till för maten. Det strör jag på ollonet. Det ger tur i kärlek. Eller var det bakom sig man skulle kasta saltet? Eller var det när man ser en svart katt? Eller var det en svart katt man skulle kasta bakom axeln när man snubblar på ett saltkar? Ja, vad fan vet jag?


Det här skivomslaget står längst fram i en utav mina sju vinylrader. För att väcka kommentarer när någon ser det och är och hälsar på. Men det är det nästan aldrig någon som är. När min mamma såg det sa hon "ush då!" När min syster såg det sa hon "oj då".


Här är mitt kylskåp. Vin eller bärs till pizzan? Eller bara vin och bärs? Fanns väl någon programserie för längesen där de gick hem till kända figurer och lagade ihop något fräsigt av deras junk i kylskåpet. Om jag nu hade varit känd hade de bara behövt plocka ut grunkerna från kylskåpet och sätta sig äta upp skiten under tystnad. Kanske det var så det var. De kom hem till Skara-Bert och hittade bara semlor och princesstårta och insåg att de fick lägga ner hela programidén.

That's it boy!

Ett inlägg i vidrighetens tecken.

Jobbat helg. Tar nu igen mig med en bärs på sejdeln. Det är min tur nu. Sovit fyra timmar per dygn de tre sista dygnen. Jobbat tio timmar per dygn de tre sista dygnen. Otroligt kass kombination. Sett spöken visa rövhålet i sömnen. Alltså i min sömn. Spökerna var vakna och hade dålig andedräkt och såg ut som uppbrända Rickard Sjöberg-kopior. Vaknat i en pöl med svett, men eftersom jag numera har ett king size loft bäddat för två om hon skulle kliva in och ställa mitt liv på högkant, löser jag det hela genom att rulla över på hennes sida. Den torra sidan. Fram tills hon kommer hit för att stanna.
Igår kan ha varit en av de vidrigaste jobbdagar jag upplevt. Efter att väckt, klätt på och fått min brukare i soffan framför tvn vrålade han mig i fejset efter att jag upprepat hans kommando med en fråga bara för att försäkra mig att jag hört rätt. Händer inte så ofta, men jag kan lova att det inte är en bra början på en morgon. Med denna start i innerfickan kom den riktiga explosionen på eftermiddagen. Vi tjafsar nästan aldrig, men hans humör hade inte släppt. Snacka om att kasta fotogen, bensin och T-röd på elden. Jag försökte hålla mig lugn, men efter sista tidens påfrestningar var det svårt. Jag släppte lös. Jag gick ut i köket och diskade och svor. Han satt kvar där han satt, njae han ju inte så mycket val, och grymtade med det lilla av artikulerande han har kvar. Vi sa inte hejdå när jag gick. Idag har vi varit mycket snällare mot varandra...
Såg för övrigt Independence day i helgen för första gången i mitt snart fyrtio år långa liv. Kan lätt säga att det är den sämsta och vidrigaste film jag sett. En större karikatyr på USA:s redan uppblåsta ego har jag aldrig skådat. Då pratar jag inte den gemena amerikanen man träffar på gatan. I filmen är hela världen involverade och drabbade av det där jävla jätte-mongo-ufot. Att göra slut på det I slutet av filmen så ska jävlar i mig hela jävla världjäveln få veta att "det var vårt land (USA) som räddade jorden från dess undergång". Troligtvis för att rättfärdiga "USA on tour" där det inte gått så bra.
Och för övrigt, nii är inget land era idioter, ni är en kontinent. Kan tänka mig att den här filmen var en stor inspirationskälla för hur ondska ska utplånas för George Junior Buske. Vidrig och komisk film. Komiskt är det när presidenten i filmen själv sätter sig i ett stridsplan med de klingande orden: (typ) "I may be the president, but im a pilot. Lets kill this bastards." Ha ha ha, Ja jädrans vilket skämt!
Har förövrigt köpt en ny kamera sen de där förbenade sugluvorna stal min. Känns grymt bra. Har redan tagit ett foto på mina stela strumpor, på en sovande alkis i en busskur i mockfjärd och en trebent hund som bar versease-handväska.

Det kändes mycket enklare på den tiden...

22 mars, 2010. Det är en baugette.

Pizzamatematik

Efter att nu morsan käkat sjukhusmat en tid, började hon igår helt lyriskt prata om pizza. Sjukhusmat är ju inte direkt känd för att bränna upp smaklökarna. Idag skulle syrran ta med en pizza när hon hälsade på morsan. Kan se euforin framför mig som måste ha utspelat sig.
Själv har jag ätit minst två pizzor i veckan de senaste fem åren. Förutom de två sista månaderna då jag dragit ner till en i veckan. Stort. Räknade ut igår att det blev 520 pizzor. Allt för en ringa summa av 41600 kronor. Om man hade bakat ihop alla 520 pizzor till en enda pizza kunde man kanske baka in hela mitt hyreshus i deg. Kråkfest... Ett inbakat hyreshus tack! En hyreshus special tack, med extra mycket kebabsås, ja inbakad för djävulen!
Skulle man räkna ut hur många öl jag druckit sen 1998 då jag flyttade till Göteborg och vad det kostat skulle jag nog bli en kristen absolutist (funderar på om man ska ta en bärs ikväll.)

Sist vill jag bara säga att jag har en ny idol. Min morsa, för att hon är den starkaste kvinna jag har mött

Inte JUST mig

Hittade den här lilla skriften bland mina dikter som jag trodde var försvunna. Skriven för många år sen. Undrar vem den är riktad mot... Keine anung! Kan vara en riktigt kallhamrad bitch. Kan vara ett fantasispöke. Hur som helst är det lite trist att man sällan är så kompromisslös som personen (jag i detta fall) i fråga är i skriften. Bara ett kort tag kanske, precis i det läge när man verkligen har fått nog...

Hon säger att hon har längtat efter mig och vill ses. Men jag säger som det är. Att hon inte har längtat efter JUST mig, utan bara någon. Hon säger att så är det inte alls, men jag avbryter och säger att det är jag som har längtat efter JUST henne och att hon betyder för mycket för mig och att jag inte bara är någon. Vill inte bara vara någon. Då kan hon lika väl sätta mig i koppel. Sen kan vi gå ut och göra stan. Jag bränner alla mina stålar på dricka till oss, jag bränner upp mitt hjärta på en enda kväll, på en enda person som bara vill ha någon. Hon virar in mig och kan göra precis vad hon vill för nu lyder jag hennes minsta lilla vink. Under knullet så tittar jag henne i ögonen och ser henne, men hon ser bara någon. När hon somnat så ligger jag vaken och tittar på hennes lena rygg och hur hennes hårsvall breder ut sig över kudden. Jag kliver ut därifrån tidigare än väntat och är nu den kärlekskranka polaren Pär med skjortan smutsig och blicken blank. Hon hör att det är någon som stänger hennes dörr. Men jag vet att det inte är någon: det är JUST jag. Det känner jag lika tydligt som mitt hjärta som håller på att explodera eller implodera som degig modell-lera.
Så jag säger.. Nej vi ska inte ses och du har inte längtat efter JUST mig, du har bara längtat efter någon. Jag vet inte vem det är. Jag bara vet att det inte är jag, för jag är inte bara någon.

Inte om du frågar JUST mig.

Morsan 2

Jobbar för första gången på en vecka idag. Känns som hundra år sen. En vecka sen morsan opererade sig. Efter att sen ha varit sövd i två dygn började hon långsamt vakna upp. Igår provgick hon för första gången och idag har hon fått sin första fasta föda. Efterrätten hade hon dissat hårt. Man lurar inte i den kvinnan vad för slags smörja som helst. För varje dag man hälsar på får man tillbaka lite till av sin gamle hederliga mor. Underbar känsla. Det är en stark dam vi pratar om. Gjord av stål känns hon övertygad att hon ska fixa sig tillbaka in i livet. Mycket känslor flyger fram och tillbaka och ibland är det svårt att ha kontroll. Har varit omöjligt att veta hur man ska reagera inför olika situationer eftersom allt är nytt. Det är en lång väg till att hon är helt rehabiliterad, men det känns fantastiskt efter att vi nu har vunnit tillbaka vår mor