Väskan och morsan

Kan ha upplevt mitt livs värsta vecka. I tisdags blev min väska snodd på Mac Donalds. Där i låg min kamera jag använder dagligen. Tar foton på det mesta jag ser... nu gör jag inte det längre. Vände mig bort i två sekunder sen var väskan historia. Där i låg även min sångtextbok. Hoppas de jävlarna sjunger texterna när de dansar runt granen.

I onsdags natt åkte min morsa in på sjukhus efter sex timmar av andnöd och smärtor bröstet. Hjärtklaffen glappade. Vid röntgen inför operation fann de även att hon hade förstorat och försvagat hjärta och en förträngning på aortan. Under röntgen gick även ett kranskärl sönder. Händer en på tusen sa de. Sveriges främsta hjärtkirurg och ett team på 15 personer opererade henne i fyra timmar. Chansen att morsan skulle klara sig var ca 50% på grund av alla komplikationer som hittats på vägen. En multioperation. Hon opererades i torsdags natt och ligger fortfarande nersövd med respirator för att samla kraft för uppvaknandet. Ångest, frustration och oro har varit olidlig. Och är fortfarande. Samtal med sjuksköterskor, doktorer och nära relaterade. Min mor har alltid tagit hand om sig själv. rört på sig, ätit rätt, druckit lagom. En rutinoperation blev något helt annat. En mardrömsresa. De tror att skadan är medfödd eller har uppkommit i tidig ålder. "Er mor har gått runt sjuk väldigt länge utan att veta om det", sa kirurgen. Min morsa, min mamma. Hon som har gett mig och mina syskon livet.