Grunkor, grunks och grunkisar

Flyttade alla mina grunkor till lyan igår. Grunksen var utspridda över halva stan. Högsbo, Landala, Torpa och Gråberget. Mycket åkande och en del bärande, men nu bor jag där jag bor och jag tänker fanimig stanna. Känns lysande.
Var även hos mitt sista ex och hämtade lite saker som blivit kvar sen jag flyttade ut från hennes lägenhet. Har varken sett henne eller pratat med henne en enda gång sen dess. Fyra månader sen. Tre år tillsammans. Jag frågade om man inte fick en kram. Hon undrade varför hon skulle krama mig... och det kanske hon hade rätt i. I övrigt var hon onödigt otrevlig, irriterad. Skadeglad över att min cykel var utrensad från cykelförrådet. Noga med att få mig att veta att jag och det vi haft var historia för längesen. Ett motsägelsefullt sätt att visa det på. Kan ha varit det mest otrevliga möte jag råkat ut för när det gäller ett återseende av ett ex. I stunden förvånade det mig att jag varit ihop med den kvinnan överhuvudtaget. Det hela gjorde mig deppad. Som att hälla piss på något som redan är begravet.
Efter flytten bjöd jag mina flyttkompanjoner på pizza på Galliano. Klockan var typ halvtio och alkisarna började nå sin smärtgräns. Alla deras meningar började typ med: En sak ska jag säga dig... Det finns ingen som vet så mycket om bla bla bla som jag... osv. Sen blev de ovänner och bad varann dra åt helvete. Pizzorna var det mest undermåliga jag skådat. Fick sju små köttfärsbitar på min caruso. Mer pålägg på en fryspizza. Vi sket i det för vi var hungriga som troll och bedömde pizzorna till de godaste vi nånsin ätit.
I morse vaknade jag i Johanneberg. Det har aldrig hänt. Varken i nyktert eller bakfullt tillstånd.