Metalspöken

Tager just nu en bärs på Götas efter ett besök i en nyöppnad skivaffär här i majorna. Insåg när jag tittade i vinylbacken med metal att jag för ca femton år sedan inte skulle sålt så många av mina metalvinyler. Vissa av dem ligger på mellan 200-500 spänn styck idag. Jag sålde mina för priset av ett sex-pack. Var ganska trött på metal då, efter att börjat lyssna på det sen fyra års ålder. Och sex-pack var väl roligare...

Sen har jag fått för mig att det ibland spökar i vår lya. Flertal gånger olika nätter har jag hört hur det brakar till. Som om något trillar i ett skåp eller rasar ner från en bänk. När jag sen tar ett varv runt i lägenheten hittar jag inget avikande. Igår när jag och tjejen låg och vilade i vardagsrummet hördes plötsligt ett långt utdraget braaaaak. "Vad ända in i helvetet", hann jag säga. Sen kom den slutgiltliga smällen. Det var en utav mina tavlor som vi hade satt upp förra helgen. Kroken hade lossnat. Sen hade tavlan kasat längs väggen, tagit paus när den landat på skåpet nedanför. Kasat längs skåpet och slutligen landat på golvet med ett brak. Ramen var knäckt. Det var feta märken i den nyslipade parketten och det låg glas över hela golvet.
Min tjej köpte lyan av en gammal sträckrökande tant som var sjuk. Bitter gissar jag också på. Nu ger hon igen (trots att jag inte tror på såna grejor).
Vi sa fan i kör och om varandra. Min tjeja blev ledsen över parketten. Jag blev ledsen över tavlan.

Published with Blogger-droid v1.6.7