Jag smekte hennes kind
och sade att det vi hade tillsammans
var fantastiskt,
men att det inte kunde beskrivas med ord.
Hon vände sig mot mig och svarade:
"Och ändå, nu har du gjort det
och då är det borta"
Hela natten försökte jag ta det tillbaka,
men det var för sent.
Nästa morgon delade vi upp våra saker.
(text från "Man kan inte svika sin bäste vän
och bli bra på att sjunka samtidigt"
Övers T Tidholm, Alfabeta/Anamma 2003)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar