God Jul!

God damn it och för bövlars helvete... nu e det jul igen!

En ganska trevlig högtid. Man käkar sig matberusad. Det är snaps, punsh till kaffet. Öl och vin till maten och glögg med massa bröte i...

Trevligt är det, men jag vidhåller min ståndpunkt att lite perverst är det också.

Kolla här:
-Stakar i fönstret-
-Kulor i granen-
-Och skinkan på bordet-

Ingen ordning med andra ord.

Nåväl, nu ska inte jag sitta här och sabba er julstämning.

God jul och tjosan i eller under granen!

Yrsel, kaffe och cigaretter

Sen jag vaknade idag klockan tio i tolv har jag tänkt: Jag måste ta mig något att äta. Nu sex timmar senare har jag fått i mig en macka under dessa sex timmar. Magen skriker igen, "du måste ta dig nåt att äta johan". Istället har jag druckit kaffe och säkert rökt 10 cigaretter. Jag vet inte, men ibland kan jag tycka det är oerhört jobbigt att ens breda en macka. Det är väl därför jag äter ute så ofta och nästan uteslutande oerhörda mängder skit. Mc Donalds och pizzor. Men nu snurrar det i pallet så det blir svårt att tänka.
Hela det här ganska meningslösa inlägg är skrivet under ruset av matbrist.

Nästa inlägg ska nog skrivas under ruset av 39 apelsiner. Nu ska jag steka mig en hamburgare.

Smärtan på riktigt.

Nu ska jag gå till olskrokens vårdcentral.
I förra veckan sträckte jag nacken. Det har jag gjort två gånger innan. Jag har nu förstått att det är skillnad på att sträcka nacken och sträcka nacken. Kan inte med ord nog beskriva hur ont det gjorde och vilken smärta jag upplevt. Ungefär som någon körde ner en väldigt bred kniv i nacken. Varje gång man bara rörde det minsta på nacken vreds kniven om. En hosta, en rysning, en nysning var förenad med brutal smärta och plågosamma skrik. Visste inte av egen erfarenhet att man kunde gråta av smärta. Nu vet jag. Det har jag gjort.
Nu en vecka senare är jag till 99% återställd, men sträckningen har lämnat en åkomma i form av att det knakar och småkrashar i nacken när jag vrider på huvudet. När jag promenerar låter det knaak, knaak för varje fotsteg jag sätter ner i marken.

Min nacke kanske är pulvriserad innan jag fyllt 40?
Det ska jag fråga en doktor på olskroken vårdcentral.

gå tills någon skjuter dig
gå trots att dom säger nej
gå tills benen sviker dig
gå tills hjärtat öppnar sig

"Nina" - Nina Rochelle

Negativ fyllelista

För några veckor sen när jag satt och drack några bärs och började lulla till tänkte jag att jag
skulle skriva en lista på saker som jag tycker jävligt illa om eller rentav skrämmer mig. När jag
läste den dagen efter undrade jag vad jag hade pysslat med... så här såg den ut:

Så här efter några bärs, mitt i natten när alla perfekt utvecklade sover på en säng av honung
kommer mina sanningar fram...

En lista på vad som skrämmer mig mest:

Allt för kontrollerade männislor som sätter sig på det lediga sätet bredvid mig på bussen eller
krogen – Det kan vara en potentiell massmördare.

Spindlar

Råttor

Spindlar på samma sida väggen som mig. Råttor på andra sidan väggen. På samma gång.

Att nån av de jag älskar säger till mig under morgonkaffet – Jag har cancer. Läkaren har gett mig
max ett år.

Att Kafka knackar mig på axeln när jag ligger och sover. Sen säger han: från och med nu så är du
en skalbagge som kommer gå igenom hela processen.

Att kriget ska knacka på svedalas dörr.

Att du efter att ha betett dig konstigt en längre tid berättar för mig att det finns någon annan.

Att jorden helt plötsligt tröttnar på sin bana. Snurra runt, snurra runt och all dragningskraft
försvinner och man svävar runt och krockar naturligtvis med den som man avskyr mest. tex
Peppe Eng eller Peter Jidhe.

Tiden. Inte så mycket i det stora hela, men fan nu är klockan bara tjugo över nio. Vad ska jag
göra nu?

Döden. Har bara svårt att acceptera att man inte får gå runt här en vacker dag och digga och hata.
Skalbaggen är smartare. Han ifrågarsätter inte. Han bara coolar en dag. Eller natt...

Kärleken den stora eller största.

Här nånstans började jag tänka väldigt mycket på kärlek och tänkte att jag skulle skriva nåt smart
och innehållsrikt. Det slutade med att jag tröttnade och började lyssna på ”Flaming youth” med
Kiss. Om och om igen. Sen gick jag och la mig. Ensam.

Gäääääääääsp!

Inatt när jag skulle gå och lägga mig var jag så svintrött. Fyfan va gött, tänkte jag. Fem minuter senare sprang det runt en miljard myror i benen. Tröttheten borta (som så många gånger förr). Det slutade med att jag stod i hallen och joggade på stället och svor. Två timmar senare sov jag som en fälld granskog. Som resultat för 130 kronor i timmen, på jobbet har jag gått runt och gäspat oavbrutet idag. Jag sa till min brukare M-M att om jag gäspade en gång till så kunde han ge mig sparken. Han skakade bara på huvet.
På bussen såg jag en helrälig tant. Hon hade en cigg i mungipan, knallblå ögonskugga runt hela ögonen och ett brunt regnställ. När hon frågade busschauffören var resan bar hän klev hon av och sa att hon skulle till himlen. Fel buss.
M-M kollar just nu på filmen Om en pojke. Jag tycker ungen är läskig. Nästan som han förtjänar att bli mobbad. Morsan är läskig och Hugh Grant är väl bara Hugh Grant... Mestönt som alltid.
Mina panikattacker har börjat komma tillbaka igen. Rejält kraftiga ibland, men ännu inte tillräckligt kraftiga för att bryta ut helt och hållet. Jag har mina aningar vad det kan handla om, men det håller jag för mig själv.

Eller inte alls...

Miljarder och åter miljarder
texter, låtar, dikter
har skrivits ner,
men jag kan inte få ur mig
ett ord.

Dåliga, bra
undermåliga, överdrivna,
underbara, bedrövliga
ord har präntats
på papper som skulle räcka
till att paketera in hela den här jordkulan
som en present...
som ingen bett om...
men jag kan inte få ner en
vettig jävla mening.

Jag provar: ”KUK”
Sen provar jag ordet
med munnen: ”KUUUUUK!”
njae... känns inge bra...
”RÖV”
inget vidare...
”FITTA”
”FIIIIIIIIIITTA!”
bättre...

Jag har en kuk.
Hon har en fitta.
Ska vi knulla?

Där har vi poesi
som får de riktiga skalderna
att tappa ballarna.

Man kanske skulle skriva
om en badanka
som skriker sig hes
på sällskap
från botten av
det kalla emaljens
helvete.

Eller om han
som tuttade på
alla sina pengar
och grillade sig en
marsmallow på elden.

Eller om sista gången
jag skrattade
så högt och
så djupt
från hjärtat
att tårarna gjorde revor
i tårkanalerna
innan de pressades ut
och blandades med luften.

Eller inte alls.

Bara knäcka pennan
på mitten.
Grilla en korv
på lågorna
från den här boken
och sedan gå ner
till poseidon på Götaplatsen.
Kyssa honom i arslet
och såga bort den där
gamla fisken
ur hans näve.

KUK – nej
FITTA – bättre
KNULLA – genialiskt.

JBE – Okt 2009

Kl 10.20 på förmiddagen

Om jag börjar
småjogga nu.
På med skorna
och ut under de
svarta molnen.
Så borde jag vara
framme i helvetet
lagom till sommaren.

Om jag sitter kvar
på denna stol
överkryddad med träsmak
och blicken
rakt in i den blommiga tapeten.
Med tröttheten huggande
i kroppen...
rökandes fag efter
fag efter fag efter...
Lika mycket
längtande
som förgäves
efter dig
är jag definitvt
framme
innan klockan
slagit lunch.

Flickan i lådan

En natt när jag kom hem fanns hon bara där. Hon klev upp ur lådan och har stannat vid min sida sedan dess.

Churchill på galej.

Hon utbrister: "Men herregud, du är ju full!"

Han svarar: "Ja det är alldeles riktigt. Och du är ful. Men när jag vaknar imorgon är jag nykter, men du är fortfarande ful"

Tillbaks på ruta ett igen....

Jag tog en paus på ett antal dagar härifrån för att jag lade mig i soffan med en en hel låda chips. 5 kilo chips och Svenska Hjärtan. Eller för att jag var indien och blev jagad av ryska tigrar som var hungriga på svenskt tigande blod. Eller så gick jag ut för att köpa tidningen, men istället för att aldrig mer komma tillbaks, tog jag en promenad på fem dagar. Eller så var det inte riktigt så...
Sen jag klev in i den vuxna åldern (när fan nu det var) har jag letat efter harmonin. Jag verkar leta på fel ställen. Eller så hittar den aldrig fram till mig. Snarare kanske jag skrämmer bort den.
Jag är trött på att mitt högra ben rycker och sprattlar varje gång jag ska ge mig på att somna. Eller liggandes på mage och trumma 3/5 takter på huvudkudden. På att bli stressad av nåt jävla halvmongo som går exakt bakom mig på ICA när jag bara går in dit för att handla en grön jävla liter mjölk.
Jag har försökt hitta harmoni med kvinnan. Harmoni i tvåsamheten. Att vakna upp med henne eller hon fortfarande sovandes. Smygtitta på henne när hon är tre ljusår bort och bara konstatera att fan vad hon är vacker. Känslan av att hon är min och det gör mig fulländad. Frukost och sen en vacker himmel och sedan en hel dag med kvinnan. I tvåsamheten. Men det falerar, krackilerar alltid till slut. Efter ett tag har vi sneddat in på fel väg. Kvar finns gräl, rullande tårar, en förlorad förmåga att kunna prata med varann. Tapeterna flagnar för de mår dåligt av att vara i samma rum som oss. Disharmoni. Välkommen tillbaks. sprattlande ben och 3/5 takt på huvudkudden i en för bred och ensam säng. Timmarna som dansar den där valsen i sirap.
Visst är jag en mästare på att ställa skåpet på fel ställe eller välta det helt. Och varje gång solen visar sig så är man ensam igen. I sin alldeles lilla egna disharmoni.

Jippi!

Nu har jag börjat röka i köket!

Så innihelvettet dumt...men rooolit!

Denna idioti firas av med Olle Ljungströms Kaffe & Cigarett. Så klart.

Dagens boktips

Ibland önskade jag att jag kunde springa jag också för när jag jämförde min kropp med hennes var det bara att konstatera att människan var det största misstaget i skapelsen. Vi kunde inte springa, hade ingen päls och vi blygdes över vårt rosa ömtåliga skinn. Det ända vi hade mer eller bättre än djuren var ett centimetertjockt lager med grå hjärnsubstans och det såg man ju vad det ledde till: asfalt och neutronbomber.

Månskensligisten - Anders Wedin

Förvräng, förträng

Ibland brukar jag gå ut på blocket, inte för att jag letar efter något utan bara för att kolla vad folk säljer. De som förvånar mig mest är de som säljer saker så det knappt går runt rent ekonomiskt. Idag var det någon som sålde ett cd-ställ. För trettio kronor. Hmmm... annonsen kostar tjugo kronor. Vinst: 10:-. Då ska man dessutom ta emot samtal, bestämma plats och göra upp affären. För tio spänn. yeeeesss!
Det kan man köpa två bananer eller en disktrasa för.
Jag är också extremt fattig denna månad. 1000 kronor att leva på till den 25:e nästa månad. Jag kanske ska ta och sälja min gamla repiga teflonstekpanna för trettio kronor..
I veckan tänkte jag på min fattigdom. Kanske man skulle ta en vit månad nu när man ändå är så pank funderade jag. En halvtimme senare satt jag på Cheers uteserveringen med Maja och med en öl framför mig.
Jag konstaterade hur trist det är att jobba och ändå vara konstant fattig. Vidare berättade jag för Maja att jag funderade på att sluta röka 1:a oktober när de ändå plockar in alla uteserveringar. När jag kommit hem tog jag en cigg, men istället för att gå ut och röka som jag brukar, tog jag en cigg i köket och tänkte: Man kanske kan ta och börja röka i köket. Så mycket luktar det ju inte om man vädrar och det är ju så jävla boring att gå ut och röka när det börjar bli kallt ute...

Förvräng, förträng.

Förresten kanske jag kan sälja min teflonkastrull också. Den är inte heller så repig. trettio spänn. Snacka om kap!

Blanksteg

Jag hatar de där gångerna när jag bestämt mig för att skriva... så blir skallen helt blank. Jag sitter där minut in, minut ut och funderar på att ta upp anteckningsblocket. Kaffet kallnar, ciggen slocknar och jag sitter där på uteserveringen och glor på människor som glor tillbaka.
Allt slutar med att jag går därifrån. Inte en rad skriven. Bara blåsten i nacken och koffeinet och nikotinet som arbetar sig ut i venerna och gör mig allmänt nervös

Fuck this föckin shit

Trotjänarinnan Frida

Jag har precis sett en dokumentär om trotjänarinnan Frida. Hon var piga från tolv års ålder. Hon jobbade hos en doktor vars fru hade gått bort.
När doktorn efter att frågat vad det blev för lunch åt han densamma i matsalen medan hon åt upp resterna i köket. 10 år senare fyllde doktorn 100 år. Då var hon typ 83 år. Det kom en massa gäster och hon fixade hela kalaset, tog emot gäster vid dörren, klättrade på stegar för att hämta vaser att sätta blommorna i som gästerna hade haft med sig. Dukade, lagade maten, diskade. När de hurrade för doktorn, höjde hon sitt glas, sittandes ensam i köket ätandes rester...
Doktorn fick frågan vad han tyckte var det bästa med Frida. Han svarade att han kunde fortsätta leva på samma sätt som när hans fru levde. dvs han behövde aldrig göra ett handtag i sitt eget hem. Och att frida aldrig var i vägen var också bra. Han tyckte han hade hjälpt henne genom att hon fick arbeta hos honom för hon hade inget annat att te sig till. Inga vänner. Inga hobbies. Det kanske hon hade haft om hon inte hade stekt korv och dammat hela sin tid hos doktorn.
Vad doktorn inte visste var att hon gillade att resa. Hon hade åkt tåg längs transibiriska järnvägen.
Sen dog doktorn. Frida blev arbetslös och för första gången i sitt liv fick hon en egen lägenhet. Då var hon 87 år. Det ända hon fick ärva var möblerna som stått i hennes "pigrum".
Hon tyckte att hon hade fått sitt första egna boende 20 år för sent.

En pratstund

Alla har en bakgrund,
ännu mer ett eget skäl.
Prova med en pratstund,
lura bort gräl.

I

Jag såg sjukt mycket bra på Way out west. Samtidigt såg jag inget som var så in i helvete sjukt bra. Bara ganska och mycket bra.
Det såg jag däremot på torsdagen när Bob hund spelade på Götaplatsen. Alldeles gratis när det kom till pengavärde. Alldeles dubbelt så mycket värt som som väg ut väst biljetten.

Så går det när man rear ut själen och allt ska bort...
Då kan det inte bli annat sjukt innehelvete jävlans bra!

Black Jack, varulvar och jävligt farliga vampyrer

Idag har mongo sett följande filmer:
1. Lejonkungen
2. Beck - Gamen
3. Resan som blev av (Galenskaparna, som jag brukade gilla förr, men blir totalt nervig av att se numera.)
4. En ryss i New York
5. Black Jack (Det roligaste är när Reine Brynolfsson försöker vända sig i solariumet utan att lyfta locket. Då säger Johannes Brost "Du är ta mej fan det dummaste jag vet"

Schysst att få se så mycket film tänker ni. Nej säger jag. Im bored to death! Och för att lätta upp stämningen så har jag huvudvärk och mongo är på surt humör idag.

På eftermiddagen när vi sov middag (det gör jag också på mitt suspekta jobb) drömde jag att jag var en vampyr eller varulv som var jävligt farlig.

Vidare har jag hyrt ut min lägenhet till helgen när Madonna spelar. Så nu har jag råd att köpa way out west-biljett för första gången. Måste därför spika ihop sängen. Den formligen brakade ihop till en murken brädhög i veckan när smuts sov över. Just då var jag inte så glad, trots att hon fnissade åt spektaklet. Jag sa till henne att det här kommer vi skratta åt om ett par månader. Jag skrattar redan... Måste nog få den riktigt stabil så att den inte brakar ihop när hyresgästerna är inkvarterade. De kanske också kommer skratta...och dra av pengar på priset.

Igår var jag på möte på spelberoendets förening. Det funkar som ett AA-möte ungefär. Det hjälper, men stunden innan man går dit vill man bara spy. Efteråt mår man bra. Igår fick jag mycket tankar efteråt. Tankarna snurrade och hjärnan ville inte slappna av...

Nåväl. Det här var ett inlägg i alldaglighetens tecken. Glömde att berätta att jag köpt en liter GRÖN mjölk också.

Berlin, Berlin

Igår kom jag och smuts hem från fem dagar i Berlin. Där har vi promenerat upp och ner för gator. Letat efter Wintergartens fik på Fassanestrasse. Ätit på restauranter. Tittat på sevärdigheter. Bott på ett Hotell i Charlottenburg som hette Hotell Adam. Promenerat, promenerat och åter promenerat. Skrattat. Mått bra. Grälat några gånger. Utalat tyska från skyltar på gatan och affärer. Druckit kaffe,öl, vatten och vin. Åkt S-Bahn och U-Bahn mellan Fredrichstrasse och Hauptbahnhof. Varit på Zoogarten och sett djur och odjur. Tittat på gigantiska monument och tyskt klädmode som slår det mesta inom dålig smak eller ingen alls. Sett en man på hotellfrukosten proppa brödet fullt med tysk korv och ost för att skära allt i små fyrkanter och stoppa det i servetter som slutligen åkt ner i hans väska och byxfickor. Promenerat, promenerat och promenerat. Smuts har titulerat sig som reseledaren och jag som tyskaläraren. Smuts har letat apfelstrudel och jag har letat knödel. Till förbannelse. Ingen av oss gjorde någon framgång. Måste har vara samma sak som att servera mandelkubb till kaffet i Sverige 2009. På hemvägen delade vi tågkupé med Sveriges svenskaste familj vid namn Tjäderbom. De var så torra så man själv höll på att smula sönder av uttråkelse när man tittade på dem. På färjan mellan Sassnits och Trelleborg fanns det bara stora och tjocka tatuerade män runt två meters-sträcket som sov på golv eller rumlade runt överallt och såg jävligt farliga ut.
Nu är jag hemma igen. Jag hade inte varit utomlands på femton år (förutom till Danmark) och hade visst glömt hur magiskt det kunde vara. Att vara hemma igen känns deppigt.
Jag har kvar meine shöne smutshig dame och jag tror vad det känns som att vi har kommit närmare varandra genom alla våra promenader, promenader och åtskilliga promenader i det förlovade blötmustashernas land - Tyshkland.

Genom att skapa en vision om himlen
skapar kristendomen samtidigt
helvetet på jorden
M.M.

Samhället av idag.

I mitten av
50 mils landsväg
står en varningstriangel
uppsatt.
En man i en bil
bromsar in
och ser en annan bil
ligga i diket.
På huven sitter en man
och röker.
Mannen som stannat till
går ur sin bil
och frågar:
"Behöver ni hjälp?"
"Ja,tack gärna!"
"Allright, ring Poolia"
Sen sätter han sig
i sin bil
och kör vidare
i den fuktiga natten.

JBE 2001

Hångel-debuten

Jag gick i åttan när jag fick hångla med en tjej för första gången. Tjejen hette Magdalena, kallades Maggan och gick i min grannklass. Hon hade glasögon ungefär lika stora som pizzatallrikar och ett lika stort blont burrigt hår.
Jag var blyg, ganska ny i klassen, ville se ut som en hårdrockare men råkade ha synthfrilla och en tröja med tre mintgröna gubbar som det stod run for fun på. Hemma på väggarna hade jag en affish på Samantha Fox och två stycken affisher på motivlackade epa-traktorer.

Vi träffades på en fest. Parades ihop av min polare. Jag var för blyg trots att jag hällt i mig häxblandning gjord på allt som fanns i farsans spritskåp. Vi blev ihop och var det i hela två veckor. Under de två veckorna hånglade och hånglade och hånglade vi. I hennes rum, med hennes farsa tittandes på TV precis utanför hennes dörr. Hånglet varade non stop i 20 minuters stötar sen någon minuts paus och så tjugo minuter igen. Ibland fick jag andnöd och trodde jag skulle dö av syrebrist. När klockan blivit tio knackade hennes farsa på dörren och skickade hem mig.

Ibland sjussade jag henne på min moped också. En Zundapp KS-50 från 1976. Jag kände mig som en mäktig riddare. Hjälmen fick hon låna.

En kväll när vi inte hade hörts på några dagar ringde telefonen. Det var Maggan. Hon sa att hennes kompis ville prata lite med mig. Hon skickade över luren till sin kompis som i sin tur berättade att Maggan inte ville vara ihop med mig mer för att jag alltid var så sur... Under samtalet hörde jag Maggan fnissa i bakgrunden hela tiden.

Efteråt var jag knäckt i ungefär lika lång tid som vi varit ihop. Min kompis försökte få mig på bättre humör. Han sa att Maggan va en jävla hora (vilket jag naturligtvis inte höll med om) och att stan var full med flera tusen andra brudar som ville knulla och hångla.

När jag väl kommit över henne och mitt eget sorgearbete började jag kalla henne ”Maggan, den där jävla haggan.”

Bland rosor och sopor

Igår fyllde jag år. 37. En totalt meningslös siffra. Den största presenten är att jag har flyttat till en ny lägenhet. Den är på 40 kvadrat och jämfört med mina tidigare 18 kvadrat känns det som rena palatset. Jag får träningsvärk när jag går från sängen till dass.
Igår ringde det på dörren. Kvart över sju på morgonen. Jag låg och drömde att jag var arbetslös och rik. Eftersom jag hyr i andra hand och kanske inte helt 100% lagligt tänkte jag i mitt yrvakna tillstånd att det var ett sant nöje att få bo i detta palats i allafall ett dygn. Jag låg kvar och det fortsatte att ringa på dörren. Tillslut efter fyra-fem signaler gick jag öppnade. Då stod min donna där med tårta och ljus och sjöng. Sämre sätt kan man ju vakna på...

Innan jag fyller fyrtio ska jag ha börjat skriva igen. På ett mer seriöst plan. Om det som har varit. Det som har varit.

En döende farsa, kärlek och bristen på densamma, Ett övervunnet spelmissbruk.
En resa kantad med rosor och sopor.

Några textfraser som brukar dyka upp i min skalle när jag promenerar till affären, när jag går ut och röker, kör bil och ibland när jag sitter och skiter...

Tjejerna är borta, jag är oinspererad.
Att jag lever på natten gör min hy inflammerad.
Allting tyder på en social infektion
en liten rolig kväll ändrar inte på min situation
Bob Hund - Ett fall och en lösning

No money, no love, no luck.
Tough shit you stupid worthless fuck
My dying bride - Heroine chic

Dom e bögar allihopa, Jag funderar på att draaaaaaaa!
Uggla - Jag skiter

när jag duschar, äter fläsk, dricker öl osv osv

Vykort från Andra Lång

Solen skiner inte här. Alkisarna tycks dammigare än vanligt. Magen, längtar efter köttfärssås och spagetti. Ölen smakar fan.
Jag sitter på Sejdeln. Jag hade trivts bättre på månen, på ett rivet horhus, en uppbrunnen äng, en stinkande soptipp med kretsande kajor som siktar efter mina ögonlober som efterrätt.
Och nu... sätter de på storbilden för en match där bollen är rund eller fyrkantig mellan ett lag som ingen tycker om och ett annat lag som ingen tror på.
En ensam duva går runt i cirklar här utanför och kommer att göra fram till att någon sparkar den i rätt eller fel riktning mot kärleken eller solen. Sparken kommer inte att komma från mig. Varken i röven på duvan eller i den poänglösa fotbollsmatchen.
Jag tänker inte sparka alls, bara svälja och svälja för att trycka ner den dallrande spyan i min hals. Roligare än så här blir det inte... och roligt... är det inte...
Nu börjar matchen, ölen är slut och jag är färdig på fler än ett sätt.

Hoppas ni har det bättre, var ni än är, vad ni än gör.
Inte för min skull,
Men för er

TACK OCH ADJÖ!

och samtidigt gör jag det.
Vad annars ska man tro på?

Gröna bananer. Moderater. Ett löfte från ett pratande luftslott. Ekonomin. En ryss som pratar serbokratiska. 80% idiotier. 20% jävla idioter. Våren. Babben Larsson. En porslinskål fylld med skit. Brats. Fågelsång. Eller: Mig?

Do you believe???

I don't believe in love.
I'll never had, I'll never will

I don't believe in love.
it's never worth the pain that you feel.

Queensryche - I don't believe in love (helt enkelt)

Schnick-schnäck

Jag ville skriva nåt smart här idag. Typ huruvida bostadsmarknadens utveckling har varit de tio sista åren - åt helvete... men jag är för trött idag. Jag går bara runt och drömmer om att sova som ett bilvrak på botten på en sjö nånstans.
Jag började jobba kl.7 idag. Det är tidigt. Det är tidigt att gå upp tio i sex. På morgonen när jag körde med Rally-Sally till jobbet återfanns de värsta slalomåkarna. 18-åringar som tror sveriges allmäna vägar är San Torinos bilspel. De kör slalom mellan bilar och filer så en 37-årig man bakom ratten blir nervös som en pensionär bakom rullatorn. Små jävla snor-rinnade svin.
När jag kom till Angered och klev in på shell för att köpa en banan och en blaska hade taxigubbarna radat upp sig på Lidl-parkeringen. De stod på alla fyra på sina mattor. Bönestund. Nu vet jag vilket håll Mecka ligger åt. Jag gillar den synen. Det ser man inte hemma på Carl Grimbegsgatan.
Nu får jag lägga ner detta alldagliga skitpratet, för nu brakar mongo igång med århundradets host-attack
Auf Godbajos

Om livet är en resa...

...så har jag blivit åksjuk.

Farsgubben

Två gånger i veckan hjälper jag min farsa med diverse ärenden. Farsan har genomgått en rad höftledsoperationer utan att bli riktigt bra. Jag kör hem mat och dricka. På dessa två år har hans hälsa blivit radikalt sämre. Idag får man knappt ut honom ur lägenheten längre. Han är snart 66 år och går lika dåligt med käpp som min morfar går med rullator. Min morfar är 100år.

Han dricker rätt rejält. Jag ber honom ta det lugnt med drickat. Han säger att det inte är nån fara och att det är det enda roliga han har. ”Whiskyn får mig att gå bättre..."

Under vad jag tror är rent alkoholrus har han skrivit en ”bok”, som enligt honom ”ska bli utgiven”. Jag har åtagit mig att redigera den. Renskriva den. Därav detta inlägg. Allt är handskrivet. Mellan varven är det näst intill omöjligt att tyda skrivstilen.

Det är en salig blanding av allt möjligt. Kal & Ada skämt uppblandat med taxihistorier (Min farsa var taxichaufför innan han blev dålig). Anteckningar om vårdbesök, citat från författare, anekdoter från ungdom och barndom, vild kritik mot programledare, uppsnappade sportkommentarer som han stört sig på.
Allt i en jävla röra. Ibland fattar man ingenting...

Så här kan det se ut:
”Idag var det eländigt...
Men det blir värre – Ät tistlar!"
Sen kommer några rader ur Och solen har sin gång. Under detta kommer lite anteckningar om ett vårdbesök och plötsligt står det att Babben Larsson är en sopa...

Jag sa till honom att skriva en blogg istället. Då han skulle kunna dela upp allt i separata inlägg.
”Blogg?”, undrade han. ”Va fan e det?”
Jag förklarade honom.
”Då har jag skrivit en blogg i bokform”

Det har han kanske, helt ovetande...

Förresten...

...det här med kärlek,
vad är det för prat???

Jag vill bara knulla,
jag är helt desperat!!!

Mail till donnan som försvann

Girlie nu är våren här.

Det var ju nu vi skulle rulla runt i gräset och hångla ner oss som två femtonåringar.

Vi skulle ju promenera runt i parkena, lyfta på stenar i skogsdungarna och leta efter regnbågsfärgade skalbaggar.

Vi skulle ju fika i förmiddagsolen och titta på de ensamma som går hem med en etta lättmjölk och känna oss glada att vi inte var... ensamma.

Vi skulle ju... åka till Paris
äta fransk frukost
dricka blodrött vin
och knulla oss fördärvade i en himmelsäng
på nåt *****-hotell.

Girlie var är du?

Måste sluta nu... ska gå och köpa en etta lättmjölk...

Saknad, kärlek, dirt/JBE

Träck-rapport

Innan har det varit jag som står för den då och då återkommande kaosen. Jag har aldrig varit särskilt rädd om mig själv eller min hälsa.
Nu när jag har dragit ner på kaosen, börjat äta nyttigare och börjat ta hand om mig själv står plötsligt magen för kaosen.
Den brötar och dånar. Kvider och gnisslar. Ryter och mullrar. Jag besöker dass mer än med jämna mellanrum. Träcket ligger sen där och ryker som en lägereld som nån nyligen pissat på.

Min mormor

I förrigår dog min mormor.
När jag var liten var jag lite rädd för henne. Hon hade korpsvart långt hår i en stenhård knut på huvudet och hennes ögonbryn var lika kraftigt markerade med kolsvart kajal. Som en liten cypriotisk tant. Hennes ögon vara lysande gröna och när hon blev arg gnistrade dem. Arg blev hon oftast i porslinaffärer. Då fick man inte röra något. Ibland tyckte jag att vi var i porslin affärer jämnt.
Min mormor och morfar bodde i Scotland på åttiotalet. Då hade de en pudel (svart den med) som hette Scott. När Scott dog skaffade de en ny pudel (svart) som de döpte till Scotti. De sista 20 åren har de bott i Tibro. I ett hus på tre våningar, belägen i en trädgård stor som en fotbollsplan med 13 äppleträd och som människor då och då kommit promenerande i för att de misstagit sig och trott att det är en kommunal park.
Om en månad fyller min morfar 100 år. Då får man ett personligt kort från kungen, som inte alls är signerat av kungen, utan av en annan person som utger sig för att vara kungen.
Hon var väldigt snäll också. Hon hade snabb och klipsk humor. Hon var materialist och ägde drivor med saker och grunkor som hon vägrade skilja sig i från. Hon har servat min morfar med allt husligt och det är tveksamt om han vet hur man kokar ett ägg. Hon var social och tyckte om att småprata med människor. Hon brukade bjuda på lite smått och gott, och när man ätit färdigt betydde det att man inte ville se mat på två dagar. Hon var en sann djurvän, samtidigt som hon bar äkta päls. Ibland bjöd hon på sherry före klockan slagit lunch. Hon brukade sitta uppe sent om kvällarna, ensam i köket och bläddra i tidningar. Hon hade en aningen efterbliven trädgårdskötare anställd vid namn Bertil, som skötte om fotbollsplanen. Efter arbetspassen brukade hon bjuda honom på kakor och sockerdricka i köket. Under de sista åren orkade hon inte med besök så han fick fika ensam i garaget.
Hon blev 90 år och hon hette Inga.
Hon var min mormor.

Fula vanor och fina ovanor

Oj, oj, oj vad sopig jag är på att uppdatera här... Jag har väl haft uppdatering på andra håll. Jag har träffat en Donna som jag tycker om... och hon verkar tycka om mig. Vi har setts sen i sommar och vi tar det i ultrarapid snigelfart. Det känns bra, som nått litet nytt dyker upp varje gång vi ses.
Jag har krympt mitt partyanimal och börjat leva lite sundare. Äter frukt varje dag, mindre kött, äter rosenrot för jag är trött på att vara trött jämnt och jävla ständigt, och jag har börjat träningscykla 2,5 km några gånger i veckan.
Nej, jag tänker inte bli någon översund satans tråkmåns och jag tränar inte för att vara med i göteborgsvarvet. Jag är bara ganska trött på att må halvt sunkigt eller halvt bra.
Jag röker fortfarande trots några näras vädjan om att sluta och förbipasserande folks förbannade tjat om att det luktar rök i hiss och trappuppgången där jag står och huttrar om kvällarna svärande att inte få vara ifred. Konstaterande att det är noll njutning att inte få röka inomhus.
När hela skiten blir för tråkig (vilket det tänderar att bli då och då) går jag ut och tager mig ett par bier, oftast allena. Tittar på alla små, unga människor som precis har kommit på hur och var man roar sig: Full på krogen...

Just nu längtar jag efter en rejäl bläcka i goda vänners lag. Oj, oj, oj...

Man vänjer sig

Man vaknar varje morgon med en hemskhet i sitt bröst
kan inte äta, dricker kaffe, åker buss till jobbet
där är långa, trista timmar, meningslösa klyschor
ingen öppnar sig, man stirrar bara tomt
och pratar strunt och skrattar till
men man vänjer sig
man vänjer sig

Och jobbet som man gör, det har man ingenting för
det är nån annan som drar nytta av det
ingen aning vem
man bara flyttar sina papper, drar i sina spakar
hämtar sina pengar
det känns dumt och idiotiskt
men man vänjer sig
man vänjer sig

När man kommer hem på kvällen
har man glömt att stänga fönstret
det är sot och smuts på fönsterkarmen, avgaser i rummet
man har glömt att köpa mat
fast inte har man just nån matlust, pressar i sig några mackor
man vänjer sig
man får vänja sig

Man tar magnecyl mot huvudvärken, dåsar framför tv:n
grannen går på toaletten och det brusar i rören
man är trött och går och lägger sig
och grannen grälar med sin fru, trafiken är oändlig
det är omöjligt att sova
men man vänjer sig
man måste vänja sig

Lakanen snor sig och blir fuktiga av svett
och nattens timmar är som gummiband
i väntan på glömskans sömn
så ringer väckarklockan
herrejävlar, denna pina, man orkar inte tvätta sig
dricker kallnat kaffe från igår
och ute är det kallt och mörkt och ruggigt och dimma
men man vänjer sig
man vänjer sig

Så blir det fredag alla fall, man super lite håglöst
och på lördan går man ut i parken, unnar sig en pizza
och på kvällen kommer gråten
det är skönt att våga bli förtvivlad
känna sig verklig
man köper lite porr i en tidningsautomat
och går hem och onanerar
det är outsägligt torftigt
men man vänjer sig
man får lov att vänja sig

Kjell Höglund

Bahamas gentemot detta?

Om jag ska gifta mig nån gång, ska vi sen ha bröllopsnatten här. Jag och min kone. På Vara Motel. Visst ser det inbjudande ut? Runt hörnet ligger en nerstängd vägkrog. Det finns en bensinmack runt samma hörn. Där kan man köpa 6-pack och korv. De pratar med loj dialekt därinne, men verkar väldigt snälla.
Om min blivande hustru vägrar fira bröllopsnatten på Vara Motel får vi väl åka dit någon annan gång när vi är uttråkade och inte har något annat för oss. Köpa med oss sprit, bli fulla och sen, dagen efter bara sätta oss i bilen och åka hem igen...

Fint tillsammans

Jag smekte hennes kind
och sade att det vi hade tillsammans
var fantastiskt,
men att det inte kunde beskrivas med ord.
Hon vände sig mot mig och svarade:
"Och ändå, nu har du gjort det
och då är det borta"
Hela natten försökte jag ta det tillbaka,
men det var för sent.
Nästa morgon delade vi upp våra saker.

(text från "Man kan inte svika sin bäste vän
och bli bra på att sjunka samtidigt"
Övers T Tidholm, Alfabeta/Anamma 2003)