Well, let the poets cry themselves to sleep
And all their tearful words will turn back into steam

I'm wide awake, it's morning

Ikväll/Inatt har jag lyssnat oavbrutet på Bright Eyes. Av och med egen vilja för första gången på säkert två år. Han är min husgud med sitt språk. Förmågan att sätta ord och snabba meningar på pränt. Med fullständig känsla för hur man brukar ett språk. Som en cornelis från någon annanstans.
Jag har sett honom på skål två gånger. En gång när han skulle spela på sticky fingrar. Gången efter när han skulle spela i arvika. Ett år senare. Ena gången var han packad och drack bloody marys. Andra gången drack han stora stark o var civileserad. Han verkar gilla skål. Jag vågade inte gå fram och snacka med honom...kanske ska man låta vissa saker vara...
Jag har iallafall hört/sett honom. Live. Med orkester och alla klädda i vita kostymerDet var något av det bästa jag hört. Mycket bättre än att se mannen live på skål...

Throw my self in the open fire.
And since I saw you
one heart beatin as two

Throw ourselves in the open fire.
And since I met you
two hearts beatin as new...

Tango för folkskygga II

Jag vill hellre spy än o gå på stan
där man kan köpa slem
o ta med sig hem

Tango för folkskygga I

Ansökningspappren till AB Ruttna Bort
Dom har jag tappat bort

med vanlig självklarhet.

Jag är allt som du valt bort

jag är en trasig apparat
jag är en gammal fantasi
jag är nåt som måste lagas
och sen skyddas från skiten vi lever i

jag är alfons osynliga revolver
jag är kriget under huden
jag är en ny och påkostad tidskrift
fast lite mer förljugen

Chorus:
jag är allt som du valt bort (x4)

varje vardag är ett fritt fall
fast lite mer nyanserat
jag är det vilsna i ditt skratt
jag är nåt jag själv har fabricerat

jag är den första riktiga kyssen
jag är sorgen du bär inom dig
jag är tomheten i natten
en bedövning på krogen är allt för mig

jag är allt som du valt bort (x4)

jag är det nakna i sanningen
jag är det tysta i ensamheten
jag är det lidelsefulla i våren
jag är frustrationen över evigheten

jag är den största förloraren
i min hjärna råder diktatur
jag tror att det är jag som väljer
men mitt liv är ett fängelse jag aldrig tar mig ur

jag är allt som du valt bort (x4)

jag är tveksamheten i orden
du är saknaden som jagar mig
du är det enkla i sommaren
och enkelheten klär dig

du är det milda i vinden
jag är nått du tänkt, men som suddats ut
jag är drömmarna du drömde
men som en dag helt plötsligt tog slut

Jag är allt som du valt bort. (x4)

Nina Rochelle

Not for you...but for me...

Jag är arg...har alltid haft några kilo ilska i min kropp, och jag vill att nåt kilo ska stanna. Resten kan förbrännas. Det kommer föra mig frammåt.

Det handlar inte om att göra sig av med den...

Det handlar om att göra nåt bra med den...

Sometimes there's so much beauty in the world I feel I can't take it anymore. Like...

Mina sista dagar som har varit har VARIT: Skumma, händelserika, likadana, överraskande, nya, gamla. Jag har kännt...

VARIT numb. VARIT där. VARIT här.

Och sovit som en tupp. Varit vaken som en stock. Ätit skaldjurstallrik på lyxresturang. Träffat min faster som jag inte sett sedan 2002. Sett en annan släkting gå in på en sexklubb. Avslöjat mina inre fantasier i en kyrka för en myra bara för att herr bikt var på semester i svalö. Sett en vacker kvinna le i gathörnet där jag alltid slutar. Ätit stora FRUKOSTAR istället för att röka på fastande mage. Ätit princesstårta på Ellös. Varit vaken, vaken, vaken i ett stilla dagdrömmeri som handlat om drömmar om att djupt få sova.

Och allt har varit fint, fult, brutalt (det gilllar jag extra mycket) glatt, surt o lite argt. I en bärkasse som håller på att sprängas...
Som dur och moll. Om vart annat.

PS. När vi åkte från Orust (jag o risifruttispritvingubbefarsan) såg vi två luftballonger landa på en äng (korgfolket spydde som kalvar/om ni frågar mig). Så fort jag ser ballonger av alla dess slag är de alltid i full färd uppåt. Inte idag. Det passar in. I detta nu. Och jag gillar det.

Nu (och aldrig mer) kommer fortsättningen på rubriken sist i inlägget (gissa film): ...my heart's going to cave in...

One

One is the loneliest number that you'll ever do
Two can be as bad as one
It's the loneliest number since the number one

No is the saddest experience you'll ever know
Yes, it's the saddest experience you'll ever know
`Cause one is the loneliest number that you'll ever do
One is the loneliest number, worse than two

It's just no good anymore since she went away
Now I spend my time just making rhymes of yesterday

Aimee Mann

Om jag skulle ge bort ett blandband till nån just nu, så skulle det vara till min syster. Bara med låtar där basen brukade dunka igenom pappväggen på Riddaregatan 51 i Växjö. In till hennes rum. Där hon spelade Belinda Carlise och Troll och jag överröstade med kompromisslös hårdrock. Från mitt rum. Jag hade en större stereoanläggning... Det var krig... Och snart var morsan där och skrek åt oss att sänka bägge två...

En av låtarna som skulle vara med på det blandbandet är:
Princess of the night,
med Saxon

Bara för att det är hon.
På alla sätt.

kväll, dag, morgon och i natt

I kväll har jag varit på pubrunda. Själv. Tre öl. På tre olika ställen. Och ställen jag aldrig går till. Jag kände mig som en handelsresande från flen eller möjligtvis korvby. Jag tittade på interiören, tittade mig runt och kring. Allt såg nytt ut. Ölskyltarna. Donnorna. Personalen. Klarade mig faktiskt ganska länge innan jag kände igen någon eller någon kände igen mig. Då hamnade jag i Göteborg igen. Då bytte jag ställe. Från början hade jag tänkt gå ut till de ordinarie ställerna jag brukar gå till, för att se om man stötte på nån. Men det var så packat överallt, så jag sänkte garden och betalade 10 kronor extra för varje öl istället. Det brukar va mindre folk där. Det var det. Från baren har jag stirrat in i barspeglarna och sätt omgivningen reflektera sig och mina öron blödde ett tag för fäena prata så mycket smörja så man får ont i lederna.

I dag har jag åkt till min syster och assisterat henne med värktabletter för hon hade jordens blodigaste värk. Sån värk som aldrig män får. Vi tittade på tv och när det kom reklam för bindor blev hon mycket arg. Jag tyckte det var lite roligt. Vi åkte och köpte pizza. Då såg jag en kvinna som jag alltid har tyckt varit vacker, men som det var jobbigt att se. Hon gick runt med en skopåse. Jag fick svårt att andas och fick skylla mig själv som rullade runt i fel kvarter. Men! De råkar också ha Sveriges godaste pizzor i detta område och tobaken är nästan gratis där. Hon såg inte mig....

I morse vaknade jag efter alldelles för lite sömn. Jag har ont i magen. Det kommer alltid när jag har längre perioder med för lite sömn. Då känns det som allt som hamnar i magsäcken (vatten, öl pizza eller nyttig mat) fräter upp stora öppna sår.Ungefär som när man släpar en stor svart sopsäck mot asfalten för att den är för tung att bära.

I natt ska jag sova tills jag vaknar (för att citera en låttext).

Där har någon mitt dygn i ett nötskal. Vad jag har tänkt för arga, glada, ledsna, efterblivna tankar utöver det stannar hos mig. Nu. I dag. I kväll. I natt. För alltid.

God natt. På allvar.

Seminariegatan-botaniska trädgården och omvänt

Fan vad sömnlös jag är. Det är den där sömnlösa perioden igen. Den brukar komma en eller två ggr per år. Förutom lite eftermiddags-slagg på ca två timmar igår har jag varit vaken sen i måndags vid lunchtid. Jag väntar på att bli trött.
För ca två timmar sedan tog jag spårvagen två hållplatser till där bilen står parkerad. Tobaken tog slut och jag visste att jag hade glömt ett paket i bilen.
Klockan var strax över sex på morgonen. Det ösregnade och jag såg nog ut som Charles Mansons lillebrosha när jag klev in på vagnen. Det droppade, nej rann från skägg och hår. Folk tittade inte. De stirrade. Jag i mitt lite sömnlösa tillstånd glodde tillbaks och undrade tyst för mig själv: Vad fan glor ni på? Det gjorde de ju inte.
Efter ungefär fem eller tio sekunder förstod jag. Detta efter att tittat mig omkring i vagnen. Jag tyckte nästan alla var söta o smått stämplade med tillstånd efterbliven. Jag hade glömt hur det kan vara när man är på väg till kl-sju-knegen. De hade vaknat. Plötsligt slitits upp ur den sömnen när vagnen stannat och dörrarna öppnades.
När jag tittade mig omkring igen såg jag att: Ungefär hälften sov djupt. En fjärdedel vaknade och somnade om vartannat. Den sista fjärdedelen läste böcker. Inte metro. eller gratisprassel.se. Böcker.
Det klagas på att folk inte läser längre. Det såg fan ut som ett rullande bibliotek. Och det mest komiska/fina var att det var lika tyst som på ett bibliotek. Inga mobiltelefoner. Inget schnick/schnäck. Helt tyst bara...

Nåväl, hoppas ni får en bra arbetsdag. Kära vännerrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.

Love is a dog...called something like Agnes.

"Herregud! Nu måste vi lägga på", sa hon.
"Vi ska ju ändå ses alldeles strax"

"Jag vet" ,sa jag.
"Om en kvart, då kan vi fortsätta prata."

Alla vägar leder längre in

Jag har talat ut
Jag har pratat sönder
om jag tänker
har jag inte sagt ett ord

Jag rear ut min själ
allt ska bort

Inte vet jag. Jo det gör jag!

Jag vet inte varför jag skriver här. Har ingen ork för det längre, men gör det ändå. Antar att det är viktigt att uppfölja saker o ting. Kan inte bara sluta. Måste försöka. Även tills graden där man känner att nu måste jag spyyyyyyyyyyyyy.
Men det ligger i min natur. Att aldrig sluta. Aldrig göra saker halvdant. Med envishet fortsätta och fortsätta och fortsätta.
Att inte ge upp. Hur korkat det än kan verka. Det handlar inte om den här bloggen. Det handlar om det mesta jag tager mig för. Därför kan det bli otroligt rätt ELLER fel om man fortsätter...vilket jag gör.
Vågar där med tro att jag exempelvis skulle kunna bli en bra farsa, en bra drinkare (vilket jag redan är emellan korta o långa sportnytt, hmm) en bra sångare eller flöjtlirare, en promenerare eller en granitstens-skådare. En bra vad som helst om mitt intresse får glöd. (låt oss byta bort ordet bra mot dedikerad).
Men jag är trött på det som pågår runt omkring mig. Jag själv står still. Utan något nytt att erbjuda mig själv eller någon (anna)n.
Världen i ett större allt, det vill säga jorden, verkar emellanåt verka vara det sorgligaste och ledsnaste ställe man kan bo på.
Jag saknar mina vänner som försvann, min donna/mitt ex/min f.d. eller vad fan jag nu ska kalla henne. Mitt skratt och min katt. Min syster och hennes léende. Esset. Hela kittet.

Imorn ska jag ringa a-kassan o kolla om de känner för att hjälpa mig lite grann under min ofrivilliga semester. Jag ska även ringa på ett jobb som (o)personlig assistent till en tjej som rådiggar musik och promenader (det stod faktiskt så i annonsen). Jag ska kanske även berätta här på bloggen om den konstiga mannen som jag språkade med på stars & bars ikväll, imorgon alltså...ska jag kanske berätta det.
P.s. Alla de som börjar konversera med en på s & b måste man utgå från att de är massmördare eller driver skumma förmedlingar, för det är jordens (alltets) konstigaste ställe...

Nu ska jag sova.
Drömma fina drömmar om...
Dig
Mig
en katt
som spinner i takt med klockan.
Om de jag älskar...

Fan vad förbannad jag är på dig ibland!

Unused lyric

I've never been to Eden
But it's nice I hear tell
When I die I'll go to heaven
'Cause I've done my time in hell

Nikki Sixx/The heroin diares

Jag tycker om det där jag bor. Jag kan gå ut när och hur jag vill (det kan man kanske överallt..hmmm). Jag kan gå några minuters promenad o ta en kaffe, öl eller bara sätta mig på en bänk vid järntorget och lyssna och se på folk som dividerar under vilka enklaste omständigheter de ska ta sig hem...långt hem. Jag kan resa på mig och promenera några minuter, så är jag hemma. Det är bara ett problem. Jag gilllar inte att komma hem. Det är kanske därför jag går ut...nästan direkt jag kommer hem. Trivs där jag bor/men trivs inte där jag bor. Rörig utläggning blev det, lite rörigt är det hemma också. Jag har rätt trist när jag kommer hem. Kolla på någon skit på TV, Kolla Om någon har skrivit något roligt i statusfältet på facebook (ala: Jag bjöd mina vänner på middag idag. Egen högerskinka gick åt i extra smala skivor med sallad från egen trädgård. Gud vad alla åt!), vila lite, röka i fönstret (och blåsa röken in i lägenheten bara för att man har tråkigt), Borsta tänderna varje hel timme, lägga mig raklång och systematiskt på alla ställen i min lägenheten för att ta reda på hur många jag som får plats på en och samma gång på 18kv, kolla lite mer skit på TV. Bege sig in i tvåsamhet med slutna ögon, för att känna av ensamhet när man tittar igen, Äta Banan...efter banan...efter banan...Masturbera...kanske...skita...kanske...sova...kanske...eller gå ut igen och tänka fan vad jag bor centralt och bra...
Jag trivs inte där jag bor/men där jag bor...trivs jag!

Jag måste
hej
hej
jag måste...hejda mig!

Arslet sitter där bak och ja...resten sitter där fram...

Jag skriver detta inlägg på jobbet och mongo tittar på galenskaparna. Det är inte lätt...att tänka med dessa röster i bakgrunden. Mongo har allt med galenskaparna. Jag har sett allt alldelles för många gånger. Jag brukade tycka de var roliga då och då... inte längre. Det värsta är att det går inte o läsa en bok eller tidning. De envetna rösterna går in i huvudet, i texten, in i öronen, in under huden.

Just nu är jag inne i en sådär-period. Har inte så mycket att säga eller skriva ner här. Har inte så mycket att säga överhuvudtaget. Just nu. Jag skulle vilja säga upp mig. Från mitt jobb, från att köpa risi-frutti o sprit till min alkoholiserade farsa. Säga upp mig från Tvkvällar, ensamhet, svettiga dårar på stan, dåliga nyheter, högljudliga knullande grannar. Från att vara fattig och de små panikattackerna som aldrig bryter ut ordentligt...

Men...de flesta av mina bekanta, nära och kära verkar inte må så jättetjosan för tillfället (förutom min bror då kanske som fått ett barn till)

Inget nytt har hänt. Med andra ord. Ingen har skjutit bort min öronsnibb med hagelgevär. Har inte stött på några x med eller utan barnvagnar. Jag har inte vunnit en miljon på lotto och i en vecka i sträck har jag klarat mig utan att få några p-böter.

”DET SKA VARA SMÄLT SMÖR TILL SKRUBBAN SATANS CITROENSVIN!!!”, får avsluta detta inlägg. Galenskaparnas fel. Eller mongos. Eller mitt fel att jag jobbar där jag gör...

Skit samma...så att säga...