torsdag 13 juni 2013

Smällfylla och baksmälla.

Tiden segar sig fram som svart och tjock motorolja idag. Rinner ner längs väggarna.
Jag knegar... Semester i sikte. Snart så snart.
Det blev för många öl i tisdags kväll. Viss ångest återfanns igår. Baksmällan var enormt krävande. Den gick inte att duscha bort i iskallt vatten. Det var bara att kapitulera. Kebabtallrik först och senare på kvällen pizza. Där emellan spenderades tiden i soffan i vågrätt läge. Pustandes. Stönandes.
Tisdagskvällens bravader avslutades med klammer med rättvisan och Pusterviks vakter. Andra gången nu. Första gången blev jag utslängd. Den här gången fick jag inte komma in. Antingen har jag varit för full båda gångerna eller så har de något personligt emot mig. Det kan vara en kombination. Själv tycker jag de är onödigt otrevliga. Och jag var väl inte trevligheten i hatt precis. Blev provocerad. Av deras överlägset rötna stil. Skällsorden flög ut som projektiler ur min käft. Långfingret åkte också upp som en projektil. Vakterna erbjöd sig till slut att ringa till snuten så jag kunde spendera natten i en bekväm fyllecell om jag inte avlägsnade mig. Jag tackade nej med några skällsord till och gick därifrån. Misstänker att jag nu kan vara portad på Pustervik på obestämd tid.
Åkte hem med en taxichaufför som var råstockholmare. Skön lirare. Om ett år skulle han skita i allt sa han. Ta ut maximal kredit på tolv kontokort, åka till Vegas och aldrig mer komma tillbaka till det här jävla landet. Det lät väl si sådär genomtänkt, men det kanske var det som var själva grejen...
Min kväll var ju inte direkt genomtänkt heller.
Somna som ett svin och vakna som ett vrak...

måndag 10 juni 2013

På restuarant i en dröm.

Drömde märkligt inatt. 
Jag befann mig på en balkong inne på en restuarant. Drack för många sliskiga och för dyra drinkar. Jag lutade mig mot räcket. Plötsligt trillade jag över räcket. Jag landade i knät på en dam som satt åt. Hon fick panik och skrek. De andra runt bordet reste sig upp chockade. Jag lyckades till slut kravla upp på bordsskivan och satte handen och knät  i potatismos och sås. Jag kom på fötter där på bordet. Satte en fot i en fiskgratäng. Alla restuarantens gäster skrattade ut mig. En randig pyjamas satt på min kropp och på huvudet satt en knallgul dumstrut. På fötterna hade jag lika knallgula strumpor. Jag var ordentligt full och vinglade fram och tillbaka på bordet. Gestikulerade och fäktades med osynliga svärd. Mummlade högt och ilsket. Som Haddock. "Jävlans typer, era förbannade sopskallar, jag ska ta mig fan..." Tillslut drosade jag ner på golvet. Precis som oftast i drömmar vaknade jag innan jag landade på golvet. Vaknade på mitt loft. Svettig i fuktiga sängkläder.

söndag 9 juni 2013


Ja, ja!!! Lugna ner dig göbbfan!
Jag ska bara lägga en brummande brakskit först!!!

lördag 8 juni 2013

Dom och vi.

Det pratas Madeleines bröllop i TV. Mediabevakningen verkar helt enorm. Till och med vädret presenteras utifrån hennes bröllop. "Det kommer att bli ett perfekt bröllopsväder!" säger metrologen och ser stolt ut. Nu har de precis gjort en djupdykning i hennes kollektion av tiaror. Tydligen ska det finnas en tiara i kungahusets ägor som väger tre kilo. Tidigare hade det brunnit i en container i centrala Stockholm. Nu var man orolig att stanken skulle lägga sig över bröllopet. Så här håller det på...
Ofattbart. Rent provocerande. Den lilla människan gör sig ännu mindre och går ner på knä inför överheten. Slickar leran av kunglighetens stövlar. Året är 2013, inte år 1750.
Jag har en släkting som man inte får skoja med eller säga något nedlåtande gällande kungahuset. Då blir hon upprörd, uppriktigt ledsen. Det hela är svårt att förstå.
Regn, stank av brända sopor och en trekilos tiara som ger nackbesvär...
Kungahus, kungligheter, royalister. Alltihop motsäger sig hela tanken med att alla människor har lika värde. Ganska vidrigt. Dessutom lägger jag hellre mina skattepengar på ett samhälle som mår bättre än någon kunglighets handväska som går loss på 18 papp.