Semestern som försvann.

Tillbaka på jobbet igen efter sex veckor semester... som bara försvann. Förutom att varit i väg en helg och sen spenderat några dagar hos morsan tycker jag mest det har varit öl och vilande. En del rose och lite promenader. Har inte badat en enda gång. Inte ett hångel i sikte. Bara massa lättklädda damer som kramat ur ögonen på en.
Fick sån magvärk här på jobbet innan så jag trodde jag skulle rasa i backen. Misstänker Garant Fruktyoghurt. Sprang på dass i ett tills min brukare såg småsur ut. Annars är det Beck och svindlande affärer. Då vet man att man är tillbaks på jobbet. Allt är med andra ord precis som vanligt. Igen.

Palats tai shanghai.

Det är dags igen. För lunch i svulstens tecken. Det är friterade räkor på bilden och inte ett lass med körv som min vän Maja trodde när hon såg en liknande bild på friterade räjor.
Tai Shanghai heter palatset... Jag trycker i mig krubbet. Matberusad igen. Funderar om jag någonsin har lyckats göra någonting lagom. Inser att jag aldrig använder det ordet. Det är tomt här, förutom en luffare som också trycker i sig maten och muttrar och morrar mellan varven. Jag tar med mig kaffet ut. En stammis spänner ögonen i mig, sträcker fram handen och presenterar sig som Håkan. Det går förbi en snygg donna. Håkan och hans kompis glor så ögonen håller på att studsa ner på marken. Sen konstaterar de att de är för gamla för att titta på så unga damer. Jag säger till dem att jag nyss fyllt fyrtio och undrar om jag får titta. Det får jag fan inte, säger Håkan. Sen reser sig Håkan och sätter sig och reser sig och sätter sig. Sen ber han om ursäkt för att det är fint väder. En gång, två gånger, tre gånger. Jag säger till honom att sluta be om ursäkt om han nu inte är en gud. Då säger han att jag nog är en bra människa. Hmmm, det har han ju förvisso rätt i.
Kineserior. Antropologi på riktigt. Jag dricker upp min kaffe och går. Vissa dagar orkar man inte riktigt. Jag säger hejdå till Håkan. Han säger hej, hej och ber självklart om ursäkt en sista gång.

Godspeed on me.

Känner mig yr och klibbig. Smått nervös. Jag har en finne i nacken och det bor en ryss i trappuppgången.
Jag skriver en låttext. Godspeed on me heter den och handlar om en aldrig sinande törst efter den tredje bärsen.
Var hos morsan förra veckan. En kväll åt vi grillad kyckling. Jag hade ett lass pommes till och åt dessutom nästan upp ett helt vitlöksbröd . Efteråt svällde magen upp till en kupol. Tror aldrig jag blivit så matberusad. Hela natten mullrade det i magen. Morsan tvingade ut mig på en promenad. Det var som att bestiga ett berg i motvind. Fes hela natten och halva förmiddagen.
Semestern är slut om en vecka. Om man tänker på det kan man börja gråta.
Ska dela en vinare med emma i slottskogen nu. Sitter på en soptunna och väntar på henne. Under de elva år jag har kännt henne har hon vart i tid kanske två gånger. Sen kanske vi hamnar på en krog. Kanske super ner oss.
Godspeed on me.

På TV på ICA i tibro.

På väg in i matberusningens land.

Bänkarna på järntorget.

Illamående efter för mycket kaffe tar jag en promenad och sätter mig på en bänk järntorget och tittar på vanligt folk och tokar och dårar. Det var slagsmål om borden på resturangen jag käkade lunch på. Turister med ryggsäckar, flisjackor och kortbraxor med dragsko. Har man en trevligare semester om man klär sig som skit?
Tror aldrig jag har lyckats sitta på en bänk på järntorget utan att det har satt sig en halv eller heldåre bredvid mig. Ändå sätter jag mig där mellan varven. Spanar... Gången innan jag satt på en bänk här var på midsommardagen. En snubbe satte sig bredvid och började hinka öl. Sen kom en jävligt stor man och pressade sig ner mellan oss. Han frågade om vi hade nåt, på slang, som vi inte förstod vad det betydde. När killen bredvid frågade vad han menade blev han ilsken och sa: Stålar för helvete din dumme jävel! Ganska nervös och lika bakfull kände jag hur nerverna var på väg snappa. Jag reste mig upp och gick. "ööhh!!!" vrålade han då. Jag vände mig om och tittade på honom. "din förbannade bögjävel! sa han. "Jaha?" tänkte jag och gick vidare.
Nu gick solfan i moln. Dags för lite promenerande kanske...

Hmprf.

Efter den här ölen ska jag gå hem, om det nu inte kommer fram en trebröstad kvinna och säger att hon vill gifta sig med mig.

Det är gött med öl.

Sitter och tar en bärs på en uteserveringen. Det har hänt förr. Det kommer hända igen. Sommaren verkar vara här... And i fuckin löve it böy!
Bredvid mig sitter vad som verkar vara en familj. Mor, far och dotter. De har en ruffig jargong. Skämtar hårt men hjärtligt med varann, som det brukar heta. Dottern låter klart värst. Börjar varje mening med ett: Men va fan! Sen petar hon in ett par svordomar till i varje mening. Hon svär som en borstbindare. Utöver detta tilltalar hon sina föräldrar uppkäftigt, respektlöst, budust och drygt. Morsan skrattar och farsan tittar på henne med en bister och uppgiven syn. Hade inte reagerat om hon hade varit sexton, men hon ser snarare ut att vara runt trettio. Om jag hade kört den stilen med mina föräldrar hade dom bett mig att för fan skärpa till mig. Med full rätt om ni frågar mig. Ni vet väl att människor blir odjur till slut om dom aldrig får motstånd.

Gott med öl igen. Det borde det inte vara med tanke på att min polarkompis och vapendragare Esset från miälmööö vart här och hälsat på i dryga två dygn. Alkohol och promenader i mängder. Det brukar se ut så när vi ses och har alltid gjort. "Bli full, göra bort sig.... och gå vidare" som Esset sa. I övrigt så ser ALLTID en öl god ut om man tittar på den. Speciellt om man ser någon annan dricka den. 95 % av gångerna är ölen god.
Det här är en utav gångerna.