Gott nytt år kära vännerrrr!

Har ätit frukost och duschat för sista gången det här året.
Har även satt på mig en brun stickad slips med gröna glittertrådar i. Grön skjorta till. Ser ut lite som Hitler Jugends färger. Lät ju hemskt...
Firar nyår med syrran, hennes grabb och morsan.
Har ingen som helst aning vad någon av mina vänner gör denna årets sista afton. Har inte brytt mig om att ta reda på det heller. Ingen verkar bryta ihop för det.
Tror aldrig jag känt mig så här singel, sen jag blev just singel. Hade kunnat tänka mig att vara i Paris, som i den där dikten jag skrev för femton år sen. Knullandes med en donna under sänghimmel medan raketerna som skjuter rakt upp på den svarta himmeln. Samtidigt som säden sprutar rakt in i... Medan gammalt år paserar och byts ut till nytt.
Det får nog dessvärre vänta.

Gott nytt år kära vännerrr!

En lins och trivseltomten

Har bara en lins på mig idag. Vänstra delen av världen är suddig och skev. Den andra är väl...
Julen är över. Den bara försvann. Blir trött bara jag tänker på julskinka.
Läste genom gårdagens inlägg. Det var den största grammatiska katastrof jag sett. Man kan ju lätt få för sig att jag skolkade från HELA grundskolan. Ber om ursäkt.

Slutligen, i morse när jag åkte till jobbet satt en gubbe i jätteskägg och sa "god fortsättning" till alla som gick på bussen. Någon slags trivseltomte mitt i verkligheten.
Säger man inte god fortsättning efter nyår?

Trevliga familjen och smygande gobben.

Tager en bärs på en sylta på kungsgatan som heter Targaz. Förbereder mig för en andra laddning julbord.
Det sitter en familj framför mig. De äter och verkar överlag ha trevligt. Farsan försöker ibland snällt prata med vad jag antar är en av döttrarna. Hon småfräser tillbaka varje gång: "Det fattar du väl!"/ "Vad då då!" osv. Hon verkar vara typ i femtonårsåldern. Farsan reagerar inget speciellt. Håller god min. Morsan äter och är tyst nästan hela tiden. När hon pratar bryter hon som Silvia.
För en stund sen utvecklades en ganska rolig diskussion från vad jag denna gång antar vara den äldre dottern och hennes pojkvän. Hon hade tittat på masterchef. Ideligen. Till pojkvännens förtret (Där emellan hade samma kanal stått på i typ åtta timmar till nästa avsnitt börjat). Dock inte för att han ogillade masterchef, men för att han hade köpt den senaste modellen av någon slags platt-tv. Nu efter ett halvår hade kanalens logga i hörnet bränts eller frusits in i skärmen.
"Det trodde jag bara var en skröna." sa farsan.
"Njäe", sa pojkvännen.
"Jag skyller på en jävla skitkvalite!!" sa flickvännen.
"Hmmm", sa pojkvännen med en strupe full av luftfullt som egentligen ville ut...
Men som sagt, överlag verkade de faktiskt ha trevligt.

Undrar om folk sitter och skriver så här om mig? Troligtvis inte. Jaja det är okej...
"Det sitter en gobbe där i hörnet. Han skrattar först. Sen pustar han. Rufsar sig i skägget. Sen ler han, för att sekunden efter mumla något", men ingen sitter mitt emot honom...
"Stackars sate!"

Ett inlägg skrivet efter dansk två takts hypokondrisk vers.

Satt för övrigt och tänkte på det här att man har så kul med toffefee! Det har man väl inte? Jag har aldrig haft det i allafall. Jävla sköjeri!

I övrigt är det långt till affären och min röv är k-märkt. Jag har inte kysst ett par läppar på månader och jag är allergisk mot människor som äter höna på bussen.
Snön yr runt därute. En full pepparkaksgubbe ligger deckad i en snödriva. Flingorna faller på psykopater, spelmissbrukare, hyndor, hyenor, veganer. På billigt folk med dyra vanor. På dyrt(?) folk med billiga vanor.
Det är julafton imorn. Vissa lägger en spya i holken redan efter tredje snapsen. Andra snapsar inte alls. Jag tänder en cigarett åt en man vars bägge ögon skelar åt vänster. Hans andedräkt luktar härsket kreatur. Jag prövar nämnligen en ny krog. Det är norsk prissättning på bärsen här. Troligtvis kommer jag aldrig prova det här stället igen. Eller kan man prova samma ställe två gånger?

Som sagt, imorn är det julafton. Känns som det är fler än jag som har uppmärksammat detta.

God jul, och ge fan i mina k-märkta skinkor!

Svåra tider.

Min brukare tittar på utvandrarna. Verkade jävligt svettigt, hårt och kallt och leva på den tiden, på landet. Smått trist också. Ingen TV. Ingen krog. Inga hamburgare och pizzor. Inga iphones, kondomer, element. ingen musik.
Utöver hårt kroppsarbete: brödkant, sprit, en bok om man kunde läsa och ett hästaknull i halmen.
Svårt att se framför sig hur man skulle reagera om internet och alla smartphones bara helt sonika plötsligt plockades bort. Troligtvis skullle man bli helt sinnessjuk. Världen skulle kollapsa.

Imorn är det julafton. Kanske publicerar en bild på mig själv utklädd till pepparkaksgubbe. Julstånd i pepparkaksdräkt. Om man vill göra mig riktigt ledsen på självaste julafton ger man mig Glenn Hysens bok: Ha det gött!

Det får räcka med dessa ord på dan före dopparedan. För egen del var det tio månader sen jag doppade sist.

Nattlig predikan till en gammal Edda, efter en kväll på kroga.

Jävla va fuller jag blev. Kräktes i en snödriva på järntorget. Sen tog jag en taxi hem. Det är ju inte klokt vad man ska bete sig.
Sen åkte jag taxiresa med en snubbe som var antiamerikan, han hatade allt de stod för. Jag skrev under. Sen pratade jag om independence day-filmen hela vägen hem och vilket sköjeri det är. Sen vet jag inte. Hoppas du hade det gött med donnorna.
Iöve you man, Föck öff!!!!

Kalops osv

Har käkat lunch ute med morsan idag. Biffgryta som påminde mer om trött skolkalops. På herrarnas dass stank det urin som på en bortglömd hollywoodbar.

Spelade in sång till en låt i helgen. Det tog fem timmar. Sen gick jag ut och drack öl. Mentalt och fysiskt utmattad efter sånginspelningen. Bitvis glad och käck. mina vänner undrade om det var något fel på mig eftersom jag verkade så trevlig och kanske till och med positiv. Gick hem med huvudvärk och en pizza i handen. Vaknade nästa dag av att huvudvärken hade letat sig ner i näsvingarna.

Köpte kreativa julklappar till brorsdöttrarna för en stund sen. Fick känna på julhandelns vansinne. Blev deprimerad. Folk är ju för fan sinnessjuka. Slog in klappjävlarna med en tant som tryckte sig emot mig och flåsade i mitt öra. Hon bytte sida och flåsade i mitt andra öra. Tillslut vände jag mig om och frågade om hon ville något. Hon såg galen ut. Hon sa att hon väntade på att expediten skulle komma med mer papper. Ja, men varför i helsicke stod hon och buffade på mig för?

Ska mixa sången som jag lade i helgen. Hemma hos basisten. Han bor i en lägenhet i en gammal villa. Väldigt idylliskt. Har ingen aning varför jag berättar det. I hans frys brukar det ligga minst ett tjog fryspizzor. Misstänker att han nästan har lika kass mathållning som mig.

Heroin och prostitutionsvecka, på film alltså.

Tittade på Vi barn från Banhof Zoo i början av veckan. Var helt ledsen i två dygn. På ungefär samma sätt som när jag såg Lilja 4-ever eller Dancer in the dark. Lagom reparerad gick jag på bio två dagar senare och såg Call girl. Var ledsen i ungefär ett och ett halvt dygn. Överväger att bara titta på ytlig smörja i några månader framåt eftersom jag inte klarar av teman som berör. En heroin och prostitutionsvecka helt enkelt. På film alltså.
Ska gå på en luciakonsert i Domkyrkan om en stund. Känns som jag borde klara det hyfsat, men man vet aldrig.

Taj Mahal, Göteborg.

Har hittat ett ställe att skriva låttexterna till bandet på: Toaletten på Mc Donalds i brunnsparken. Så jävla bra! Nä.. nu sköja jag allt te att!
Ett indiskt, simpelt hak helt enkelt. Det mest fantastiska med detta place är att de inte spelar någon musik. Därför lämpar det sig perfekt för att just skriva låttexter där. Ingen går dit för att enbart dricka öl, förutom jag då, vilket är lite konstigt då en halvliters flasköl kostar 45 spänn. Det hänger med andra ord inga alkisar där heller. Alla bara skyfflar i sig maten i vansinne.
Det mest speciella med personalen är att de varken är trevliga eller otrevliga. Där igenom lyckas de bli mer otrevliga än trevliga. Mannen som jag antar är ägaren sitter antingen vid ett bord eller bakom disken och blänger på mig besvärat och surt. Och blänger är ingen underdrift. När jag blänger tillbaks håller han kvar blicken... Får en stark känsla av att han inte gillar icke-ätande-ensamma-skäggiga öldrickande män som har lappar och anteckningsböcker på bordet. Det borde stå en rykande, fräsande tandoorigryta där istället.
Idag när jag kom tillbaka efter två månaders frånvaro såg jag att de plockat bort flaggan där det stod Halvliters flasköl 45:-.
Tog det genast personligt.

Om vi släpper en platta med bandet någon gång ska det stå med i tacklistan vare sig de vill eller ej:
Thanx to Taj Mahal, for cheap beers, great lyrical inspiration and staring a hole in my soul.

Vet inte varför, eller lite. Jag tänker på min syster väldigt mycket när jag hör den här låten.
http://open.spotify.com/track/3BJe4B8zGnqEdQPMvfVjuS

Kan inte tänka mig nån lättsammare donna och samtidigt så komplicerad att vara ihop med. Komplex men samtidigt fantastiskt rolig.
För mig är det inte aktuellt. Hon är faktiskt min syster.
Hur som helst, jag blir ledsen på höst och vinterkant. Min syster blir samma sak på vår och sommarkant.
Kanske därför jag tänker på syster yster när jag hör denna låt.
Och just det... Fock off!
Detta har ni inte med att göra.
Lägg er inte i.
Godnatt!!

Bio Roy: The Doors, Hollywood Bowl 1968 och varför just jag?

Jag var på Bio Roy igår. På något så fantastiskt som The Doors spelning på Hollywood bowl 1968. Konserten visad i sin helhet för första gången i historien. Närmare en verklig upplevelse än så är väl svårt att komma. Grymt tryck i ljudet och närvaron på scenen var total. Tydligen var det här den enda visningskvällen vilket så klart gör det hela lite bättre. Innan konserten visade de en kort nyinspelad dokumentär om spelningen. Man fick reda på lite rolig fakta. Till exempel att de hade lyckats hyra femtiotvå förstärkare vilket var rena storhetsvansinnet på den tiden. I slutändan hade gitarristen och keyboardisten bara lyckats använda varsin låda. Troligtvis visste man inte hur man skulle koppla ihop dem.Vidare hade Jim Morrison tagit syra innan spelningen. Troligen av nervositetsskäl då de aldrig spelat för 18000 människor innan. Bandet kände inte igen hans nyckfullheter på scenen riktigt. Ibland så kunde man se hur de tittar på varandra undrande när Jim böjer sig och letar efter något som inte finns där på scengolvet. Denna syraanekdot kunde jag känna förtog lite av känslan. Man hade klarat sig utan den eftersom biopubliken verkade sitta och tänka på det ganska mycket. Skratta åt någon som beter sig som en halvpajas på scen. Fånigt av mig kanske, men fokuset blev lite skevt... I övrigt var det en grym upplevelse, om det inte hade varit för ... som förstörde 50% av känslan. Nämligen...

Jag frågar bara: Varför, alltid: WHY ME????
Biosalongen är full av lurviga gamla fantaster, uvar och rävar. Ingående musikfreaks som varit med på den tiden när det begav sig. Stolen bredvid mig är tom. Tio minuter in i konserten, efter att en 20-årig donna bredvid mig suttit och viftat och gestikulerat rumlar en grabb in på vår stolsrad. Tilläggas bör att en sån här visning är ganska krävande och kräver just en viss närvaro om man ska få ut något av det. Det är ju knappast en spelfilm med ständig pågående handling i. Och kommer man tio minuter sent så tror jag inte man är direkt genuint intresserad, jag vet inte. Vi släpper in honom under diverse suck och stön. Tyvärr har jag rätt. Jag har plötsligt fått biografens största idiot bredvid mig... och jag känner: Varför alltid jag? Han sätter sig direkt och pratar (inte viskar) med sin flickvän. Skrattar och vrider sig i stolen. Sen börjar han knäcka bärs efter bärs. Min närvaro inom vad som utspelar sig framför mig riktas istället i ilska mot vad som händer bredvid mig. Han är lugn i fem minuter. Precis lagom för att jag återn ska hinna sjunka in i detta historiska ögonblick. Han knäcker en ny bärs. Babblar och vrider sig. Jag tittar mig runt omkring. Gungande huvuden och koncentration råder i hela lokalen. Så varför jagjust jag? Eller han just bredvid mig? Det finns 175 platser och just bredvid min hamnar ett helvetesmongo. Jag blir mer och mer irriterad. Retar upp mig. Och får därmed svårare och svårare och säga till honom. Jag vet nämligen att vid det här laget kommer jag fräsa något åt honom på sämsta otrevligaste sätt. Vilket i och för sig är helt jävla befogat. Problemet kommer dock bli att jag inte kommer kunna koncentrera mig och troligtvis sjunka in ännu sämre efteråt, eftersom jag troligtvis kommer att sitta och tänka på vad jag egentligen sa, om det inte var lite väl grovt osv. Därför låter jag bli och hoppas istället på att han kommer hålla käften snart. Vilket naturligtvis inte sker. Sicken jävla rävsax. Det värsta har jag sparat till sist. Varje gång Jim Morrison säger något roligt eller någon dikt dyker fram i ett improvisationsparti börjar han fnissa. Det är ett äkta flåsigt, enerverande beavis & butthead-fniss. Ett klockrent fniss från någon som är riktigt pårökt. Jag håller på att gå sönder. Men när The End dyker upp som sista nummer lyckas jag ändå falla in i hela njutelsen. Den versionen från det här giget har jag på platta hemma och har lyssnat på oräkneliga gånger. Det är lätt den bästa version på The End som finns.
Efteråt ute, längre ner på gatan ser jag den jäveln. Jag funderar på att gå fram och knyckla ihop hans glasögon. Kanske ge honom en riktig svingande smäll i magen, men jag går bara förbi med The Doors och hela hollywood bowl svingande i min skalle.

Kidnappning, snö och Garfield

Drömde i natt att jag blev kidnappad. Vaknade upp svettig. Somnade om och fortsatte drömma att jag var kidnappad. Om och om igen. Minns inte om kidnapparna var otrevliga och hotfulla. Märkte mest att drömmen aldrig tog slut och att jag borde ha svettats för att det var en mardröm.

Snön har kommit till stan. Åkte till sahlgrenska med min brukare. Vi satt fast på linnegatan i en halvtimme. Märkligt hur stan kapitulerar av ett två centimeter tjockt lager av snö.

Min brukare tittar på Garfield 2. Animerat. Sjukt kul film om man är kanske fem. Min brukare är 47 bast.

Jävla Mannekopia. Ett ord till om baaaaaaaaaaaaaanan och jag hänger dig i ett poppelträd din billiga skojare

Alla dessa tomma sexpack.

Burkköttfärssås och ett turnéminne

Käkar burkköttfärssås. Hemköps egna. Garanterat jätteäcklig. Findus var slut i affären. Vissa undrar kanske hur jag kan äta sådan taskig smörja. Jag hävdar att det är gott och undrar hur någon kan tycka  om stuvad spenat. Angående köttfärsås...
För många år sedan. Kanske femton år sedan... var jag och min bror på turné i England med vårt dåvarande metalband Temperance. En turnétripp ihop med Inverted. Inverted hade åkt en vecka tidigare för att avverka några spelningar i Skottland eller Irland. Kommer inte ihåg vilket. På tillbakavägen hade Turnébussens underrede börjat brinna. Hela bussjävelns innehåll brann upp. Instrument och hela klabbet. De stod där på vägen i strumplästen och tittade på när alltihop slukades av lågorna. Denna trevliga nyhet nådde oss först när vi hade kommit till England. Med en icke ombokningsbar hemresa blev vi strandade två veckor i en liten håla på femtusen personer. Eftersom gigbokaren vid namn Stue var ekonomiskt strandad efter den lilla eldiga fadäsen blev turnén inställd. Vi genomförde tre gig med annat band vid Thus defelied, varav ett av gigen bestod av en publik på 20 personer som satt på golvet längs väggarna och söp och rökte sig höga.
Anyhow, vad hittar man på i en by i två veckor i väntan på att avresan hem ska närma sig. Man kan till exempel gå på krogen och supa upp bandkassan. Det gjorde vi. Inom en vecka visste hela byn vilka de långhåriga svenskarna var. När pengarna började sina gick jag och min bror istället dagligen till byns supermarket och köpte två flaskor Cinzano-kopior var och en burk med köttfärssås och spagetti. Tror en flaska kostade typ 18 spänn. Efter ett tag när proceduren upprepades minst en gång per dag började kassörskorna titta konstigt på oss. Vi brydde oss föga. Basisten gick långa promenader och ägnade dagarna till att läsa svår litteratur i nån park. När han kom tillbaka till lägenhet där vi bodde var festen igång för fullt. Han gick upp på övervåningen och la sig. Stackars krake. Under tiden som vi hällde i oss cinzanoklafset lyssnade vi mestadels på My dying bride, vrålade ut genom fönstret, grät och ringde timslånga samtal till Sverige. Denna procedur upprepades kväll efter kväll. Lägenheten var Stue's, gigbokarens. Han var nykär i någon donna, så honom såg vi aldrig till. Hans pårökta vänner kom däremot på besök nästan varje kväll. De satte sig helt sonika i soffan och rökte på med Stues vattenpipa och tittade lite förstrött på min och broderns show. Efter en kvart reste dig och gick med ett släpigt "See you". Sen var de borta. En kväll när festen var som mest på topp och vi vrålade loss gick Stues syster förbi fönstret. Vi vrålade glatt och hängde oskyldigt ut genom fönstretmed flaskorna i högsta hugg och vinkade. Herregud, stereon måste ha låtit tre kvarter bort. Dagen efter fick vi besök av Stues far och bror. Systern hade skvallrat till föräldrarna att det nog inte stod riktigt rätt till i den där lyan. I bakfullt tillstånd, klädda i kalingar och t-shirt satt jag och broshan i soffan med varsin cigg i mungipan och förberedde dagens besök på supermarketen. Plötsligt klampade Stues far och bror in. Hans far hade en rulle sopsäckar i handen. De hälsade inte. nickade bara väldigt skeptiskt. Sen tittade de på oss ett tag innan de gick ut i köket. Vi hörde att de sa något till varandra. Tyst så vi inte skulle höra. De hade fått syn på alla tomma flaskor... och det var ju en och en annan flaska. De tog fram en sopsäck och plockade ner alla flaskor i sopsäcken. Säcken blev full. Sen gick de bara förbi oss och försvann med sin svarta bad santa-säck. Jaha? tänkte vi. Var tog alla övertrevliga engelsmän vägen? Vi kom överens om att ha skoj med våra flaskor och vrål med stängda fönster i fortsättningen.
Väl hemma i Sverige igen. En månad senare kanske, fick min bror ett telefonsamtal från England. Det var Stue. Samtalet hade ingen glad karaktär. Det handlade om en telefonräkning... En enorm sådan.
"About this phonebill, This is taking the piss!!!!

Har faktiskt aldrig varit i England efter den där trippen. Skulle vara riktigt skoj att åka dit igen!

Önskelista och julmat.

Det är mindre än en månad till jul. Svårt att hänga med. Undrar var all tid tar vägen. Den kanske brinner upp som dammstoft i horisonten.
Jag önskar mig en olivgrön jaguar av syrran och en jordfräs av morsan. Samtidigt önskar jag mig den största tvn som finns att köpa, Juholt som vaxdocka i naturlig storlek, en trebent nakenrakad get, en kaffebryggare som brygger uppdrucket kaffe och det där stora paketet med tystnad som farsan önskade, men aldrig fick.

Ska äta julbord med jobbet i år. Vet inte om jag har gjort det innan. Definitivt inte i vuxen ålder. Julbordsbuffe. Ser genast scenen från Sunes jul framför mig. När alla människor rusar fram till buffen. Bråkar och slåss. Kletar och slafsar. Gris och äckelfest. Kommer självklart rikta in mig på sillen. Som en laserstråle.

Älskade kalvsylta när jag var liten. Åt det i fantastiska mängder. Känns ganska avlägset.
Upp till kanske fyra års ålder åt jag smör direkt ur asken. I smyg om jag kom åt. Känns helt avlägset.

Så det så!

Jag hatar inte mitt jobb, verkligen inte!
Jag kanske inte älskar det heller.
Jag sköter det på samma självklara sätt som man byter kalsonger efter man har duschat.
Med tanke på hur väl man sköter sig i övrigt med nyttig mat, ständig löpning och regelbunden sömn så känner jag absolut inte mindsta oro över denna fullständigt tramsiga rubrik här nedanför.

/over and out

Börjar bli jävligt... Ska nog... nu.

Fotnot, fotnöt, fotknöl, knäcka nötter ang. Förra inlägget: jag stöter aldrig på nån jag känner längre på 2:a lång. Glömde jag säga. Trist. Föck osv. Och sen tar ju ölen ganska bra när man jobbat trettio timmar helg och sover tolv. En exstenciell fråga: är jag riktigt klok? Bär min pung två julgranskulor istället för en? Alltså inuti, äääh föck. Är det inte roligare än när man gör sig ingenting? Har någon sätt min vänstra strumpa? Nähä, men den högra då?
-jag gillar inte sprit!
-nej, vem fan gillar inte sprit!

Efter allt.

Det känns som en evighet sen jag klev in på ljungans i fredags och käkade den där räkmackan innan jobbet. Jobbhelgen är över...
Fredag:
Efter den där räkmackan köpte jag med mig en kaffe i väntan på vagnen. Kaffe och en cigg innan domedagshelgen började. Klockrent, oslagbart. Jag ställde ner kaffet på bänken och tog av locket för att låta kaffet svalna. Naturligtvis tog göteborgs-piss-runkar-vinden locket. Jag sträckte mig efter locket. Yes, jag fick tag i locket... och shmackibönk, spillde ut kaffet. Så jävla självklart. Christ! Försökte hålla mig lugn trots att jag höll på att bryta ihop. Knycklade ihop muggen i vrede och dunkade ner den i papperskorgen som om det var en basketkorg...
Lördag:
På väg till jobbet igen. En kvarts väntan på spårvagn efter buss... Jag klev in på Pressbyrån på korsvägen för att göra ett nytt kaffeförsök. Jag ställde mig i kön. Bara en kvinna framför mig i kön. Perfekt. När jag stod där och köade och väntade började en kille som dök upp en ny kö bredvid mig. Han trängde sig inte. Han oljade sig in med ena axeln. Millimeter efter millimeter. Irriterande, men för morgontrött och för rädd om mitt humör intalade jag mig att jag sket i vilket. Vilket inte var hundra procentigt sant. När kvinnan gick stod han plötsligt mycket riktigt framför mig. Jag skakade på huvudet för mig själv och tänkte: din billiga jävel, nu tar jag ett grepp bakifrån och rycker ballarna av dig. Kvinnan i kassan uppmärksammade mitt hemliga missnöje och frågade om jag var före. "Jo" svarade jag. "Men vissa jävlar kan uppenbarligen inte stava till kö!" Onödigt otrevligt sagt av mig kanske. Jag ångrade mig direkt, men mest bara för att låta det hela passera, spara mitt hyfsade humör. Sen kunde jag störa mig i lugn och ro efter svenskt maner. Killen plockade upp sina varor från disken i fantastisk speed. Påkommen i skyldig speed. Han lät mig veta att han absolut inte visste att jag var före (med andra ord att han var väl medveten att han hade trängt sig) och att det absolut inte spelade någon roll om kassörskan tog mig före, för att han hade minsann inte bråttom ( varför i helvete hade han då oljat in sig/trängt sig från första början för?), men det var det tydligen viktigt för vissa andra. Perfekt urskuldring för att lägga skulden på mig bara för att jag hade reagerat. Under tiden när hon slog in mina varor säger hon: "Ja, jag vet inte. Jag såg ingenting." Här någonstans kändes det som allt började om från ruta ett igen. Sprätthelvetet fick luft under vingarna och lade åter igen fram sina varor på disken med högt huvud. Ett bättre alternativ, egentligen, hade varit att bett honom följa med ut, så jag kunde sparkat upp kulorna i halsen på honom. Enligt klassiska maner. Det går ju tyvärr inte eftersom jag inte är funtad på detta vis. Dessa personligheter finns överallt. Alltså, inte min. Den har jag aldrig stött på någonstans he, he. Nej, snarare dessa vinna-fördel-as-buffa sig fram-personligheter för att komma undan på smidigaste sätt. Utan dem hade vi aldrig sett långfingret sträckas ut bakom ratten i trafiken.
Och som sagt, det är dom som sträcker ut fingret. I total ovetskap medan de har resten av fingrarna riktade mot sig själv. Anyhow....

Söndag/nu:
jo va fan, jag sitter här nu. På sejdeln. Tar några kalla efter en jobbhelg med en brukare som hostat och brötat och sagt nej på alla ställen där han borde sagt ja. (Han kan vara den största nej-sägaren jag känner). Som tittat på Svindlande affärer och skrattat åt Rickard Sjöbergs klämkäcka skämt.
För någon timme sen satt en tjugoårig brud vid bordet bakom mig. Jag höll på krossa huvudet mot bordsskivan. Hon satt där och sjöng med i alla låtar högt och gällt. I "I would do anything for love" med den gamla härskna köttfärslimpan. Det var hennes favoritlåt. Hon berättade för sina vänner att hon minsann kunde sjunga. Hennes dröm var: Idoooooool! Resten av publiken här inne med hyfsat musiköra härinne kunde bevisa motsatsen. Precis innan hon gick dissikerade hon "nothing compares 2 u. Kunde känna hur någon skar bort pungen på mig med slöa knivar. Lägg mig på kubben direkt!
I övrigt spelar de fruktansvärt knullig musik här ikväll. Man blir inte alls sugen på att knulla. Och hade man utövat denna underbara syssla med den här musiken i bakgrunden hade man varit tvungen att avbryta den underbara akten med meningen: ursäkta darlingo, vänta lite, jag ska bara gå och skjuta ett stort jävla hål i stereoanläggning.
Puss, strax tillbaka!

Lana Del Ray

Tror jag är lite smygkär Lana Del Ray, trots att jag bara har hört drygt halva hennes skiva. Kärlek vid första öronkast.
En direkt uppmaning till min beloved sister: lyssna på henne. Du kommer rådigga det. Annars är jag ju tvungen att hänga dig i granen.

Inget mer nu. Jobbar helg. Det tar död på mig.

Om man ser mig i genomskärning ser jag precis ut så här:

Inget kaffe

Den här dagen kunde börjat mycket bättre. På vilket sätt vet jag inte riktigt, men att slå skallen i taket på loftet det första man gör är inget bra sa ja te daj. Väl nere på det kalla golvet där vinden sveper runt golven likt osynliga demoner från en gläntande balkongdörr tänkte jag: Nu ska det bli gott med frukost, kaffe och cigarett. I ren självklart var kaffet slut. Med andra ord var det bara att pallra sig ner till Willys Wonka. Tog med mig skörden av de två sista månadernas pant. Utanför Willys halvlåg en tiggare med kaffemugg. Kaffemuggen var tom både på kaffe och pengar. Hon var kanske femton. Vit i hyn och svart runt ögonen. Ögonen var vackra, snälla och ledsna. Panta burkar är en bra timförtjänst. Köpte Zoegas julkaffe och en stor Cola. Resten av pengarna klirrade ner i tiggarinans mugg. Hon sa tack samtidigt som hon tittade ner i backen. Fel område att tigga i tänkte jag. Fattiga studenter och präktiga medborgare. Visste inte om jag sponsrade henne eller någon liga. Väl hemma välte Pepsin i hallen, trots att jag sa till den jäveln att stå. Öppnade kaffet. Luktade kaffe, men ingen jul. Öppnade Pepsin på köksbordet. Fontänen var rent självklar. Just det, hann jag tänka medan jag vred upp korken. Den välte i hallen. Sen fick jag ägna tio minuter med att torka av bord, stolar och golv. Frukost, kaffe och cigg. Frukosten bestod av tunnbrödsrulle med skinkost. Smakade precis som tunnbrödsrulle med skinkost. Kaffet smakade kaffe, men inte en uns jul, men det är ju trots allt bara november. Tomten sover och kommersen är vaken och jag kanske inte vet hur julkaffe ska smaka.
Nu ska jag snart ta en dusch. Funderar starkt på att svälja schampo för att sedan halka i badkaret.

I jourbutiken.

I min jourbutik där jag köper tobak jobbar en stor snubbe som har rakat bort ögonbrynen och målat tillbaka dem med en tjock tushpenna.
Han kan inte huvudräkning. Tycker det är en lysande ickekunskap när man jobbar i butik. (har ingen aning om varför han inte slår in varje post direkt i kassan) En gång när han plockade fram miniräknaren för att räkna ut vad 100+10 blev, berättade jag summan för honom innan hann räkna ut det på räknaren. Då blev han irriterad. "Shhh! Du stressar mig", sa han. Stör mig inte när jag räknar!" Jag bad om ursäkt. Numera står jag alltid tålmodigt och väntar medan han plockar fram miniräknaren. För att inte förstöra stämningen. Ibland kan jag se hur bussen jag ska med åker förbi medan han fipplar med knapparna.
En gång konstaterade jag för honom att det kändes skönt att det var helg. Han svarade att det känner bara människor som är rika och tjänar massa med pengar.
"Solskenet är gratis" höll jag på att säga, men han hade redan plockat fram miniräknaren. Då vill man ju gärna inte störa. Förstöra stämningen så att säga.

Skägg, kokt spenat och hjärnsubstans.

Jag odlar skägg och bidar tid. När jag var liten brukade jag palla rabarber och en gubbe med spade jagade oss genom tre trädgårdar. Ibland när jag kom alldeles för sent till middagen fick jag gå och lägga mig utan den i magen. Minns hur svårt det var att somna med en gapig mage.
Jag tittar på TV ibland. Folk som tittar in kameran tittar tillbaka på mig. De frågar aldrig hur jag mår.
Jag minns hur vår biologilärare ramlade ihop och låg och sprattlade på golvet. Det var i sjuan och nu hade vi precis lärt oss vad epilepsi var för något. Innan vi förstod trodde vi att han hade trillat ihop för att han inte orkade med vårt stökiga, olydiga, brötiga uppträdande. Vi var alltid snälla mot honom efter hans sprattelattack.
Jag äter inte gröt och minns den unkna smaken av kokad spenat som tvingades in i truten för att man minsann skulle lära sig allt som stavades mat. Idag väljer jag själv vad som åker ner den orala vägen. Och det kan vara allt möjligt.
Jag samlar på minnen. Som sagt... På papper och i huvudet. Plockar fram dem rakt från min minnesbank. Skriver ner dem.
Andra samlar på tändsticksaskar eller udda strumpor eller gammal konserverad hjärnsubstans.

Jag odlar skägg och bidar tid. Jag kan ha levt mer än halva min tid. Det försöker jag in i det sista att inte tänka på.
Citat Stenmark: Vi ska alla dö en dag. Alla andra dagar ska vi inte dö.

Blåbärsmaskinen

Har precis läst ut blåbärsmaskinen. Boken om Stig "Slas" Claesson. Skriven av hans son Nils. Fantastisk bok, men inte direkt någon trevlig läsning. Slas är väl en utav våra folkligaste författare. Ett geni om ni frågar mig. Genom alla sina nedskrivna betraktelser, tecknade skisser, porträtt och illustrationer. Som privatperson, fäder, medmänniska verkar han däremot inte vara något vidare. Nära ett fulltaligt svin många gånger. En ganska sorglig och sorgsen människa. I många perioder totalalkoliserad. Fint och varmt porträtt av en av våra mest produktiva författare.
Har dock lite svårt att fatta all den negativa respons och i vissa fall ren halshuggning som hans son råkat ut för efter att gett ut boken. Av nära, kära, beundrare och kritiker. Kanske har han brytit ner bilden av den varma person som alla tror att slas var. Personligen kan jag inte säga att jag reagerat likadant, då jag för många år sedan läste en intervju med slas som är bland det otrevligaste jag läst. Hur som helst gör det honom naturligtvis inte till en sämre författare. Det var ju uppenbarligen författandet han behärskade.
I övrigt verkar han sjukt likt min far i många Avseenden. Både under min uppväxt och långt senare när jag tagit hand om honom i hans suparperioder och även perioder när han har avgiftats.
På det sättet kändes boken väldigt personlig och delvis väldigt svettig att läsa.

Klown - eller Nouss för fän!

Följer en dansk komediserie för tillfället. Den är ganska vidrig och driver med moraliska konventioner, rasism och sexism. Låter spännande va? I de här PK-tiderna så ruskar det om. Klown heter serien. Den får mig att flabba. Det är bra att flabba. Det har jag läst i en tidning.
Hö hö hö!
Det enda riktiga problemet som uppenbaras sig efter att tittat på flera avsnitt på raken är när jag är ute i folksamlingar efteråt.
Jag hör sorlet av röster.
Det låter som alla pratar danska hela tiden.

Jä fö fäään!

Måndagsdikt (kan egentligen fungera på vilken valfri veckodag som helst...)

Inget fungerar här.

Någon har snott alla
mina kalsonger och
strumpor.
Jag sitter fast i
en isvak
klädd i tomteluva och
bermudashorts
med palmer på.

Jag tar en promenad.
Folk knuffas och
buffas
till milda grad.
Tänker med öppen
käft och trycker in
en banan
i hålet...
Vanvettet promenerar
hela tiden
två steg framför
och andas ut sot
som landar i min
knastriga själ.
Jag ser två joggare
krocka i ett gathörn.
De blir liggande.

Jag äter sönderstekt
bacon som
ser ut som svarta
tånaglar.
Sköljer ner festen
med avslagen öl.
Till efterrätt
idislar jag en
bensindoftande,
osynlig
kornformad
hög med kärlek.

Jag skulle kunna
gråta nu
om jag skar lök
eller
om jag slog i tån
i bordsbenet
eller
om jag hällde i mig
en liter rå sprit
till tonerna av
Ingmar Nordströms
Saxparty 3.

Jag går och lägger mig
istället.
Tittar på en dokumentär
om världens
tillstånd.
Världens tillstånd
verkar vara i kasst skick.

Ingenting fungerar där.

Precis
som
här.

Kenneth och Roy.

Efter att handlat ett födelsedagskort till min ena brorsdotter gick jag in på Jameson och tog en bärs. Ett ledigt bord bland alkoliserade gubbar och kärringar. Skönt hann jag tänka. Pang, så satt en senig gubbe i en minimal hästsvans mitt emot mig. Kenneth, sa han att han hette. Kenneth klargjorde för mig vilka krogar som var värda att gå på. Utan att jag hade frågat.
"Du vet det där jävla stället som är tre våningar på den där jävla gatan som lutar. Jävla bra ställe!!!"
" hmmm", svarade jag. (Om din hund skulle försvinna är det viktigt att nämna att den har päls...)
Han berättade om ett annat ställe
"Ett jävla bra ställe i en källare i en backjävel. De har massa jävla bänkar utanför!!"
"Hmmm" svarade jag igen. "Kan nog inte hjälpa dig där"
Sen satt han där tyst. Jag satt där tyst. Kände att jag var tvungen att dra därifrån. Så mycket för den lugna stunden.
Pang! Så slog sig en skelögd gobbe i 60-årsåldern ner. Med megatjocka glasögon. Han presenterade sig som Roy. Kenneth attackerade Roy direkt med sina favoritkrogar och hopplösa vägbeskrivningar.
"Där har jag nog aldrig varit" svarade Roy.
Sen satt de där tysta och småtittade på varandra. Från ingenting och ingenstans frågar Roy helt plötsligt:
Är Chuck Berry död?
Just här någonstans är min öl slut. Just här någonstans tar jag på mig jackan och går ut.
Man skulle kunna klaga på vädret där ute. Det regnar och vinden dryper. Men det är skönt. Jag struntar till och med i att knäppa jackan. Jag promenerar mot spårvagnen och tänker: Kenneth och Roy. Låter som ett lite blekare Simon & Garfunkel.

Gamla dikter.

Brukade ju skriva dikter förr. Under otroligt stram arbetsrutin. Dagligen. Oftast mellan kl 15.00-18.00. I nästan femton års tid. Har nu börjat läsa igenom en liten del av alla 72 miljarder nedskrivna ord. Många gånger är det hellre än bra. Ibland glimmar det till. Ibland blir jag väldigt slagen av vilken motsträvig existens man har skapat för sig själv. Och i vissa fall för sin närmsta omgivning också.
Kan ha börjat läsa igenom allt det här för att jag saknar att skriva och kanske till och med för att jag ska plocka upp pennan igen.

Tre korta.

Träffade en donna i helgen. En tjusig sådan med tveklöst vackraste namnet på denna sidan älven. Öl, krog, sexpack, taxi, prata, prata ännu mer, sova sked i hennes säng, vakna, huvudvärk, bota huvudvärk, röka under fläkt, prata, prata ännu mer, bli glad, känna något, känna något, känna något...

I övrigt känner jag mig i ganska trassligt skick. Kass mage, kass sömn. Känns som jag blev 55-60 år på en vecka. Fysiskt alltså. Hur nu det känns? Några extra öl för mycket och lite för mycket skräpmat. Ska nog köpa en morot ikväll och festa till det med en frukt efteråt.

Min brukare har haft väldigt mycket gutturala läten sista tiden. Låter som taket ska lyfta när han laddar för att hosta. Ibland så kan han sitta och "andasharkla" sig i en timme i sträck. Det låter som han ska dö. Ibland skär det i hela mitt huvud och kropp. Med riktigt rostiga, slöa knivar. Då smiter jag ut på balkongen för att rensa skallen.

Att bruka eller missbruka röstmemon i Iphönen.

Tycker att röstmemon i Iphönen är en ganska bra grunka. Jag brukar spela in i replokalen med den ibland. Har även en ganska mestadels idiotvana att spela in taxiresor från krogen i fylletillstånd. I smyg. Utan taxichaufförens vetskap. Åkte en resa hem med en ganska neurotisk chaufför som pratade om att vi människor var avlyssnade överallt av agenter och högre makter. Han pratade snabbt och oavbrutet hela tiden och skrämde faktiskt skiten ur mig. Just han kom på mig när jag spelade in honom. Ni kan ju själva förstå hans reaktion. På ironi låter han mig veta hur trevligt han tycker det är att jag spelar in. Om och om igen säger han det. Tillslut säger den fulle Johan: "Det gör du ju inte! Du tycker inte det är trevligt. Du sitter ju bara där och ljuger." Han får järn på elden, och blir ännu mer neurotisk. Jag lugnar honom och säger att jag ska radera skiten. "Titta nu raderar jag skiten." slutar inspelningen med. Naturligtvis raderade jag en annan inspelning.
När jag sen var hemma ringde jag upp taxibolaget och sa till dem att de skulle kicka den neurotiska taxichauffören.
Telefonisten flabbade bara åt mig.

Textvånda.

Skriver text till en ny låt med bandet. Våndas mest och glor på ett ganska tomt papper. Småpanik.
Bandet heter inte Johnny Heart & The Dilly Boys. Alla utom en i bandet tyckte om namnet. Bandet heter ingenting längre. Men vi finns. Jag är väl inte Johnny Heart längre och snubbarna i bandet har slutat kladda med maten.
Tycker vi ska heta Goatsnopps from hell.
Lyssnar mycket på Johnossi nu. De vet hur man skriver texter.

October och för mycket jobb och för lite sömn och en räkktrålare som gick på grund. Hellöööööö skunert!!!

Kan vara den längsta oktober jag upplevt på länge. Ingen direkt anledning. Det bara känns så. Det var två veckor sen morsan flyttade till götet. Det känns som tre månader sen. Jag bytte kalsipper ( varför i helvete använder ingen detta förtjusande ord längre) igår. Känns som det var två veckor sen. Beställde en öl nyss. Känns som det var en vecka sen. Tittade ut genom fönstret nyss. Känns som det var... Alldeles nyss.
Ha ha tjoho mongolöjd!
Skölka inte från din träslöjd!
Jo, jo sköja vidare...

Man blir lite knäpp av att jobba helg. Inte så lite kanske, men lite mycket.
Om du addar nio timmar sömn och trettio timmar kneg till denna soppa så blir man rent lite dum i hela jävla huvet! Sömnlöshet är som en gaffel i rumpen, och det finns inget du kan göra åt det kompis.
Eij, va fan du e inte min kompis! Skit på dig korsledes och tvärsledes din halloweenfirande låtsasgobbe.

Bara trött. Tänkte berätta nåt roulit egentligen, men jag orkar inte. Längtar efter att sova på en äng eller säng fullproppad med damer eller inga alls. Orkar ens inte läsa igenom inlägget innan jag publicerar skiten.

Here we go. Hö, hö, hö, hö!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nätdejting.

Gick med en dejtingsajt för ett tag sen. Trodde aldrig jag skulle säga det. Ganska märkligt ställe. Lite otäck miljö. 90% av alla presentationer är totalt strömlinjeformade. "Jag älskar att träna, har ett underbart jobb. Jag älskar att resa och tar gärna ett glas vin då och då. Söker en kille som vet vem han är och har bägge fötterna på jorden."
Fick syn på en snygg donna där för ett tag sen. Det mesta såg rätt ut. Hon hade en ganska originell presentation. Längst ner i sin presentation hade hon skrivit vad hon INTE ville ha hos sin tilltänkte.
-Han fick inte bära polo eller scarf (här fingrade jag lite på min glittriga scarf och kom på att jag hade haft polo på mig dagen innan).
-Han fick inte ha längre hårväxt en stubb på hakan (jag rotade igenom min jättebuske på hakan och läste vidare).
-Han fick absolut inte visa upp några psykiska svagheter, så som labila tillstånd eller nervösa drag (här nånstans slutade jag att läsa).

Känns inte riktigt som nätdejtande är mitt forum. Jag har träffat mina damer på krogen i skojigt tillstånd.
Krogen finns kvar. Mitt skojiga tillstånd visar sig ibland, men var har damerna tagit vägen?

Landala krog.

Landala krog. Sicket place. Man väntar på att hela byggnaden bara ska kasta loss och flyta iväg. Precis inrett som en danmarksbåt. Om man stannar här för länge och tittar ut genom fönstret nästa gång kanske man befinner sig i skieröööö.
Inte helt fel i och för sig eftersom vederbörande tröttnar på dessa gator och torg rejält mellan varven.
Nyckeln i låset är nog ändock att lämna stället fortast möjligt innan hela kajutan sjunker rakt ner mot en svart havsbotten.

Skepp o hoj, förbaskade landkrabbor!

Spisgubben

Jag hade spisgubben här i veckan. Alltså inte en sådan där gubbe som hoppar ut ur spisen och skriker Hellööö! när man minst anar, utan en gubbe som lagar spisen (skönt, nu har vi rätat ut detta. Inga missförstånd råder och jag kan sova djupt i natt. Tack för kaffet).

Det var en skojig prick. Eller prick... Han såg livsfarlig ut. Dryga två meter, muskulös, konturrakat skägg och ögon som borrade sig ända ner i själen och vidare ner i rektum. Väldigt trevlig dock, men med total avsaknad av strikta koder för hur man beter sig i ett serviceyrke. . Nåväl. Han hade skruvdragaren redo i handen när jag öppnade dörren för honom. Han började med att fråga var jag hade propparna. Längst fram på skruvdragaren hade han en ficklampa som han lyste med på proppskåpet. När han lyst färdigt i proppskåpet och stängt av strömmen riktade han skruvdragaren mot mig. Som en cobojsare med pickadoll. Fem centimeter från mitt face. Han spände ögonen i mig. Sen tände och släckte han ficklampan tre gånger och sa långsamt på utbredd urgöteborska:
"Den e smart den här."
"Joooo..." svarade jag lika långsamt. Det hela kändes som en evighet.
Väl inne i köket stod han och blängde på spisen en stund. Sen suckade han och frågade sig själv: Ska vi se om vi kan få ordning på den här gamle plåt-kärringjäveln."
Jag gick ut och tog en cigg på balkongen. Jag var lite sådär lagom nyvaken och lite sådär lagom bakfull. När jag kom in i igen hördes mummel, stånk, haranger och svordomar blandad i en salig soppa. Jag klättrade upp på loftet igen för att sträcka ut mig lite. För att bygga ihop lite verklighetsförankring denna disiga morgon.
Helt plötsligt, efter några minuter apropå ingenting basunerar han ut en fråga från köket, genom hallen och bort till mitt sängloft:
"HARU VATT I RRROSTOCK NÅN GÅNG ELLERRR??
"Neeej", svarar jag och väntar på fortsättningen. Den kommer.
"Jag och polan va där. Vi brukar åka på små tripper när vi vunnit lite stålar änna. Det blev RRROSTOCK! För att köpa SPRRIT! Fatta, 798 spänn. Buss och båt. Tur och retur, inklusive hotel mä FRRRUKOST!"
"Jävlar. Det va billigt."
"AAAAAAA!"
Troligtvis hade han fått syn på mitt gedigna spritskåp och tanken hade spunnit vidare.
Sen var han färdig med spisen. Jag hoppade raskt ner från loftet. Han berättade att han hade lagat belysningen i spisen och att jag därmed hade fuskat färdigt med min matlagning. Ute i hallen tackade jag ödmjukast för hans tjänster. Han hade redan hunnit ut i trapphuset och tagit några raska steg ner för trapporna när han tvärstannade och vände sig om. Han spände de där ögonen i mig igen och sa:
"DÖH! ANYTAJM!"
Sen var han borta.

Jag klev in i duschen och ställde mig under den iskalla strålen för att spola bort det sista av baksmällan.

Var helt enkelt tvungen att plocka bort nattens inlägg.

Det var lite to much, som syrran brukar säga...

Kids på krogen.

Tar en bärs på Kellys. En morsa hade med sina två kids här för en stund sen. Jag vet allt om hennes graviditet och födande nu. Hon berättade för bartendern. Med en sån öronbedövande volym så även vi andra fick veta. Den ena ungen hade kommit ut på fem minuter, den andra på tio. Grattis, sa bartendern. På förlossningskliniken hade hon sagt till personalen att hon måste bajsa. Sköterskan eller liknande hade svarat att hon inte trodde hon behövde bajsa utan föda. Sen hade ungen ploppat ut.
Vidare höll ungsatanisterna på att riva Inredningen inne. Klättrade på bord, element och i fönster. Skrek och brötade. Räckte ut tungan till självaste underskrivne. Allt medan morsan satt och sörplade på sina bärs och sket i vilket. Hon hade inte märkt om det börjat regna napalm här inne. Nu vet jag allt om hennes barnuppfostran också. Efter en stund i det värsta kaoset kom en snubbe fram och sa att han tyckte det var så kul att se att någon tog med sina ungar på krogen. Osvenskt sa han.
Är det fel på mig?
Själv tror jag att man skapar monster om man aldrig säger till. Eller ifrån.

Tre inlägg på en dag. Doktorn är jag sjuk?

Att klippa gräset

Nedanför min balkong har det under hela sommaren pågått aktivitet. Var tredje dag kommer de och klipper gräset, eller blåser löv, eller kantklipper gräset. Gräset måste vara frodigare i Johanneberg än i andra stadsdelar i Göteborg. Misstänker dock Fas3:are. Perfekt sysselsättning att klippa ett gräs som inte behöver klippas. En poänglös syssla som inte påminner om ett meningsfullt jobb.

Under en hel del kvällar på balkongen har det även spelats upp en återkommande scen. Uppe i den lilla skogen till vänster om huset finns en bänk. runt bänken finns en 3x4 kvadratmeter stor vildvuxen gräsplätt. Där går det runt en kvinna. Eller snarare sitter på knä och klipper gräset. Inte med en häcksax eller annat robust redskap, utan med en tanig köksax. Arbetet är omfattande och tidskrävande. Sker alltid på kvällen och natten. När man suttit på balkongen har man i vänster öra hört klipp, klipp, klipp, pust, klipp, klipp, klipp, pust! Ibland har hon förklarat för människor som kommer förbi med sina hundar vad hon pysslar med. "Det måste gallras här!!!!"De tittar ofta på henne helt stumma och förstår troligtvis ännu mindre vad hon pysslar med.

En gång traskade hon ner till gräsmattan nedanför min balkong. Hon hade en spade med sig. Hon grävde ett stort hål i gräsmattan. I hålet planterade hon sen massa långt ogräs. En gammal gobbe i keps gick förbi. Utan att han frågade förklarade hon för honom att hon gjorde det lite mysigare på gården. Han tittade på henne en stund och sen på planteringen. Han promenerade bara vidare utan att säga något.

Dagen efter kom fasarna och klippte det redan klippta gräset och fasade bort hennes mysighet.

Dagens sanning

För några dagar sen fick jag fantastiska ord om min blogg slängda i ansiktet av trummisen i bandet när vi var ute och skålade och hällde i oss bärs. Känns ju fantastiskt kul. Gick hem och läste igenom stora delar av bloggen. Ibland skrattade jag loss högt och tänkte att jag är en rätt kul snubbe mellan varven. Motsägelsefullt nog, med tanke på att jag minns det som att jag mådde väldigt kass långa perioder under mitt sista förhållande, är bloggen mest levande under just den perioden. Minns även att jag hade mycket att berätta då och bitvis väldigt roligt när jag skrev dessa inlägg.
Min existens känns, får jag väl motvilligt erkänna, inte så jävla levande för tillfället. Den känns aningen trött och resignerad. Det färgar såklart av sig här. 40 bast, singel, kasst jobb, en tuff och lång vår med morsan på sjukhus, och en alkad farsa nånstans i Spanien. Saker och ting förändras och man märker att man inte skrattar lika ofta. Saker och ting förändras.
Men det ska bli ljusare här. Glädjen, den suckern, ska spruta som en laserstråle rakt upp i rumpen. Åtmindstonde mellan varven.

Im gonna kill you. Ha ha ha ha

Ibland, tänker jag att livet är slut.
Eller att i garderoben
ligger en demon på lut.
Kanske måste jag lyssna
på Killlers med
Maiden
för att avsluta den
här risiga fejden.

Föck öff and die
med kärlek.

Löve.

Sejdeln och fest.

De spelar Pete Doherty på sejdeln. Otroligt bra. Jag har en andra öl framför mig och tänkte att jag ska gå hem efter den. Jag stirrar ut genom fönstret. Inget nytt spelas upp. Tiden rusar på även fast den står still. Annars hade jag aldrig hunnit bli fyrtio.
Var på fest i helgen. När klockan hade hunnit bli sex på morgonen blev jag bjuden på sprit ur en tekanna. Gul sprit. Glas efter glas. Så fort jag hade tömt glaset stod det där fyllt igen. Jag gjorde taffliga men modiga försök att stöta på två damer samtidigt. Den ena sa att hon hade katt. Jag berättade att jag älskade katter och att vi skulle gå hem till henne och gosa med katten (pussyn). Patetiskt. Den andra damen... Ja, det kommer jag inte ihåg. Jag gick på toa. När jag kom ut från toaletten stod de fullt påklädda för att gå hem. "Hejdå Johan!" sa de. Sen va de borta. Fem minuter senare fick jag förklarat för mig att festen var slut. Jag gick ut därifrån utan några större protester.

Nu är ölen slut. Kanske dags att gå hem.
Lägga pungen på huggkubben. Smeta in snoken i köttfärssås och bränna upp skägget.

Bandnamnet är bestämt. Jonny Heart är glad över detta och övriga medlemmar spiller, sölar och kladdar på i sedvanlig stil.

FUCK!!!!

Det här mitt place! Jag skriver vAd jag vill. Titta på dem. Och mitt hat. Det väller över. Att jag lyssnar på killing joke gör det inte bättre. Titta på dem. Och min kärlek.

Skithål. Vad arg jag är.
Varför, det vet jag inte.

Och att jag lyssnar på
Killing joke hjälper
Inte...

Syskonkärlek

Det finns en människa jag aldrig vill mista. På det ena eller andra sättet. Att gå vidare utan henne, även fast det är en mil till hennes fåra till min där hon går är en omöjlig tanke. Hon som känner mig bäst. Och nycklarna vi byter med varandra.
Jag älskar henne så djupt, min egen syster, syrran, siss, syrr. Den store, men samtidigt den lille som jag alltid rycker i armen när hon går över ett obevakat övergångställe.

Nu blev jag blödig kanske... Det skiter jag i. Skjut mig i bröstet eller kavla ut mitt huvud till bullsmet.

Alla er andra, ni vet vilka ni är. Ni vet att ni har ett plats i mitt hjärta.

Om den gemena visste hur mycket plats det finns i ett enda hjärta.

/löve.

Den sällsynt sällsynte.

Var och lade om såret idag på Johannebergs vårdcentral. Utslaget som blev ett sår som blev ett hål som blivit ett snart helt igenväxt hål.
Jag ska få en remiss till en hudläkare som ska ta reda på varför jag får nya utslag hela tiden. Läkaren som ska skriva remisshelvetet ville se på utslaget först. Jag visade upp det för henne och några utslag till. Hon sa att hon hade sett liknande utslag på en annan patient. Sen sa hon att det kan vara en väldigt sällsynt hudsjukdom. Man bränner bort utslagen med laser och så får man gå på ständig antibiotikakur. Jag frågade om jag skulle se mig som en sällsynt person nu och att jag tyckte gott och väl att det räckte med att äga min sällsynta personlighet.
Sjuksystern som brukar lägga om mitt hål och som för övrigt är en väldigt trevlig kvinna gick bort till ett skåp för att låtsas hämta nåt. Sen stod hon där och fnissade en ganska lång stund innan hon stängde dörren igen.
Jag kan ju inte hjälpa att jag är en sällsynt rolig person. Så rolig att det ger sällsynta utslag på huden.

Demoner och råttor.

Kände mig plötsligt fantastiskt låg. Hur nu det skulle kunna vara fantastiskt... Som om allt var the end of the world. Kom om över mig när jag diskade stekpannan. Ochför en stund sen höll jag på att tappa datorn i golvet.

Tre av mina nära och kära ska ha slutat att röka idag. Medan jag röker en cigg tittandes ut genom köksfönstret tänker jag att jag också borde sluta eftersom varannan cigarett får mig att tänka på döden. Inga cigg och inget knulla. Välkommen in i mitt ensamma och ekande kloster.

När jag slängde soperna för en stund sen hörde jag genom sopnedkastet hur råttorna gnagde sig igenom festbanketten nere i soprummet. Jag rös...

Tjoff

Dunder och snus
och lurviga luder.
Och danska skallar
så det säger tjoff!

Hålet.

Har ett hål i bröstet. På riktigt. Inget sånt där löjligt, osynligt tomhetshål som kan växa fram mellan varven. Det började som ett enormt utslag som växte sig till 4-5 centimeter i diameter. Det ömmade. Det sprack. Jag plåstrade om det. Och nu har det blivit ett stort hål. Kanske 1 cm stort. Jag ser skottskadad ut. Det troliga är att jag håller på att ätas upp, för hålet blir hela tiden större.
Nu sitter jag på en vårdcentral och väntar på domen. Av en doktor i pipskägg som har en andedräkt som luktar svennes kaviar.
Eftersom jag inte var listad här är jag uppenbart 300 spänn fattigare. Hade jag listat mig idag, sen gått hem för att komma på besök imorgon hade det bara kostat 100 spänn. Då hade listningen hunnit gå igenom. Men jag kan inte gå hem och vänta med att komma hit imorn. Då kan jag vara uppäten.

Jävla hål, jävla tjyvsamhälle.

De gaddade flygande svinen.

En fantastisk höstförmiddag! Jag tar med mig nybryggt kaffe och en nyrullad cigg ut på balkongen. Jag är på strålande humör. Jag tar en klunk kaffe och tänder ciggen. Då sluter de upp! Bzzzzzzzzzzzzzzzzzzz. I mitt ansikte. De trötta helt jävla väcka getingjävlarna. Jag går in igen. Står och gluttar ut genom balkongdörren som ett fån. Getingen försvinner. Jag kliver ut igen, sätter mig, men hinner inte mer än att säga mamma innan getinghelvetet är där igen.
Proceduren upprepas tills att jag ger upp och mitt strålande humör ligger i papperskorgen.
Jag är getingrädd. Skrämmer mig lika mycket som Doobidoo, Rickard Sjöberg, Agneta Sjödin, Gry Forsell och Bonde söker fru. Fick en geting i armhålan en gång när jag var liten. Farsan dängde till getingen med en tidning efter att den hade surrat honom i ansiktet. Han skulle ge den lite vindslag som han sa. Då landade den i min armhåla. Jag körde ner armen i rekyl. Sen gallskrek jag i smärta och skräck. Alla strandens gäster reste sig samtidigt och blängde med öppna käftar.
Jag hatar getingar. Korkade jävla fän som alltid hittar in men aldrig ut. Gaddade kamikazesvin.
En annan gång blev jag bränd av en humla. Den hade krypit in i mitt örngott och hittade ut när jag lade skallen på kudden. Den landade rakt på min panna. Resultatet var skrämmande. En stor jävla böld som inte försvann på tre veckor. Det spände och brände och jag hade huvudvärk konstant i tre veckor.
Mördarinsekter som hör hemma i de tropiska regnskogarna.

Party.

Party i fredags. Det sista jag minns är att jag stod i en soffa och skrek för full hals med i "I wanna know what love is". Försökte tidigare under kvällen charma en isbit till dam. Hon smälte inte. Kräktes på hemvägen. Minns inte hur jag kom hem. Somnade med Hästpojken i hörlurarna och vaknade dagen efter med enorm baksmälla, huvudvärk, demoner i hela rummet och hörlurarna under ryggen.

Jag fyllde fyrtio i början av sommaren. Jag säger grattis till mig själv. I efterskott.

Regnet

Det regnar och regnar. Krigiskt. Smutsiga människor blir rena. Regnet smattrar mot gatorna som kulsprutor. Människor springer som om det vore radioaktiv sörja som rasar från himlen. Det kanske det är. Det regnar och regnar. Jag ska iväg och söka en utbildning, men jag har fastnat här. Beskådar regnet med en öl i handen. På ett lunchhak. Fläsk och löksås. Kvarlevemeny från bondesamhället. Bonde söker fru som kan laga fläsk med löksås... Jag sitter fast här. Mellan liv och död och regnet flödar från en nyknullad himmel. En muttrande kvinna frågar om hon får ta mitt askfat. Jag säger ja trots att jag menar nej. Hon tar mitt askfat. Ställer det på ett annat bord, sen går hon och försvinner ner för gatan. Jag reser mig upp och går och hämtar mitt askfat igen. Jorden ÄR platt hör jag en snubbe säga till en annan snubbe. Fuck!
Jag reser mig upp och kliver rakt ut i helvetesregnet.

Åka tåg.

Åker tåg hem till morsan. Öppnat lunchölen. I feel fine yo föck! Lyssnat igenom bandets nymixade demo. Rövelens bra om ni frågar mig. Morsan ska flytta till Götet. Till backar, blåst, knarkare och alkoholister. Jag ska hjälpa henne och packa. Kanske jag stoppar ner henne i en lådda. Kanske gör ett skutt och hoppar ner i en lådda själv. Svårt att säga.
En gång när jag skulle vara lustig sa jag till farsan att han var dummare än tåget. Tyckte jag var sköj. Ända tills han lät meddela att jag var dummare än rälsen.
I övrigt flyter resan på bra. Trots räls och annat jävelskap.

Fotoprojekt Alban.

Hej jag är tandläkare och har fiiiiina tänder!

Bild ett: nö cöke, nö amfetamin!

Bild två: Hellö Africa tell me how your doin!

De där nätterna.

Växer det frukt på månen? Var Hitlers mustash av plast? Svävar det runt bermudashorts i bermudatriangeln? Är franska poliser tjockare än svenska? Är vägetarianer såna som äter mat från väggrenen och väggetarianer såna som äter mat från väggen. Finns vuxenblöjor i ICA:s blöjsortiment? Är herpes ett bra namn på en ny glass-sort? Gick Jonny Walker långa promenader eller drack han whiskey hela tiden? Är Hen direktöversättning till höna eller är de båda könen på denna planet egentligen könsneutrala hönor? Är brax görgott?

Sånt här och mycket annat funderar jag helt ofrivilligt över de nätter jag inte kan sova. Det kanske verkar roande... Själv vill jag bara sova och drömma om en grön äng eller att det är helt fullt med nakna babes i min säng.

Godnatt, eventuellt.

Förkylning och bandnamnsbyte

Förkyld och jävlig. Hängig och trist. Ont i halsen och långsam i bollen. Var bjuden till Maja, min gamle vän, på middag. Revbensspjäll och rödtjut. Gigantiskt trist att behöva tacka nej till något sånt trevligt tjosan. Sist jag drack rödvin när jag var förkyld svälde hela halsen upp och jag fick svårt att svälja. Symptomen kallas rödtjutsnederlag.

Vi ska byta bandnamn. Från Pistoleros till Knife In Heart. Tror att det blir ännu roligare att ha ett band då.
Vad sägs?

Magen.

Har satt på mig en tajt t-shirt som inte var så jävla tajt förra sommaren. Allt för att motbevisa faktumet att jag skulle blivit fet om magen. Exprimentet känns misslyckat. Den tajta t-shirten får sitta på ändå. Den kanske töjer sig efter lunchen som strax ska intagas.

I början när jag och min förra tjej träffades ändrades min ämnes omsättning drastiskt. Efter ett par månader hade min mage blivit större. Jag tror hon hade någon slags lugnande effekt på mig. Sen, ju tristare vårt förhållande blev ju mer ölmage fick jag. Efter att det tog slut för ett år sen har den hängt med som en trogen vapendragare. Mjuk och trygg. Då och då nästan helt försvunnen. Sen är magen plötsligt där igen. Stenhård, uppblåst som en födelsedagsballong.

Fuckin Åmål och igenkänningsfaktorn.

Såg på Fuckin Åmål på jobbet för en stund sen. Fantastisk story och dialog i den filmen. Jag antar att de flesta kan känna igen sig i nån karaktär eller situation att det är jävligt svettigt mellan varven att växa upp.
Annars vet jag inte riktigt. Verkar ju vara en viktig känsla för människor att "känna igen sig i film". "hög igenkänningsfaktor" kan det stå i en filmrecension eller på filmens omslag. För vem då? ALLA människor som tittar på filmen?
Tror knappt aldrig det har hänt att jag har känt igen mig i en film. Låter kanske helt efterblivet. Kan ju också ha att göra med att jag aldrig tänker i de banorna eller att jag mellanåt verkar vara född för att sätta mig på tvären gällande massa dumheter som människan lyckas komma på.
Däremot händer det ibland när jag lyssnar på sångtexter.
Naturligtvis mer sällan än ofta.

Höst, vrål och fånar.

Det mörknar fortare. Det är kallare. Svårt för hösten. Färgerna på träden blir vackra, sen faller de och allt dör.

Jobbar helg. Dagens jobbpass har varit fruktansvärt. Varannan gång när jag frågar min brukare något får jag ett vrål tillbaka. Enormt svårt att hålla ilskan tillbaka.

Fånarna på fortet. På fyran. Bästa sändningstid. Kollar folk på det?Verkar ju helt ofattbart. Snacka om urvattnad smörja.

Dagens fact!

Bränd

Hörde precis det mest spektakulära. Vid valand på Avenyn när jag väntade på bussen. Mitt i nuet, i den dräggiste stund. Kl.02.56. Bland alla kids...
En snubbe går förbi hållplatsen och säger till sin polare:
"Fyfan va gött det skulle va att komma hem och bli innebränd!"
"Vaaa?" undrar hans polare, som om han aldrig hört något så idiotiskt i hela sitt liv.
"ja men va fan" svarar snubben. "Precis så att det känns bara i kanterna..."

Även Avenyn har sina Bukowskis...

Trötthet och kontrollanter.

Jag har sovit exakt noll timmar inatt. Det vill säga ingenting. För att spexa till det lite extra jobbar jag. Tröttheten är helt monstruös. Har alltid varit dålig på att somna på beställning. För att man måste somna, för att man måste gå upp. Det låser sig direkt.
På bussen i morse aktiverade jag mitt spårvagnskort som jag köpte igår. Har tjuvåkt i en dryg månad. Precis när jag hade gått och satt mig hörde jag bakom min axel: "Biljettkontroll!". De jävlarna hade suttit gömda på sätena längst bak i bussen. Sån tur brukar inte jag befatta mig med.
Jag har åkt fast en och en annan gång. En av gångerna fick jag följa med ut från spårvagnen med kontrollanterna, kanske sex stycken, stod i en ring runt mig om jag skulle få för mig att smita. De körde sin trevlighetsteknik. Sa mitt förnamn i varenda mening. Okej Johan, då säger vi så johan, hejdå Johan. När de bröt upp sin säkerhetscirkel, bröt jag mig ur, knycklade ihop boten och slängde den i en papperskorg. De blängde på mig som jag var tokig. Jag var bara trött.
Precis som nu.

Quiz (ett öppensinnigt inlägg)

Anledningen till att jag inte quizar är för att jag inte vill ha massa frågor. ?????? Jag vill hellre ha svar...

Sen tycker jag ju inte det är helt rätt forum för en krog, när det blir mer som ett smygalkoliserat bibliotek. Shhhhh!!!! Vidare så verkar det hela ganska trist. Jag menar det är ju roligare med en snubbe som vrålar heeeelllööööö från baren, totalt överförfriskad än nån som påpekar " det är så stökigt härinne, kan du ta frågan en gång till?
Quizmastern är från Borås, beställd via postorder.... drar sura skämt. Ingen skrattar. Svaret är givet: Hur många bultar finns i ölandsbron?

Ännu ett livsbejakande inlägg från bloggmastern,

Fuck off and die!

Dagens statement

Im drinking and getting drunk
so I can talk to assholes,
including myself.
- Jim Morrison

Hejdå stjärna.

Såg en stjärna falla igår. På nära håll. Den hade en svans efter sig, föll diagonalt och löstes upp i ett glittrande stoft mitt framför mig. Fantastisk syn. Jag önskade evig fred från dumskallar och dårar och ett sexpack i kylskåpet.
Drack även några bärs på köttbullekällarn och tittade på kulturkalaset på avstånd. Eller snarare på de som strömmade dit. Orange verkar vara en väldigt populär färg att klä upp sig i om man kommer utifrån och ska på kalas. Fulaste färg på paltor om du frågar mig.
Annars är jag inne i en period av fullständig tomhet. Har därför inget mer att säga just nu.

/Agöken fröken.

Känner mig lite orolig i maggen. Burpig liksom. Ska repa... Tänk om jag sjunger, tar i så jag spyr upp en padda eller en griseknoa? Vore ju förjävligt, jo...

Prat

Så är det nog, alltså angående texten på bilden nedanför...
Med rosor och taggar. Med mina bra och dåliga egenskaper. Med en pungkula lite större än den andra. Hela mig eller inget alls. Med nattliga snarkningar och kramar. Jag kanske blir kär i dina tankar och din rosiga lena rumpa. Om du heter Saskia eller Francies och har en bro taturerad mellan brösten... I mary you right away!

Eller
Det här med kärlek är ett jävla prat.
Jag vill bara knulla, jag är helt desperat.

Jag vet inte...

Några ord om O'boy.

Tycker O'boy är en smått fantastisk uppfinning. Efter öl som är stort fantastisk uppfinning.
Man tar ett stort glas mjölk, häller i O'boyen och rör utav bara helvete! Under tiden kan man säga O'boy, O'boy, O'boy, snabbt utav bara fan. Sen klunkar man i sig hela glaset. Efteråt har man fått Oboymage. Det det kluckar och bubblar i magen. Man känner sig mätt. Då kan man säga O'boy, O'boy, O'boy. Väldigt långsamt, slött, belåtet och utdraget...
Helst med lite Texas-accent.

(har för övrigt för mig att ordet O'boy hade utropstecken efter sig på paketen när jag var liten, men jag kan ha fel. Det har ju hänt förr.)

Oooooooooo'boyyyyyyyyyyyyy!

Ang. intriger som inte är mina och som jag känner att jag inte har att göra med.

Som Gary Oldman säger i Leonfilmen:
I dont have time for this Mickey Mouse bullshit!!!!

Dunder och brak på stuartsgatan.

I förra veckan när jag satt i lugnan ro och drack en kaffe på balkongen hördes plötsligt ett jävla brak längs gatan. Jaha, tänkte jag, nu har kriget kommit och tanksen rullas ut på gatan. Ljudet kom närmre. Jag reste mig upp för att kolla vad som försigick. En hund kom springande i full galopp. I kopplet släpade hunden en stor metall-låda efter sig. Den sortens låda som affärer lägger ner sina tidningsreturer i. Efter kom hundägaren springandes och vrålade på hunden att den skulle stanna. "Stannaaaa! Men stanna då för i helveteeee!!!" Efter hundägaren kom butiksägaren springande. Hunden sprang in mellan två parkerade bilar för att ge sig ut på gräsmattan, men låddan fastnade mellan de två bilarna. Det dunsade till och resan var slut. Antar att hunden fått panik och försökt komma ifrån det brakande ljudet och blivit ännu mer stressad när ljudet förföljde den. När hundägaren kom fram till sin hund ställde hon sig och vrålade på den redan uppskrämda jycken. Enormt opedagogiskt. Butiksägaren stannade upp och iaktog det hela på avstånd. Sen gick han fram, lossade kopplet och promenerade iväg med sin låda. Trött. Hunden slet och ryckte och promenerade iväg med sin hundägare som (kan man hoppas) lärt sig läxan att det kan vara bättre att binda hunden i en stolpe istället för i en låda nästa gång hon handlar snask i hörnbutiken.

Att ha eller att inte ha eller allt eller inget eller bara reflektioner över läget.

Ibland kan jag önska att det hela såg annorlunda ut. Att jag hade ett välbetalt jobb. En sexig fru. Vi knullar oftare än vi åker till Ica stormarknad. En tvåplansvilla. En rosenträdgård och en gräsklippare med ratt. Vi dricker dyra viner och tittar på solnedgångar som bara finns i Walt Disney-filmer. Jag är aldrig på dåligt humör och är imun mot cancer.

I det verkliga livet bor jag i en etta. Ensam. Har remouladsås till fiskpinnarna när jag lyxar till det på riktigt. Jag har inte knullat till det på månader, runkar i duschen och torkar mig i röven med knottrigt eldoradopapper när jag har skitit. Jag har 1500 spänn kvar på mitt enda konto jag äger och lägger mina pengar på skräpmat och starköl på krogen. Ingen klagar. Ens inte jag... förutom då och då när allt känns för visset...

Semestern som försvann.

Tillbaka på jobbet igen efter sex veckor semester... som bara försvann. Förutom att varit i väg en helg och sen spenderat några dagar hos morsan tycker jag mest det har varit öl och vilande. En del rose och lite promenader. Har inte badat en enda gång. Inte ett hångel i sikte. Bara massa lättklädda damer som kramat ur ögonen på en.
Fick sån magvärk här på jobbet innan så jag trodde jag skulle rasa i backen. Misstänker Garant Fruktyoghurt. Sprang på dass i ett tills min brukare såg småsur ut. Annars är det Beck och svindlande affärer. Då vet man att man är tillbaks på jobbet. Allt är med andra ord precis som vanligt. Igen.

Palats tai shanghai.

Det är dags igen. För lunch i svulstens tecken. Det är friterade räkor på bilden och inte ett lass med körv som min vän Maja trodde när hon såg en liknande bild på friterade räjor.
Tai Shanghai heter palatset... Jag trycker i mig krubbet. Matberusad igen. Funderar om jag någonsin har lyckats göra någonting lagom. Inser att jag aldrig använder det ordet. Det är tomt här, förutom en luffare som också trycker i sig maten och muttrar och morrar mellan varven. Jag tar med mig kaffet ut. En stammis spänner ögonen i mig, sträcker fram handen och presenterar sig som Håkan. Det går förbi en snygg donna. Håkan och hans kompis glor så ögonen håller på att studsa ner på marken. Sen konstaterar de att de är för gamla för att titta på så unga damer. Jag säger till dem att jag nyss fyllt fyrtio och undrar om jag får titta. Det får jag fan inte, säger Håkan. Sen reser sig Håkan och sätter sig och reser sig och sätter sig. Sen ber han om ursäkt för att det är fint väder. En gång, två gånger, tre gånger. Jag säger till honom att sluta be om ursäkt om han nu inte är en gud. Då säger han att jag nog är en bra människa. Hmmm, det har han ju förvisso rätt i.
Kineserior. Antropologi på riktigt. Jag dricker upp min kaffe och går. Vissa dagar orkar man inte riktigt. Jag säger hejdå till Håkan. Han säger hej, hej och ber självklart om ursäkt en sista gång.

Godspeed on me.

Känner mig yr och klibbig. Smått nervös. Jag har en finne i nacken och det bor en ryss i trappuppgången.
Jag skriver en låttext. Godspeed on me heter den och handlar om en aldrig sinande törst efter den tredje bärsen.
Var hos morsan förra veckan. En kväll åt vi grillad kyckling. Jag hade ett lass pommes till och åt dessutom nästan upp ett helt vitlöksbröd . Efteråt svällde magen upp till en kupol. Tror aldrig jag blivit så matberusad. Hela natten mullrade det i magen. Morsan tvingade ut mig på en promenad. Det var som att bestiga ett berg i motvind. Fes hela natten och halva förmiddagen.
Semestern är slut om en vecka. Om man tänker på det kan man börja gråta.
Ska dela en vinare med emma i slottskogen nu. Sitter på en soptunna och väntar på henne. Under de elva år jag har kännt henne har hon vart i tid kanske två gånger. Sen kanske vi hamnar på en krog. Kanske super ner oss.
Godspeed on me.

På TV på ICA i tibro.

På väg in i matberusningens land.

Bänkarna på järntorget.

Illamående efter för mycket kaffe tar jag en promenad och sätter mig på en bänk järntorget och tittar på vanligt folk och tokar och dårar. Det var slagsmål om borden på resturangen jag käkade lunch på. Turister med ryggsäckar, flisjackor och kortbraxor med dragsko. Har man en trevligare semester om man klär sig som skit?
Tror aldrig jag har lyckats sitta på en bänk på järntorget utan att det har satt sig en halv eller heldåre bredvid mig. Ändå sätter jag mig där mellan varven. Spanar... Gången innan jag satt på en bänk här var på midsommardagen. En snubbe satte sig bredvid och började hinka öl. Sen kom en jävligt stor man och pressade sig ner mellan oss. Han frågade om vi hade nåt, på slang, som vi inte förstod vad det betydde. När killen bredvid frågade vad han menade blev han ilsken och sa: Stålar för helvete din dumme jävel! Ganska nervös och lika bakfull kände jag hur nerverna var på väg snappa. Jag reste mig upp och gick. "ööhh!!!" vrålade han då. Jag vände mig om och tittade på honom. "din förbannade bögjävel! sa han. "Jaha?" tänkte jag och gick vidare.
Nu gick solfan i moln. Dags för lite promenerande kanske...

Hmprf.

Efter den här ölen ska jag gå hem, om det nu inte kommer fram en trebröstad kvinna och säger att hon vill gifta sig med mig.

Det är gött med öl.

Sitter och tar en bärs på en uteserveringen. Det har hänt förr. Det kommer hända igen. Sommaren verkar vara här... And i fuckin löve it böy!
Bredvid mig sitter vad som verkar vara en familj. Mor, far och dotter. De har en ruffig jargong. Skämtar hårt men hjärtligt med varann, som det brukar heta. Dottern låter klart värst. Börjar varje mening med ett: Men va fan! Sen petar hon in ett par svordomar till i varje mening. Hon svär som en borstbindare. Utöver detta tilltalar hon sina föräldrar uppkäftigt, respektlöst, budust och drygt. Morsan skrattar och farsan tittar på henne med en bister och uppgiven syn. Hade inte reagerat om hon hade varit sexton, men hon ser snarare ut att vara runt trettio. Om jag hade kört den stilen med mina föräldrar hade dom bett mig att för fan skärpa till mig. Med full rätt om ni frågar mig. Ni vet väl att människor blir odjur till slut om dom aldrig får motstånd.

Gott med öl igen. Det borde det inte vara med tanke på att min polarkompis och vapendragare Esset från miälmööö vart här och hälsat på i dryga två dygn. Alkohol och promenader i mängder. Det brukar se ut så när vi ses och har alltid gjort. "Bli full, göra bort sig.... och gå vidare" som Esset sa. I övrigt så ser ALLTID en öl god ut om man tittar på den. Speciellt om man ser någon annan dricka den. 95 % av gångerna är ölen god.
Det här är en utav gångerna.

...men hon/han glömde ju lappen...

Den här lappen låg kvarglömd på ett bord när jag satte mig ner för att ta en bärs. Jag kan ha varit den första som borde följa dessa råd. Åtmindstonde några av dem. Det är med andra ord inte jag som skrivit lappen, men det var å andra sidan ingen som trodde. Önskar hur som helst lycka till på färden till vederbörande som skrivit lappen.

Humör, eller inget alls.

Känner mig förbannad idag. På allt.
På glada mähän, nöjda svin, blåsten som aldrig ger sig, den ljugande regeringen, min ständigt kollapsade ekonomi, regnet, uteblivna val, efterblivna val, Runar, Jesus, leende hamburgarfrossande poliser, flytande skitkorvar, trötthet, glorövar, sjunkande skitkorvar, mina taskiga nerver, mina kommunalblå ögon, mitt kliande babianarsle, ensamheten, tvåsamheten, min glansiga panna, kväljningarna när man trycker i sig en torr gammal limpa på morgonen, tomheten den jäveln, haggors häxgarv som skär itu min silkestunna själ, svetten på kudden efter att ha drömt mardröm om att Maud Olofssons centerpattar har daskat mig i ansiktet, knullande grannar, tjackpundiga måsar, gnölande spårvagnar, smutstvätt, glada tillrop...

Kort och gott allt och inget alls. Det här måste få ett slut innan jag går ut och välter en kiosk.
Håll käften måsjävel!

Pistoleros / All this broken glass

Jag lirar i ett band. Eller sjunger i rättare sagt. Pistoleros heter vi. Olle spelar gitarr. Är en jävel på att berätta anekdoter, äger sju ibanezgitarrer och har fler effektpedaler än jag har kalingar. Putte spelar trummor, klär sig ganska färgglatt och kommer troligtvis aldrig flytta från Hisingen. Erik spelar bas, säger "Jaha?" och "Ojdå" ganska ofta och bär toppluva även sommartid. Tommy spelar också gitarr. Han är den nye i bandet. Som Ron Wood har varit i Rolling Stones sen 1975. Mig vet ni ju en del om redan, eftersom jag exploaterar mitt underbart lyckade liv här med frekventa mellanrum.
I övrigt sitter alla ned när vi spelar i replokalen. Förutom jag. Jag står på tår.

Lägger upp en låt här. All this broken glass heter den. Den handlar inte om glass, mer om att befinna sig i en rondell utan avtagsvägar.

Match punkt com i min nariga rumpa!

Letar efter en donna som förstår djärvhet och storheten i My Dying Bride's platta 34,788%. I merry you right away och hänger din pappa i ett träd.

Under bordet

Var på fest i lördags hos min gamle "flytta grunkor kompis" Erik och hans kvinna Tess. Drack Rose med fruktsoda, kaffedrinkar och amarulla. Pratade politik och Janne Josefsson, spydde ut genom balkongen. Hade med andra ord väldigt trevligt. På det lite lagomartade sättet som vuxna människor kan ha. Var i säng halvsju på morgonen. Tackar dem ödmjukast så här i efterhand
För kanske fem år sen när jag gick på fester såg jag alltid till att somna under ett bord när festen var slut. Detta höll i sig under en ganska lång tid. Köksbord, vardagsrumbord. Det spelade ingen roll. Spelade lika liten roll om det fanns lediga sängplatser. Jag skulle sova under bordet oavsett. Har för mig att jag tyckte det var mysigt att vakna med lågt i tak. En vuxen man i barndomens koja. Eller bara en ren idioti som verkade helt vettig för stunden.

Numera somnar jag nästan alltid i min säng. Ensam. På ett loft där är det också lågt i tak.

Det gör mig inget om Per Gessle dör. Ville bara säga det.
HEJ!

Dåligt smuts

Han har väl flyttat in hos henne. Tagit den plats jag en gång hade. Grannarna hör väl inga gap och skrik längre. Ingen plötslig gråt i lägenheten som kändes som en kista i huset som borde vila under jord.. Ingen krossad porslin. Porslinet står helt och nydiskat uppe i skåpen. De har väl tvättat och tapetserat om väggarna för att driva ut demoner och vingslag av tidigare sorg. Den sorg som fanns där när vi flyttade in fram tills jag flyttade ut. Ingen stel tystnad vid matbordet längre som bryts av frågan "kan du skicka saltet?"

Jag skulle aldrig vilja ha henne tillbaka, det var rätt att bryta upp. MEN jag gillar inte och bli bortglömd för fort. Efter två månader, efter att ha varit ihop i tre år.
Jag känner det aningen sårande när jag tänker på hur onödigt otrevlig hon var den enda gången vi sågs efter att det tog slut. Att hon slängde mina saker utan att säga något. Eller att hon har gått förbi mig på gatan och låtsats att hon inte sett mig...
Jag saknar inte henne, förutom när jag tänker på våra utlandsresor och våra knull.
De kommer väl åka till samma städer som vi gjorde. Budapest. Berlin. Warzawa...
Dom knullarnog... men långt ifrån så fulländat som vi gjorde.
Hur som helst hoppas jag den jäveln får henne att må bättre än vad hon gjorde med mig.
/ over and out.

Att vänta på bussen.

På väg hem från jobbet i fredags bytte jag buss på avenyn. Den korta stund jag stod där såg jag följande scener utspela sig:

En snubbe som cyklade i bussfältet. Han cyklade lugnt och långsamt. Bakom honom kom en buss som argt låg på tutan. Cyklisten gjorde ingen anmodan att visa stress eller flytta på sig. Bussen slickade cyklisten i arslet och tutade hela vägen ner för avenyn.

Jag såg en donna vackrare än vilken planet som helst i vårt jävla solsystem.

Sist såg jag en full man komma utskenande från en krog. Han kan ha vart det fullaste jag sett det här året. Först stapplade han fram till en postlåda. Han fick upp luckan, och ägnade sen minuter till att försöka urinera i brevinkastet. När han tillslut förstod att det inte gick nöjde han sig med att pissa i en papperskorg som stod bredvid. Efteråt slog han sig ner på en bänk, försökte otaliga gånger resa sig igen, misslyckades och deckade till slut på stället.

Fem minuter väntan... och mina ögonbollar höll på att ploppa ut ur skallen på mig. Sen kom bussen. Fem minuter till så hade väl hela huvet sprängts i bitar.

Längtan, den djäveln!

Min semester börjar om 12 dagar. Jag räknar ner tiden. Kan inte minnas att jag suktat efter en semester så någon gång tidigare. Ska jobba som ett svin fram till dess. Vidrigt långa pass. Jag längtar hela tiden till min balkong. Min brukare har slutat röka. Han använder nikotinplåster. Plåstren kan orsaka ökad salivproduktion. I och med att han redan har detta problem utan plåster rinner saliven dubbelfalt. Jag gör inget än att springa och torka. Min tillflyktsort när det hela blir för jävla mycket är balkongen eller dass. Bajsa eller röka.

Tycker mig längta väldigt mycket just nu. Till det ena och det andra. Kanske är det för att det är sommartider.
Här följer lite grunkor som ligger i längtans tecken för tillfället:

- Äta lunch på resturang, sen dricka kaffe och ta en bärs när sjömansbiffen har lagt sig. Utomhus. Sköja till det med fler bärs i sola.

- Åka och hälsa på min sköjarkamrat Esset i Malmö. Och sköja till det lite... Eller att han kommer hit och sköjar till det.

- Längtar efter att repa med bandet. Sen kanske sköja till det med en bärs efteråt.

- Längtar efter att träffa en donna som jag faller fura för. Åka utomlands tillsammans. Ligga med ormtungan mellan hennes ben... och såklart sköja till det mellan varven.

- Längtar efter att den här dagjäveln ska ta slut någon gång. När jag går hem ikväll har jag jobbat 12,5 timmar i sträck... tänker absolut inte sköja till det. Ikväll.

40 bast

Har fyllt fyrtio. I lördags. Därmed är all åldersångest borta. Är numera helt bekväm med att ha lämnat "30-talet". Hade fest. Enorma mängder smörgåstårta. Rejäla kvantiteter bärs och vin. Mina närmaste på besök. Presenter och paket. Bemärkelsedagssång. Tjofläsk och tjosan. De tappraste höll fanan högt till halvtio på morgonen. Eller högt.... Någon brakade in i bokhyllan. En annan kanade längs hela diskbänken och slutade på golvet. Själv hittade jag upp till loftet och deckade av. Se, det var ett riktigt kalas!
Har aldrig vaknat upp i en sån misär efter ett party nån gång. Välta flaskor och burkar överallt. Vinfläckar, intrampad mat och tårta i mattor och på golv.
Baksmällan var obeskrivlig dagen efter, och även dagen efter dagen efter, men det var en lyckad fest. Nu får det dröja tills man är femtio,eftersom livet i övrigt är en fest nästan hela tiden....

Melodifestival och Tibro.

Hemma hos morsan. I Tibro. Äter mig matberusad. Vilar. Tittar på feta människor på torget och Ica.
Såg hela melodifestivalen. Har nog nästan inte hänt på tio år. Jag har naturligtvis min egen tes. Loreen vann inte för att hennes låt var bra utan för att alla andra låtar höll en otroligt låg nivå och kvalite. Lite som när man råkat se tio skitfilmer på raken. Sen råkar man se en film som inte är helt katastrof men långt ifrån bra. Då känns den filmen som den bästa film man har sett. Omdöme eller brist på detsamma.

Var borta på torget för en stund sen och köpte en mors dag present. En bil stannade vid övergångstället och släppte över en cyklist. Snubben cyklade över svärandes, svängde upp jämsides med bilen och vrålade fuck you flera gånger och visade fingret till bilisten. "Du borde dö din jävel!", hann han flika in också. Han cyklade vidare mot färdriktningen på körbanan och försvann.
Dårar finns inte bara i Götet. De häckar friskt över hela detta klot. Klotet heter jorden.
Adjö!

Hej babberibba, köttfärssås och royalister.

Såg nåt program inför dopet av Estelle. Samtidigt som jag åt findus köttfärssås. Kontraster. Min plånbok är tom och royalisternas själar verkar också rätt tomma. De föddes med guldsked i mun. Jag föddes med en sked i rostfritt stål i räva. Det mest irriterande måste ändå vara allt smörande för kungahuset. Från media och vanligt folk. Med stolthet framstår folk som den gamle hederliga pöbeln utan att fatta det själva. All mediabevakning känns gammelrysk. De frågade folk vad de kände när de hade fått reda på att kronprinsessan hade fått en dotter. Alla svarade att de hade blivit glada. Hade de frågat mig hade jag svarat: "Kul för henne. Jag känner ingenting." Det kan ju någon annan ha svarat, men har garanterat blivit bortklippt.
Bevakad bevakning.

Vidare var förra veckan en vecka i tjoflöjten och partajets tecken. Onsdag, fredag, lördag. Ett hejdlöst skålande, krossade glas på krogen och paraplydrinkar med just paraplyer i. Och tomtebloss. Efterfest till halvåtta på morgonen. Luffande på soffa. Ett dundrande huvud. Baksmälla. Nerver spända som fiolsträngar. Flabb och dumheter. Lite som den gamla goda tiden när man hade energi som ett fullblodssto.

Solen är här. Kärlekspar hånglar ner sig på parkbänkar. Alkisarna svär i busskurer. Kvinnor visar ben och klyftor. Man känner sig plötsligt ensam. Och från armhålor i för uringade linnen stiger stanken av ruttnad svett på spårvagnar. Blodet strömmar i rätt riktning. Våren är här.