10 000 meters rännskitarklubben

Nu har jag ränneskita
över att få ränneskita
mellan två vingar
i en kropp
10 000 meter över
östersjön.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Words about gulash, festival, warsza.

Har precis käkat en ungersk gulashgryta på Golden lee som ligger vid Chapmans torg. Kanske inte ser ut att vara så mycket för ögats fröjd, men kryddningen samlade sig i gommen och själen på det mest fantastiska vis. Detta kan vara min nya lunchresturang.

Var på where the action is igår. En hälsning går ut till alla prettofjantar som har bestämt sig för att coldplay är ett trist band eller för att det inte är coolt nog att gilla ett stort arenarockband eller för att det bara är rätt att säga så(bla med GP:s musikresensenter i åtanke). De var helt grymma och levererade precis den känslan som man hade hoppats på att känna. Värre var det med glasvegas (som för övrigt fick höga poäng i GP). Värre sömnpiller får man fan leta efter. Det verkar samtidigt inte handla om just den här spelningen då jag såg dem på way out west. Då var det exakt samma visa. Bright eyes var bra, men deras spelning på trädgårn för ett antal år sen slog allt. De övriga banden hade bedrövligt sound. Har nog aldrig varit på en festival med så mycket dåligt ljud.

På söndag åker jag och tjejen till warszawa. Ska bli helt oslagbart att lämna den här stan för att promenera andra gator och suga i sig miserabel östhistoria.
Jag har redan ränneskita gällande flygturen. Får bli två bärs, en whiskey och en dosa snus medan man blickar ut över himlens molntussar.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Glad midsommar i efterskott...

Published with Blogger-droid v1.7.2

Fylleslag och en stalkerkatt.

Bakfull idag. Huvudet spränger som en byggarbetsplats. Jag ser demoner pissa på rosorna. Jag ser mig själv upphängd på en galge i garderoben.

Men... se roligt det var det. Blev bjuden på finöl av min bandpolare. Det blev väl en hel del vanlig sosseöl också. Först på tullen, sen på finkrogen stars n bars. Min tjej kom cyklande längs andra lång där vi satt och brutaliserade i oss våra bärs. Hon ställde sin rossmyckade cykel tvärs över trottoaren som en anarkist och gick in och köpte ett glas vin.
Vi försökte gå in en sväng på pustervik också. Det stod en snubbe på trappen, mittemot vakten som tog tag i oss och formligen kastade in oss. Han tyckte det hela var mycket skojigt. Vilken röra. Vilken grisfest det var där inne. Det var så smockat så man avled. Vi gav upp och skulle gå ut. Där stod den skojiga jäveln igen och kastade in oss. Inte en gång utan två gånger. Till slut stod vi på gatan.
På hemvägen blev jag och tjejen förföljda av en katt. En söt, liten utmärglad sak. Utmärglad på kärlek. Vi började springa. Då sprang den efter oss med ett skrikgråtande läte. Jag blev klen i mitt blödande, kattälskande hjärta och tyckte att vi skulle ta hem det sorgliga skrället. Det tyckte inte min tjej. Jag lyckades till slut lura bort katten på en kyrkogård.

Dags att ta två huvudvärkstabletter, svida om och springa vättern runt.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Bulldeg i timglaset och några ord om Pluras bok.

Klockan är 16.20. Jag har precis tagit en cigg vid balkongdörren. Jag jobbar mitt näst sista pass innan semestern. Det finns inga gränser för hur långsamt tiden kan gå. Som väntan dagen innan julafton när man var sex år. Fast bara väntan i sig. Ingen förväntan. Det är bulldeg i timglaset.
Min brukare har idag tittat uteslutande på filmer jag sett 10 eller 20 eller 30 gånger innan. Beck och Beck och flickan som lekte elden. Jag frågade honom en gång hur han orkar se om samma filmer så ofta. Han blev lite sne och svarade med upprörd röst att han tycker om att se om filmer. I hans rökpauser har vi lyssnat på en bland-cd innehållande en bedrövlig cover på The Hooters "Johnny B" i någon slags raptappning. Kiss, Cher (jag berättade för honom att hon är plattbröstad), Nordman (that sucker!) och Uriah Heep. Hittills har denna arbetsdag skilt sig oerhört lite från arbetsdagar som inte skiljer sig alls från andra arbetsdagar. Det kanske finns någon tjusning i det som jag ej ännu upptäckt.
Tömma pisspåse, rätta till hans ben, sätta hans vänstra hand på soffans armstöd. Sen tömma min egen blåsa och till sist en kaffe och cigg vid balkongdörren till ljudet av Göta Kanal.

-------------------------------------------------

Det har nu gått två timmar. Det är två timmar tills det att jag är en fri man. Det är dags för Eldorados pytt i panna snart.
Läser Pluras "Resa genom ensamheten/svart blogg och det ljuva livet". Han känns som en sann punkare rakt genom hela själen. I den mening att han verkar göra/ha gjort som han vill utan att bry sig vad andra tycker. Känns samtidigt som det verkar vara där en del av hans ångest ligger. Boken är hur som helst grymt intressant och roligt skriven.
Fick den av min nära polare och vapendragare Erik när jag fyllde år. Det fina i det var att han gav bort exemplaret som han själv höll på att läsa. Han tyckte jag skulle läsa den då han fann att den påminde om mitt sätt att skriva här på bloggen (En del av boken är från Pluras blogg). Ett ganska bra betyg. Dagen efter hade min vän Erik gått och köpt ett nytt ex av boken. Till sig själv.
Hoppas nu inte min blogg påverkas rent Plurianiskt.
Däremot är jag inget direkt fan av Eldkvarn. Har alltid funnit dem ganska trista. Lite i facket av Sveriges tråkelit bestående av Mauro Scocco, Peter Lemarc och Tityo, fast med lite mer pondus och äkthet. Ska väl ge dem en chans till när jag har läst ut boken.
Eller som plura själv hade sagt:
"Men det är en helt annan historia."

Published with Blogger-droid v1.7.2

Att låna någons askfat.

Jag har åter igen brutilariserat i mig en lunch. Idag blev det snea friterade räkor på min stammiskineseria. Gött. Det enda som var fel var att det smakade som någon hade skitit i rohde island-såsen. Salladen var därmed bara att lämna.
Det sprang runt en dåre här för en stund sen. Jag satt som bäst och njöt av kaffet och ciggen när han kom fram till mitt bord. Han ville låna mitt askfat. Sen stod han där med ryggen mot mig samtidigt som han pratade på. Han var förbannad på vädret, och det finns det väl skäl att vara. Sen frågade han vad man skulle ha på sig i denna väderlek. Först sa jag åt honom att jag fan inte hade en aning. Jag ville bara dricka mitt kaffe i fred. Sen föreslog jag badbyxor. Han bad om ursäkt för att ha lånat mitt askfat och försvann. Jag tog ett bloss och en klunk kaffe. Oslagbart. Världen är full av tokskallar, tänkte jag. Sen stod han där igen och ville låna mitt askfat. Dejavu på kineseria. Han förberedde sig för att säga något. Han drog en enormnt djup suck. Den här gången stod han med axeln emot mig. Jag väntade. Han frågade om jag visste något ställe med bra musik. Jag undrade vad det innebar. Bas, trummor och gitarr, svarade han då. Där sitter du och jazzar lade han till. Jag frågade honom vad han gillade för musik. Sånt man inte kan höra hemma blev svaret. Jag gav upp. (Vilken sorts musik kan man under några som helst omständigheter inte höra hemma undrar jag nu. Violinkonsert utan stråkar?) Jag svarade inte. Det spelade inte honom någon roll. Han skakade bara på huvudet och sa: Ändå blir jag allt tveksammare för varje klunk öl jag tar. Sen bad han om ursäkt för att ha lånat askfatet igen och försvann.
Lite som att prata med en blommig vägg eller en enbent ekorre eller ett surrealistiskt uppslagsverk eller fullständigt geni som har sålt förståndet på en loppmarknad. När han gav sig iväg ut på gatan frågade en mötande kille om han fick låna eld av honom. Han gav killen eld och avslutade med meningen: jag ber om ursäkt.
Det verkar som om de har satt samma kineslåt på repeat här. Kanske håller jag på att bli galen? Jag måste härifrån...
...och med ryggen vänd mot er ber jag om ursäkt.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Allmänt snack om trötthet och en eldig busschaufför.

Jag är helt dödligt trött. Sitter här på jobbet och nickar till hela tiden. Det kliar under fötterna och ibland promenerar jag ut en runda i köket för att jag har svårt att sitta still. På fredag börjar min semester. Det känns som en evighet dit.
Vädret är ungefär lika roligt som en Norgehistoria.
Igår när jag skulle åka in till stan var det en bil som pressade sig förbi och framför bussen vid ett rödljus. Busschauffören hoppade ut ur bussen och slet upp bildörren. Mannen i bilen hoppade ur. Sen stod de där och vrålade och skuggboxades mot varann. Det hela slutade med att busschauffören vrålade "Fan för diiiig!!!" Föraren satte sig i bilen och körde iväg och våran buss fortsatte mot stan.

Nu ska jag fortsätta med att inte försöka somna på jobbet.
Det blir en tuff jävla uppgift.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Gubbarna och gubbsen.

Du ska nog inte gå in där nu... Jag ber om ursäkt, men det var nog allt det där kaffet och alla de där cigaretterna och den där frukosten jag glömde äta och de där ölen som slank ner igår...

Jag har precis käkat en lunch på Galliano. Bara gubbar och gubbs här. Jag tog med kaffet ut på uteserveringen. Det finns inget som en kaffe och en cigg. Som ett knull medan man äter kebabpizza. Det slog sig ner en gubbe. Vi pratade om rökning. Han berättade att hans far hade lärt honom att röka pipa när han var fjorton. Det ansågs inte farligt. Och hur han hade tjuvrökt i en källare när han gick i realskolan. Jag berättade om de tyska rauchen hausen, om skolornas rökrutor på sjuttio och åttiotalet, och hur man fick röka överallt i Budapest.
Det är något visst med gubbarna och gubbsen. De har mycket att berätta. Ofta om vad som har varit. Det är intressant att sitta och lyssna. De pratar ofta i imperfekt. De minns väl och det kan ju ligga en viss sorg i det. En känsla över att de själva tycker att de slösat bort en del av sitt liv. Många av dem är väldigt belästa och bildade.
Eller en snubbe som jag känner uttryckte sig på följande vis: Vad fan ska du med högskola och en jävla massa poäng till (om det inte är ett arbete du är ute efter), det är ju bara och sätta sig och lyssna eller prata med gubbarna på krogen. Dessutom kan du ju alltid ta en bärs under tiden.

Nåväl, sen gick jag på dass. Det var detta de första raderna i det här inlägget refererade till. Men det har ni väl redan fattat. Jag har väl inte med idioter att göra...

Published with Blogger-droid v1.6.9

Ett två 3 försvinn!

Har varit på 3-butiken och hämtat mitt modem till datorn som varit inne på lagning. 3 är kort och gott svin. När du ska teckna något nytt abonnemang slickar de röven av dig med en påklistrad, överttrevlig attityd som de har lärt sig på någon jävla helgkurs. De tror att de är duktiga på att ta en kund. Att de vet vad servicekänsla är. När det sedan är dags att hjälpa kunden med något som gått på tok är det där falska servicekletet som bortblåst. Utbytt mot totalneggig attityd där minst varannan mening börjar med ett nej. De kan de rätt och slätt stå och sucka dig i fejset (pratar framför allt om butiken på kungsportsplatsen). Deras nya slogan "jakten på nöjdare kunder fortsätter" är ett hån. Borde snarare vara nåt i stil med "jakten på nya kunder fortsätter, de gamla pissar vi på".
Sugluvor!

Published with Blogger-droid v1.6.9

En tur av minnen genom Östra Göteborg.

Vi fick oss en lång resa. Jag, opersonliga assistenten och min brukare. Vi skulle till odontologen. Han skulle kolla sina gaddar. Ibland när man åker sjukresa så hämtar föraren, eller släpper av andra kunder på vägen. Idag blev det en tur genom halva östra Göteborg. Blev slagen av hur mycket man har varit med om i dessa stadsdelar genom sina tretton år i götet. Vi åkte från Angered sen genom kortedala (här börjar resan genom östra gbg.)- Där på den där macken skulle jag byta till vinterdäck på bilen en gång. Det skulle gå fort sa dom. De sa "strax kompis" i tre timmar och när de fick syn på mina däck garvade de åt däckmönstrena. Det var kö långt ut på gatan. På kortedala torg gjorde jag alla inköp till farsan två gånger i veckan under 1 1/2 års tid. Mat, medeciner, alkohol, tips och bibliotek. Själv gick han knappt utanför dörren. Han söp ner sig vecka ut, vecka in i ett år. På påskafton hittade jag honom halvdöd i sängen och jag ringde akuten och ambulancen kom och hämta honom.
Kviberg - Hur många gånger har man inte gått på kvibergs marknad. Hela världen fylld i några gigantiska militärbaracker. Här hittar man fan allt. Det var även här någonstans, på väg hem, på nattvagnen till bergsjön som en gammal tjej i ilska kastade en fiskburgare i huvudet på mig. Det blev jubel och applåder på spårvagnen när den träffade och salladen yrde som en fontän.
Vi passerade Munkebäck och shellmacken. Syrran bor i närheten. Vet inte hur många gånger vi har stannat där med taxin efter en blöt kväll på krogen för att köpa sexpack och rökvärk för att fortsätta vansinnet hemma hos henne.
Sist passerade Vi Redbergsplatsen och Olskroken. I dessa områden har jag bott i olika lyor under många år. På Nobelkyrkogården ligger en del kända figurer begravda. Bland annat Viktor Rydberg. Den gamle rävens grav bestämde jag mig för att leta upp en sommarnatt. På fyllan såklart. Jag hade med mig en flaska rött och begav mig ut på äventyret. Kyrkogården är rejält stor och jag vinglade runt i några timmar. När jag till slut gav upp satte jag mig på en grav och drack upp resten av vinet. Jag tror jag slocknade till några gånger också. Gryningen dök upp. Jag reste mig för att promenera hem. Innan jag gick vände Jag mig om och kollade in gravstenen jag suttit på. Mycket riktigt! Där låg han. Självaste Viktor. Jag hade suttit och snarkat på hans grav. Nöjd gick jag hem och sov ruset av mig.
Den här anekdoten får avrunda bilturen. Sen blev det ändå raka vägen till odontologen.
Jag bor numera i majorna. Ibland längtar jag tillbaka till de östra delarna av göteborg. Misstänker att en del av min själ dansar runt där fortfarande.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Rascism i spårvagnskuren.

Det hände på järntorget i fredags natt. Alldeles innan hade jag kommit ut från pustervik efter för mycket öl och spytt vid ett cykelställ. Jag gick för att kolla en spårvagn hem. Det var där i hållplatskuren som ett gäng stod och gapade rätt ut. "Jävla blattejävlar" vrålade de. Om och om igen. De var påtagligt förbannade. På bänken i samma kur satt en invandrartjej. Jag gick fram och frågade dem om de var medvetna om att det satt en "blatte" alldeles bredvid dem. De pausade och tittade på mig. Jag fortsatte med att fråga dom hur de trodde att det kändes för "blattetjejen" när de stod och vrålade på detta vis. De radade upp sig framför mig. Killen som vrålat värst sa till mig att gå därifrån, annars skulle han slå ner mig direkt. Av någon anledning tvekade jag inte på att han menade allvar. Står man och vrålar blattesvin rakt ut har man redan visat vad man går för. Så jag gick därifrån. Hatandes vad enda steg jag tog längre bort. Kände mig feg. Önskandes under kommande minuter att jag var en stor, efterbliven träskalle som trodde på våldoch utövande av detsamma. Jag tog en promenad runt torget i väntan på att min spårvagn skulle komma. När jag kom tillbaka till hållplatsen såg jag att invandrartjejen satt och hånglade med killen som hade stått och vrålat blatte över hela torget.
Fuck pride...! Ofattbart.

Kontentan av det hela är att rasisttyperna finner större rätt att stå och vråla så där nu när det finns ett främlingsfientligt parti invalt i riksdagen. Scener som dessa kommer bara bli vanligare. Sorgligt. Dessutom finns det ju ca 339 600 andra idioter i det här landet. Det är också sorgligt.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Gaist, ork, substans, lite anamma och en hel helstekt gris.

Känner att jag måste börja skriva lite grejor med substans här. Om minnen, vad jag tycker om och vad jag inte tycker om.
Om den där (tack och lov) enda gången jag var på älgjakt, vad jag anser om bögar eller nasister, när farsan sparkade sönder min hemmabyggda högtalare, vad jag tycker om.... osv.
Jag befinner mig i en lat period. Måste orka att gå in på det där snabbköpet och köpa ett tolvpack ork. Mina ögon tittar för tillfället med en resignerad blick på det mesta som händer runt omkring mig. Smutstvätten växer sig till en enorm hög alldelles av sig själv och jag sitter drägglar i filmjölken.

Återkommer när jag varit på konsum. När jag handlat ett kilo gaist, fyra liter jävlar anamma och en hel helstekt gris.

For now:
Sug och svälj.
trevlig helg.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Ni är snygga, men vi är snyggare.

Det här är jag... och min flickvän. Vi fann varandra för att vi är lite vackrare än andra.
"Utseendet är ju inte allt", sa hon kort efter att vi träffades.
"Nej", sa jag. "Men det gör ju sitt".

De snygga tidningarna med de snygga människorna som pryder de snygga omslagen ringer oss jämt. De erbjuder oss stora summor pengar för att pryda deras blaskor. Vi erbjuder dem inte ett skit tillbaka. Vi säger alltid nej. Vi har en gemensam blogg. Där skriver vi hela tiden om hur snygga vi är. Fula gör sig inget besvär. Så jävla suuuuuper!

Published with Blogger-droid v1.6.9

Leverfläck, lunga, lever, pung

Min kompis frågade i helgen om jag hade kollat mig för prostatacancer eftersom jag har åldern inne.
Det har jag inte. Kollat mig alltså. Känner att jag har mycket annat att kolla upp först. Allmän kontroll, leverfläckar som kliar och blöder, mina lungor, levern. Min ena pungkula är liten som en vindruva. Den andra är stor som en medecinboll. Är det bra eller dåligt?

SMHI har utfärdat en klass1-varning gällande det kommande åskvädret. Jag väntar på att se träden utanför fönstret klyvas på mitten.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Spårvagnstur från chapmans torg till Angered Centrum.

Kl. 08.26 Jag kliver på vagnen. Det gör två norska kvinns också. De frågar hur man stämplar för två personer på ett kort. Jag säger att jag inte vet. Efter några försök säger dom att det blir nog bra. Jag håller med.

Kl. 08.32 Masthuggstorget. Det står ca 25 biljettkontrollanter och väntar på hållplatsen. De väller på vagnen. Jag säger till den bastanta kontrollantkvinnan som kollar mitt spårvagnskort om de förvirrade norskorna. Hon säger att det ordnar sig nog. Och det gör det väl med allt. Förr eller senare.
Två snubbar åker fast och blir 1200 spänn fattigare. Men vad äro 1200 spänn? 30 bärs på krogen, 40kg bananer eller en årsprenumation på tyska knästrumpor.

Kl. 08.40 På grönsakstorget har studenter champagnefrukost. Bra dragna redan. De sjunger sånger om framtiden. Sin framtid. Vissa kommer få jobb. Andra blir arbetslösa. Någon kommer flytta till Floda. En annan blir knarkare eller alkoholist. Nån blir revisor och nån skattefifflare. Förr eller mycket senare.

Kl.08.48 Centralstationen/Drottningtorget. Förarbyte. Förarna står och småsnackar lite med varann. "Spårvagnen går fint, jag hade prickig korv på mackan" osv. En resenär står där vid förarhytten och trampar. Hon vill ha hjälp för att hon har stämplat fel. När hon väl får hjälp tar det ytterligare fem minuter till. I Göteborg finns tid i överflöd. Ibland är det charmigt. Ibland kan man bli galen. Brådska och stress är till för stockholmare.

Kl.09.10 Jag är framme i Angered centrum. Hinner precis med bussen, trots att jag tog en tidigare spårvagn. Solen skiner, på en bänk sitter en tant och svär och det luktar något skumt. Lukten av en själ som längtar efter att få åka hem igen. Att de här tio arbetstimmarna ska rusa iväg som galna åsnor som skenar över kullarna.

I morgon fyller jag 39 år. Gratulationer i form av bananskal, bomber, ruttna tomater och böcker med utrivna sidor skickas till min hemadress.
Grattis till mig och kristus himmelsk köttfärs.

Published with Blogger-droid v1.6.9