Omen och äkta itajiensk pizza.

Det är sista vinterdagen på sista vintermånaden. Åtmindstonde om man ska följa kalendermånaderna. Känns som den längsta vinter jag upplevt. Brukar skriva om den, vintern och kylan, när jag inte har något annat att berätta. Känns tryggt.

Sett på OmenII på jobbet idag. Filmmusiken är smått fantastisk.

Har en fryst pizza i ugnen. Italian style står det på förpackningen. En capriciosa, fast den här har även broccoli, paprika och lök på. Jag köpte den i vår livsmedelsaffär som heter Baloo livs. Pizzan kostade 10:- och är tillverkad i Tallin, Estland.
När osten har smällt är den klar. Nu har osten smällt.
Den smakar smått fantastiskt.

Bland supertorskar och taskspelare

Min farsa har alltid myntat vissa uttryck och talessätt. De har alltid återkommit under hela min uppväxt. Här är några av dem.

- Skit in, skit ut.
- Det är en sak att vara rolig, det är en annan sak att vara plump. (min egna favorit)
- Om man pekar på nån, har man ett finger mot den andra och tre mot dig själv
- Skit ska skit ha.
- Har du inget bra att säga kan du lika gärna va tyst.

Sen finns det en del annat också. Om farsan ogillade någon ordentligt kom ofta uttrycket: Han är en riktig jävla supertorsk! Eller så var en rejäl taskspelare. En chef han hade på en arbetsplats som hette davidsson i efternamn och som farsan ogillade mycket döpte han om till Hitler Davidsson.

Kan faktiskt inte påstå att jag direkt fört uttrycken vidare. Har ju mina egna.
Kan verka som min farsa är död eftersom jag pratar i imperfekt. Det är han inte. Bara väldigt förändrad. På grund av hans sjukdomstillstånd. Sorgligt nog till det sämre.

Skräpblaskor och en dammig kineseria

Ibland när jag jobbar brukar jag köpa GT eller Expressen. Förstår egentligen inte varför. Kvällstidningar är ju helt bedrövliga. På alla vis. Antar att jag tänker att jag ska läsa något annat än metro. Köpte även med en bilaga vid namn extra. Någon sorts skvallerblaska. Fadde fri från fängelse, Charlotte Pirelli: Jag släppte mig inte i duschen osv. Av de tre artiklar jag läste hittade jag fem eller sex stav och syftningsfel. Kan ju hända att korrekturläsaren är analfabet.

Käkade på kinesiska muren med syrran igår. Göteborgs första kineseria. Vi brukade käka där med familjen förr i tiden. Jag har inte varit där efter att köket invaderades av råttor. Tyckte de hade gått ner sig. Servitören hade jeans och luvtröja på sig. Han frågade vad vi ville dricka. En bärs sa jag. En cider, sa syrran. Två sekunder senare frågade han igen: och vad vill ni dricka? Jag kunde inte hålla mig utan började flabba. "Oj",sa han. "Det har jag ju redan frågat". Maten var medioker. På fönsterkarmar och blommor växte damm på höjden. När servitören kom för att plocka upp tallrikarna när vi ätit upp tror jag han tänkte fråga om maten smakade bra. Istället frågade han: "Smakar ni bra?" Jag tänkte säga till honom att det får du fråga våra respektive om.
Efteråt gick vi och tog två bärs på sejdeln. Samma original vid bardisken som vanligt. Samma äss som vanligt där ute på gatan.

Tror jag går i genom en "kineseria-fas i mitt liv just nu.

Nysattack och att slänga ut en människa på gatan.

Det är natt och jag har precis väckt upp halva grannskapet med en nysattack på balkongen. Varje gång jag försökte ta ett bloss på ciggen nös jag. Det kanske är en ny sluta-röka-metod.

Annars är det mycket med min farsa nu. Han ligger på sjukhus. Skadad lever, kraftig förvirring är några av tillstånden. Han går som man gör precis innan man inte går mer alls. Han får inte ligga kvar för han anses vara för frisk. Samtidigt är han för sjuk för att klara sig själv och behöver full hemtjänst. Men för att få hemtjänst behöver man någonstans att bo. Han är bostadslös. Så samhället är beredda att slänga ut honom på gatan för att han inte är tillräckligt sjuk. Ju sjukare desto bättre kanske... Det hela är mycket komplicerat, men han befinner sig långt ner på skalan både vad gäller mental, fysiskt och samhällsmässigt. En sak jag har lärt mig det här dagarna efter att pratat med diverse myndighetspersoner: det så kallade skyddsnätet i Sverige existerar inte längre. Det är som ett trasigt fiskenät som någon borde laga.
När jag var uppe och hälsade på farsan igår hade han dessutom fått någon infektion på stämbanden. Han kunde knappt prata. Den här dagen skulle han ringa runt och kolla möjligheten att hitta någonstans att bo. Han var deprimerad och sa att han var ständigt följd av "sin" otur (trots att vi anhöriga vet att han också hjälpt sig själv att hamna i den situation han befinner sig idag). När sköterskan kom in sa han:
"Om jag skulle fått för mig att simma, nu kan ja ju inte det men om. Då skulle vattnet i simbassängen vara slut. Om jag fick för mig att plocka svamp, då skulle skogen brinna upp."
Jag bröt in och sa: "Här är i alla fall maten jag köpte till dig."
Då svarade han: "Jaha, det är bäst jag inte äter av den. Den säkert förgiftad"
Vi skrattade. Skrattet är nog det sista som någon tar i från en. Eller åtminstonde förmågan att skratta åt det dråpliga i en dråplig situation.

Nu ska gå ut på balkongen och väcka lite mer grannar med århundradets nysattack.

Sol, bowling och svett.

Tre dagar i rad med sol. Rätt oslagbart. Skönt att se den där gula brinnande gynnaren till klot igen. Druckit kaffe utomhus två gånger. När solen går ner är kylan där på riktigt, som en boxhandske på truten. Vi har fått en riktig vinter. Så låt oss nu få en riktig jävla vår följt av en riktig jävla sommar. Känner att jag måste svära för att fräcka till det lite när man pratar om något så alldagligt som väder.

Bowlade igår. Det är bra och bowla, för man blir ganska glad av det. Oavsett om klotet rullar i rännan eller blåser rent banan på varenda kägla. Det enda bedrövliga är skorna. De är anstötligt fula. Alla har likadana skor på sig som om man tillhör "De anstötliga skorna-sekten" och de stinker svett. Inte bara ens egna svett. Utan en hel hög med andras svett som slutar i en otäck uppblandad svettmix.

I morgon är det måndag. Det har hänt förr...

Eufori och en öl på skål.

Repade igår igen. Andra gången. Det är en fantastisk känsla att stå bakom mikrofonen igen. Det är som ett tomrum som fylls när musiken flödar ut i replokalen och rösten rinner ut från magtrakterna. Allt elände som man ibland kan känna pressas ut ur själen och fylls med toner. Det är den totala mentala resan bort från tankegångar som gnager. Ingenting utanför replokalen existeras. Det är totalt.
Efteråt tog jag en bärs på skål med trummisen. Lite overkligt att tänka på alla år av dåraktigheter och dumheter man har varit med om på den där krogen. Gårdagkvällens stjärna var en snubbe som inte hittade in i sin egen jacka för att han var så packad. Bartendern hade satt honom på dörren och han stod och väntade vid dörren på vid gavel. Snubben såg ingenting, missade ytterdörren och gick istället förbi både bartender och ytterdörr och fortsatte som en pil längst in på krogen. Hela tiden intrasslad i jackan.
Just den grejen har jag aldrig lyckats med.

Das boot och mord ovanför kineserian

Sist jag var ute och käkade lunch gick jag till tai shanghai. En kineseria. Där lägger de också maten på hög. Hur som... De spelar kinakrogmusik där vilket inte är så konstigt eftersom det är en kineseria. Har på vissa kineserior hört kinesiska tappningar på storfilmsmusik. Tex titanic. Nu till saken. Är nästan helt säker på att jag hörde en kinesisk version denna gång av inget mindre obskyrt än das boot. Helt vridet. Kanske inte helt omöjligt att nästa gång få höra en joy division låt eller rentav reign in blood med slayer. Speed metal med smekande violintoner. Eller om det var smek på speed.

Hade dessutom varit mord i samma hus som kineserian dagen innan. Stammisarna hade verkligen något att prata om. En del kände den mördade snubben i fråga. Han var en bra snubbe sa de. Hon bakom disken hade en del information att delge. Det kändes lite som att sitta på en resturang ute i landsbygden. Alla känner alla. Men å andra sidan. Göteborg är ju landsbyggden emellan åt.

Min filmdebut

En gång var jag med i en polares film som statist. Det hela var ett seriöst projekt. Scenen utspelade sig i en bar på en kineseria. Huvudpersonern i filmen var två nazzar som senare skulle hamna bråk med varann eller nått fyllo där i baren. Jag var barfågel. Eller barfluga. Tyckte min roll passade mig som öronvaxet i örat. Jag köpte egna öl för egna pengar. Scenen tog typ åtta timmar att spela in. Gaget var en självbekostad fylla.
Några veckor senare när filmen var klar gick jag på filmfesten. Jag tittade spänt när barscenen kom. Allt jag såg av mig själv var två centimeter av min armbåge. Frekvensen där kameran skulle svepa över barfågeln var bortklippt. När sen filmen var slut och eftertexterna kom hittade jag i allafall mitt namn. Det var felstavat. På två ställen.

Efteråt har statistanbuden rasat in. Man får vara kritisk när man sållar. Så om någon filmskapare där ute i vårat landjävel behöver en statistarmbåge, tveka inte på att hojta till! Allt handlar om huruvida jag har tid och om jag godkänner ert manus. Betträffande min armbåge så är den är grymt snygg, väldimensionerad och enormt erfaren. Vad gäller mitt namn så kan ni stava det hur fan ni vill.

Härligt nonsens och fantastiska dumheter

Sen jag skrev här sist har jag ätit två ägg med kaviar. Varit full två gånger. En gång var bra. En fylla var dålig. Promenerat från vasaplatsen till gråberget. Sovit sammanlagt 17 timmar. Bytt kalsonger två gånger. Ätit en tre rätters middag med tjejen. Maten var medioker. Krossat en spegel. Varit arg. Varit glad. Slängt soporna. Tittat på en dålig deckare. Fått en svinkall vind i ansiktet. Haft sex fyra gånger. Vattnat blommorna. Rökt två dussin cigg på balkongen. Hälsat på farsan på sjukhuset. Lagt en fis i köket. Druckit två liter cola. Lyssnat på Bad Cash Quartet. Spytt i en buske. Lekt med en hund som var en korsning mellan rotveiler och schäfer. Harklat mig. Nyst 13 gånger. Knegat med en baksmälla mer omfattande än andra världskriget. Haft en sten i skon och en kråka i näsan.
Om en liten stund börjar en ny vecka. 7 nya dagar att hitta på massa härligt nonsens och fantastiska dumheter på.

jordens sämsta dj.

Lassasino, en krog på andra lång i götet måste ha jordens sämsta dj. De har dj en gång i veckan. Alltså på torsdagar, för jag sitter här nu. Inte för att han nödvändigtsvis spelar jordens sämsta musik. Nej, för att han grejar. Helt plötsligt, mitt i en låt kan han höja eller sänka volymen. Eller så gör han en fade down mitt i låten. Helst mitt i en vers för att sätta på nästa låt. Antingen med dubbelt så hög volym eller knappt någon volym alls. Då höjer han igen. Sen viftar personalen till honom. Då sänker han eller bara stänger av. Tystnad. Efter trettio sekunders tystnad startar en ny låt.
När man tittar på honom blir man inte vidare förvånad. Solhatt och solglasögon.
Nu spelar han das boot. Nu sänker han . Nu exploderar han. Titta vad fin han blev. Tack och good bajos forevos!

Myndighetspapper

Det är mycket nu. Med myndigheter. Försäkringskassa och skatteverket. Jag har ju varit sjukskriven för ryggen. Då är det mycket papper som ska in till myndigheterna. Dessutom har jag hand om farsans ärenden till samma myndigheter som jag nyss räknade upp. Eftersom han ligger på sjukhus. Dubbelt upp med andra ord.
Så jag fyllde i pappren och skrev att jag är en reko jävel med stort skägg och att jag varken är förtjust i Reinfeldt eller kungen. Att jag går på rätt sida på gatan och bara svär på onsdagar. Kan jag inte bara få mina pengar då? Nej det ska kompletteras med ytterligigare papper. Hur många par kalsonger har du? Äter du gröt till frukost? Vem är din idol på Grönland. Hur mycket jobbar du? Varför då? Är du inte klok..
Nu ser det ut som pengarna kommer nästa vecka. Detta ska jag fira med en pizza och en öl. tror jag.

Morsan och farsan

Morsan har slutat röka. Efter typ femtio år som rökare. Hon hade sett en bild på Lena Nyman. En bild som var tagen för några år sedan. "Hon var sextio på bilden", sa morsan. "Hon såg ut som nittio." Morsan hade suttit och läst om Lena Nymans död samtidigt som hon tog en cigarett. "Nej nu jävlar räcker det!" hade hon tänkt. Sen hade hon fimpat den halvrökta ciggen och nu har hon inte rökt sen dess. Detta var i lördags. Nyman var en ut av morsans största "idoler". Morsan var mäkta stolt när hon berättade att hon slutat blossa. Kan misstänka att man kommer får höra mycket om hennes icke-rökar-liv framöver, kontra min bolmiga vardag.

Ska förresten hämta min farsa på landvetter kvart i elva ikväll. Han har bott i Spanien i drygt ett år. De två sista månaderna har han spenderat på spanskt sjukhus. Allt efter att njutit av livet för stort med troligtvis för feta mängder alkohol i kroppens alla skrymslen. Detta är andra gången levern säger ifrån. Första gången hittade jag honom helt uttorkad i lägenheten och en femton minuter från att kyssa döden välkommen .Dessutom sitter gubben på två hjärtattacker. Undrar om han nu har fem liv kvar. Tror snarare han lever på lånad tid. När man får leverskador kan det sätta sig på hjärnan. Man får svårt att organisera, tidsuppfattningen försämras. Man blir helt enkelt jävligt förvirrad.
Vi ska bege oss direkt till en akut. Sen får vi se var han hamnar, alltså på vilken avdelning. Sen är det något slags hem som gäller. Får tyvärr inte med mig några utav mina välbehövda syskon på kvällens äventyr. Känns inget vidare. Hoppas bara det går vägen. Han har ju dessutom en höftskada som gör att han inte kan gå utan rullator. Dessutom har han redan bett mig att leta upp en rullstol när han anländer. Har ju inte sett honom på över ett år. Han är 67 år, men han kan se ut som en manlig kopia av Lena Nyman.
Apropå rökning igen. När farsan för slutade röka för några år sen blev han som en sinnessjuk. Han bara pratade och pratade. Visst han drack ju hårt då, men jag har aldrig hört någon prata så konstigt. Efter nån månad när ciggbegäret var borta var han ungefär som vanligt igen.

Tager en öl på sejdeln i skrivandets stund. Säger som Obelix: "När jag blir orolig, då äter jag". Den enda skillnaden är att jag tar en bärs istället. Njae, eller två... vid enstaka tillfällen en hel del fler.

Mitt bland svanar och fyllepromenader.

Helt sjukt trött idag. Sov som en nervös svan i natt. Jag gjorde misstaget att äta två nävar med bilar precis innan jag gick och la mig. Fick mig väl en sockerchock. Jag borstade tänderna men den söta smaken satt kvar som en bomb i munnen. När jag låg där och försökte somna kändes det som om kroppen var gjord av luft och jag var rastlös i benen som den där gången för längesen när jag hade druckit absint. Efter en timme gick jag upp. Jag gick och satte mig på dass och suckade och funderade på om jorden verkligen var rund och inte oval. Sen gick jag ut på balkongen och tog en cigg. Vinden var förbenad som vanligt. Plötsligt såg jag en snubbe komma rumlande ner för gatan. Han var rekordfull. För varje steg han tog ramlade han i bilarna som stod parkerade längs gatan. Sen stöttade han sig mot en bil, tog några steg och ramlade in i nästa. När bilarna tog slut och inget fanns att stötta sig emot fick han speed och hamnade i någon slags halvcirkeldans. Framåt och bakåt. Jag gick och la mig igen. Som en utpumpad svan. Jag somnade och drömde att jag hade en ledig dag när jag skulle vakna. Det var båg. Snack. Fantasier.

Jag jobbar nu. Är helt fantastiskt trött. Jag låtsas att jag är pigg och tycker det är helt underbart att jobba idag. Det funkar så klart... inte alls.

Det gamla gardet och Släpp fångarna loss.

Margareta Krook, Tage Danielsson, Ernst Hugo Järegård, Monica Zetterlund. Nu sist Per Oskarsson och Lena Nyman. Alla döda. Inte många kvar av det gamla gardet nu. Känns lite trist. Verkar inte heller vara så vanligt att avlida av ålderdom. Eld eller glöd verkar vara en vanligare orsak.
Apropå Lena Nyman och Tage Danielsson tycker jag "Släpp fångarna loss" är en fantastiskt rolig film. Mest för att den är ganska konstig och helt flummig i storyn. Dessutom ser Lena och Tage väldigt roliga ut tillsammans med tanke på deras vilt skilda längder. Sen spelar ju nog Gösta Ekman troligtvis sin mest sinnessjuka roll någonsin, som fängelsedirektör.

Rep och lite film

Igår repade jag med två polare. Första repet. Jag har inte stått bakom en mikrofon på kanske fyra år. Det var ganska rostigt i stämbanden och huvudet, men kändes väldigt skönt. Tyvärr fanns inget reverb att tillgå. Resultatet blir att det låter torrt och naket. Samtidigt hör man hur rösten låter på riktigt utan effekter. Eftersom inga texter finns, fick jag improvisera fram textrader ur huvudet medan jag sjöng. Hälften av meningarna började med "I see". 90% började med "I". En fullständig egotripp med andra ord. Kan nog bli en trevligare och snällare människa om jag börjar lira i band igen. Vi fick fram en del coola prylar och som musiker går ju inte de där två snubbarna av för hackor.

Jobbar hela helgen. Det är baaaaaara roligt. Har inget att säga om det förutom att jag längtar hem.

Dagens filmer på jobbet hitills är:
Den ofrilliga golfaren - Den har väl sina roliga poänger förutom att de har fjantat till Stig Helmer så det blir totalt olidligt mellan varven (sitter jag på allvar och tycker till om denna film???)
Jerry McGuire - Måste nog vara förra årtusendets mest känslomässiga film. Mest på ont. Helt på ont. Om folk hade varit så känslostyrda hade vi all suttit på hispan. Ett praktexempel på att less is more. Något som jänkarna verkar vara helt bedrövliga mellan varven att följa. Känslorna sprutar som en fontän helt besinningslöst i över två timmar. Det enda som är bra är att den heter speil des leben på tyska. Låter tufft.
Hajen - Den första. Det är ju innan hajen har börjat rikta in sig på att tugga i sig specifika offer. Bra film men börjar bli lite tjatig att se nu.

Nu ska jag äta en apelsinjävel.
Tjena!

En förvirrad rapport och allmänt bull om en kineseria, smärta, tillfälligt lågvatten, swingers och sugluvor!

Jag har precis försökt avnjuta en kaffe och en cigarett i haga. Omöjligt. Man fryser taskerna av sig. Stundens höjdpunkt var en tjej som gick förbi. Hon hade tatuerat in en stor liggande måne i pannan. Hon tyckte väl det var fint. Vad vet jag? Det är ju hennes panna, som tur är. Själv har jag en teddybjörngnuggis i röva.
Det har varit lite sömnigt i livet på sista tiden och därmed sömnigt här på bloggen. Har ganska lite och berätta. Kan dock berätta att jag ska provsjunga i ett band som gamla polare startat och jag har ju varit sjukt sugen på att lira i band igen. Dessutom är jag ju en förbannad jävel bakom mikrofonen. Jag brukar improvisera fram texter samtidigt som jag sjunger. Det kan handla om halvliggande månar eller fulla teddybjörnar.
Sitter och försöker avnjuta en öl på en sunkig kineseria nu istället. Det går lite bättre. Pianomusiken flödar ur högtalarna. Om man sluter ögonen kan man låtsas att man är på en pianobar 49 våningar upp i ...Bangladesh.
För en liten stund sen satte de två killar vid ett bord en bit bort. De pratade ofattbart sluddrigt och långsamt. För mycket för att bara vara fulla. När man sen lyckades urskilja vad de pratade om förstod man. De gick på sömntabletter. Den ena berättade att han gick på tre olika sorter samtidigt. "Deeeeet.......eeeeeee........heeeeelt ......jävla....kaaaaaanon!" Sa han. " Man sover som ett nersågat hus. Det enda trista är att man ofta trillar ur sängen och vaknar på golvet." Hans kompis som pratade lika slött och långsamt tittade på honom länge sen sa han: Men det är väl lugnt.... det är väl smällar man får ta." Va fan om nu gud finns, var gräver han upp alla stjärnor?
Annars är jag jävligt trött på begreppet smärta. Har faktiskt varit väldigt mycket smärta sista tiden. Först diskbråcket. Sen precis när det nästan var borta kom en liten magsjuka som höll i sig en vecka. Och nu sist, ett stort jävla sår i kinden som gör att det ä svårt att äta. Dessutom ett jätteutslag på höften som varar och jävlas. Naturligtvis sitter det i höjd med skärpet i byxorna. När skärpet skaver emot såret grimasherar man fult och ledsamt. För att råda bot på problemet så inte skärpet skaver har jag kommit fram till den enda lösningen: Att dra upp braxorna så högt så de skär upp i röven och ballarna. Resultatet är att man ser ut som en sjuttiotalspolack på dansgolvet.

Slutligen har träffarna på min blogg fördubblat sig de sista dagarna. Det är ju kul. Det enda som inte känns lika kul är att när man tittar så härstammar träffarna från någon sida vid namn adultfinder. Med andra ord någon jävla datingsida för swingers och knullsugna. Vad fan har jag med det att göra? Så nu när jag skrivit dessa två ord kommer väl träffarna öka ytterligare. Bäst jag skriver kuk och anus också.
Vad är det för sugluvor?