Utslag och soulkitchen.

Enormt seg dag på jobbet idag. Min brukare tittar på grisen i säcken med galenskaparna. Av det kan man bli smått galen. Jag har fått ett stort utslag på höften. Skärpet gnager mot det. Det gör ont. Jag har ett konstigt utslag i munnen. På insidan av kinden. När maten lägger sig där svider det. Det gör ont.
Det är filmfestival igen. Kommer inte gå på någon film i år heller. Jag lyckas alltid vara fattig när göteborgs filmfestival är. Det gör väl inte så mycket. Däremot var jag på Soulkitchen på hagabion förförra helgen. Det bästa med filmen var dialogen. Den var arg och på tyska. En arg tysk låter argare än en arg smålänning.
Längtar fortfarande efter sommaren som ett stackars svin. Jag längtar även efter en fet plånbok och att gå på gator jag aldrig gått på förut och gå förbi människor som jag aldrig gått förbi i en stad i ett land jag aldrig varit i förut.

Pizza, hamburgare, öl och apelsiner.

Jag har försökt att börja dra ner på mängden av skitmat som jag proppar i mig. Skälet är för att se om jag mår bättre och blir piggare av det. Ett annat skäl är även min ekonomi. Tyvärr skriker sinnet och magen efter flottiga pizzor och svettiga hamburgare. Skulle ju ändå vara rätt trist om en söndertuggad hamburgare eller en bit pizzadeg skulle sätta sig som en propp i nån blodådra... typ.
Jag har börjat käka apelsiner också. En om dagen. C-vitaminer och sån skit. Sen får man ju en del vitaminer av ölen också. Jag såg ett inslag på rapport en gång när jag var liten. Det handlade om en kvinna som åt apelsiner. Hon åt enbart apelsiner. 40 Stycken apelsiner om dagen. Hon sa att hon mådde lite konstigt. Hon led av en överproduktion av saliv och magen betedde sig oroligt. När man tittade på henne såg hon rätt taskig ut. Orange i fejset liksom. Hennes fingrar var också alldelles oranga.

Off they go

Lägger ju nästan aldrig upp bilder här. Tänkte därmed bryta trenden och lägga upp en bild på ett oskiljaktigt par. Hästen heter efter min tjejs utsaga kommisarie Blom. På ryggen har han hulken. De är på väg till forna Jugoslavien för att ragga brudar, hälla i sig batterisyra och hitta på sedvanligt jävelskap.
Inga kedjor kan hålla dem tyglade.

Garderobsysslor

Bakfull på jobbet idag. Ingen höjdare. Det blev några öl för mycket igår.
Idag på spårvagnen, på väg till jobbet satt en kvinna och petade i näsan. Hon riktigt grävde sig upp i borrarna. Sen drog hon ut fingret och satt och tittade på kråkan länge. Efter att beundrat kråkan en stund stoppade hon den i munnen. Hon verkligen tuggade den. När hon var klar med ena borren jobbade hon sig in den andra.
För några månader sen satt en man framför mig på spårvagnen. Han böjde sig framåt, sen släppte han en riktigt ljudlig brakskit. Den djupa utandningen efteråt tydde på att han kände sig riktigt tillfredställd.

Man blir jävligt less ibland. Kan inte människor hålla sina garderobsysslor för sig själva... i garderoben förslagsvis.

jobbschnack

Minns att jag läste någonstans att man ska känna sig glad när man går till jobbet och inte glad när man går från detsamma. Detta skulle tyda på att man trivdes på sitt jobb. Är man glad omvänt trivs man inte på sitt jobb.
Kan inte påminna mig om att jag gått gråtande från jobbet. Hur bra jag än må ha trivts. Kan heller inte erinra mig om att gått visslande till jobbet. Kanske för att jag inte går runt och visslar i största allmänhet.

Hörde också någon säga att man förr i tiden brukade duscha efter man kom hem från jobbet. Idag är det vanligare att man duschar innan man går till jobbet.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här. Kanske att jag åker spårvagn till jobbet. Och duschar på måndagar. Om någon skulle tvinga mig att vissla under knivhot skulle jag vissla på en tysk trummarsch baklänges.

Ett monster och dess ägare.

Goddag.

Jag är fortfarande helt slaktad efter den där spyattackskvällen i måndags. Har inte vågat dricka kaffe sen dess. Har levt pá soppor och dragit ner rökningen till hälften. Har inte heller käkat några saftiga stekar. Magen verkar nämligen fortfarande sårad emellanåt.

Såg troligtvis stans största rotweiler igår. Ägaren stod i minutenkön och lät hunden löpa fritt i en två meter lång och fet kedja. Jag backade ur kön och väntade på att han skulle försvinna med jycken. Han hade absolut ingen koll på den. Jag gick en promenad. Sen blev jag sugen på en öl. Jag bestämde mig för ett ställe och promenerade dit. När jag kom runt hörnet till krogen står samma hund där igen. Totalt ursinning. Den gjorde utfall mot förbipasserande och högg efter deras lemmar med de där djävulskäftarna. Kedjan hade fortfarande en radie på två meter. Folk hoppade åt sidan. Samtidigt som hunden försökte käka sig mätt på förbipasserande lemmar satt ägaren därinne och släckte törsten. Sicken jävla dåre.
Så jag gick och fikade istället. En timme senare såg jag samma hund igen, fast utanför saluhallen. Fastbunden i ett löst cykelställ som stod på marken. Hunden var verkligen i monstersize. Cykelstället släpade runt på gatan. Det hade inte hjälpt att binda fast det där monstret i en långtradare. Ja, jag är hundrädd, men framför allt om en idiot håller i kopplet och klumpen i kopplet väger hundra kilo.
När jag bodde i bergsjön för snart ett och ett halvt decendium sen fanns en kille i min trapp som hade en monsterhund. Ibland klev han in i hissen med jycken. Om man stod där och hade ett sexpack i handen försökte hunden hugga ihjäl en. Men bara om man hade ett sexpack. Den drägglade och morrade och skällde. Ägaren drägglade också och stod och log som om han tyckte scenen hade enormt högt innehållsvärde.

Kan inte uttrycka mig idag. Min brukare tittar på Tarzan igen.
Adjö.

Magsjuka eller bajs på fingrarna.

Jag har precis vågat mig ut på en promenad efter två dagars magsjuka. Himlen finns tydligen kvar. Trodde jag skulle hamna där (eller om det var helvetet) tidigare än beräknat när jag hängde över toalettstolen 15 gånger på sex timmar. Det var efter de där två big macen som magen blev ledsen. Kanske den som byggt ihop de där hamburgarna hade bajsrester på fingrarna efter sitt sista toalettbesök. Någon som inte lärt sig att man ska tvätta händerna efter att rotat runt i röven.
Samtidigt som kroppen gör allt för att skydda dig när du spyr rakt ut känns det som om de där resurserna är de sista innan man gråtande säger adjö och lämnar in. Det är dödsångest på riktigt.
Troligtvis har jag också efter att ha hängt över porslinskålen och kännt rutten big mac-lukt uppblandad med spydoft käkat på Mc Donalds för sista gången. Och det vore ju bra. Hatar nämligen allt som de där feta jävla multinationella företagen står för.
Så, fuck you forever Ronald.

Där med basta.

30-årskalas

Ska på trettioårskalas hos en gammal tjejkompis idag. Kom själv ihåg när jag fyllde trettio. Allt började finstädat. Morsan sa att jag var en stor pojke nu. Jag svarade att jag skulle visa det med bästa förmåga. Något jag gjorde under den perioden och kommande år genom att gå på krogen, vara arbetslös och gå på socialbidrag i två år i rad.
Senare på födelsedagskvällen när bålet började göra sus var vansinnet igång. Några skrölade till cornelis. Någon blev i gräl med sin tjej. Den fasta telefonen badade i vasken tillsammans med fimpar och ett par gamla kalsonger.

Helt jävla sjukt.

Jag är helt sjukt trött idag. Jobbar idag. Igen. Tycker det är helt sjukt onormalt att gå upp kvart över sex på morgonen. Det kan man nog bli sjuk av.
Vi tittar på skidskytte på jobbet. Tycker det är en sjukt konstig sport. Eller åtmindsonde konstig. Eller helt jävla sjuk. Lite som att spela fotboll och sen mitt i alltihop ställa sig och röka en cigarr i målet. Extra poäng får man om man fimpar målvakten i ögat. Helt sjukt. Eller som en basketmatch där man helt plötsligt drar ner byxorna och bajsar på vita fläcken. Extra poäng delas ut om man bajsar mer än ett halvkilo. Det är ju förbannat sjukt. Eller en boxningsmatch där man matar varandra med varmkorv om man får in en knockout. Helt jävla sjukt.

Skulle hem på granplundrarfest hemma hos syrran ikväll, men hon hade blivit sjuk. Fatta vad sjukt att bli sjukt sjuk. Jag hade planer på att ta med mig en liter brännvin, en motorsåg och en dunk bensin. Tänkte nämligen bränna ner det där barrande helvetet. Och sedan dansa regndans runt den flammande barrhögen.
Fatta vad helt jävla ofattbart och efterblivet sjukt...

Ett klädminne.

Kom att tänka på ett minne. Ett glatt sådant. En dag när jag var tretton och kom hem från skolan och gick in på mitt rum låg det ett par nya jeans och två långärmade tröjor på sängen. Morsan hade handlat till mig utan att säga något . Sen lagt fram alltihop som en överraskning. Kom ihåg att jag blev väldigt glad. Kommer även ihåg en av tröjorna väldigt väl. Det var tre mintgröna gubbar på den. Ovanför gubbarna stod det Run for fun. Råtöntvarning men det är inte därför jag kommer ihåg den. Snarare för att jag bar den typ varje dag i ett eller två år. När jag sen började i åttan på ett nytt högstadie och i en ny stad hade jag den på mig hela första terminen på den nya skolan. Till slut kom skolans snyggaste tjej fram och frågade mig om det var den enda tröja jag ägde.Det gjorde lite ont.
Vet inte varför det fortfarande gör mig glad att tänka på den där dagen då de nya kläderna låg på sängen. Antar att det var omtanken och överraskningen i sig från morsans sida. Å andra sidan kan det ha varit ett rent smart drag från henne. Hon slapp ha med sig en ungdjävel som bestämt bara ville ha klädesplagg som var jävligt tuffa. Och inte tänkte på om de var tillräckligt varma, eller för kalla eller ens om de var billiga eller för dyra. Kommer aldrig glömma den gången vid ännu yngre ålder då jag bestämt ville ha ett par moonboots. Jag låg på golvet och vrålade som en unge hemhörande på ett sinnessjukhus för totalt sinnessjuka ungar. Den gången blev kompromissen snowjoggings. Mycket bättre än att se ut som en kortväxt medlem i Abba.

Har aldrig konfronterat morsan varför jag gick runt i run for fun-tröjan typ varje dag i typ två år. Det var nämligen hon som la fram kläderna varje morgon när jag skulle till skolan. Bör även tillägas att min morsa är en mode och klädguru av högsta rang. Antar att jag vill behålla mitt glada minne intakt. Eller så vill jag inte ge morsan dåligt samvete för en episod som hände för 23 år sen.

några ord om längtan

Dagens filmer på jobbet:

I lagens namn
Beck - the moneyman
Splash
Philadelphia

Jag är tillbaka på jobbet. Åtmindstonde om man ska dömma efter filmerna. Längtar redan tillbaka till de forna glansdagarna när jag gick runt sjukskriven och kved av diskbråcket.
Annars är det mycket snö ute. Snön ligger och vilar på trädgrenarna. Det är vackert, men om jag fick välja skulle jag gärna sitta på en uteservering i solen. 25 grader varmt. Det enda som skulle vara kallt var ölen i min hand. Om man tänker på att det är flera månader dit kan man nästan börja gråta.

Tillbaka i sadelhelvetet

Jag har jobbat första dagen idag. Efter drygt tre veckors sjukskrivning för diskbråck. Det var ångest. Rätt och slätt. Det är farligt att vara icke arbetsför en så lång period. Man vänjer sig. Eller så är det bra om man tänkt att man aldrig mer ska jobba. Då ingår man i Reinfeldts statistik över sjuka och bidragstagare som gör allt för att smita från att göra rätt för sig. Göra rätt för sig? Vad är det förresten? Att inte spraya ordet KUK på hållplatsen eller hålla upp dörren för en pensionär?
Hur som helst,arbetsmiljön på mitt jobb är absolut det sämsta tänkbara för min rygg. Massa bekvämt sittande och helt värdelösa rörelser för ryggen. Så nu sitter jag här efter tio timmars kneg med en viss smärta i ryggen åter. Den där smärtan som finns där innan det bryter ut på riktigt. Innan det är klippt.

Eller som min morsa sa för någon vecka sen: "Det är väl skönt att vara ledig lite grann nu Johan?"
"Jag är inte ledig morsan", svarade jag. "Jag är sjuuukskriven!"

En bok, en film och en arg vind

Har börjat läsa "skandalboken" Den ofrivillige monarken. Jag fick den av morsan i julklapp. Där med har jag en enormt bra ursäkt för att läsa en bok om kungahus och monarki. Jag har hunnit läsa typ 100 sidor och hitils har väl boken varit ganska trist. Mest massa avhandlingar om olika ceremonier när kungens farsa och farfar har dött, när han själv blir döpt plus, när han tar över tronen osv, plus ett förord på 40 sidor där det förklaras hur och varför boken skrivits. Förväntade mig att boken skulle mata och fylla i mitt förakt för monarki och kungahus ytterligare, men det kanske kommer senare. Det enda roliga jag kan berätta hitils för er som inte läst boken är en story när kungen är ungefär fyra bast och hans syster säger till honom att han skall bli kung när han blir stor. Då blir han ursinnig och ger henne smäll varpå hon springer iväg gråtande och skvallrar för tantan som passar dem. Tantan går in och frågar Carl Gustav varför han slagit sin syster. Då svarar han: Jag ska inte bli kung, jag ska bli ARBETARE!!!

Såg förresten filmen "Låt den rätte komma in" i lördags på TV och måste säga att jag tyckte det var en smått fantastisk film. Jag har inte läst boken, då hade väl filmen sugit. Så brukar det ju vara. Gillade den ganska okonventionella vampyrberättelsen. Kärleken som uppstod mellan två utsatta outsiders som kunde förstå varandra (där den ena av dem bara var vampyr). Tillagt att det var en udda berättad kärlekstory. Vill läsa boken nu, men kan bli lite svårt att föda sina egna bilder i huvudet efter att ha sett filmen. Har på samma ibland ganska fåniga vis avfärdat Johan Ajvide Lindqvist som jag gjorde i tjugoårsåldern med massa annat för att för mycket folk tjatat om hur jävla det här är osv. Att han dessutom skriver "skräck" har ju inte hjälpt till att jag ska bli mer intresserad då det ligger långt ifrån mitt intresseområde.
Ibland, men bara ibland kanske miljoner flugor inte har fel. Därför kanske man ska ta och äta lite skit. Då och då.

Vädret är enormt och verkligt. När jag ska ta en cigg på balkongen blåser hatten av. Trots att jag inte har hatt. Vinden är arg på någon eller något. Därför blåser den på utav bara fan. På vägar och gator dansar människor runt som steppande mongon på en enda stor isrink, fast utan skridskor. Den här vintern är på riktigt och vi är mitt i den. Stönande, dansande och klagande.

Lunchsnack igen

Brukar ju som sagt vad äta lunch på Västerhus ganska ofta. Tänkte där med ta tillfället i akt att visa några bilder på intagna måltider. Hur många points ger viktväktarna de här måltiderna? Det viktiga är upplägget på tallriken. Att man bygger på höjden och sen låter såsen jobba sig ner för branten.

Kyckling med potatisgratäng och ...såååås!

Jag har nog aldrig riktigt lyckats att få i mig hela portionen. Om jag hade varit en stor jävla stabbig byggjobbare kanske det hade varit annorlunda.

Fläskfilé Oskar

Utöver det vackra upplägger på tallriken och att få i sig föda till bristningsgränsen är det en helt underbar seans att gå ut att käka en riktig jävla lunch. Lite av en hobby skulle man kunna säga. Kanske till och med en livsstil.

Nytt år. Likadana dagar.

Mina dagar börjar se lika ut. Jag har varit sjukskriven i tre veckor nu. Smärtan är borta långa stunder. Vilket är ett himmelrike. Jag saknar inte mitt kneg. Jag går ut och käkar lunch. Jag tar en promenad. Ibland hamnar jag nere i nordstan. Där går jag runt och retar mig på människor och tittar på realisationskläder. Jag köper nästan aldrig något. Lite synd, eftersom jag tänkte starta en ny blogg som skulle heta Blondin-Johan. Trots att jag inte är blond. Skulle se ut så här ungefär:

"hej bloggis och alla mina söta läsare! Idag köpte jag några sååå läckra ullkalsonger på myrorna. De verkar knappt vara använda. Sen åt jag en riktigt mumsig lunch på västerhus. Dögott var det! Imorn återkommer jag med bilder på nätlinnet jag köpte i veckan. Sånt jävla kap va det. Bara 10:- och bara en enda stor fettfläck. Nu ska jag runka. Puss på er!"

Det är nytt år. På nyårsaftons eftermiddag efter systemet tog jag ett besök på gröna brunnen. Gröna brunnen är ett kinahak i majorna. Har alltid velat besöka det placet, men har tänkt att det verkar bara för miserabelt. Därinne satt stammisarna. De pratade om sina uppväxter på fyrtio och femtiotalet. Det var svårt att inte lyssna. Det hade varit svåra tider. Någon var uppväxt i en tvåa med 13 syskon. Det var ingen som sprang runt på gatorna med kniv på den tiden. det fanns inga ipods och man nöjde sig med att smälla ettöres smällare istället för att bränna upp en halv årslön på raketer. Efter en stund kom bartendern ut med en bricka med vinglas och bjöd runt hos stammisarna. Det blev stora diskussioner om vad vinglaset innehöll. Man kom till slut fram till att det rosa i glaset var ros'e. Det är populärt nu för tiden sa någon.
Det enda som egentligen märks med att det är ett nytt år är när man ska skriva ned årtalet. Det är numera ett lodrätt streck som sista siffra. Istället för en cirkel.

why dont I count