En lunchlimerik

Det här är min bästa kompis favoritlimerick. Antar att det är Hasse Alfredsson som varit i farten. En klok man som inte var klok...

Den norske författaren Ibsen
bar ständigt en stekt fisk i slipsen
I hans väst av brokad
fanns det sås remoulade
och i bakfickan hade han chipsen

Kladdig typ, den där Ibsen. Han kan man ju inte ha i möblerade rum.

Nu är det lunchdags igen. Den här gången med morsan. Har spridit ut min nya lunch-hobby som jag påbörjade i september bland familjemedlemmarna. Nu får jag inte göra annat än att äta lunch.
Jag är nyvaken så jag vet inte riktigt vad jag skriver. Sitter här och småljuger lite märker jag. Var ju en vecka sen jag åt lunch ute...
Oklart var vi ska äta. Morsan gillar ju inte såna där flottiga sunkhak som jag gillar. Jag får väl böja mig lite. Be the good son, så att säga.
Vet bara att jag ska äta grillat zebraarsle med flamberade rävstickor. Morsan vill väl ha något nättare om jag känner henne rätt. Kanske ett bräserat luftslott med kaffet direkt ovanpå.

Nej nu får det räcka. Jag är morgonyr. Dessutom sitter jag och ljuger. Hoppas det inte märks.
Ska leta upp slipsen med en fisk på så man är finklädd och sen stoppa lite chips i bakfickan. Nu måste jag gå.

Visar en bild på lite äcklig mat. Tyckte det kunde liva upp detta annars totalkatastrofala inlägg.

Puss och far åt fanders!

Happy Halloween dagen efter

Det var ett räligt samhälle som visade upp sig i morgonljuset när jag tog spårvagnen till jobbet idag. Som att zombiesen hade klivit upp ur sina gravar. Fint ordninggjorda människor igår. Idag, vrak med rufsigt hår, utkletat smink, sovandes på spårvagnsätena. Bakfulla eller fortfarande fulla. Vingligt promenerande på hållplatserna. Zombies, på väg tillbaka till graven för skönhetssömnen.

På Angered centrum låg kebab och pizzaspyorna täta på perrongen. Det var tydligen lyckat igår. Kråkorna högg in på banketten. Lyxmiddag badandes i magsyra. Det är annat än torra brödsmulor.

Bus eller godis?
Bus för er som drack tills ni kräktes.
Godis för kråkorna.

En story om mitt kneg

Jag har jobbat 168 timmar när den här månaden är över. Det är typ 40 timmar mer än jag brukar knega. Har lätt att bli smått miljöskadad på det här stället.

Min brukare tillbringar nästan uteslutande all sin tid framför TV:n. Från det att han vaknar till att han går och lägger sig. Han tittar på film. Film som han har på DVD och video. Han ser om sina filmer. Vissa ofta, vissa mer sällan. Vissa sjukt ofta. Han har lider av hang ups.
Det är väl det en stor bit av miljöskadan innefattar. Även om jag inte tittar hör jag fraser och dialog vare sig jag vill eller ej. Jag har frågat honom hur han pallar med att se om samma film flera dagar i veckan? Han svarade att han tycker om att se om filmer. "No shit", tänkte jag.

Vad sägs till exempel om att se om (i mitt fall höra) Walt Disneys Tarzan-film två gånger i veckan, inklusive alla Tarzanjävelns guterala läten? Eller den brutalt gapiga filmen "Splash" med Tom Hanks?
Ett tag hade han hang up på Full metal jacket. En ofattbart jobbig film att se eller höra om med tanke på alla ljud och ett ganska påträngande soundtrack. Jägarna var också en film som gick het en period
"Leif åk in och anmäl dig"
"Det verkar ta mig fan som din största önskan är att få din egen bror i fängelse!"
Sjukt jobbig film att få upprepad. Nog den enda film som jag uttryckligen satt stopp för. Höll på att bli galen.

Jag fyller ju dock ett syfte på min arbetsplats förutom att se film som jag aldrig mer under 75 livstider vill se igen. Jag sköter mina arbetsuppgifter och är min brukares förlängda arm.
Ibland, då och då åker vi ner på stan. För att köpa lite film...

De dagar jag bloggar från jobbet tänkte jag i fortsättningen bjuda på en lista över filmer jag sett eller hört under dagen.

Dagens filmer:
Sällskapsresan - S.O.S.
Sea of love
En ryss i New York
Gifta på låtsas.

Nu är det dags att byta film.
Kanske lite Tarzan rent av.

Tarzan din jävla halvfabrikats-wannabe-apa!

Charlie Sheen och Oldsberg

Såg en rolig löpsedel igår. På Charlie Sheen. Det var två infällda bilder också. På den första bilden vinglade han sin armbåge på ett bord. I handen höll han ett glas rött som dinglade runt mellan två fingertoppar. Hela ansiktet var fylleskevt. På stolen bredvid satt en tjej som det såg ut att Charlie försökte charma. På nästa bild var allt ännu skevare. Allt utom tjejen. Charlies fejs var helt förvridet. Texten på löpet löd något i stil med: Charlie Sheen sprang naken från festen. Snacka om helkväll. Första tanken blev naturligtvis: fan Charlie vad du kommer må kass imorgon.
Läste om det idag. Storyn var ju inte alls rolig. Porrstjärnor, kokain och ett trashat hotellrum. Bara helt sorgligt.

I Göteborg är det annars vanligt förekommande att Oldsberg dyker upp på löpet. En sommar för några år sen fanns han där på löpet var och varannan vecka. En bil sprängdes i närheten av Oldsbergs bostad. Oldsberg på löpet: "Hela huset skakade! "
Har sett honom blivit nekad att komma in på puben skål. Helt för rund under sulorna. Då vinglade in på krogen mitt emot. Och blev nekad att komma in där också. Uppgiven vinglade över gatan och klev in i sitt trapphus.

När jag och flickvännen var i Stockholm i somras dök han upp på ett löp även där. Oldsberg på löpet: Var inte rädda stockholmare!
Fick aldrig reda på vad noll åttorna inte skulle vara rädda för. Kanske inte vara rädda om ens hus plötsligt skulle skaka till eller att inte vara rädd för att bli nekad att komma in på Spybar.

Troligtvis handlade det om att inte känna rädsla om man såg Charlie Sheen komma springande naken ner för gatan.

Lunch med syrran

Jag har käkat lunch med syrran idag. Viltgryta med potäter. Så jävla vild och häftig var den inte. Hon hade också varit på IKEA i helgen. Lite som Gekås i Ullared sa hon. Jag håller med trots att ingen av oss har varit där. Samma klientel, men billigare korvar. Får sluta att skriva smörja om IKEA, annars får man väl Kamprad-släkten efter sig med stämningsansökan fladdrandes i näven gällande förtal.

Imorn ska vi ha personalmöte med jobbet på Novotel. I sex timmar. Jag berättade det för syrran och hon sa: "Det kan man väl inte?"
Nej, det kan man nog inte... Lite som att äta lunch i sex timmar. Min arbetsledare frågade mig om jag hade något förslag om vad vi skulle prata om i sex timmar. Det hade jag inte. Något förslag alltså. Annars kan vi ju prata om SD:s intåg i riksdagen, om Kungen har någon fetish gällande Silvias underkläder eller huruvida IKEAS Billy-bokhylla är ful eller ej(fan, nu är jag där igen). Trevligt samtal, men kanske inte så jobbrelaterat.

Har börjat få mer och mer beröm för min blogg från folk som jag både känner och ej. Detta gör mig fantastiskt glad. Har hört att vissa byter bloggadress när deras "anonymitet har avslöjats" eller när "fel" människor har kommit över bloggen.
Jag tänker inte byta adress. Här är alla välkomna.

Där hör du Kamprad!

Tonårsfylla under pälsmössan

Det var tjosan igår...
Skulle ju bara ta en öl. Men den första ölen gifte sig så bra med den andra. Den andra gifte sig så bra med den tredje. Den tredje med den fjärde. Och så vidare. På Sejdeln ville en kille köpa min mössa för 400kr. Jag sa till honom att han fick den för 600kr. Han skulle fundera på grejen medan han gick på dass. Genast blev jag nervös att han tillhörde någon skum pälsmösseliga. Efter några krogar på andra långgatan skulle jag ta en sista öl på stars n bars(för icke göteborgarna kan berättas att detta är krogen som har öppet en timme senare än de andra krogarna i närheten. Vilket gör att det blir en uppsamlingsplats för nästan uteslutande brokigt och löst folk) men blev nekad i baren för att jag var för full. Det tyckte inte jag när jag efter fem minuter försökte igen. Och blev nekad igen.
I taxin frågade jag chauffören vad han gillade Sverigedemokraterna. Chauffören var invandrare. Sen frågade jag vad han tyckte om Sverige. Jag fick visa honom vägen hem, för jag hade glömt bort vad gatan där jag bor heter.

Idag var inget roligt att jobba. Tio timmar. Det var faktiskt inget vidare roligt att vara människa överhuvudtaget. Min brukare tittade på Titanic. Jag frågade om han trodde att skeppet skulle sjunka den här gången också. Mitt huvud värkte som ett öppet sår där någon släppte ner sina sopor.

Gårdagens äventyr avslutade jag med att först äta en bit pizza. För att till sist lägga en pizza i en rosenbuske.

Vuxet och moget.

Prosa om ett fattigt läge och konsten att leva med det.

Löning idag - två tusen spänn kvar till nästa löning efter att räkningarna är pröjsade.

Jag kan unna mig allt. Solsken när solen lyser. Jag kan dricka regnvatten när det regnar. Jag kan ta långa promenader i mina trasiga dojjor medan vinden blåser in där knappen i jackan saknas.
Jag jämför mig själv med de som har det sämre än mig. Inte av god tanke, men för att hålla mitt tålamod och humör i schack. De som bor under broar eller i trappuppgångar. Hellre än att jämföra mig med de som sitter i sina takvåningar och våndas över om de ska hänga julgranskulor eller trädgårdstomtar i taknocken.
Pengar är inte allt... men det är en jävla massa. Pengar är huvudanledningen till att vi arbetar. Något som väldigt många av oss verkar glömma bort. Vi jobbar för att klara uppehället. Åtmindstonde de flesta utav oss.

Inte för att det är kul eller för att man saknar hobby. Sen, om du trivs på ditt jobb så är det bara att gratulera. Jag går inte under pinnstolen att jag diggar pengar. Det är skillnad på knäckebröd och oxrullader.

Nästa månad säger det smackibonk på kontot. Jag längtar dit. Jag har jobbat som ett litet jävla svin. Då ska jag köpa nya skor och nya strängar till lyran. jag ska bjuda de underbara jävlar på bärs som under mina fattiglappsdagar bjudit mig på bärs. Jag ska äta oxfile till lunch på nån hyfsad sylta och köpa rosor och choklad till min flickvän.
Livskvalite ala johan. Inget jävla materiellt frosseri.

Sen kan takvåningsoffren få provecera någon annan än mig.

Blandat humör i ett av Ingvar Kamprads palats

Helgen är slut om en halvtimme. Veckan börjar om en halvtimme. Typ.

Igår var jag och tjejen på IKEA. Stämningen var god, förutom att undertecknad var tvungen att understryka hur många feta dårar det var i omlopp innan vi ens hade kommit in på insidan. Höll nämligen på att bli ihjälklämd av en riktigt fet familj i snurrdörrarna som skulle in i mitt lilla utrymme till varje pris.
Någonstans vid köksluckorna hamnade jag och tjejen i gräl. För mycket folk igen och oense om nyanserna på golvet skulle passa till köksluckorna. Insåg hur löjligt det måste se ut när man grälar på ett sådant vansinne-svennigt ställe som IKEA (som typ hälften av alla besökare troligtvis gör förr eller senare under kilometerpromenader i kastrull och tv-bänks-miljö). Blev medveten om detta mitt i grälet och lade band på mig själv. Kände mig just aningen löjlig. Vi tog paus från varandra en liten stund. Jag tryckte i våld i mig två körvar i bröd bland alla andra som tryckte i sig körvar med bröd och kände mig inte alls löjlig...

Idag har min tjej klippt mig. Hon var en slipad rackare med saxen Men tyvärr, på grund av mina vaga förklaringar hur jag ville bli klippt har vi nu båda kommit fram till att jag ser ut som en blandning av en boll och champinjon på huvet.

För övrigt regnar det fortfarande. Har gjort i två dygn snart. Man blir blöt bara man tittar ut genom fönstret.
Skrev ju förresten i mitt förra inlägg att det regnade kalsonger från himlen i Skövde. En läsare här har kommenterat att så var inte fallet. Personen i fråga hade varit i Skövde hela dagen och inte sett till en enda kalsong. Ber om ursäkt för detta. Det kanske inte haglade julskinkor i Gnesta heller.

Storm

Igår kväll blåste det upp till storm på några sekunder. Kom promenerande på andra lång och ut på masthuggstorget. Där höll sig alkisarna i lyktstolpar.

En gång för längesen när vi var i Borås med familjen blev det plötslig storm. En gammal tant rasade i backen. Farsan sprang fram och hjälpte henne på benen. Sen ställde han henne vid en stolpe och sa till henne att stå kvar där. Broshans glasögon blåste av och farsan fick en ny springtur på halsen. Glasögonen var i kasst skick så eftermiddagen avslutades med ett besök hos optikern.

I Stockholm har det snöat, i Skövde har det regnat gamla kalsonger och i Gnesta har det haglat julskinkor. Allt från en och samma himmel.
Det är ju helt enkelt ingen ordning på grejerna.

En historia om att stanna eller att gå hem.

När jag flyttade till Göteborg började jag på Nya Varvets Folkhögskola. En 99% totalmiss av val i livet. Jag var 26 bast och ganska bitter. Tyckte förutom en handfull att de flesta som gick på skolan var idioter eller efterblivna. Det var under en period när jag inte mådde som bäst. I rekyl tyckte de flesta att jag var en bitter och dryg... troligtvis en idiot.
Jag hade ganska hög frånvaro, betedde mig som en bortskämd i-lands-kid och stannade hemma och sov hälften av dagarna. Tyckte väl att csn betalade min utbildning.
Hur som, när första läsåret var slut fick alla en pocketbok där titeln relaterade till något slags personlighetsdrag hos varje elev. Jag fick: Vill Gå Hem av Jonas Gardell.
Utbildningen var två år men jag återvände aldrig efter första året.

Ikväll är jag ute. Har promenerat i regnet. Stannat av. Tagit en bärs. Promenerat igen och tagit en bärs några gånger till. Nu sitter jag på en krog på andra långgatan med en bitter/söt känsla som säger:

Vill inte stanna. Vill INTE gå hem.

Herr Trut

Under några veckors tid har jag och min flickvän störts av denna typ. Han sätter sig utanför fönstret. Sen sätter han igång och slicka och knacka på fönstret. Ganska bestämda tider på dagen. Oftast mellan kl.09.00-09.30. Ibland även på eftermiddagen mellan kl.15.00-15.30. Vill han in? Är han olyckligt kär i min flickvän? Vem är han, men framför allt: vad vill han?



Så vi tröttnade helt enkelt på att vakna av knackningarna på fönstret eller att ha någon som står och blänger när man ska äta frukost. Vi satte upp denna fågelskrämma för att få ett slut på eländet...



...men tror ni det hjälpte? Där stod KGB-truten igen.
Om en månad flyttar vi. Välkommen hit säger vi till den nya grannen. Om Herr trut nu inte redan har luskat reda på vår nya adress. Den jäveln.

En stund i Haga..

Jag sitter i Haga och dricker en kaffe. Den här stadsdelen som ska va så mys-pys och bohem. Jag sitter på uteserveringen så man kan cigga. För en kaffe utan cigg kan liknas vid en människa utan rövhål. Förbipasserande glor ogenerat med blicken som säger: så här gick det för rökarna. Jooo... så här gick det ta mej fan!

För tolv år sedan när jag flyttade till götet fanns det nästan bara lilaklädda bohemer i haga. Som drack löfbergs lila på greddelina cafeer i små lila kaffekoppar och lyssnade till poesi som bara handlade om gredelina små saker. Ibland på det hela taget så mysigt till den milda grad att man ville ställa sig och vråla: jag tror på krig, misär och massförstörelse. Helst med byxorna nere.
Men jag kan minnas fel också.

Dagens kaffe var inte fullt så myspysig. För en stund sen gick en gube förbi. Med den mest knallgula slips jag sett. Han hade en cowbojsarhatt i mocca och nunan var röd som en brinnande solnedgång. Han muttrade och såg jävligt förbannad ut. Och alldelles nyss gick en tant med flottigt och tovigt hår förbi. Sjukt förbannad hon med. Hon vrålade NEJ! NEJ! NEJ! Era jävla svin! Tror jag har sett henne innan. För massa år sedan. Då på en spårvagn. Vrålandes lika sjukt förbannad. (Tro det eller ej men nu kommer hon igen. Åt andra hållet. Den här gången vrålandes: Nej, nej, nej. Era jävla fyllegubbar)

Men, jag kan ju minnas fel...

Frisk fläkt när de arga invånarna hittar in i mysiga lilla haga. För tro mig, de ilskna finns överallt i denna stad.
Nej, nu har benen fryst till is och jag måste röra på mig. Jag återkommer snart med fler supermysiga, livsbejakande betraktelser.

NEJ, NEJ, NEJ!!!

Magsår och grisöra

Har regnat och blåst något bedrövligt idag. I götet står aldrig regnet som spön i backen, snarare som piskor i fejset eller ryggen. Deprimerande helt enkelt.

Såg en tjej på bussen idag som matade sin hund med ett stort jävla grisöra. Höjdpunkten på dagen.

Känner mig själv lite deprimerad idag. Vet inte riktigt varför. Det kan komma över en när man diskar eller runkar eller promenerar förbi en rabatt med massa ogräs.
Dessutom har jag någon märklig smärta i magen på vänster sida. Varje gång jag hostar till hugger det till. Inbillar mig genast magsår eller magcancer.

För att muntrrrrrra upp mig lyssnarrrrrrrr jag på Eddie Meduza. Därrrrr av alla rrrrullande ärrrrrrrrr.

Errrrrrrrra idioterrrrrrrrrrrrr!!!!!!!

Morgonhumör

Måste arbeta lite på mitt morgonhumör. Efter alla år som ensamstående är jag inte direkt van att konfronteras med andra människor på morgonkvisten. I det här fallet är det min flickvän som jag flyttat in hos. I de fall vi går upp samtidigt är jag ganska långsam och väldigt trögfattad. Hon är ganska pigg och glad och pratar på. Tycker det är fint, men som sagt, jag förstår inte vad hon säger till mig. Ibland brukar jag fälla nån halvdryg kommentar, sen förstår jag inte vad jag har sagt. Eller vad hon har sagt. Plötsligt är hon lite stött. Om hon frågar mig något ofattbart enkelt måste jag tänka väldigt länge som ibland resulterar i att hon tror att jag skiter i att svara.

Har alltid varit sån här vad jag kan minnas. Om familjen pratade för mycket vid frukostbordet tänkte jag: fan va konstiga dom är.
Min farsa tvingade mig att äta frukosten stående vid diskbänken de mornar vi var stressade. Vilket man blev ännu mer stressad av. Knäckebröd.
"Och sen Johan tuggar du. När du tuggat färdigt sväljer du. När du svalt tar du en ny tugga, Ta en till tugga. Nu!"
Det var nog där någonstans mitt falnande intresse för frukost och mitt dåliga morgonhumör startade.

Är fortfarande nästan aldrig hungrig direkt när jag vaknar. Magen måste skrika på mig. Det gör den efter ett antal cigg, mycket stirrande rakt framför mig rakt ut i tomma intet och flertalet försök att förstå varför jag tänker så konsigt.

"Fan va konstigt du tänker Johan!"
"Jag vet. Eller vad menar du?"
"Vill du ha ett knäckebröd?"
"Knäckebröd??? Äter folk sån skit på morgonen?"

Två anekdoter och några ord om stil.

Läste precis en liten notis i GP om en tjuv som hade bestulit en professor vid Umeås Universitet på hans väska. Efter en vecka senare stod väskan där på hans kontor igen. Allt fanns kvar utom datorn, men professorn blev sjukt glad när han hittade ett kuvert med usb-minnen.
Tjuven hade alltså bemödat sig med att kopiera alla professorns viktiga filer och arbeten. Sen återlämnat väskan.
Sån jävla stil och klass!
Datorn sålde han väl på blocket.
"style is the answer to everything", som Bukowski sa.
Jag och en kompis hittade en plånbok i regnet en gång. Vi gick i femman eller sexan. Vi länsade plånboken på de blöta sedlarna och torkade dem på ett element. Det var fyrtio spänn. En förmögenhet med tanke på att min veckpeng var på tio kronor. Någonstans hade vi väl lite kasst samvete. Något vi kompenserade genom att köpa godis för alla pengar. Så klart.

Apropå GP så hade de en artikel om personrån i dagens blaska. Man blir ju både less och förbannad när man tänker på det. Ungjävlarna fattar ju inte att de sätter spår i offren. Kanske för all framtid. Detta leder mig in på ännu en anekdot.
Har en polare som råkade ut för ett rånförsök av några kids för massa år sen.
"Hit med mobilen!" skrek dem. "Vi ska ha din mobil. Fattar du?"
Min kompis förlorade förståndet. Eller behöll det. Han fick ett raseriutbrott och började vråla.
"jag ska inte ge er nån mobil, jag ska inte ge er någonting. Jag ska ha era mobiler. Fattar ni? Ge hit dem! Ge hit dem!!"
Han vrålade på så där och såg halvt galen. Kidsen bev skräckslagna, lade benen på ryggen och sprang därifrån.
Som sagt: "Style is the answer..."

Håkan och Hakan

Läste ett vettigt uttalande av Håkan om det ovettiga.
"Jurypanelen i Idol till exempel, de ska ju vara experter på musik. Men det finns inte ett ord som dessa experter kan ha att säga mig. Det förbluffar mig varje dag när jag lyssnar på radion, att det är möjligt att göra låtar utan att uttrycka någonting över huvud taget"
Har inte lyssnat in nya Håkanplattan än, men det verkar vara samma uppståndelse kring den som det var när Kent släppte "vapen och ammunition".

En annan musiknyhet, åtmindstonde mellan min brukares fyra väggar är att han idag fick hem en skiva med Eddie Meduza. Hade ingen aning om att han gillar honom. Själv är jag ju ett gammalt Meduza-fan sen mellanstadiet. Då menar jag inte hans knulla, fitta, kuk-låtar som de flesta verkar tycka är det roliga.
Så nu undrar jag hur ofta man kommer få höra Hakan, Glasögonorm och Termosen eftersom min brukare få hang ups. Både gällande musik och film.
Hur många gånger tror ni jag har sett Leaving Las Vegas eller Full metal jacket? Filmer som man typ orkar se tre gånger på en livstid.

Erik, the mover.

Har precis hjälpt en polare att hiva grejer på tippen. Vi har byggt upp en fin relation omkring att flytta på saker. Från en vind till en lägenhet. Från en lya till en källare. Jag har flyttat massor de senaste åren. Mannen har varit med varenda gång. Vi har sagt att vi ska starta en flyttfirma. Det ska vi naturligtvis inte. Kanske när vi pensionärer. Sitta i varsin solstol med en bärs i näven och piska på de unga vitala kidsen när de sliter arslet av sig. I början när vi lärde känna varann gick vi ut och söp ner oss. Hans skägg växte på längden mitt på bredden. Ju fullare vi blev så blev han lite långsammare medan jag morrade allt mer mot allt som rörde sig. Hur som helst började vi flytta saker istället. Det är ju trots allt mindre dekadent och bättre för ryggen.

Fick förresten med mig några saker som skulle hamnat i bingen. En oanvänd toalettring i trä. En bok om clowner (till flickvännen) och en skinnpaj (en äkta petroffjacka). Fin combo av grunkor. Enda problemet är att jackan luktar kattpiss. Sökte på nätet om hur man får bort doften, finns tydligen en sprej som heter piss off. Måste vara det bästa varunamn som man nånsin kommit på.

Hur som helst. Detta inlägget är dedikerat till mannen som alltid flyttar på nåt. Hela tiden. Men även för att han är bloggens trognaste läsare och en sjuhelvetes jävla fin polarkompis!

Damn you boy!

Stanken

Efter att ha bott hos min flickvän i två veckor har avloppet eller dass börjat stinka de sista dagarna. Och jag menar stinka på riktigt. Jag övervägde naturligtvis att det hade med mig att göra. Eller snarare mitt inre. En stund efter jag tänkt tanken frågade min flickvän.
"Vad är det egentligen du gör på dass Johan? Det stank aldrig innan du flyttade in här"
"Jag vet inte", sa jag med allvar i rösten. "Jag är väl rutten inombords."

Hon log, så jag förstod att hon bara skojade lite med mig.

Men tanken dröjer sig kvar lite. Precis som stanken gör, konstant och alldelles jävulskt mycket.

Idag har inte hänt någonting som jag kommer minnas imorn eller om en vecka. Tänkte ändå vara lojal mot mina en eller två läsare och nämna det här på bloggen: Hej. Idag har inget hänt. Hejdå!

Vi hette Temperance

Jag har träffat min bror ikväll. Det händer numera lika ofta som kungen skakar hand med uteliggare. Vi spelade i samma band i femton år. Vi spelade i elva länder sammanlagt. 120 spelningar totalt. Vi gjorde alltid turnerna med interrailkort. En och en annan räls har vi klarat av. En och en annan korv åt vi i tyskland. En och en annan piva i polen. Vi har snackat om det ikväll, men jag glömde fråga brosh om han är sugen på att plocka upp gitarren igen, så här tio år senare. Allt detta avhandlades under några bärs på rover. Lyxdrickarnas ölparadis. Där är jag lika ofta som min flickvän är på västerhus.

Statement på förmiddagskvisten

Om gud var lika bakfull som jag är nu när han skapade denna värld kan man förstå varför världen ser ut som den gör.

En blöt historia

Hade en perfekt start på denna dag. Det hela började redan kl fem i morse. Vaknade av att jag var pissenödig. För att inte väcka min madame med lampor i den kolsvarta boningen tog jag med mig mobilen som ledljus och promenerade genom hallen till dass. Har hört att majoriteten av män sitter ner och pissar. Eftersom hela jag är minioritet stod jag upp och pissade. Mobilen placerade jag på tvättstället. Av någon märklig anledning valde jag att plocka upp mobilen innan jag skulle spola. Med mobilen i hand närmade jag mig med en svepande rörelse toalettknappen. Jag spolade. Tappade greppet om mobilen...PLUMS! Duktig idiot. Där låg mobilen på botten av porslinskålen.Jag stod och tittade på den länge innan jag reagerade. Den lyser fint, tänkte jag. Är den vattentät? Sen följde ett antal expriment. Började med att bygga en ställning av ugnsgallret ovanför spisplattan och vred på värmen. Sög ut toavattnet från mobilens alla skrymslen med munnen. "Låt den bara ligga och torka till sig", sa min smarta tjej när jag låg på alla fyra (naken) och värmde upp parketten med hårtorken så mobilen skulle kunna ligga varmt. Tillslut gick jag och lade mig helt jävla utshasad.
Märkligt nog fungerar telefonen helt perfekt nu. Jag skriver detta inlägg på den. Den enda skillnaden är att den skiner lika blankt som den gjorde när jag köpte den.
Det smakar ens inte piss i munnen. Längre.

Knullgubben Douglas

Såg Basic instinct på jobbet idag. Med Michael Douglas. Kommer därmed genast att tänka på Farlig förbindelse. Också med M. Douglas. Den "kända" scenen när hans dotters kanin kokas i grytan. Tycker herr Douglas är grymt porrig i dessa två filmer. Han näckar sig, går runt och sexar sig och är allmänt knullig på nåt slags kladdigt och otrevligt vis. Knullgubben Douglas helt enkelt.
Senare var han med i Falling down. Snubben som freakar ut i den stekheta bilkön och ska hälsa på sin dotter. Han är bra i rollen som psykopat. Bra mycket bättre än som knullgubbe Douglas. Annars tycker jag ingenting speciellt om honom. Alltså varken bra eller dåligt.

Kunta Kinte och Kay Polack

Idag har min brukare tittat på Roots. Serien om slaveri från sjuttiotalet. Var typ fem eller sex när den gick på TV. Familjen var samlad och alla tyckte den va totalt dramatisk. Kunta Kinte. Idag är lite svårt att se varför. Sen pratar slavarna engelska. De vita pratar engelska, men de förstår inte varandra för de svartas engelska är egentligen deras stamspråk Mandika. Ämnet är ju såklart dramatiskt. Snacka om "born into it". Men själva utveckling när det gäller att göra serier har ju gått några steg framåt.

Nu tittar min brukare på Så som i himlen. Den filmen är i mitt tycke en jätteenorm kalkon. Så mycket känslor inpackade i en film har nog aldrig tidigare skådats.. allt tack vare att de sakta men säkert får ordning på sin sångkör. folk gråter, försöker ta sitt liv, skriker, bryter ihop. Hela tiden om vartannat. Motsatt effekt: man börjar skratta där det är mening att man troligtvis ska bli berörd på annat vis. Sen sägs det även sjukt konstiga saker. Dialogen är ett mysterium. Om vartannat. Ett Kay Pollack-verk. Såg ett inspelat föredrag med honom. Han prata, skratta, sucka, klia sig huvudet, bröt ihop i skratt. Precis som aktörerna i ovanstående film

Ska nog börja i en kör. Sen ska vi fan bryta ihop, maniskt skratta ihjäl oss och skjuta huvudet av oss. När vi hinner ska vi sjunga Gubben Noak i akapella.

JIPPIII!!!!

jag kan skita igen!

Afterwork

Ett par bärs efter denna jobbhelg. Ett givet inslag. After work en söndag när de flesta med jobb har jobbångest för att de ska upp onormalt tidigt och svettas.
vidare blåser det som svinet. Jag har hört nåt om att nya terrordåd ska slå till nånstans. Kanske på lilla restuarangen där jag intar min flottiga luncher.
vidare än mina byxor och min mage är i totalt uppror och jag springer på dass en gång i timmen med frågan ringande i huvudet: har jag svalt en säl i förbifarten utan att reflektera?

Njae, snart dags för en bärs så man blir som fölk

Hobby

Ny månad... nya idiotier.

Jag har börjat käka lunch ute. De dagar jag är ledig. Ganska ofta. Tror det kan va min nya hobby. Går ofta till Lilla restaurangen på olskroken.
Det är nåt visst med att gå ut och käka lunch. Bordservering, sallad, bröd, kaffe med dopp. På lilla restaurrangen är det ofta ganska flottigt käk. Inte alltid fantastiskt gott, men matsalen är lugn med stora bord och med ganska dunkel belysning. Så som ställen såg ut förr i tiden. Efter lunchen är bara alkisarna kvar. Och nästan alla alkisar är pensionärer.
Brukar ta med kaffet ut till uteserveringen så man kan cigga till kaffet. Utsikten över torget är magnifik. Alkisar som rumlar runt på torget och rullstolsbundna som rullar runt på torget. Man ser dem i driver.

Jag har flyttat in hos tjejen. Igår tog jag ett allena bad i badkaret. I badkaret drack jag en folköl, tog en snus och läste en barnbok av Barbro Lindgren. Klockren kombination.
Badkars-seanserna kanske också blir en ny hobby.