Sicket fölk

tänker sluta fylleskriva här.
Tänker också sluta upp med dumheten att bara ta en bärs till efter att kommit hem från krogen bara för att jag måste höra den där låten.... en gång till...

Tänker starta en trattkantarell-odling i abserbadj.j.j.j.j.an, men inte nu.

alldeles strax.

Jag hatar P3-humor, mina kalsonger och äldre män som har små tofsar i nacken.

"Jag har en väldigt känslig hud"
"Det gläder mig att det finns något hos dig som är känsligt!"
Ja. Jag önskar bara att det inte va huden."

Nåväl, gå och lägg er. sveinpälsar. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!

Tillägnat Deck, Deckowski, Esset. Ditt svin!

alltså....

...he he.
ha ha
ho ho
o.s.v. menade jag i förrra inlägget.

jag vet inte vad ni ska göra...
men jag går och lägger mig!

era snyltare,
nej förlåt jag menade nbvåeifbvsäjfavpjfsdpfvakeåvk

God Bajos Forevos!

Hö hö

inget mer!

Samhällsparasiteriet

När jag blev stor ska jag bli ...arbetslös. Igen.
Som jag var innan jag blev personlig assistent.
Som jag aldrig mer ska bli.
På höjden ska jag bli opersonlig patient.

Under alla långa perioder av arbetslös utvecklade jag ett mycket utstuderat samhällsparasiteri. Jag var skicklig. Jag visste vad jag höll på med. Jag räknade mig själv som en icke existerande del av samhället samtidigt som jag roffade åt mig av samhället rent maximalt. Det var ett heltidsjobb...

Min bror sa till mig en gång: "Om du istället la ner all den energi du lägger på att slippa arbeta, så skulle du inom snar framtid kunna sluta som chef för något multinationellt företag." Sony Ericsson eller Coca Cola Company... Men jag ville inte bli chef för något multinationellt företag. Jag ville bara vara och bli lämnad ifred från arbetsförmedlare, sosstanter och alla deras jävla blanketter. Lämnad ifred med mina dikter, noveller och drömmar om ett liv korsledes och tvärledes alla andras trista liv.

Anyhow. När Jag blir stor, när det än må hända. Ska jag bli arbetslös. That's it.

Mitt kök

På min köksvägg hänger 6 tavlor. Fyra av dem är tecknade ansiktsporträtt. Två är tecknade av min morsa. Året var 1958. Två är inköpta på Gallerix. De är i helfigur. Ingen av dem visar brösten. Ingen av kvinnorna ser särskilt glada ut. Ingen föreställer Ulla Skoog eller Mona Lisa.
Ur mina dator högtalare strömmar just nu en pianobit från Amelie-Soundtracket. I askfatet ligger två tjog fimpar. Nu rullar jag en cigg till. Sen röker jag den och undrar om solen visar sig i Berlin just nu.
På min diskbänk finns i denna stund mer diskad disk än odiskad disk, disk, disk. Ganska ovanligt.
På kylskåpet sitter två magneter med Pelvis the king och en på Marilyn. Ingen på Thore Skogman.
På mitt köksbord står ett glas cola, en box med underlägg som bär motiv av volvos första bilmodeller från 1928. En bricka med tre värmeljushållare och en hög med obetalda räkningar och en kaffekopp med ättiksprit för att dämpa rökdoften(fungerar ungefär som när man tänt en tändsticka efter man skitit illa på dass).
Mina köksskåp är vinröda, stolarna med och köksduken likaså. Golvet är svart-vit-rutigt och i fönstret står en stor jävla gasollampa med en stor röd jävla glasskärm som jag aldrig har tänt. Där står även en jordglob som visar upp öst och väst-tyskland om man tittar närmare. Enligt den finns muren kvar och kriget i forna Jugoslavien har ännu inte hänt, men både du och jag vet bättre.
Thats about it. Nu vet ni hur jag har det, fast ändå inte. Välkommen hit, men ring gärna först. Jag öppnar inte dörren för icke anmälda. Det kan vara Reinfeldt eller en rånare med taskig andedräkt. Eller bara en förklädd idiot. Det vill man ju helst slippa.

På en av tre köksstolar sitter jag och undrar när jag ska komma på något vettigt att skriva på min blogg.

När som jag vaknade upp idag
var det ej så bra.
Lilla mormor om du såg mig nu
gick en tår itu.
"Nu fantiserar han igen"
"Nu fantiserar du igen"
"Vad skall du bli när du bli stor?"
det ringer alltid i mitt huvud
Men vem vill bliva stor?

Bob Hund - "Vem vill bliva stor?"

Skit

Lycka brukar vara mina lediga eftermiddagar. Då dricker jag kaffe, röker cigaretter och slår på shufflen på Itunes.
Ibland med en känsla av att vara överflödig. Eller snarare att min tid är det.
Som idag. Jag har ont i vänster skulderblad. Har köpt nytt kaffe som smakar skit. Jag är torr i halsen som om jag druckit en liter sperma. Har aldrig smakat (ens inte min egen). Men har hört att man ska bli jävligt rävig i halsen av det. Vidare så väljer shufflen på Itunes att nästan uteslutande bara spela skit. Eller kanske sånt jag inte ids höra.

I förmiddags ringde min tjej. Hon lät glad. Efter en liten stund lät hon mellow. I slutet lät hon låg. Jag lät nog mest trött och ganska oengagerad. Var trött och kunde känna var denna dagen skulle bära hän. Nu har jag lite dåligt samvete...

Oh, herregud. Här kommer kaffe och ciggchocken! Strax tillbaks...

Så här såg jag ut när hon ringde:

Adolf

Adolf Hitler still alive.
I slept with her last night.
Come out from behind that false mustach Adolf,
I know you in there.

Jim Morrison på skojhumör, Boston, 1970