Sjukdomstillståndet

Bloggaren på denna bloggen är sjuk. Snoret hänger ut genom näsborrarna som lilje konvaljer. Det bultar och dunkar i näsan. Huvudet är fyllt med ljummen bulldeg till smärtgräns. Det är svårt att tänka. Bulldeg ska ätas. Svett och värk. Jag har varit isolerad sen i söndags i min enrummare. Jag har legat i sängen och läst en bok utan att förstå speciellt mycket. Är den på mitt modersmål? Håller jag boken upp och ner? Göteborgsposten landar som en tegelsten i min hall varje morgon. När man tittar på bilderna förstår man att världen går på i samma dumma tempo som vanligt med samma idiotier skapade av samma mänsklighet som härjade omkring när jag var frisk. Världen stannar uppenbarligen inte upp bara för att jag ligger här och ojjar mig i världens influensa... grattis insikt...grattis!

Den här världen och all jävla ketchup.

Den här världen.
Den gör mig så trött,
och ledsen...

Jordbävningar, gruppvåldtäkter.
Snorungar
som kastar toalettbalar
på varandra på ICA.
En lögnaktig svinregering,
Vulkanutbrott, lurendrejare.
Misshandlade pensionärer, rånade efter att
öppnat dörren för att de trodde
att det var hemtjänsten som ringde på.
Blod i trappuppgången.
Incest, myteri och en granne
som runkar till sportnytt.

Svineri, idioti, lurendrejeri.
Och pengarna:
Stålet, degen, papperslapparna
som får världen att rulla runt
i sin egen skit
och falla rakt ner
i ett stort svart hål.
På en och samma gång...

Till sist jag.
Som sitter här
på världens mest multinationella
restuarantkedja.
Dålig smak...
äger jag.

Förbannad på allt,
all above.
Tänkande alla dessa tankar
kanske enbart för att
de dränkt
min hamburgare
i överdrivna mängder
med ketchup...

"JBE" Jan-2010

OLW-gänget på krog idiot

OLW-gänget sitter här
på krog idiot.
Prydda i glasögon
och pottfrisyrer
drickande kaffe
och spelar shack.

Dörren till krog idiot
öppnas.
Kyla och snö dansar in.
In kommer nu krogens
enda damer...

”Öh! Var är brudarna?”
”Har ni fest eller?”
Damerna kliver rakt fram
Till olw-gänget.

Kaffe och chips och schack.
Forever.

Jag går och beställer
en öl till.

Patt,
schack
och matt.

JBE Jan-2010

Latheten den gamle vapendragaren

Mitt hemliga "påhittade" nyårslöfte är att jag ska va mindre lat det här året. Förra året var bedrövligt inom att få saker gjorda. Har varit som en romersk kejsare på divanen slukande vindruveklasar och vin. Rapande. Gäspande.
Blogga lite mer kanske. Då ska man ju helst ha något att säga. Ibland åtmindstonde. Det hade jag väldigt sällan förra året. Tror kanske inte att det har ändrats radikalt bara för att det är ett nytt år, men försöka är en bra grej, en början.

Min lathet har alltid varit ett hot för mig. Det fastnar ofta vid tanken: "Det skulle man ta och göra!". Så blommar det oftast ut i ett ingenting. Det låter ju jävligt deppigt när man tänker på det... Men slöhet och lathet är inte samma sak för mig. För orkar det gör jag nästan för mycket. Latheten handlar mer om från att tanken föds till att sätta den i verk. När man väl är igång flyter det oftast på. Det svåra är därmed att ta sig för att skicka in den där jobbansökan. Att skriva den där sången. Att sätta sig ner och blogga.
Det är aldrig särkilt ansträngande att göra det man tänkt när man väl kommit igång. Jag bloggar ju nu. (jo den där jobbansökan kanske är ju jävligt ansträngande och tråkig).

Jag kommer ihåg när jag var liten. Mindre än nu. Mellan 5 och tio år kanske. Jag och broshan brukade fiska ganska mycket. När jag tänker på det nu kommer jag ihåg att det alltid var han som föreslog det. Mitt svar var alltid att jag känner inte för det, orkar inte osv. Han fick tjata en hel del innan jag motvilligt gick med på det. Tyckte väl det var segt att plocka fram fiskespö, cykla iväg, trä flötet på linan. När vi väl kom igång med fiskandet kunde vi sitta i timmar. De magiska stunderna när det nappade slog allt. Det var alltid jag som tyckte vi skulle sitta kvar en stund till och inte åka hem riktigt än trots att det redan blivit mörkt och morsan troligtvis redan hade börjat bli orolig.

Nu ska jag ta en dusch. Kan vara jävligt ansträngande fram tills att man kommer in under den varma duschstrålen. Jag menar att det blir kallt när man klär av sig. Vattnet ska bli varmt och lite lort har fan ingen dött av. Sen när man står där under den varma strålen undrar man lika förvånat varje gång varför det är så jobbigt att ta sig för en dusch. Det är ju faktiskt rent av skönt. Så skönt att jag oftast blir stående i si så där 35 minuter och drar mig för att stänga av det varma vattnet och kliva ut i kylan för leta reda på rena underkläder...

Föll rakt igenom

Allting som jag kan falla för
faller för mig.
Och alla pengar jag haft
det finns ingen kraft i mig.

"Hästpöjken - Skadekontroll"

Jävla fin bit - skriver jag under, med spanska gitarrer och nästan aldrig tjosangladsvag som jag är...

Föck!

God fortsättning osv

Vet inte hur det är med er, men jag hoppas verkligen på ett mer lättsamt år med mindre doser av kaosartade incidenter...

Är även skribent på Tjyv entertainment nu. En nice portal med bloggar, videos m.m. som drivs av min hederliga tjyvpolare esset.

Tveka inte att gå in och kolla:

http://www.tjyventertainment.se

Just som jag skriver detta och mellan varven tittar ut genom fönstret svävar det runt en gul prasselpåse precis som i American Beauty. Vackert.

Kyss!