Jippi!

Nu har jag börjat röka i köket!

Så innihelvettet dumt...men rooolit!

Denna idioti firas av med Olle Ljungströms Kaffe & Cigarett. Så klart.

Dagens boktips

Ibland önskade jag att jag kunde springa jag också för när jag jämförde min kropp med hennes var det bara att konstatera att människan var det största misstaget i skapelsen. Vi kunde inte springa, hade ingen päls och vi blygdes över vårt rosa ömtåliga skinn. Det ända vi hade mer eller bättre än djuren var ett centimetertjockt lager med grå hjärnsubstans och det såg man ju vad det ledde till: asfalt och neutronbomber.

Månskensligisten - Anders Wedin

Förvräng, förträng

Ibland brukar jag gå ut på blocket, inte för att jag letar efter något utan bara för att kolla vad folk säljer. De som förvånar mig mest är de som säljer saker så det knappt går runt rent ekonomiskt. Idag var det någon som sålde ett cd-ställ. För trettio kronor. Hmmm... annonsen kostar tjugo kronor. Vinst: 10:-. Då ska man dessutom ta emot samtal, bestämma plats och göra upp affären. För tio spänn. yeeeesss!
Det kan man köpa två bananer eller en disktrasa för.
Jag är också extremt fattig denna månad. 1000 kronor att leva på till den 25:e nästa månad. Jag kanske ska ta och sälja min gamla repiga teflonstekpanna för trettio kronor..
I veckan tänkte jag på min fattigdom. Kanske man skulle ta en vit månad nu när man ändå är så pank funderade jag. En halvtimme senare satt jag på Cheers uteserveringen med Maja och med en öl framför mig.
Jag konstaterade hur trist det är att jobba och ändå vara konstant fattig. Vidare berättade jag för Maja att jag funderade på att sluta röka 1:a oktober när de ändå plockar in alla uteserveringar. När jag kommit hem tog jag en cigg, men istället för att gå ut och röka som jag brukar, tog jag en cigg i köket och tänkte: Man kanske kan ta och börja röka i köket. Så mycket luktar det ju inte om man vädrar och det är ju så jävla boring att gå ut och röka när det börjar bli kallt ute...

Förvräng, förträng.

Förresten kanske jag kan sälja min teflonkastrull också. Den är inte heller så repig. trettio spänn. Snacka om kap!

Blanksteg

Jag hatar de där gångerna när jag bestämt mig för att skriva... så blir skallen helt blank. Jag sitter där minut in, minut ut och funderar på att ta upp anteckningsblocket. Kaffet kallnar, ciggen slocknar och jag sitter där på uteserveringen och glor på människor som glor tillbaka.
Allt slutar med att jag går därifrån. Inte en rad skriven. Bara blåsten i nacken och koffeinet och nikotinet som arbetar sig ut i venerna och gör mig allmänt nervös

Fuck this föckin shit

Trotjänarinnan Frida

Jag har precis sett en dokumentär om trotjänarinnan Frida. Hon var piga från tolv års ålder. Hon jobbade hos en doktor vars fru hade gått bort.
När doktorn efter att frågat vad det blev för lunch åt han densamma i matsalen medan hon åt upp resterna i köket. 10 år senare fyllde doktorn 100 år. Då var hon typ 83 år. Det kom en massa gäster och hon fixade hela kalaset, tog emot gäster vid dörren, klättrade på stegar för att hämta vaser att sätta blommorna i som gästerna hade haft med sig. Dukade, lagade maten, diskade. När de hurrade för doktorn, höjde hon sitt glas, sittandes ensam i köket ätandes rester...
Doktorn fick frågan vad han tyckte var det bästa med Frida. Han svarade att han kunde fortsätta leva på samma sätt som när hans fru levde. dvs han behövde aldrig göra ett handtag i sitt eget hem. Och att frida aldrig var i vägen var också bra. Han tyckte han hade hjälpt henne genom att hon fick arbeta hos honom för hon hade inget annat att te sig till. Inga vänner. Inga hobbies. Det kanske hon hade haft om hon inte hade stekt korv och dammat hela sin tid hos doktorn.
Vad doktorn inte visste var att hon gillade att resa. Hon hade åkt tåg längs transibiriska järnvägen.
Sen dog doktorn. Frida blev arbetslös och för första gången i sitt liv fick hon en egen lägenhet. Då var hon 87 år. Det ända hon fick ärva var möblerna som stått i hennes "pigrum".
Hon tyckte att hon hade fått sitt första egna boende 20 år för sent.

En pratstund

Alla har en bakgrund,
ännu mer ett eget skäl.
Prova med en pratstund,
lura bort gräl.

I

Jag såg sjukt mycket bra på Way out west. Samtidigt såg jag inget som var så in i helvete sjukt bra. Bara ganska och mycket bra.
Det såg jag däremot på torsdagen när Bob hund spelade på Götaplatsen. Alldeles gratis när det kom till pengavärde. Alldeles dubbelt så mycket värt som som väg ut väst biljetten.

Så går det när man rear ut själen och allt ska bort...
Då kan det inte bli annat sjukt innehelvete jävlans bra!

Black Jack, varulvar och jävligt farliga vampyrer

Idag har mongo sett följande filmer:
1. Lejonkungen
2. Beck - Gamen
3. Resan som blev av (Galenskaparna, som jag brukade gilla förr, men blir totalt nervig av att se numera.)
4. En ryss i New York
5. Black Jack (Det roligaste är när Reine Brynolfsson försöker vända sig i solariumet utan att lyfta locket. Då säger Johannes Brost "Du är ta mej fan det dummaste jag vet"

Schysst att få se så mycket film tänker ni. Nej säger jag. Im bored to death! Och för att lätta upp stämningen så har jag huvudvärk och mongo är på surt humör idag.

På eftermiddagen när vi sov middag (det gör jag också på mitt suspekta jobb) drömde jag att jag var en vampyr eller varulv som var jävligt farlig.

Vidare har jag hyrt ut min lägenhet till helgen när Madonna spelar. Så nu har jag råd att köpa way out west-biljett för första gången. Måste därför spika ihop sängen. Den formligen brakade ihop till en murken brädhög i veckan när smuts sov över. Just då var jag inte så glad, trots att hon fnissade åt spektaklet. Jag sa till henne att det här kommer vi skratta åt om ett par månader. Jag skrattar redan... Måste nog få den riktigt stabil så att den inte brakar ihop när hyresgästerna är inkvarterade. De kanske också kommer skratta...och dra av pengar på priset.

Igår var jag på möte på spelberoendets förening. Det funkar som ett AA-möte ungefär. Det hjälper, men stunden innan man går dit vill man bara spy. Efteråt mår man bra. Igår fick jag mycket tankar efteråt. Tankarna snurrade och hjärnan ville inte slappna av...

Nåväl. Det här var ett inlägg i alldaglighetens tecken. Glömde att berätta att jag köpt en liter GRÖN mjölk också.