och samtidigt gör jag det.
Vad annars ska man tro på?

Gröna bananer. Moderater. Ett löfte från ett pratande luftslott. Ekonomin. En ryss som pratar serbokratiska. 80% idiotier. 20% jävla idioter. Våren. Babben Larsson. En porslinskål fylld med skit. Brats. Fågelsång. Eller: Mig?

Do you believe???

I don't believe in love.
I'll never had, I'll never will

I don't believe in love.
it's never worth the pain that you feel.

Queensryche - I don't believe in love (helt enkelt)

Schnick-schnäck

Jag ville skriva nåt smart här idag. Typ huruvida bostadsmarknadens utveckling har varit de tio sista åren - åt helvete... men jag är för trött idag. Jag går bara runt och drömmer om att sova som ett bilvrak på botten på en sjö nånstans.
Jag började jobba kl.7 idag. Det är tidigt. Det är tidigt att gå upp tio i sex. På morgonen när jag körde med Rally-Sally till jobbet återfanns de värsta slalomåkarna. 18-åringar som tror sveriges allmäna vägar är San Torinos bilspel. De kör slalom mellan bilar och filer så en 37-årig man bakom ratten blir nervös som en pensionär bakom rullatorn. Små jävla snor-rinnade svin.
När jag kom till Angered och klev in på shell för att köpa en banan och en blaska hade taxigubbarna radat upp sig på Lidl-parkeringen. De stod på alla fyra på sina mattor. Bönestund. Nu vet jag vilket håll Mecka ligger åt. Jag gillar den synen. Det ser man inte hemma på Carl Grimbegsgatan.
Nu får jag lägga ner detta alldagliga skitpratet, för nu brakar mongo igång med århundradets host-attack
Auf Godbajos

Om livet är en resa...

...så har jag blivit åksjuk.

Farsgubben

Två gånger i veckan hjälper jag min farsa med diverse ärenden. Farsan har genomgått en rad höftledsoperationer utan att bli riktigt bra. Jag kör hem mat och dricka. På dessa två år har hans hälsa blivit radikalt sämre. Idag får man knappt ut honom ur lägenheten längre. Han är snart 66 år och går lika dåligt med käpp som min morfar går med rullator. Min morfar är 100år.

Han dricker rätt rejält. Jag ber honom ta det lugnt med drickat. Han säger att det inte är nån fara och att det är det enda roliga han har. ”Whiskyn får mig att gå bättre..."

Under vad jag tror är rent alkoholrus har han skrivit en ”bok”, som enligt honom ”ska bli utgiven”. Jag har åtagit mig att redigera den. Renskriva den. Därav detta inlägg. Allt är handskrivet. Mellan varven är det näst intill omöjligt att tyda skrivstilen.

Det är en salig blanding av allt möjligt. Kal & Ada skämt uppblandat med taxihistorier (Min farsa var taxichaufför innan han blev dålig). Anteckningar om vårdbesök, citat från författare, anekdoter från ungdom och barndom, vild kritik mot programledare, uppsnappade sportkommentarer som han stört sig på.
Allt i en jävla röra. Ibland fattar man ingenting...

Så här kan det se ut:
”Idag var det eländigt...
Men det blir värre – Ät tistlar!"
Sen kommer några rader ur Och solen har sin gång. Under detta kommer lite anteckningar om ett vårdbesök och plötsligt står det att Babben Larsson är en sopa...

Jag sa till honom att skriva en blogg istället. Då han skulle kunna dela upp allt i separata inlägg.
”Blogg?”, undrade han. ”Va fan e det?”
Jag förklarade honom.
”Då har jag skrivit en blogg i bokform”

Det har han kanske, helt ovetande...