Rep och galej

Ska repa om en stund. Det sägs att man aldrig ska köra rock n roll innan klockan tolv. Det känns logiskt på något vis. Ibland har gitarristen med sig kaffe i en termos. En gång hade han tom med med sig en vetekrans. Då var det fest. Jag brukar ofta ha med mig ett sexpack. Det är lagom gubbigt eftersom jag snart fyller 40. Idag skiter jag nog i sexpacket. En annan gång käkade vi kinamat innan repet. Jag tryckte i mig friterade räkor med sötsur sås. Till överdrift. Väl i replokalen dök det upp burpar i munnen när jag sjöng som smakade sötsur sås. Inget vidare.

Hade ett litet galej här i lyan i fredags. Maja och putte och en bag in box var gäster. I slutet satt Maja och vinglade med ett stängt öga. Putte och jag hade vissa svårigheter att komma överens vilken Carcass-skiva som var bäst.
Huvudvärken var helt enorm dagen efter. Duschade i en timme. Gick och köpte en kebabtallrik. Somnade och vaknade igen fem i sju på kvällen. Masade mig iväg till samma pizzeria en gång till och köpte en pizza. De log märkligt åt mig därinne. Med viss rätt. Tänkte ljuga och säga att den tidigare kebabtallriken var till min flickvän. Tänkte att de skulle se framför sig hur hon vägde tvåhundra kilo, så jag sa ingenting istället. Dessutom har jag ingen flickvän. Inte en enda faktiskt. Har däremot mina helt egna 35 kvadrat. Ibland när jag inser det så ler jag. Både på utsidan och insidan.

Cd-skivor.

Tager en bärs på sejdeln. Har lämnat in ett gäng cd:s till andra långs skivhandel för försäljning och tager därmed en öl i väntan på utslaget. "Var hygglig och kom inte hit med sådan här smörja nästa gång", kanske han säger.
Anledningen att en ynka bråkdel av min cdsamling hamnar för försäljning är att jag bestämt mig för att stuva ner skiten i källaren (och såklart att jag är fattig.) Satt igår och gick igenom varje njutningsbar cd och om den fanns på spotify. Om den gjorde åkte den ner i låddan igen. Tror typ femton cds fick stanna kvar i lyan. Känns lite sorgligt, men jag har ju fan inte plats för smörjan. Det kommer dock alltid vara skillnad på att fysiskt sätta på en skiva eller slå på datorn (som skillnaden mellan att sätta på en donna i verkligheten eller sätta på en porrfilm. JOHAN! Generalskärpning!!!! Jaja...) har ju dessutom typ 600 vinyl i prydliga rader. Det får räcka. Undra hur många toner det blir? Eller hur många slag på virveltrumma det kan tänkas bli. Kanske ska räkna ut det någon dag om jag har trist. Risken är dock inte överhängande eftersom jag ständigt har roligt. Jämt och hela tiden.
Jovisst...

Så här i efterhand kan jag säga att det inte är värt att sälja sina cdskivor. Få inte vara en repa. Om det inte är får man 10 spänn styck. Fyra cds=en öl, åtta cds=två öl osv... Resten får damma igen i källaren eller bli råttmat. Imorn får jag A-kassa så jag säger fuck off. "JOHAN!!! Skärpning!" "Jaja förlåt!"

Bland butchar och råttor och avsugningar.

Nyvaken. Det hör väl till saken...

Jag röker en cigg och dricker en kaffe vid frukostbordet i mitt nya smala kök i min nya lya. Jag drömde att jag fick mig en rejäl avsugning i natt. Eller om det var på tidig morgonkvist. Naturligtvis var det bara en dröm. Jag vaknade nämligen ensam i sängen. Funderar på om det var en vacker kvinna eller en hårig neandertalare som utförde jobbet. Jag hoppas på den förstnämnde.
Det bodde ett lesbiskt par här innan jag flyttade in. Den ena tjejen, ganska blyg och mjuk till sättet och hennes partner, mycket riktigt raka motsatsen. Macho och butchig. Skrattade och rörde sig som en sjörövare. Jag var nere i förrådet i källaren för att stuva in tomkartonger för några dagar sen när miss Butch plötsligt uppenbarade sig från ingenstans. Hon passade på att påpeka att det har varit problem med råttor i källaren tidigare vintrar. En fet råtta hade obekymrat suttit och tittat på henne när hon hängde tvätt i torkrummet. Med uppenbar skräck i mina ögon frågade jag om det hade varit problem med råttor den här vintern. Hon log, sen sa hon: "Nej inte hittills. Men du kan vara lugn..." Hon pausade sig. Jag utrönte något halvsadistiskt i hennes ögonvrå. Sen sa hon: "De kommer med all säkerhet komma tillbaka och hälsa på snart igen!" Hon bullrade igång sitt sjörövarskratt. Hon skrattade hela vägen upp från källaren och jag fick bråttom upp till min lägenhet. Nåväl, Butch och Timid har flyttat ner till första våningen.
Själv bor jag på tredje. Trippar omkring med passgång i mittt 35 kvadratiga palats. Sovandes på ett loft. Drömmer om saker som jag inte berättar för mamma.

Grunkor, grunks och grunkisar

Flyttade alla mina grunkor till lyan igår. Grunksen var utspridda över halva stan. Högsbo, Landala, Torpa och Gråberget. Mycket åkande och en del bärande, men nu bor jag där jag bor och jag tänker fanimig stanna. Känns lysande.
Var även hos mitt sista ex och hämtade lite saker som blivit kvar sen jag flyttade ut från hennes lägenhet. Har varken sett henne eller pratat med henne en enda gång sen dess. Fyra månader sen. Tre år tillsammans. Jag frågade om man inte fick en kram. Hon undrade varför hon skulle krama mig... och det kanske hon hade rätt i. I övrigt var hon onödigt otrevlig, irriterad. Skadeglad över att min cykel var utrensad från cykelförrådet. Noga med att få mig att veta att jag och det vi haft var historia för längesen. Ett motsägelsefullt sätt att visa det på. Kan ha varit det mest otrevliga möte jag råkat ut för när det gäller ett återseende av ett ex. I stunden förvånade det mig att jag varit ihop med den kvinnan överhuvudtaget. Det hela gjorde mig deppad. Som att hälla piss på något som redan är begravet.
Efter flytten bjöd jag mina flyttkompanjoner på pizza på Galliano. Klockan var typ halvtio och alkisarna började nå sin smärtgräns. Alla deras meningar började typ med: En sak ska jag säga dig... Det finns ingen som vet så mycket om bla bla bla som jag... osv. Sen blev de ovänner och bad varann dra åt helvete. Pizzorna var det mest undermåliga jag skådat. Fick sju små köttfärsbitar på min caruso. Mer pålägg på en fryspizza. Vi sket i det för vi var hungriga som troll och bedömde pizzorna till de godaste vi nånsin ätit.
I morse vaknade jag i Johanneberg. Det har aldrig hänt. Varken i nyktert eller bakfullt tillstånd.

En gladlynt rapport

Käkar en halv kebabrulle från igår. På jobbet. Försöker njuta, trots min brukares gutterala läten från vardagsrummet.
Blev full i lördags bland alla filmfestivalälskare... och enormt bakfull igår.
Har spelat in sång. till en av våra pistol-låtar. Sen  mixade vi densamma. Fantastiskt resultat. Aldrig hört min röst så fulländad i någon inspelad låt innan, men sen är ju våran gitarrist en klippa bakom ljudreglagen. Sjunger i ett fantastiskt band med riktigt sköna snubbar. Är enormt glad över detta faktum.
Ikväll ska jag hämta nycklarna till nya lyan. Känns fantastiskt det med. Imorn flyttar jag in med hjälp av snälla människor.
Mitt 2012 kunde börjat sämre.
Kan va ett av de mest positiva inlägg jag skrivit. Trots att kebaben smakade skit. Hur fan kan en kebab bli sumpig när man värmer den i vanlig ugn?

Ny lya.

Har fått en lägenhet efter att ha bott hemma hos syrran i fyra månader. 1:a handskontrakt. Något jag inte har haft på typ 10 år. Helt fantastiskt. En etta med ganska stor balkong i Johanneberg. Allt efter att haft kontinuerlig kontakt med en hyresvärd i ett halvår gav det resultat. Eftersom jag har betalningsanmärkningar trodde jag att det var kört för mig att få en 1:a handslägenhet. Den här hyresvärden verkar dock inte bry sig om sånt tjafs. För tjafs är det. Om jag har en betalningsanmärkning för att jag inte betalat min telefonräkning säger väl inte det något om jag kommer sköta min hyra eller ej. Jag har fan aldrig misskött en lägenhetshyra. Om det sen gäller hyresskulder är det en annan sak. Då har man visat att man inte är kapabel att hyra en bostad. Det finns ju fan t.o.m. jobb som du inte kan få om du har betalningsanmärkningar.  Vissa yrken där pengahantering ingår. Så med andra ord är man en tjuv, en kriminell om du har anmärkning. Ett effektivt sätt att stänga ute människor från samhället, som det har gått snett för. Vi stryker det där som kallas en andra chans...
Därför är jag (och mina betalningsanmärkningar) överlycklig just nu. Jag har fått en andra chans. Tack vare en hyresvärd som har visat en human sida. I detta duktiga järnsamhälle.
Hur som helst. Det ska bli underbart att kunna kliva in genom sin dörr och känna: Det här är mitt place och det är ingen som kan det ifrån mig. Oslagbart.
Känns även skönt att jag inte har några speciella kopplingar till stadsdelen Johanneberg. Har ju bott större delen av min  tid i Östra Göteborg. Samtidigt är det infekterat av minnen i varenda buske, varenda gata och bänk. Tre av mina ex har bott där. Total tvåsamhet varvad med ensamhet har upplevts där. Gång på gång.
Men nu, jag kommer gå på nya gator från och till min lägenhet. Äta pizzor på andra pizzerior och dricka bärs på nya krogar.

Två minnen från sexan.

Min brukare lyssnar på "I want to know what love is" med Foreigner. Väcker vissa minnen. Gick i sexan då, tror jag. Alla tjejer i klassen tyckte den var jättebra. Vi killar tyckte den var skittöntig. Själv kommer jag ihåg att jag störde mig på texten. Speciellt refrängen. Vet han inte vad kärlek är? Är han dum? Kärlek är när nån tycker om en, är snäll mot en och när nån vill ha en. Det väl alla? Sen att han dessutom behövde nån som var tvungen att lära honom det verkade ju ännu mer puckat... En riktigt djup textanalys...
I sexan fick någon elev i klassen för sig att vi skulle flytta ihop skolbänkarna så man satt två och två. Det skulle vara tjej och kille. Lärarinnan godkände iden. Det hela kändes spännande. Jag hamnade bredvid en ganska nyinflyttad tjej som hette Helene. Hon låg trea eller fyra på snygghetsskalan över klassens tjejer. Vissa flyttade isär sina bänkar efter bara några veckor, andra efter några månader. Innan första terminen var slut hade alla flyttat isär sina skolbänkar. Alla utom jag och Helene. Vi satt ihop en bra bit in på andra terminen också. Jag var kär i henne. I hemlighet, i smyg. Så klart.
Våra skolbänkar stod längst fram mot katedern. En dag efter lunch, jag kommer ihåg det väl, vänder sig Helene om och tittar runt omkring i klassrummet. Hon ser att ingen annan sitter tillsammans längre. Att alla har flyttat isär sina bänkar. Hon vänder sig mot mig och säger: "Jag vill inte sitta ihop med dig längre." Sen reser hon sig och drar undan sin bänk. Minst en meter bort. Jag var knäckt i några veckor....
Undrar vad Helene gör idag. Är hon fyrbarnsmamma boende i Kohult med en fet bonde med lantmännenkeps? Hon kanske är heroinist eller moderat. Kanske tandläkare eller spion eller Hollywoodfru. Kanske bara arbetslös.
Inte vet jag, men...

Halloj Helene!
Hoppas du mår fint!