fredag 30 maj 2008

Sjung om en students nederlag...


I tisdags såg jag sommarens första studenter. Jag satt och åt en soppa på linnégatan när de kom skrikandes och tutandes i en cabrolet. Jag vet inte varför, men jag får alltid ångest när jag ser studenter och hör deras skall. Kanske för att jag blir påmind om min egna student. Kanske för att de är så unga o inte har en aning om hur det ser ut i verkligheten. Ännu...

Min egna student kommer jag ihåg som tom och förvirrad. Gratulationerna kändes ihåliga. Jag hade gått verkstadsteknisk linje. Under två år hade jag svetsat ihop en halv lyktstolpe. Betygen var ett skämt. Jag hade våndats av uttråkelse och mina klasskompisar verkade smått efterblivna. Jag sa nej till studentmössa. Det var bara de teoretiska linjerna som bar dem med stolthet. Men... anno 1991 gick alla ut i livet med samma pissiga förutsättningar. Det fanns inga jobb att söka. Skall och rop om hur jävla bra man...ekade tomt. Det hjälpte inte hur jävla bra man var. De flesta skulle ändå gå arbetslösa en lång tid framöver. Det var år av politiska arbetsmarknadsåtgärder som följde. Arbetsförmedlingen slutade o skriva ut antal lediga jobb på platsjournalens. Tidningen var tunn..

Min mor, bror och syster mötte mig på skolgården med plakat. "Välkommen ut din gamle student" stod det. Broshan var nöjd med sitt hantverk, morsan tyckte plakatet var mindre kul. Sen följde vad som skulle kunna vara det sedvanliga varvandet med bilen på stan, men vårt ekipage såg lite annorlunda ut. En rostig senapsgul volvo 240 med inslagen sidoruta och utan kofångare och ljuddämpare. Ur stereon vrålade Metallica, Slayer och Eddie Meduza. Broshan stack en öl i näven och satte igång o tuta. Jag bad honom låta bli och tuta, men han lyssnade inte.. Varvandet med bilen på stan var i vanliga fall min och min broshas vardag. Och i en mellanstor/liten stad som växjö blev man så klart känd som "killen i volvon".

På kvällen träffade jag mina "klasskompisar". Det urartade så klart fort. Vi var packade långt innan vi kom ner till stan. En kille bröt ihop och grät efter sin mamma. En annan kille hade med sig en kniv som han skulle köra i magen på någon av oss. Han blev nedbrottad och lämnad i en skogsdunge. Väl nere på stan stod vi och kollade på alla som skulle gå på studentbalen. De vi kände som gick in buade vi åt eller hånade. Jag tror inte vi kände oss avundsjuka på att de stod där uppe och vi där nere. Snarare en känsla av utanförskap. Det var nästan uteslutande de teoretiska linjerna som gick på balen förutom några på fordonsteknisk linje. Svikare i våra ögon. Klyftan mellan de teoretiska och praktiska linjerna var påtaglig.
Nåväl, det var nån som började kasta upp ölburkar mot balkongen där paren stod och glänste. Vakterna jagade bort oss därifrån. Resten av kvällen minns jag inte...och det är kanske lika bra.

Sjung om studenternas lyckliga dar... De som kommer ut i "livet" idag har bättre förutsättningar. Det är bra och jag lyckönskar de på vägen....

söndag 25 maj 2008

Rött ljus

Har förresten glömt att tala om var ifrån jag har plockat namnet till min blogg.

Rött Ljus

Jag borde lärt mig
att jonglera
för du e en sån som
alltid ska ha mera
jag borde lärt mig
alla tricks här på gården
Jag borde lärt mig
att säga dom där orden

För du ska alltid ta allt för givet
där e mördaren
där e motivet
men det här e sången som ingen har skrivit
det bara händer mig och någon annan
någon vaknar upp och allt rasar samman
jag måste gå nu
du måste stanna


Så jag e ett monster!?
långt under himlen
du vill att jag ska älska dig
för alla suddiga minnen
som du gjort
till din egen historia
där jag har en
yxa
och du har en gloria

För du ska alltid....

en som förblöder
synder och skuld
du fyller min kista
men kistan blev full
du vill inte sluta
allt rinner över
du e nån annan
och inte den jag behöver

jag ger dig rött ljus
och sen fem fingrar
för alla klockor har börjat ringa
jag borde gå nu
jag borde springa
för du ska alltid
ta allt för givet
där e mördaren
där e motivet
men det här e sången som
ingen har skrivit


Nina Rochelle - Rött ljus
(c med ring runt för M.S.)

lördag 24 maj 2008

Hjärter! Jag får spader....

Jag har varit orolig över mina stål...
Jag var en storfräsare på krogen i torsdags när lönen kom, trots att jag visste...
visste att jag skulle va pank hela månaden. Jag visste att jag skulle vinna på jacks maskin. Att han skulle spotta ut kvitton från sin buk. Det gjorde han inte. Tjuriga jävel!
Mina vänner skulle komma ner till krogen. Det gjorde dom. Storfräsare in i märgen igen. Bjöd hej vilt. Igår svettades jag med lite dödsångest o att jag nog skulle klara mig om jag hittade en halväten kycklingvinge i papperskorgen på centralen.
Jag lånade ut lite stålar till mit ex. Hon var så där jävla vacker, som bara hon kan va. Jag var bakfull. Hon sa att jag va snygg. Jag kände mig förbrukad som man o hade jag tittad ner i en brunn hade jag antagligen sett guldfiskar där i avföringen o skiten.... jovisst.
Jag köpte iallafall den där pizzan jag hade sett i skyltfönstret o när jag åt den var det som jag fyllde år... för jag har gått runt o varit hungrig i en vecka. Mitt ex (vi kallar henne A, För hon e först i mitt alfabet) pratade i telefon med en väninna. Jag slafsade o betedde mig som jag inte sett mat sen studenten -91 när jag föråt mig på...mat just. Men iallafall hon log åt mig som om det var mig hon pratade med... Vackert som om träden skulle få löv när snön ligger på gatan tung o hög i drivor....

Vi älskar varandra. Det brukar vi säga till varandra, men vi är inget par. Hjärter, ruter klöver jag får spader. Förresten, Hjärter hette min familjs hund. För att den hade ett stort deformerat hjärta på ryggen. Hon var vit. Hjärtat var brunt. Hon dog i cancer...

Nu ska jag öppna en öl till...och oroa mig över min ekonomi lite till, sen kanske öppna en öl till o skratta högt att linné ska ägna sig åt gröna växter o inte o ligga o böga i min plånbok.... Det gör han ju inte... han ligger ju begravd nånstans under en heavy gravsten...o jag får klara mig bäst jag vill...
... så att säga...

tisdag 20 maj 2008

Shine my star

















"Tvivla aldrig på dig själv fast andra människor inte lyser.
För trots att natten kan va kall och svart, en stjärna aldrig fryser." Sång till dig - Charta 77

eller som Bon Scott svarade när han fick frågan:

-Do you see your self as a star?
-No.. but sometimes... when I look up in the sky... I see stars.

onsdag 14 maj 2008

Största utsikten från minsta rummet


Jag tror jag är lite kär i min nya utsikt från mitt nya fönster i min nya lya. Jag trivs såklart med att bo så centralt också. På mina 18 kvadrat. Jag har 32 sekunders promenad till Hemköp. 55 sekunder till närmaste krog och om jag går i ungefär en minut till så är jag på linnégatan. Den gatan kanske kommer ta död på mig...med alla sina krogar... men jag gillar min utsikt från mitt fönster.
Kan jag klandras?

söndag 11 maj 2008

Fyra år och oskuld i öronen











Jag kommer ihåg min första LP-skiva som jag fick. Jag var fyra år och jag fick den av min morfar. Han beskrev det som fin musik. Bandet hette The Seekers. Musiken föll mig hyfsat i smaken och jag har för mig att det var någon slags brittisk shlager-pop med kristet inslag... Vid fyra års ålder är väl referensramen sådär. Något mer utvecklad var just referensramen hos min äldre bror. När han fick höra den, lyfte han skivan från spelaren, kastade iväg den som en freesbee så den krossades mot väggen. Jag minns inte om jag grät....
Sen spelade broshan upp en skiva för mig. Bandet var Kiss med plattan Destroyer. Det kommer jag fortfarande ihåg. Introt när de sitter i restuaranten, när en man kliver in i sin bil startar motorn och låten brakar igång. Det var magiskt. Vi lyssnade sönder den där plattan och jag var redan fast i rocknrollen. Vid fyra års ålder.

lördag 3 maj 2008

Återfunnen identitet

Jag flyttar idag. Och jag sitter här i bilen redo med släpet påkopplat. Min vän som ska hjälpa mig är sen. Ca två timmar, men han har medelat att han kommer snart... Jag har alla grejer på hans vind och han har nycklarna. För det är hans vind. Där har alla mina grejor stått och samlat damm. Under tiden har jag flyttat runt med kläder och min bärbara dator. Inget mer av det nu. Jag har fått en egen lya. På 18 kvadrat med hall, toa och kokmöjligheter. Dush och bastu i källaren. Men de där 18 är mina och det är centralt och mitt namn kommer stå på ytterdörren. En identitet. På dörr.
Här ska jag äta, sova, runka, klia mig, sucka, skratta, sjunga, skita, vissla, hänga och emellan varven kanske knulla. Här ska jag verka...
Nu kommer han...nu börjar det.

torsdag 1 maj 2008

Ha, ha, ha

Har inget att säga
Har inget att äta.
Har ingen att reta
älska
krama
knulla
eller sparka.

Har ingen lust.

Har inget att förlora
och därmed inget
att vinna

Jag återkommer när jag har det...