tisdag 25 juni 2013

Vilka jävla vi?

Som farsan brukade säga...

Alla dessa tillstånd.

Det står en lyktstolpe precis utanför mitt köksfönster. På lyktstolpen sitter en mås. Måsen och jag tittar på varandra. Måsen skriker i vånda när han ser mig. Jag funderar på att knåda ihop en risboll och sula i huvudet på måsen, men nedanför står bilar parkerade. Om någon blir vittne till denna handling kommer grannsämjan gå från 0 till -10 på grannsämjeskalan. Kanske är onödigt. Dessutom har jag ingen risboll till hands.

Min första semesterdag tillbringades till största delen hemma i ganska kraftigt bakfylletillstånd. Det var inte meningen. Tog en promenad till pizzerian. Åt. Tog en promenad i området för att hitta någonstans att dricka kaffe. Det är något gravt fel på detta område. Inte ett enda av alla käkställen har kaffe?!?! Tillslut hittade jag ett wokställe som hade kaffe. Kaffe i pappersmugg och med utsikt över Willys containrar. Jag gav upp efter två klunkar då baksmällan började skjuta både i botten och i höjden. Resten av dagen och kvällen och natten handlade mest om att överleva ett nervöst tillstånd...

Idag har jag kompenserat gårdagens miserabla tillstånd med att gå upp och äta frukost klockan kvart över nio. Sen har jag druckit kaffe, stirrat ut måsen, betalat räkningar, googlat på Plasmatics och Wendy O Williams. Sitter nu och funderar på om jag ska käka lunch på Galliano eller om det blir omelett och sill på hårt bröd. Ju längre jag funderar desto hungrigare blir jag.