Rapport från en miljöskadad man sittandes på sejdeln reflekterandes över om jorden är sne, skev eller platt.

Sitter på sejdeln och andas ut efter en vansinning jobbhelg. Det satte sig en göteborgsvarvetlöpare vid mitt bord. Från en annan ort. En annan planet. I vårat land. Planeten nämner jag inte för att jag inte vet. Planet säger jag bara för att han var lite skum. Jag själv var raka motsatsen till den goa götlaborgaren. Småbutter och gloendes på hans pizza. Undvikandes honom. Jag blir ju sån när jag har jobbat en hel helg och lika mycket befunnit mig i total mongomiljö.
Hur som helst för bövlars jävlar... Han var smal som en sticka denna löpande löpare. Han tryckte in pizzan i käften som en förvildad skitkorv. På fem minuter var pizzan borta. Efter pizzan sänkte han två stora stark på tio minuter. Viljen sjöman! Jag mådde lite dåligt när jag tittade på honom. "Där blir ett bord ledigt", sa jag. Det blev det och jag satte mig där. Jag beskådade honom på avstånd. Nästa gång jag vände min blick mot honom var han försvunnen. Han hade väl sprungit tillbaka till Sundsvall.
(Har märkt att man blir jävlit märklig av mongo miljö. Därav det här totalmärkliga inlägg. Om jag har verkat nedlåtande mot pizzaätande löpare ber jag om ursäkt. Ni kan antingen skicka mig gamla pizzor eller rykande skitkorvar, förutsatt att ni har min adress...)
Vissa reser flera mil för att springa ett lopp. Det är helt okej för min del, bara helt utanför min värld.

I övrigt har jag sovit alldeles för lite sista tiden, ätit pizza alldeles för sällan och inte knullat alls.

Det som inte tar död på en... ähh, tar inte död på en. Ja va fan....

Cd-skivor.

Tager en bärs på sejdeln. Har lämnat in ett gäng cd:s till andra långs skivhandel för försäljning och tager därmed en öl i väntan på utslaget. "Var hygglig och kom inte hit med sådan här smörja nästa gång", kanske han säger.
Anledningen att en ynka bråkdel av min cdsamling hamnar för försäljning är att jag bestämt mig för att stuva ner skiten i källaren (och såklart att jag är fattig.) Satt igår och gick igenom varje njutningsbar cd och om den fanns på spotify. Om den gjorde åkte den ner i låddan igen. Tror typ femton cds fick stanna kvar i lyan. Känns lite sorgligt, men jag har ju fan inte plats för smörjan. Det kommer dock alltid vara skillnad på att fysiskt sätta på en skiva eller slå på datorn (som skillnaden mellan att sätta på en donna i verkligheten eller sätta på en porrfilm. JOHAN! Generalskärpning!!!! Jaja...) har ju dessutom typ 600 vinyl i prydliga rader. Det får räcka. Undra hur många toner det blir? Eller hur många slag på virveltrumma det kan tänkas bli. Kanske ska räkna ut det någon dag om jag har trist. Risken är dock inte överhängande eftersom jag ständigt har roligt. Jämt och hela tiden.
Jovisst...

Så här i efterhand kan jag säga att det inte är värt att sälja sina cdskivor. Få inte vara en repa. Om det inte är får man 10 spänn styck. Fyra cds=en öl, åtta cds=två öl osv... Resten får damma igen i källaren eller bli råttmat. Imorn får jag A-kassa så jag säger fuck off. "JOHAN!!! Skärpning!" "Jaja förlåt!"

Överflödigt snick om quizzzzzz. Och icke återhållet snack om ett besked och lycka.

Tisdag. Veckans quizdag på krogen. Har pecis tagit en bärs på sejdeln. Qiuzzers vällde in som sorkar över fält och ängar. Har kind of svårt för det. Blir väldigt lätt fritidsgårdskänsla över det eftersom majoriteten av quizzzzzarna är väldigt unga. De tar ditt bord. De tar din energi och man blir nervös över om man varit sådan själv. Det har man. Bara på ett annat sätt. På samma gång en känsla av att befinna sig på ett bibliotek. Shhhhhh är etikett. Katt bland hermeliner om man vill bara vill ta sig en öl. Kan verka gubbgnälligt. Jag är ju dock helgubbe alldeles strax. Om ett halvår. Börjar träna på imagen redan nu. Gick över till Kellys istället. Vilket förvisso är en ständig fritidsgård. Skitsamma kände jag plötsligt.
Jag är enormt glad idag. Det var egentligen det jag ville säga. Har fått ett enormt glädjande besked. Nu blir ni allt nyfikna mina 32 500 000 läsare! Det är bara mellan 95-99% klart ännu. Definitivt på fredag och jag har redan lovat mig själv att inte säga nåt till någon förrän det är just definitivt. Naturligtvis har jag misslyckats att hålla käft. Två gånger redan. Eftersom min käft är skev och glappig.

Det konstigaste i det här inlägget var att säga: Jag är glad idag! Dels vet jag inte när jag sa det sist. Dels är det ömtåligt att känna lycka. Det kan sluta med en käftsmäll sen ligger man där och klöser ångest och damm ur mattan igen.

Johan den döende...

Har hittat ut genom dörren efter två dygns isolation. Karantän. TV, sångtextmakeri och enorma mängder sömn. Känner mig döende. Ordagrant. Har haft problem med en visdomstand som inte kan bestämma sig om den ska komma upp eller krypa tillbaka. Spottat blod. Köpte en kebabpizza. Tandköttet svällde upp ytterligare. Gick inte att äta. Fick slänga skiten. Fick gå runt hungrig och morloken. Kanske skulle kört den i mixern... Nu för tillfället har tanhden krypit tillbaks. Så smärtan är jämförelsevis minimal.
Efter att varit förkyld sen annandagen har jag gått runt och dödshostat i två veckor. Detta verkar ha resulterat i att en magmuskel på vänstersidan har sträckt sig. Det enda oroande är att medan hostan har avtagit rejält har istället magvärken tilltagit mer. Nu är den mer eller mindre konstant. Ser såklart genast magcancer framför mig och vilka av mina nära och kära jag ska avtacka först innan jag promenerar vidare.

Nåväl... allt det här ovanför skrevs igår kväll. Med en rejäl portion ironi känner jag mig mer levande än någonsin efter att åter igen vara hemma från en efterfest kl.10 på morgonen. Kan vara för gammal för det här spektaklet. Jag har navelludd mellan tårna och min mage bränner fortfarande. Som en pizzaugn. Damerna finns överallt, men verkar alltid bli upptagna mellan fem minuter och en dag innan Johan bryter sig in i bilden. Fick iallafall kela med en stor, svart, långhårig katt. Jag längtar efter kvinnliga bröst och övre och undre läppar.
Tjena! Vad ska du göra lille tös?
E du cool eller e du nervös?

En annandag eller en annan dag.

Annandag jul. Är på väg upp till morsan och syrran för att äta en andra laddning julmat. Fattar omöjligt hur folk kan frossa i sig högar med skinkor och kalvsylta två veckor innan julen har börjat. Jag är en sillgubbe. Tar en laddning sill. Sköljer ner smörjan med nubbe. Tar ett varv sill till. Skinkan är torr och överskattad.

Nu. En paus på sejdeln innan jag tar arslet upp till sillen och halva familjen. En stor stark. Samma stammisgubbar som vanligt vid baren. Bon Jovi ur högtalarna. En tjej bakom min rygg sitter och flabbar frenetiskt åt något någon hade varit tvungen att betala mig dyrt för att ens anstränga skrattmuskeln. Eller om det var ringmuskeln. T' Pau ur högtalarna. någon vid bordet framför mig visar myntspringan mer än det behövs. Den hårt jobbande tomten kommer aldrig hit. De sitter i ett halvt tjog i baren. Alla borde ha skägg.
Rökpaus. En snubbe jag sett en miljard gånger innan sitter på marken i portuppgången bredvid sejdeln. Han brukar tigga pengar. Jag står där och röker. En annan snubbe går förbi. Tiggaren frågar om han har några pengar. Snubben ger honom en tia. Tiggaren frågar:
"Har du inga tjugor?"
"Men va fan?" svarar snubben. "Du kan ju fan inte få alla mina stålar!!!
Det är därför jag aldrig ger den där typen några stålar. Småborgerligt kanske. Fast ändå inte.... Style is the answer to everything.
Nåväl snön ligger som en välgödd lax på gatan. Tomten är lika osynlig som gud. Enda skillnaden är att tomten är en givmild materialist.
Måste dra från denna alkohol-paradis-hållplats.

Jag ska ju äta sill!!!!!! För helvete!!!!!!

En promenad till hej babberibba-landet.

Den där fredagskänslan som infann sig till noll procent, blev visst hundra. Efter den där morlokna promenaden i regnet satte jag mig på Lilla London och tog en bärs.Där gick min "flyttkompis" och hans tjej förbi... sen gick det som det gick. Är nästan aldrig ute på helger, så hade glömt av hur mycket folk och fä det vara i rörelse. Tror aldrig jag har sett en sådan svettig trängsel runt en gratisbuffé. Människor var totalt rabiata.

Senare hamnade vi på Sejdeln. Två kids kom fram och frågade om de fick slå sig ner vid vårt bord då lokalen i övrigt var full. De betedde sig som liftarna gör när de gömmer ett gäng människor i en buske. När vi svarat "ja det går väl bra", dök det fram sex-sju kids till från ingenstans som trängde sig ner vid bordet. Efter en stund när de gjort sig hemmastadda sa de till oss att flytta på oss för vi tog för mycket plats.

Sist blev det efterfest och sen däcka på en soffa. Kan inte minnas när jag kört hela paketet sist. Vet bara att resten av helgens ansträngningar har gått åt till att andas, förundras att man lever och att säga till sig själv: kanske man är för gammal för sådant här komplett hej babberibba?

Fotot är från Sejdeln, när stämningen är som absolut trevligast!

Tonårsfylla under pälsmössan

Det var tjosan igår...
Skulle ju bara ta en öl. Men den första ölen gifte sig så bra med den andra. Den andra gifte sig så bra med den tredje. Den tredje med den fjärde. Och så vidare. På Sejdeln ville en kille köpa min mössa för 400kr. Jag sa till honom att han fick den för 600kr. Han skulle fundera på grejen medan han gick på dass. Genast blev jag nervös att han tillhörde någon skum pälsmösseliga. Efter några krogar på andra långgatan skulle jag ta en sista öl på stars n bars(för icke göteborgarna kan berättas att detta är krogen som har öppet en timme senare än de andra krogarna i närheten. Vilket gör att det blir en uppsamlingsplats för nästan uteslutande brokigt och löst folk) men blev nekad i baren för att jag var för full. Det tyckte inte jag när jag efter fem minuter försökte igen. Och blev nekad igen.
I taxin frågade jag chauffören vad han gillade Sverigedemokraterna. Chauffören var invandrare. Sen frågade jag vad han tyckte om Sverige. Jag fick visa honom vägen hem, för jag hade glömt bort vad gatan där jag bor heter.

Idag var inget roligt att jobba. Tio timmar. Det var faktiskt inget vidare roligt att vara människa överhuvudtaget. Min brukare tittade på Titanic. Jag frågade om han trodde att skeppet skulle sjunka den här gången också. Mitt huvud värkte som ett öppet sår där någon släppte ner sina sopor.

Gårdagens äventyr avslutade jag med att först äta en bit pizza. För att till sist lägga en pizza i en rosenbuske.

Vuxet och moget.