Dom gräver ett hål i gatan. Utanför syrrans köksfönster. DOM jävlarna. Sen står DOM och tittar på hålet. Sen gräver DOM igen hålet och står och tittar. Nu gick DOM på lunch.
Jag var ute och promenerade igår. I gamla nejder och på kyrkogårdar. Satt på bänkar och rökte cigaretter. Det är något visst med söndagar. Promenerande par överallt. Med eller utan barnvagnar. Jag gick och tog en kaffe på Halta Lotta. Nästan uteslutande ätande par överallt. Jag var den enda enstöringen på hela stället. Par som skrattade. Par som höll varann i handen. Par som smekte varann på organen, eller kanske inte... Par som slutat prata med varann för längesen och som delar såsen till potatisen och som delar notan. Broderligt. Systerligt. För att sedan resa sig och gå därifrån under tystnad. Tystnaden är det enda de tar med sig. Dom har delat den lika. Precis som med såsen och notan. Fuck, jag har varit där... och jag längtar inte tillbaka.
Nu är DOM jävlarna tillbaka från sin lunch. Tro det eller ej, men nu börjar DOM fan gräva upp samma hål i gatan igen. Vad har den stackars gatan gjort DOM för ont? Jag bara undrar.
