fredag 8 juli 2011

Parana eller Petes place. Bolmarens paradis i Warszawa.

Det har regnat sen vi kom till warszawa. I tre dagar. Juli är regnperioden såg jag i resehandboken. Det kanske man skulle tagit på allvar.
Annars har vi haft det fint, jag och min donna. Förutom igår. Då började vi gräla. Det har suttit i idag. Hon är inte lätt. Jag kanske är svårare. Vad har vi bråkat om? Jaaa... huruvida det är okej om man behöver vara själv eller ifrån varandra en stund och om det i så fall är okej att säga det till varann... har vi kommit fram till något? Njaee... Nu har vi iallafall skilts åt för en stund.
Det var så här: I förrigår var vi och fikade. Vi satt under markiser. Regnet flödade. Från en vidöppen fitta som kan kallas en polsk himmel. Innan vi skulle gå gick min tjej på dass. Ja, ni har gissat rätt. Hon var kissenödig. Jag går in i ölstugan och väntar. Vad som möter mig är bolmarens himmelrike. På varje bord står askfat. Vid varje bord sitter en bolmande ensam trött man eller kvinna. Eller snarare den blicken, den drömmande blick som en rökare har när lugnet infinner sig. Min tjej är klar på wc-rian. Vi går därifrån.
Dagen efter. Det vill säga igår kom det upp. Jag ville gå dit själv. Varför? Jaaa... för det första är min tjej inte rökare. Om jag ska kliva in genom bolmarens sankte-pär dörrar vill jag åt njutningen till max, inte behöva visa hänsyn till att det kanske blir svårt att andas för min tjej, att hon blir röd som en grillad tomat i ögonen. Den andra biten är njutningen. Att sitta ensam. Glo ut i intet med blicken som enbart den passionerade bolmaren får. Lugnet... Det var det lugnet som försvann för OSS bolmare nyårsafton 2004 i vårt kära missfosterland Sverige "svedala" Svensksson (Det ska tilläggas här någonstans att Polen numera har blivit helt rökfritt. De har dock en undantagsregel. Om stället är mindre än ett visst antal kvadratmeter är rökning tillåten. Det är upp till ägaren att bestämma. Konsigt nog har de flesta verkat välja att införa rökförbud. Har bara sett detta och ett annat ställe där man får röka. Tillägg nummer två är att det egentligen känns otänkbart att polen skulle bli rökfritt. Den näst mest rökande nationen i hela i europa. Jag var dessutom i polen enormt mycket på nittiotalet så jag vet vad jag schnäckar om. Lösningen är dock superb. Några få ställen som kan räknas på handen där du kan röka, resten är rökfritt. Jag tror på tanken i nation där alla blir så nöjda som möjligt.)
Just nu. Exakt nu. Inte i något annat jävla nu sitter jag här. På de bolmandes paradiso. Jag tittar ut över lokalen. Nästan uteslutande en snubbe eller snubba vid varje bord. Väggarna mintgröna. Taket inrökt, aprikosfärgat. En väldigt gammel tant i kassan med enormt pipig röst. Tanten är kanske åttio, liten, kutryggig och släpar tomma och fulla ölfat längs golven. Mörka träbänkar med mörka träbord. Vita fusksidendukar med bruna och guldfärgade blommor. Stora mörkgröna växter i fönstren. Helt opassande och i ren självklarhet är tvn på bakom min rygg. MTV och hopplösa hitlåtar med nakna brudar som egentligen fryser och biffiga killar i solglasögon och för stora kläder. Som egentligen tycker om en att höra en saga när de dricker jordgubbssaft. Heja väst. Plocka mer skitgrunkor från vår uttorkande kultur. Stället heter parana. Det inre rummet heter johnnys place. Det ligger på samma gata där HM, vero moda och Mark & spencer ligger. Det är just på det stället jag sitter med den där drömmande blicken som bara en .... kan få.