Bulldeg i timglaset och några ord om Pluras bok.

Klockan är 16.20. Jag har precis tagit en cigg vid balkongdörren. Jag jobbar mitt näst sista pass innan semestern. Det finns inga gränser för hur långsamt tiden kan gå. Som väntan dagen innan julafton när man var sex år. Fast bara väntan i sig. Ingen förväntan. Det är bulldeg i timglaset.
Min brukare har idag tittat uteslutande på filmer jag sett 10 eller 20 eller 30 gånger innan. Beck och Beck och flickan som lekte elden. Jag frågade honom en gång hur han orkar se om samma filmer så ofta. Han blev lite sne och svarade med upprörd röst att han tycker om att se om filmer. I hans rökpauser har vi lyssnat på en bland-cd innehållande en bedrövlig cover på The Hooters "Johnny B" i någon slags raptappning. Kiss, Cher (jag berättade för honom att hon är plattbröstad), Nordman (that sucker!) och Uriah Heep. Hittills har denna arbetsdag skilt sig oerhört lite från arbetsdagar som inte skiljer sig alls från andra arbetsdagar. Det kanske finns någon tjusning i det som jag ej ännu upptäckt.
Tömma pisspåse, rätta till hans ben, sätta hans vänstra hand på soffans armstöd. Sen tömma min egen blåsa och till sist en kaffe och cigg vid balkongdörren till ljudet av Göta Kanal.

-------------------------------------------------

Det har nu gått två timmar. Det är två timmar tills det att jag är en fri man. Det är dags för Eldorados pytt i panna snart.
Läser Pluras "Resa genom ensamheten/svart blogg och det ljuva livet". Han känns som en sann punkare rakt genom hela själen. I den mening att han verkar göra/ha gjort som han vill utan att bry sig vad andra tycker. Känns samtidigt som det verkar vara där en del av hans ångest ligger. Boken är hur som helst grymt intressant och roligt skriven.
Fick den av min nära polare och vapendragare Erik när jag fyllde år. Det fina i det var att han gav bort exemplaret som han själv höll på att läsa. Han tyckte jag skulle läsa den då han fann att den påminde om mitt sätt att skriva här på bloggen (En del av boken är från Pluras blogg). Ett ganska bra betyg. Dagen efter hade min vän Erik gått och köpt ett nytt ex av boken. Till sig själv.
Hoppas nu inte min blogg påverkas rent Plurianiskt.
Däremot är jag inget direkt fan av Eldkvarn. Har alltid funnit dem ganska trista. Lite i facket av Sveriges tråkelit bestående av Mauro Scocco, Peter Lemarc och Tityo, fast med lite mer pondus och äkthet. Ska väl ge dem en chans till när jag har läst ut boken.
Eller som plura själv hade sagt:
"Men det är en helt annan historia."

Published with Blogger-droid v1.7.2