Efter maten.

Efter att man har proppat i sig maten, så är det här den mest magiska stunden. Kaffe och en cigg. Så här ungefär: Först en kaffe och en cigg, sen kan vi knulla baby( I mitt fall blir det: först en kaffe och en cigg, sen kan vi ta en runk Johan)! Först en kaffe och en cigg, sen kan man ta en promenad. Först en kaffe och en cigg, sen kan jag lägga mig på sofflocket och ta en tuppalur. Ja ni fattar själva. Alltså först mat. Helst på någon hyfsad sylta. Sen en kaffe och cigg. Detta är det centrala. Sen kan man göra vad fan som helst. Det är därför jag gillar att äta lunch ute.

Har märkt att det är otroligt många pizzerior som inte har tillgång till kaffe efter maten. I mitt område, det vill säga Johanneberg, har inte en enda pizzeria så att man kan få kaffe efter maten. Kort och gott uruselt och barockt som farsan brukade säga!

Nej nu får det bli en promenad. Den första efter förkylningen som näst intill är som bortblåst. En promenad kan jag nu ta, efter min kaffe och cigarett.

Hej, tjena och god bajos!

Kneg och skottlossning.

Jag har jobbat idag. Lite smått bakfull. Tänkte när jag vaknade att jag hellre skulle slicka på Reinfeldts oranga slips än att gå och jobba. Nu är mina elva timmar historia.

Det har varit skottlossning i mitt bostadsområde idag. En gata från där jag bor. Mitt på dagen, mitt bland folk. Det är ju rena vilda western.

Att klippa gräset

Nedanför min balkong har det under hela sommaren pågått aktivitet. Var tredje dag kommer de och klipper gräset, eller blåser löv, eller kantklipper gräset. Gräset måste vara frodigare i Johanneberg än i andra stadsdelar i Göteborg. Misstänker dock Fas3:are. Perfekt sysselsättning att klippa ett gräs som inte behöver klippas. En poänglös syssla som inte påminner om ett meningsfullt jobb.

Under en hel del kvällar på balkongen har det även spelats upp en återkommande scen. Uppe i den lilla skogen till vänster om huset finns en bänk. runt bänken finns en 3x4 kvadratmeter stor vildvuxen gräsplätt. Där går det runt en kvinna. Eller snarare sitter på knä och klipper gräset. Inte med en häcksax eller annat robust redskap, utan med en tanig köksax. Arbetet är omfattande och tidskrävande. Sker alltid på kvällen och natten. När man suttit på balkongen har man i vänster öra hört klipp, klipp, klipp, pust, klipp, klipp, klipp, pust! Ibland har hon förklarat för människor som kommer förbi med sina hundar vad hon pysslar med. "Det måste gallras här!!!!"De tittar ofta på henne helt stumma och förstår troligtvis ännu mindre vad hon pysslar med.

En gång traskade hon ner till gräsmattan nedanför min balkong. Hon hade en spade med sig. Hon grävde ett stort hål i gräsmattan. I hålet planterade hon sen massa långt ogräs. En gammal gobbe i keps gick förbi. Utan att han frågade förklarade hon för honom att hon gjorde det lite mysigare på gården. Han tittade på henne en stund och sen på planteringen. Han promenerade bara vidare utan att säga något.

Dagen efter kom fasarna och klippte det redan klippta gräset och fasade bort hennes mysighet.

Grunkor, grunks och grunkisar

Flyttade alla mina grunkor till lyan igår. Grunksen var utspridda över halva stan. Högsbo, Landala, Torpa och Gråberget. Mycket åkande och en del bärande, men nu bor jag där jag bor och jag tänker fanimig stanna. Känns lysande.
Var även hos mitt sista ex och hämtade lite saker som blivit kvar sen jag flyttade ut från hennes lägenhet. Har varken sett henne eller pratat med henne en enda gång sen dess. Fyra månader sen. Tre år tillsammans. Jag frågade om man inte fick en kram. Hon undrade varför hon skulle krama mig... och det kanske hon hade rätt i. I övrigt var hon onödigt otrevlig, irriterad. Skadeglad över att min cykel var utrensad från cykelförrådet. Noga med att få mig att veta att jag och det vi haft var historia för längesen. Ett motsägelsefullt sätt att visa det på. Kan ha varit det mest otrevliga möte jag råkat ut för när det gäller ett återseende av ett ex. I stunden förvånade det mig att jag varit ihop med den kvinnan överhuvudtaget. Det hela gjorde mig deppad. Som att hälla piss på något som redan är begravet.
Efter flytten bjöd jag mina flyttkompanjoner på pizza på Galliano. Klockan var typ halvtio och alkisarna började nå sin smärtgräns. Alla deras meningar började typ med: En sak ska jag säga dig... Det finns ingen som vet så mycket om bla bla bla som jag... osv. Sen blev de ovänner och bad varann dra åt helvete. Pizzorna var det mest undermåliga jag skådat. Fick sju små köttfärsbitar på min caruso. Mer pålägg på en fryspizza. Vi sket i det för vi var hungriga som troll och bedömde pizzorna till de godaste vi nånsin ätit.
I morse vaknade jag i Johanneberg. Det har aldrig hänt. Varken i nyktert eller bakfullt tillstånd.

Ny lya.

Har fått en lägenhet efter att ha bott hemma hos syrran i fyra månader. 1:a handskontrakt. Något jag inte har haft på typ 10 år. Helt fantastiskt. En etta med ganska stor balkong i Johanneberg. Allt efter att haft kontinuerlig kontakt med en hyresvärd i ett halvår gav det resultat. Eftersom jag har betalningsanmärkningar trodde jag att det var kört för mig att få en 1:a handslägenhet. Den här hyresvärden verkar dock inte bry sig om sånt tjafs. För tjafs är det. Om jag har en betalningsanmärkning för att jag inte betalat min telefonräkning säger väl inte det något om jag kommer sköta min hyra eller ej. Jag har fan aldrig misskött en lägenhetshyra. Om det sen gäller hyresskulder är det en annan sak. Då har man visat att man inte är kapabel att hyra en bostad. Det finns ju fan t.o.m. jobb som du inte kan få om du har betalningsanmärkningar.  Vissa yrken där pengahantering ingår. Så med andra ord är man en tjuv, en kriminell om du har anmärkning. Ett effektivt sätt att stänga ute människor från samhället, som det har gått snett för. Vi stryker det där som kallas en andra chans...
Därför är jag (och mina betalningsanmärkningar) överlycklig just nu. Jag har fått en andra chans. Tack vare en hyresvärd som har visat en human sida. I detta duktiga järnsamhälle.
Hur som helst. Det ska bli underbart att kunna kliva in genom sin dörr och känna: Det här är mitt place och det är ingen som kan det ifrån mig. Oslagbart.
Känns även skönt att jag inte har några speciella kopplingar till stadsdelen Johanneberg. Har ju bott större delen av min  tid i Östra Göteborg. Samtidigt är det infekterat av minnen i varenda buske, varenda gata och bänk. Tre av mina ex har bott där. Total tvåsamhet varvad med ensamhet har upplevts där. Gång på gång.
Men nu, jag kommer gå på nya gator från och till min lägenhet. Äta pizzor på andra pizzerior och dricka bärs på nya krogar.