Igår var vi på palace of science. Jag trodde vi skulle få se den feta kongresshallen. Byggnaden är ett enormt skrytbygge som innehåller 3000 rum. En present från ryssarna som polackerna fick betala själva. Vi åkte upp till trettioende våningen för utsikten. När vi skulle ner igen släppte hisstanten av oss vid någon okänd våning. När man sen tryckte för att komma till andra våningen kom man till femtonde. Så där höll vi på i en kvart och hamnade på olika våningar vi inte skulle till. Vi klev ut på varje våning och tittade på arkitekturen, och det var väl trevligt...
Vi hittade en najs rockklubb i en källare på en gata i motsvarighet till avenyn. Svartmålat med massa dödskallar på väggen. Man fick röka i halva lokalen. Det är ju sånt bloggaren gillar. De spelade femtio och sextiotalsrock. Folk dansade. Vi blev fulla och Johan visade sina dansmoves. Det finns mycket kvar att lära, nästan allt när man ser ut som en trasig julgran när man shejkar till det.
Annars har vi gått och gått. Tittat på stora monument och byggnader. Gått. Satt oss och druckit bärs eller kaffe. Gått. Ätit grillade och panerade kött, fågel, fisk och mitt emellan. Promenerat, gått, vandrat och gått ännu mer. Till att sulorna vittrat. Till att asfalten spruckit. En dag när det var riktigt jävla varmt och svettigt och vi var ute och gick var det även extra ordinärt svettigt i kalsippen. När vi väl kom hem sved det väldigt otrevligt. Jag hade lyckats skaffa mig skavsår mellan skinkorna av den olidliga värmen och allt promenerande, men det hade gått över till nästa dag så det var bara att traska vidare.
Nu är det väl över snart. På onsdag åker vi hem. Jag kommer inte sakna de för korta lakanen i hotellsängen eller stenansikterna vid hotellfrukosten eller att de spelar techno lika högt som på en rave-hangar när man försöker pressa i sig frukosten. Heller inte den fullständigt våldsamma trafiken eller pollackens oförmåga till logiskt tänkande (man fäller exempelvis inte upp markiserna på en krog när det börjar regna, eller stänger ner uteseveringen helt. Speciellt inte när man byggt uteserveringen så att den skyddar helt från regn.)
Men! jag kommer sakna öst. Jag är en sucker för det. Potpurrin, blandningen av anskrämligt och tjusigt bredvid varann. Att sitta och titta på ett gäng som bara pratar och planerar utan att komma fram till något. Att det icke uppstädade finns kvar, ska vara kvar och är en käftsmäll i ansiktet. Det ruffiga och överdrivet rena. Bredvid varann.
Jag har alltid rådiggat öst. Som sagt, jag har ju varit där enormt mycket på nittiotalet också. Och som programledaren i Galenskaparnas "En himla många bra program" säger: Jag kommer tillbaka, jag kommer tillbaka.
Published with Blogger-droid v1.7.2
