Eufori och en öl på skål.

Repade igår igen. Andra gången. Det är en fantastisk känsla att stå bakom mikrofonen igen. Det är som ett tomrum som fylls när musiken flödar ut i replokalen och rösten rinner ut från magtrakterna. Allt elände som man ibland kan känna pressas ut ur själen och fylls med toner. Det är den totala mentala resan bort från tankegångar som gnager. Ingenting utanför replokalen existeras. Det är totalt.
Efteråt tog jag en bärs på skål med trummisen. Lite overkligt att tänka på alla år av dåraktigheter och dumheter man har varit med om på den där krogen. Gårdagkvällens stjärna var en snubbe som inte hittade in i sin egen jacka för att han var så packad. Bartendern hade satt honom på dörren och han stod och väntade vid dörren på vid gavel. Snubben såg ingenting, missade ytterdörren och gick istället förbi både bartender och ytterdörr och fortsatte som en pil längst in på krogen. Hela tiden intrasslad i jackan.
Just den grejen har jag aldrig lyckats med.