Inget kaffe

Den här dagen kunde börjat mycket bättre. På vilket sätt vet jag inte riktigt, men att slå skallen i taket på loftet det första man gör är inget bra sa ja te daj. Väl nere på det kalla golvet där vinden sveper runt golven likt osynliga demoner från en gläntande balkongdörr tänkte jag: Nu ska det bli gott med frukost, kaffe och cigarett. I ren självklart var kaffet slut. Med andra ord var det bara att pallra sig ner till Willys Wonka. Tog med mig skörden av de två sista månadernas pant. Utanför Willys halvlåg en tiggare med kaffemugg. Kaffemuggen var tom både på kaffe och pengar. Hon var kanske femton. Vit i hyn och svart runt ögonen. Ögonen var vackra, snälla och ledsna. Panta burkar är en bra timförtjänst. Köpte Zoegas julkaffe och en stor Cola. Resten av pengarna klirrade ner i tiggarinans mugg. Hon sa tack samtidigt som hon tittade ner i backen. Fel område att tigga i tänkte jag. Fattiga studenter och präktiga medborgare. Visste inte om jag sponsrade henne eller någon liga. Väl hemma välte Pepsin i hallen, trots att jag sa till den jäveln att stå. Öppnade kaffet. Luktade kaffe, men ingen jul. Öppnade Pepsin på köksbordet. Fontänen var rent självklar. Just det, hann jag tänka medan jag vred upp korken. Den välte i hallen. Sen fick jag ägna tio minuter med att torka av bord, stolar och golv. Frukost, kaffe och cigg. Frukosten bestod av tunnbrödsrulle med skinkost. Smakade precis som tunnbrödsrulle med skinkost. Kaffet smakade kaffe, men inte en uns jul, men det är ju trots allt bara november. Tomten sover och kommersen är vaken och jag kanske inte vet hur julkaffe ska smaka.
Nu ska jag snart ta en dusch. Funderar starkt på att svälja schampo för att sedan halka i badkaret.

Ett sugrör, en annorlunda jobbstory.

Idag på jobbet ville min brukare åka ner till nordstan. Oftast har han ett specifikt CD eller DVD-ärende när han ska dit. Idag sa han att bara ville åka ner och se vad vi kunde hitta på. Mycket märkligt tyckte jag. Kanske han skulle sätta eld på en snutbil eller käka ett kilo skumsvampar. När det var dags för avfärd och jag satte på honom jackan hittade jag ett sugrör i innefickan. Han dricker kaffe med sugrör eftersom han har problems med svaljet. Han nickade frenetiskt när jag frågade om han skulle ha med det. Då ska vi väl dricka kaffe någonstans tänkte jag. När vi slutligen kom fram efter en färdtjänstresa med en jordgubbstuggumituggande förare som hade rakat halva skallen och sparat en skalp som räckte ner till rumpen, frågade jag min brukare vad han hade för plan. Han pekade bara med handen ( han kan inte prata utan skriver med fingret på benet) rakt in mot nordstan. Jag följde hans hand hit och dit tills han plötsligt pekar rakt in i en vägg eller rättare sagt en krog. Det är bara det att han går ALDRIG på krog. Så jag frågade honom om han hade självmordsplaner och ville att jag skulle köra rullstolen i 200 km/h rakt in väggen. Han skrattade åt detta, men menade att vi skulle IN på krogen. "ålrajtan" sa jag och så rullade vi in. "Vad gör vi här?" undrade jag. "Öl" skrev han, "jag blev ölsugen". Vad som hör till saken är att han inte har druckit en öl på ungefär åtta år, inte efter det att han blev sjuk. Vi dividerade ett tag. Jag visste ju att han inte får dricka alkohol på grund av sin sjukdom. Han hävdade stenhårt att det fick han visst. Och visst, jag ville fan att han skulle få den ljuvliga smaken av bärs i strupen efter ett  åttaårigt sahara i käften. Tyvärr var jag tvungen att följa hjärna istället för hjärta. Det finns ju nåt som heter konsikvenser, har jag hört...
Hans sambo jobbar i nordstan. Perfekt i detta läge. Jag sa till honom att vi åker och frågar henne vad hon tycker. Säger hon ja så kommer bärsen att flöda lät jag meddela. Han tyckte det lät bra. Hon tyckte det lät dåligt. Inte bara på grund av hans mediciner utan även med tanke på hans problem med att svälja. Kolsyran är en mördare i hans case. Han blev deppad, men förstod läget själv. Vi snackade länge om det innan hon gick till jobbet igen. Kan vara en av de få gånger jag led med min brukare och tyckte synd om honom. Fan fatta: att vara 46 år och inte kunna få bestämma själv om man vill ta en bärs. Speciellt om man har väntat i åtta år. Hade av rent personliga skäl kunnat döda för att sett honom lurvig under hälarna. Undrar vad för sorts lirare som hade dykt fram?
Tydligen har han varit en jävel på både bärs och brudar innan han träffade sin sambo. De träffade varandra ett halvår innan han blev sjuk. De var dödskära, sen drogs mattan undan.
Nåväl, nu vet jag vad den ihärdiga nicken betydde när jag frågade om sugröret skulle med....

Bland butchar och råttor och avsugningar.

Nyvaken. Det hör väl till saken...

Jag röker en cigg och dricker en kaffe vid frukostbordet i mitt nya smala kök i min nya lya. Jag drömde att jag fick mig en rejäl avsugning i natt. Eller om det var på tidig morgonkvist. Naturligtvis var det bara en dröm. Jag vaknade nämligen ensam i sängen. Funderar på om det var en vacker kvinna eller en hårig neandertalare som utförde jobbet. Jag hoppas på den förstnämnde.
Det bodde ett lesbiskt par här innan jag flyttade in. Den ena tjejen, ganska blyg och mjuk till sättet och hennes partner, mycket riktigt raka motsatsen. Macho och butchig. Skrattade och rörde sig som en sjörövare. Jag var nere i förrådet i källaren för att stuva in tomkartonger för några dagar sen när miss Butch plötsligt uppenbarade sig från ingenstans. Hon passade på att påpeka att det har varit problem med råttor i källaren tidigare vintrar. En fet råtta hade obekymrat suttit och tittat på henne när hon hängde tvätt i torkrummet. Med uppenbar skräck i mina ögon frågade jag om det hade varit problem med råttor den här vintern. Hon log, sen sa hon: "Nej inte hittills. Men du kan vara lugn..." Hon pausade sig. Jag utrönte något halvsadistiskt i hennes ögonvrå. Sen sa hon: "De kommer med all säkerhet komma tillbaka och hälsa på snart igen!" Hon bullrade igång sitt sjörövarskratt. Hon skrattade hela vägen upp från källaren och jag fick bråttom upp till min lägenhet. Nåväl, Butch och Timid har flyttat ner till första våningen.
Själv bor jag på tredje. Trippar omkring med passgång i mittt 35 kvadratiga palats. Sovandes på ett loft. Drömmer om saker som jag inte berättar för mamma.

God Jul och såna grejor.

Ska om en stund ner till mordstan, nordsatan och handla julklappar. Jag ska bara njuta av den här koppen kaffe först och den här perfekt rullade cigaretten. Det är en viss charm att göra allt i sista stund. Har alltid varit en styrka hos mig. Åtmindstonde när det kommer till julklappar (och att skicka in olika papper till olika myndigheter). "Man måste vänta lite också" som en vän sa när vi vaknade upp dagen efter milleniumnyåret och tittade på alla ölburkar och vinflaskor som stod och låg överallt på bord och golv. "Nu städar vi lite här" sa jag. "Vänta lite." sa han. "På vad?" undrade jag. Då förklarade han medan han tände en cigg att man måste alltid vänta lite också. Sen satt vi där och tittade på misärinstallationen och väntade lite.
Har nog aldrig haft så lite julkänsla som i år. Känner mig lite kass att syrran och hennes böyfriend svettas och fixar hela julen, men samtidigt är det så de vill ha det så det är inte mycket jag kan göra. Förutom att vara tacksam. Och det är jag. Så puss på dig syrran och kram på dig Andreas.
Min mage är helt platt, ser nu ut som jag gjorde när jag var trettio, typ. Räknar dock med att dess omkrets, radie, omfång ökar när jag intar, våldtar sillsektionen på julbordet...

Nej det är dags att resa sig upp och ge sig ut i the palace of commerse.

God jul Kära vännerrrrrrrr!

Ett hål i gatan II eller en grav i asfalten.

Jag vaknade halvåtta i morse. De sågade i gatan. Ljudet var helt öronbedövande. Jag gick upp och rökte i kalingarna och beskådade. Hålet hade formen av en grav. Undrade vem de skulle begrava.

När jag somnat om drömde jag att det var mig de begravde. Jag föreföll ganska lättad och ingen av människorna som stod runt omkring verkade särskilt ledsna. Snarare otåliga att få sörpla i sig begravningskaffet.
Nån slängde ner en död pelargonia. Någon annan slängde ner en tom kattmatsburk. En tredje slängde ner ett bildäck. Sen följde en flod av gamla håliga trosor, en trasig sko, ett bananskal och en soppåse. Sist kom en tom ölburk. Någon avslutade det hela genom att dra ner gylfen och pissa på gravstenen. Gatuarbetarna gick på lunch. Folk försvann. Ensamheten tog vid. Precis som i det verkliga livet.
Väckarklockan ringde. Den var nio. Dags att gå till jobbet. Kändes fan så mycket jobbigare att gå upp än att lägga sig i ett hål i gatan.

Ett hål i gatan och ett i själen.

Dom gräver ett hål i gatan. Utanför syrrans köksfönster. DOM jävlarna. Sen står DOM och tittar på hålet. Sen gräver DOM igen hålet och står och tittar. Nu gick DOM på lunch.

Jag var ute och promenerade igår. I gamla nejder och på kyrkogårdar. Satt på bänkar och rökte cigaretter. Det är något visst med söndagar. Promenerande par överallt. Med eller utan barnvagnar. Jag gick och tog en kaffe på Halta Lotta. Nästan uteslutande ätande par överallt. Jag var den enda enstöringen på hela stället. Par som skrattade. Par som höll varann i handen. Par som smekte varann på organen, eller kanske inte... Par som slutat prata med varann för längesen och som delar såsen till potatisen och som delar notan. Broderligt. Systerligt. För att sedan resa sig och gå därifrån under tystnad. Tystnaden är det enda de tar med sig. Dom har delat den lika. Precis som med såsen och notan. Fuck, jag har varit där... och jag längtar inte tillbaka.

Nu är DOM jävlarna tillbaka från sin lunch. Tro det eller ej, men nu börjar DOM fan gräva upp samma hål i gatan igen. Vad har den stackars gatan gjort DOM för ont? Jag bara undrar.

Da da da på lilla resturangen i samhällsjävlet.

Sitter på lilla resturangen och tar en kaffe. Fick den till personalpris i ett glas för tolv kronor. Hade det varit en kaffekopp hade det blivit tjugoen kronor lät  han meddela. Saken var biff. Bakom mig har jag en enormt dampig unge som slår alla rekord. Hon hoppar på stället och vrålar da da da da. Om och om igen. Föräldrarna skrattar och fyller i. Det maler sig in i min hjärna. Trummhinnernas vax kryper långt in för att slippa delta. Det  totalsaboterar min lugna stund.
Framför mig har jag en alkis, vilket i och för sig inte är så ovanligt om man sitter på lilla resturangen. Han var tillfälligt arg för några minuter sen. Inte på en annan alkis som annars brukar vara fallet, utan vädret.
"De sa att det skulle bli varmt idag, de jävlarna. Vad får man? Ett förbannat regnhelvete! De där jävlarna bara ljuger och lurar oss hederliga människor. Nån borde åka upp dit och slakta hela jävla förbannade bunthelvetet."
Är väl inte själv helt dålig på att reta upp mig på samhällets dumheter mellan varven, men i det här fallet känns det inte riktigt som att det skulle vara en kupp utförd av samhället mot oss vanliga dödliga för att regnet öser ner och solen lyser med sin frånvaro... Sen undrar man ju såklart vilka det är som ska slaktas och var denna horibla plats "dit" ligger. Nu en bärs. Da da da.

Tömde mitt möblemang igår från vårt forna hem hos min forna tjej. Ingen rolig historia precis, men nu är det gjort. En del av grunkorna är magasinerade och resten intryckta i två olika förråd hos två olika vänner. Själv befinner jag mig i Torpa på syrrans soffa i vardagsrummet om någon nu skulle vilja mig något.
Jag tillhör numera kategorin ensamstående människor. Jag är fri att göra vad jag vill inom rimliga gränser inom staden allemansrätt utan att någon lägger sig och jag njuter av det... knappt ingenting.
Det där med tvåsamhet ligger mig varmt både om pung och hjärta även fast det verkar gå åt fanders varenda gång.

Kaffe och bloody mary

Jag sitter på bishops arm och super ner mig. Tänkte  börja i tid idag. Neeeej.... nu sköja jag allt till det.
Jag dricker en kaffe. Och om man gillar bryggkaffe som jag gör och inte vill dricka det hemma som en fattig pensionär så får man gå till krogen. Det finns nämligen knappt några fik som serverar vanligt brygg längre. Det kanske det gör, men det finns väldigt många som inte gör det. De står där med sina high-tech-automater och glänser, men i slutet smakar det ändock skit. Anyway, krogen har nästan alltid bryggkaffe. Nu vet vi det. Sen har ju krogen massa andra goa grejor. Det vi också.
Det satt en prålig tant här innan med massa bling bling på sig och drack en bloody mary. Frukost eller lunch antar jag. Det såg godare ut än man kunde tro om man ser till den tidiga timmen.

I övrigt har jag haft en enormt ensam helg. I fredags var det olidligt. Ville dricka öl med nån, bli full med nån, men nån var upptagen. Så jag gick ut och drack själv. Ringde och smsade. Men alla nån hade den goda smaken att inte svara. Med tanke på att jag var ganska full, bladig och blödig. Och såna människor är inte så givande att prata med om man är vid sina sinnens fulla bruk. Köpte hur som helst hem ett tio-pack 3,5or och fortsatte festen allena. Det var ungefär lika deppigt som det låter. Baksmällan var också deppig. Och verklig. Den fanns på riktigt. Igår tröstade jag mig med pizza till lunch och kebabtallrik till middag. Jag tittade på film i sex timmar.

Jag är lika fattig som en fattig pensionär denna månad. Det ska bli en utmaning att se om man klarar sig. En jävligt trist utmaning låter livsnjutaren hälsa.
Man kanske skulle ta en öl och fundera på saken?

Matsnack, foodprat och lite skumm

Min gamla polare, min äldsta faktiskt från lågstadiet undrar ofta om jag aldrig äter hemma. Det gör jag faktiskt. I förmiddags åt jag ett knäckebröd med senapssill på. Igår åt jag tyvärr findus nyhet: Köttfärssås gourmet. När man värmde den i kastrullen såg det ut som det flöt upp blod från botten som lade sig på ytan. Det kanske var halall-slaktad köttfärs. Sent på natten sket jag skumm. Magen är fortfarande i olag. Tänkte man kunde skriva till findus. "Hej ska det flyta runt blod i er köttfärssås? Sen sket jag skumm. Ska det vara så? Hälsningar Sugluvan. Hejdå"

Tyvärr lagar nästan aldrig jag och min tjej mat ihop. Kan bero på att jag är en sopa i köket, att jag äter kött och hon inte äter kött, att jag är lat.
Sen tycker ju jag det är fantastiskt trevligt att äta ute. Allt från att bli servad, att sitta vid bordet och vänta på maten, kaffet efteråt, att tallriken plockas bort, att konversera om man är två eller titta ut på dårarna på gatan.
Tyvärr igen, blir man allt för ofta slagen av att så många ställen inte kan laga mat. Många verkar vara lika stora sopor som mig i köket. Jag menar om du har en pizzeria bör du kunna baka en god pizza. Eller alla cafeer som serverar kaffe som smakar röven. Finner det ofattbart. Har man ett cafe bör man kunna servera gott kaffe. Det är väl hela grundtanken med ett cafe. Man går dit för att dricka kaffe. Om inte tycker jag man ska stänga ner och sälja sig själv på loppmarknad sjukt billigt, nästan gratis eller helt till underpris.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Föda för ett dåligt humör.

Jag blev på bedrövligt dåligt humör plötsligt. pascifisten i mig känner att jag måste slå ner någon. jag känner för att välta en elefant eller slå foten genom en brevlåda. Att jag har ont i nacken gör inte saken bättre. eller att jag gick till den där råsunkiga kineserian för att käka lunch, trots att jag svor på att aldrig gå hit igen efter sista besöket. Varför? För att de har buffe och snubbar och snubbor som äter av den hostar i salladen och snyter sig i händerna. Nu är jag dock säker. detta var sista besöket. Snubben jag såg idag hade ris och sötsursår runt HELA munnen. det såg ut som ett kinesiskt tomteskägg. han satt och harklade sig och när han hostade flög det ut riskorn ur munnen på honom som landade på heltäckningsmattan. Nu sitter jag på uteserveringen och dricker en kaffe. Kaffet är över förväntan. Jag försöker tänka på rosor, kvinnoben, en iskall öl i öknen, lejon, glittrande hav i solnedgången.... Jag tar en klunk kaffe och ett ljuvligt bloss på ciggen. Snart gosse, blir det bättre tänker jag. men det blir det inte. För i ena hörnet av korsningen står en man lutad mot en lyktstolpe. han svär och hostar och harklar sig. I andra hörnet står en hund och skiter. Ägaren visslar och går vidare och lämnar den rykande klumpen på gatan.
Snart blir det bättre tänker jag, reser mig och lämnar helvetessyltan.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Några ord om kaffe, pizza och kent

Idag har jag kanske druckit min sista kaffe utomhus på ett fik. Det var helt enkelt för jävla kallt.
Sen tog jag mig en promenad på stan. Jag gick in på emmaus. Där spelades kents 747 i högtalarna. Har alltid gillat klockspelet i den låten, men får lite ångest av låten ibland. Vet inte varför. Kanske har något med försvunnen ungdom att göra. Efterkonstruktiomsromantik av den samma. Ungdomstiden alltså.
För en stund sedan när gick jag in på Kellys för att käka en pizza. De spelade 747 med ja... Kent. Två gånger samma kväll.
Det här kan vara den sista pizza jag äter på länge. Känns som min kropp börjar längta efter nyttigare krubb. Typ svinrygg i plommonsås.
Mycket snack om mat på denna blogg För tillfället märker jag...

I somras när jag skulle flyga för första gången i mitt 38-åriga liv söp jag mig full kvällen innan för att jag inte pallade med min nervositet inför flygresan. Jag valde märkligt nog inom låtval att lyssna på 747 med kent. Om och om igen. För den som inte vet handlar låten om minuterna(?) från att planet börjar störta fram tills det krashar. Ett bakvänt sätt att tackla ångesten på. Kanske skulle tittat på filmen Alive också.

Logiken är inte alltid hemma i stallet.