Gubbar och kärringar.

För några dagar sen var det en kvinna i  55-årsåldern som bommade en cigg av mig på pizzerian där jag själv satt och rökte på uteserveringen. Hon var alkad och hennes man hade deckat över sin bärs. Hon försökte charma offret, lammköttet framför sig (det vill säga mig) med sargad kvinnlig och sexighet. När hon hade fått ciggen frågade hon om jag var norrman. Jag sa nej. Sen frågade hon om jag hade suttit i finkan. Jag berättade att jag inte hade gjort det. Då sa hon att hon hade träffat en snubbe en gång som både var norrman och som hade suttit i finkan. Hon tyckte det var skoj, så nu frågade hon alla män samma sak som hon bommade cigg av.
Hennes man vaknade plötsligt till och vrålade bort till mig och mitt bord där hon fortfarande stod och tjöta:
"Ska du ge tillbaka mig min kärring!!!"
Min pizza var färdig så jag gick in och betalade och räddades på detta vis från ett saftigt triangeldrama.

Idag på Angereds torg hörde jag två gubbar som stod och drog anekdoter för varann. Den ena berättade för den andra om en spårvagnschaufför som hade läst upp hållplatserna själv istället för den automatiska datorrösten. Inget konstigt med det. När vagnen närmar hållplatsen Domkyrkan säger chauffören: Nästa domkyrkan-babylons tempel!
Sen stod gubbarna där och guppade av garv i takt.

Efter allt.

Jag jobbar helg. Rena självmordet. Splash och svindlande affärer. Igen. Min brukare sover sig igenom filmerna och jag är en sekund före i dialogen eftersom jag "hört" filmerna oräkneliga gånger.
Har sökt in på en it-teknikerutbildning. Ska göra förberedande tester på måndag.
Tjejen och jag har gjort slut. Det känns inget vidare. Jag har flyttat hem till syrran för tillfället. Känner mig totalförvirrad. Promenerade förbi redbergsplatsen och olskroken här om dagen. Det kändes i magen. Hur mycket bättre vi hade då. Längtar tillbaka dit. Till den tiden. Vi bodde där båda två, några hundra meter ifrån varann i varsin lägenhet innan vi flyttade ihop i majorna. Efter att vi flyttat ihop raserade allt långsamt. Vi förvandlades till något annat för varann. Det blev allt längre perioder mellan skratten och glädje. Kortare tid mellan grälen.
Ingen tjej, ingen lya och ett jobb man kan vara utan.
Jag promenerar mycket. Det går enklare att tänka då. Jag fotar mycket med en nyköpt kamera. Försöker lära mig bländare och exponeringstider. Jag dricker några bärs då och då. Det går enklare att sitta still då.

Kaffe och bloody mary

Jag sitter på bishops arm och super ner mig. Tänkte  börja i tid idag. Neeeej.... nu sköja jag allt till det.
Jag dricker en kaffe. Och om man gillar bryggkaffe som jag gör och inte vill dricka det hemma som en fattig pensionär så får man gå till krogen. Det finns nämligen knappt några fik som serverar vanligt brygg längre. Det kanske det gör, men det finns väldigt många som inte gör det. De står där med sina high-tech-automater och glänser, men i slutet smakar det ändock skit. Anyway, krogen har nästan alltid bryggkaffe. Nu vet vi det. Sen har ju krogen massa andra goa grejor. Det vi också.
Det satt en prålig tant här innan med massa bling bling på sig och drack en bloody mary. Frukost eller lunch antar jag. Det såg godare ut än man kunde tro om man ser till den tidiga timmen.

I övrigt har jag haft en enormt ensam helg. I fredags var det olidligt. Ville dricka öl med nån, bli full med nån, men nån var upptagen. Så jag gick ut och drack själv. Ringde och smsade. Men alla nån hade den goda smaken att inte svara. Med tanke på att jag var ganska full, bladig och blödig. Och såna människor är inte så givande att prata med om man är vid sina sinnens fulla bruk. Köpte hur som helst hem ett tio-pack 3,5or och fortsatte festen allena. Det var ungefär lika deppigt som det låter. Baksmällan var också deppig. Och verklig. Den fanns på riktigt. Igår tröstade jag mig med pizza till lunch och kebabtallrik till middag. Jag tittade på film i sex timmar.

Jag är lika fattig som en fattig pensionär denna månad. Det ska bli en utmaning att se om man klarar sig. En jävligt trist utmaning låter livsnjutaren hälsa.
Man kanske skulle ta en öl och fundera på saken?

Ett minimalistiskt glädjerikt inlägg.

Det känns som sommaren lämnar oss. Kallare på kvällarna och ibland kommer det en sån där kall vind som slickar en i ansiktet och smakar höst. Perioden mellan sommar och höst är den värsta ångesttiden om ni frågar mig, men det gör ni väl inte.

Märker att jag har svårt att komma på uppslag till inlägg här på bloggen emellanåt. Min existens ser inte ut som jag önskar för tillfället. Det kan ha stagnerat en aning. En rävsax.

Min brukare och jag pratar inte med varann. Min tjej och jag pratar inte med varann. Ibland pratar jag med mig själv, men för det mesta får jag inga svar...

Cement och öl

Ska köpa en kamera idag. Modellen finare. Sen ska jag krypa runt i buskarna och fota idioter och kackelackor.
I övrigt är vardagen ganska tung nu. Någon har hällt cement i mina skor och på nätterna drömmer jag om hästar som tar mig till stränder där allt vilar i ett oändligt skimmer och där vinet flödar som öl, som dom säger i dum dummare.
Har sett Timo Räser med göteborgssymfonikerna och deras kör. Det var väldigt lite "nothin else matter" känsla med stråkar. Arrangemangen var mera sparsmakade. Kan vara något av det vackraste jag hört.
Annars har jag haft en trevlig och glad kväll med Em. Ölet flödade som vin. Eller om det var tvärtom. Senare joinade syrran. Hon var omtänksam nog att spy ner badrummet. Är det fest så är det.

Nu gick solen i moln. Det kanske var fö att jag nös. Nu kom solen fram. Det kanske var för att jag nös igen.

Från 67 till 75 kilo.

Jag har käkat lunch på västerhus igen. Flottigt och gött.
Jag vägde mig igår för första gången på två år. Jag har gått upp åtta kilo sen dess. Magen mäter 96 centimeter i omkrets. Annars är jag lika smal och fit överallt som jag alltid varit. Nu så här efter lunch mäter magen nog några centimeter extra. Jag kan vara i farozonen för hjärt, sjärt och kärlsjukdomar. Jag skyller på att ämnesomsättningen har förändrats.
Ibland när jag och tjejen är ute och promenerar, oftast efter vi stoppat i oss något gött, och vi råkar gå förbi ett skyltfönster pekar jag på min mage. Den brukar se enorm ut. Hon brukar skratta. Jag med, men i hemlighet mår jag egentligen lite kasst över det ibland.

Uppdaterade programvaran i min telefon idag. Kan vara det sämsta jag har gjort. Gjorde backup på program och smslistor. Tyvärr raderade telefonen backup-programet, så nu sitter man där.

Längtade genast till tiden när man åkte skidor till skolan (vilket jag aldrig gjorde). När telefonerna hade sladd och nummerskiva. När man ännu inte hade kommit på att öl är bedrövligt gott. När magen fortfarande var platt. När man ringde på hemma hos sin kompis istället för att smsa innan man gick ut och pallade äpplen eller försökte bränna ner skolan.

Published with Blogger-droid v1.7.4

10-14 augusti.

Knegar. Titanic och Rädda meniga Ryan. Titanic-skeppet har vid det här laget 30 liv och de hittar alltid den där menlöse fan Ryan.
Själv har jag bara ett...liv alltså.

Har inte skrivit här på ett tag. Jag har heller ingen bra ursäkt varför. Men här följer mina sista dagar i light dagboksform sen jag skrev här sist.

Ons 10 aug: Käkade lunch med syrran. Köttbullar med potatismos, gräddsås och lingon i saluhallarna. Sen gick vi till Galliano och drack bärs. Det regnade och det var kallt och jävligt. Vi gick därifrån när alkisarna hade haft sin bästa stund. Vi tog några bärs till på nians och sen var snart klockan 12 på natten istället. Vi var ganska dragna när syrran gick hem. Jag gick till lönnmördaren och tog några fler bärs. Lade en liten skummig spya medan jag väntade på spårvagnen. Insåg sen att det inte gick någon vagn, så jag fick promenera hem. Gick och lade mig ung och vacker.

Tors 11 aug: Knegade med en intensiv huvudvärk just ovanför högra örat. Kände mig gammal och ful.

Fre 12 aug: Vaknade halvåtta på morgonen av att grannen ovanför borrade. Trodde det var krig. Två minuter senare ringde någon på dörren. Trodde det var en rånarliga som skulle binda fast mig i en stol, länsa lyan och sedan hälla bensin över mig och slutligen slänga en tändsticka på mig. När jag till sist öppnade dörren stod grannen där som bor under oss. Han undrade om det var jag som borrade. Jag skickade upp honom en våning. Borrandet slutade, men fanstyget började spika istället. Mycket bättre, jävlans typ.

Fikade med morsan

Drack öl med broshan

Theres nothing like family.

Lör 13 aug: Gick på bagageloppis med tjejen. Kände mig till hälften begagnad och till hälften till salu. Blev inga fynd för mig. Min tjej köpte en kakburk.
Vi åt glass på lejontrappan, drack kaffe i trädgårdsföreningen (och fick ofrivilligt lyssna till en trubadurtrio som hette trubadunk. Vi var tvugna att gå när de totalsabbade hallelujah med Jeff Buckley) och åt en pizza i en park.

Sön 14 aug: Jag repade med bandet för första gången på två månader. Låtideerna sprutar ut fortfarande. Stämbanden fick vad de tålde. Otränade och kalla sa de ifrån när jag vrålade loss. Hostan var enorm. Till slut kändes det som jag skulle kräkas. Innan repet var vi och käkade kinabuffe. Nu smakade det sötsur sås och gammel räka varje gång magen sa ifrån.
Smått otrevligt.

Känns smått överraskande att jag lyckades komma ihåg dagarna så väl. Den här dagen till exempel, har jag redan glömt. Men det är inte dagarna som flytt som räknas utan stunderna när man går runt i trekantiga cirklar eller skjuter sig i foten eller dricker kaffe med sugrör eller skriker sig trött i regnet.

Published with Blogger-droid v1.7.2