Gubbar och kärringar.

För några dagar sen var det en kvinna i  55-årsåldern som bommade en cigg av mig på pizzerian där jag själv satt och rökte på uteserveringen. Hon var alkad och hennes man hade deckat över sin bärs. Hon försökte charma offret, lammköttet framför sig (det vill säga mig) med sargad kvinnlig och sexighet. När hon hade fått ciggen frågade hon om jag var norrman. Jag sa nej. Sen frågade hon om jag hade suttit i finkan. Jag berättade att jag inte hade gjort det. Då sa hon att hon hade träffat en snubbe en gång som både var norrman och som hade suttit i finkan. Hon tyckte det var skoj, så nu frågade hon alla män samma sak som hon bommade cigg av.
Hennes man vaknade plötsligt till och vrålade bort till mig och mitt bord där hon fortfarande stod och tjöta:
"Ska du ge tillbaka mig min kärring!!!"
Min pizza var färdig så jag gick in och betalade och räddades på detta vis från ett saftigt triangeldrama.

Idag på Angereds torg hörde jag två gubbar som stod och drog anekdoter för varann. Den ena berättade för den andra om en spårvagnschaufför som hade läst upp hållplatserna själv istället för den automatiska datorrösten. Inget konstigt med det. När vagnen närmar hållplatsen Domkyrkan säger chauffören: Nästa domkyrkan-babylons tempel!
Sen stod gubbarna där och guppade av garv i takt.

Klipp eller ej hos frisören Sören.

Luffarbloggaren har klippt sig. 120 spänn. Ett klipp. Det tog en kvart. Kör samma längd över hela skallen sa jag till frisören. Samma längd som skägget. Skallen? Undrade han på halvtragglig svedalerska. Huvet sa jag. Jaha... sa han. Killen som blev klippt när jag satt och väntade fick helsnagg förutom en tintin lugg. Han verkade nöjd. Jag började ångra mig. Hans polare som satt och väntade på honom såg ut som Jimmy Åkessons son.
Det är alltid en risk att gå till såna här ställen. Risken att man ser ut som tintin är större än att se ut som kapten Haddock när man går därifrån. Jag går hellre därifrån som Haddock. Men jag tror jag klarade mig.

För några år sen när jag gick till samma ställe hann jag bara öppna dörren. Neeeeej, ropade han när han fick syn på mig. Jag försökte: Men jag hade bara tänkt... Neeeeej! vrålade han igen. Jag försökte en sista gång, men det blev bara samma ångestfyllda neeeeeej! igen. Jag gav upp, stängde dörren och gick därifrån med tankar om att stämma den fan. Den gången hade jag tänkt att be honom snagga mig, fast utan tintinlugg. Men min ruffiga luffaråsyn fick väl honom att skita knäck.
idag var han modigare. Och jag ser bara hälften så sinnessjuk ut som jag hade tänkt mig.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Uggla och simskola

Min brukare har lyssnat på Magnus Uggla i rökpauserna idag.
Själv har jag ett speciellt förhållande till Ugglas musik. Två till tre somrar i rad från att jag var typ sex år gick jag i sommar-simskola. Det var både simskola men också dagsläger för ungar som ville komma ut till havet bara för att bada. Broschan kunde redan simma. Jag var ett hopplöst case som fick behålla ryggkudde och de uppblåsbara armmuddarna på. År efter år. Annars sjönk jag.
Kan i och för sig ha sin förklaring. Min bror, hans kompis och jag ägnade oss sedermera åt helt andra grejer. Istället för att plaska i havet gav vi oss upp i bergen, så långt in i tallskogen vi kunde komma. Där hade vi vårt eget place. Vi röjde runt där i skogen, på bergen. Käkade smörgåspaketen som morsan hade gjort. Skräpade ner med smörgåspapper, plastpåsar, flaskor till hela stället såg ut som en soptipp. Så skulle det se ut tyckte vi. Kaos. Bandspelaren vi hade med gick på högsta volym och just Magnus Uggla. "Jag skiter" var en given låt. Även "Draget", "Dörrslusk" och "sommartid" mfl. Vi hade ett jävlans drag där uppe i skogen. Vrålade och höll på. När det var dags att åka bussen hem varje eftermiddag frågade alltid fritidssledarna vad vi pysslade däruppe i bergen. Kom inte ihåg vad vi svarade för dumt, bara att de bad oss stänga av bandspelaren med den där jävla gaphalsen, dvs Uggla.
Lärde mig inte simma förrän jag var tolv. Då på skoltid. Trots alla simskolor bland träden och bergen.
Tycker fortfarande Ugglas fyra första plattor är grymma. Att skapa "drag" runt omkring sig, som Uggla ofta brukade sjunga om har följt med mig. Även i vuxen ålder. Att det hela tiden ska hända nåt. På krogen eller i replokalen. En känsla.
Tycker bara det är hemskt sorgligt vad Uggla håller på med idag. Det är genant och pinsamt. Från att han släppte jag "Jag mår illa" var det över. Mannen borde ransaka sig själv. Ugglan är slut, nere för räkning och borde lagt av, precis som många andra också borde gjort för längesen.

Published with Blogger-droid v1.6.7

En helg och en anekdot

Det har varit helg. Själv har jag haft en blandad sådan. I fredags försökte jag fika med morsan på filmfiket, men ljudnivån därinne är så gaistsugande så jag orkade knappt prata eller lyssna. Det ä så det blir när man inreder stället till en kakelstuga. Dessutom och såklart satt det två tonårsbrudar bredvid som gastade och skrek och höll på med sina mobiltelefoner så man blev galen. Tror jag fick cancer i öronen.
På kvällen hade vi överaskningsparty för syrran. Hon blev så paff och rörd så hon nästan började gråta. Sen var hon glad. Alla var glada. Fan vad underskattad det är att vara glad. Har själv alltid önskat att någon ska överaska mig när jag fyller år. Än har det inte hänt. Har väl några födelsedagar kvar.
Gårdagen var inte lika glad. Jag och min tjej bråkade. Om möblering i sovrummet och var skrivbordet ska stå. Ofattbar grunka att bråka om. Hur är det möjligt att bråka om något sånt kanske nån jävel undrar. Bråket hamnar i grund och botten om två 100-procentiga viljor. Som kolliderar. Där ingen viker sig. Det är ganska bedrövligt. Skrivbordet är bara en möbel. Potentiell kaffeved.

När vi käkade på syrrans födelsedagsfest berättade broshan en rolig anekdot. Har varit för lite av dem här på sistonde. Anekdoterna alltså. Broshan satt på en resturang i västra frölunda och väntade på sin hämtmat. Plötsligt utbryter ett gräl mellan ett av krogens stammispar. Kvinnan går loss, gubben sitter tyst. Till slut reser hon sig. Rejält förbannad. På väg från bordet säger hon högt:
"Ni män e alla likadana. Ni e som blandfärs! Hälften fläsk och hälften nöt!