Psykbryt ala ris ala malta.

Psyyyyyyykbryyyyyt ala ris ala malta.
Dräggel, harkel, snor
i knegets salar

Knulleri knullera hejbaberibba,
tjoflöjt i sänghalmen.
Med en kvinna.
Med tre bröst
och sju blygdläppar.

Trumpeter, saxofoner, bastubor,
fylletrattsymfonier i magsäcken.

3-volts-hjärtslag, trummslag.
Ändlösa, stirrande blickar i taket
de där
sömnlösa nätterna.

Ryggsäckar, flås i nacken, trängsel,
buffleri bufflera på bussar.
och spårvagnar.
Ilskna dårar på stan.

Och så jag då...
Sömnlös, smått neurotisk,
upplöst i kanterna.
Fluktande, luktande, suktande
efter en ort långt från
vanvett och dårskap och
psykbryt ala ris ala malta.

Kramsnö

Det snöar ute.
Vackert, fint och så.
Tyvärr är det plusgrader.
Då försvinner snön.
Det är ju trist.

Å andra sidan...
Vad fan ska man med kramsnö till
när man inte har någon
att kramas med?

Telefonköer, brasiliansk sprit och polsk tobak.

Ditt samtal är fortfarande placerad i kö (placerat heter det, sugluva!). Tack för att du inte går och hänger dig. Du har plats en miljard i kön.
Sitter i telefonkö. Har snart slut på tobak. Har snart slut på pengar. Har snart slut på tålamod...
Tog några öl på Halta Lotta igår. Kan med största möjliga sannolikhet vara färdig med denna statsdel. För gott. På riktigt. Satt en snygg donna där och pratade med sin kille. Han sa något till henne som jag inte hörde, varpå hon svarade att det var det elakaste någon hade sagt till henne. Någonsin. Jag var glad att jag inte var han. Varje gång han tittade bort log hon mot mig. Jag log tillbaks.
Var på fest i lördags. Det bjöds på brasiliansk sprit. Maken till huvudvärk dagen efter har jag aldrig varit med om. Försökte sova bort den. Duscha bort den, förgäves.
Nu har John Silver tagit slut. Jag har rökt en cigg rullad med polsk tobak som heter Casablanca. Känner mig lite klibbig och yr i huvudet. Det är grått ute och här på köksgolvet springer det runt små röda djävlar som nyper mig i tårna och vrålar en polsk svordom om och om igen.
KURVA! KURVA! KURVA!!!!

Watch out for this guys!

Återfunna dikter

På bättringsväg igen. Överlevde även denna gång. Smått fantastiskt. Florerar tre olika influensor i år. Bara två kvar att få.
Hittade vid en grundligare genomgång på datorn mina gamla dikter som jag skrev för ca tio år sedan. Har haft någon känsla av att de var förlorade för alltid. Vissa är skrivna under en period när jag var singel och gick på soc. Gick på soc i fyra år i sträck. Var singel lika länge. Många av dikterna behandlar just de här ämnerna. Sjuk sexuell frustration eftersom jag inte hade sex en enda gång under den perioden. Mycket knulla, bröst, rumpa, fitta, kuk. Många dåraktiga arbetsförmedlare och soctanter. Så här i efterhand undrar jag ibland hur man orkade sig genom de där perioderna. Ständig samhällsparasit, ständigt pank, ständigt sexuellt frustrerad, ständigt, ständigt, ständigt. Fast ändå med någon sorts macho inställning. Ett slags glorifierande över en hopplös situation. Minnerna dyker upp kristallklart när jag läser dikterna. Det finns en glöd där. En flammande eld som jag kan sakna idag.

Slänger upp nån dikt här en dag i det närmsta...

Sjuk. Igen.

Sjuk. Igen. Efter att nästan blivit frisk. Snor, feber, värk kinderna. Jobbade en och en halvtimme sen fick vi ringa en annan assistent. Jag fick gå hem. Det är dom här gångerna man saknar att ha en tjej. Inte för att tjejen ska göra te eller mackor eller hälla upp nyponsoppa. Men att kunna ringa till den som alltid bryr sig om en och säga: Hallå baby, jag är sjuk. Jag kommer hem igen. Jag hör hennes varma röst och att hennes medlidande är äkta och jag fylls med värme tillbaka och det finns en mening med att känna sig ynklig. Febern landar i hennes famn och hon insisterar på att hälla upp nyponsoppa lik förbannat.

"Jag älskar dig baby!"
"Jag älskar dig med!"

Överflödigt snick om quizzzzzz. Och icke återhållet snack om ett besked och lycka.

Tisdag. Veckans quizdag på krogen. Har pecis tagit en bärs på sejdeln. Qiuzzers vällde in som sorkar över fält och ängar. Har kind of svårt för det. Blir väldigt lätt fritidsgårdskänsla över det eftersom majoriteten av quizzzzzarna är väldigt unga. De tar ditt bord. De tar din energi och man blir nervös över om man varit sådan själv. Det har man. Bara på ett annat sätt. På samma gång en känsla av att befinna sig på ett bibliotek. Shhhhhh är etikett. Katt bland hermeliner om man vill bara vill ta sig en öl. Kan verka gubbgnälligt. Jag är ju dock helgubbe alldeles strax. Om ett halvår. Börjar träna på imagen redan nu. Gick över till Kellys istället. Vilket förvisso är en ständig fritidsgård. Skitsamma kände jag plötsligt.
Jag är enormt glad idag. Det var egentligen det jag ville säga. Har fått ett enormt glädjande besked. Nu blir ni allt nyfikna mina 32 500 000 läsare! Det är bara mellan 95-99% klart ännu. Definitivt på fredag och jag har redan lovat mig själv att inte säga nåt till någon förrän det är just definitivt. Naturligtvis har jag misslyckats att hålla käft. Två gånger redan. Eftersom min käft är skev och glappig.

Det konstigaste i det här inlägget var att säga: Jag är glad idag! Dels vet jag inte när jag sa det sist. Dels är det ömtåligt att känna lycka. Det kan sluta med en käftsmäll sen ligger man där och klöser ångest och damm ur mattan igen.