Right now.

Slukar film och serier. Ett tryggt tillstånd som fungerar bäst nu.
Tar en promenad då och då, men kylan är olidlig i denna stad. En iskall, dyngsur vind som fräter hål i kinderna. Sju minus blir tjugo minus.
Dricker kaffe och röker cigg vid frukostbordet.
Tar en öl på Bishops. Arboga heter den. Där har jag nog aldrig varit. Jag har en maxgräns på två öl för tillfället. Efter det går allt bara neråt.
Längtar efter att skriva massa ord. En berättelse, en novell, en roman, en triologi med fula, smutsiga, vackra, äckliga, viktiga ord som skjuter ut som en eldkula och skapar ett stort jävla hål i cementen.
Det får vänta.
Ett litet tag till.

Farsan II

Jag har precis förlorat min farsa, min pappa...
Jag vet inte hur jag ska ställa mig inför det. Jag är ingen expert på området. Brukar inte förlora en förälder en gång i veckan.
Ena biten är otroligt praktiskt lagd. Nästan varje förmiddag har jag en bunt samtal att gå i genom med myndigheter. Allt eftersom han verkade och avled i Spanien. Det blir mycket samtal med myndigheter. Hur får man hem en urnan? Vilken advokat ska man anlita för att få loss det lilla arvet som troligtvis kommer bli stora skulder i slutändan? UD, ambassad, konsulat...
Saker och ting ordnas lite i taget. Dag för dag. Så länge allt praktiskt efterarbete måste tas om hand finns det inte så mycket plats för sorgearbete. Vet att jag är fylld av sorg, men känner inte det.
Kvällar och nätter när allt lägger sig dövas med filmer och serier. Netflixabonnemanget är en räddning. Ibland går jag ut och tar en öl med förhoppningen att jag ska supa ner mig, bara för att känna. När jag druckit halva ölen längtar jag hem igen, och går hem.
Dagarna rullar på, och som sagt, jag är gudskelov ingen expert på området. Föreställningar jag haft om huruvida jag skulle bryta ihop i vissa situationer om något sånt här skulle hända tex genom att se vissa filmsekvenser osv, stämmer inte alls. Allt sker med total överaskning.

Jag längtar efter att sakna min farsa. På något vis sammanfatta honom. Put him to rest.

Tar EN öl på järntorgets bryggeri nu. Precis exakt nu så gick det förbi en tjej (dottern hoppas jag) och ropade ett ord:
Farsan!, Farsan!
Han lystrade, vände sig om. De gick ut från stället tillsammans.
Det gjorde lite ont...

Nåväl, det ska väl tilläggas. Min farsa dog inte av ålderdom. Han levde ett hårt liv. Efter ett halvår på sjukhus i nyktert tillstånd gav hans kropp slutligen upp.
Det kommer alltid göra ont.
Han blev 69 år.

A mi papá

5 okt 1943 - 2 jan 2013

Inlägg skrivet tidigare ikväll.

Helt jävla olidligt trött. Så tänkte jag starta årets första inlägg. Sovit tre timmar och jobbat elva. Klockan sex på morgonen är det svart ute. Rejält jävla svart kan jag berätta för den jävel som inte brukar vara uppe och dansa shottis på den tiden på dygnet.
Jag sitter på Jameson och unnar mig en bärs och tittar ut på en ful gata som heter avenyn. Varje gång jag tittar åt andra hållet ler bartendern mot mig. Jag försöker le tillbaka men jag är för trött. Om jag provar att le kommer det bara se ut som ett drygt hånflin. Hon har stort tjockt lockigt svart hår och ett fint leende. Jag har tunt hår som jag täcker med en björnfetta och en mun som är ett vågrätt streck.

I övrigt har jag en smärta som kommer och går i brösthöjd. Igår var det där hjärtat sitter. Idag är det på motsatt sida. Blir såklart vansinnigt nervös.

2012 års bästa platta är Lana Del Rays Paradise Edition.
2012 års öl var stor stark. Precis som året innan och året innan och innan och innan, innan, innan.
I år ska jag hitta och bli ihop med en tjej som både är attraktiv och smart. Jag kommer hitta henne i återvinningstunnan när jag slänger tidningar. Hon ska kalla mig tiger varje gång efter vi har haft sex.

Gott nytt år kära vännerrrr!

Har ätit frukost och duschat för sista gången det här året.
Har även satt på mig en brun stickad slips med gröna glittertrådar i. Grön skjorta till. Ser ut lite som Hitler Jugends färger. Lät ju hemskt...
Firar nyår med syrran, hennes grabb och morsan.
Har ingen som helst aning vad någon av mina vänner gör denna årets sista afton. Har inte brytt mig om att ta reda på det heller. Ingen verkar bryta ihop för det.
Tror aldrig jag känt mig så här singel, sen jag blev just singel. Hade kunnat tänka mig att vara i Paris, som i den där dikten jag skrev för femton år sen. Knullandes med en donna under sänghimmel medan raketerna som skjuter rakt upp på den svarta himmeln. Samtidigt som säden sprutar rakt in i... Medan gammalt år paserar och byts ut till nytt.
Det får nog dessvärre vänta.

Gott nytt år kära vännerrr!

En lins och trivseltomten

Har bara en lins på mig idag. Vänstra delen av världen är suddig och skev. Den andra är väl...
Julen är över. Den bara försvann. Blir trött bara jag tänker på julskinka.
Läste genom gårdagens inlägg. Det var den största grammatiska katastrof jag sett. Man kan ju lätt få för sig att jag skolkade från HELA grundskolan. Ber om ursäkt.

Slutligen, i morse när jag åkte till jobbet satt en gubbe i jätteskägg och sa "god fortsättning" till alla som gick på bussen. Någon slags trivseltomte mitt i verkligheten.
Säger man inte god fortsättning efter nyår?

Trevliga familjen och smygande gobben.

Tager en bärs på en sylta på kungsgatan som heter Targaz. Förbereder mig för en andra laddning julbord.
Det sitter en familj framför mig. De äter och verkar överlag ha trevligt. Farsan försöker ibland snällt prata med vad jag antar är en av döttrarna. Hon småfräser tillbaka varje gång: "Det fattar du väl!"/ "Vad då då!" osv. Hon verkar vara typ i femtonårsåldern. Farsan reagerar inget speciellt. Håller god min. Morsan äter och är tyst nästan hela tiden. När hon pratar bryter hon som Silvia.
För en stund sen utvecklades en ganska rolig diskussion från vad jag denna gång antar vara den äldre dottern och hennes pojkvän. Hon hade tittat på masterchef. Ideligen. Till pojkvännens förtret (Där emellan hade samma kanal stått på i typ åtta timmar till nästa avsnitt börjat). Dock inte för att han ogillade masterchef, men för att han hade köpt den senaste modellen av någon slags platt-tv. Nu efter ett halvår hade kanalens logga i hörnet bränts eller frusits in i skärmen.
"Det trodde jag bara var en skröna." sa farsan.
"Njäe", sa pojkvännen.
"Jag skyller på en jävla skitkvalite!!" sa flickvännen.
"Hmmm", sa pojkvännen med en strupe full av luftfullt som egentligen ville ut...
Men som sagt, överlag verkade de faktiskt ha trevligt.

Undrar om folk sitter och skriver så här om mig? Troligtvis inte. Jaja det är okej...
"Det sitter en gobbe där i hörnet. Han skrattar först. Sen pustar han. Rufsar sig i skägget. Sen ler han, för att sekunden efter mumla något", men ingen sitter mitt emot honom...
"Stackars sate!"