Inlägg skrivet tidigare ikväll.

Helt jävla olidligt trött. Så tänkte jag starta årets första inlägg. Sovit tre timmar och jobbat elva. Klockan sex på morgonen är det svart ute. Rejält jävla svart kan jag berätta för den jävel som inte brukar vara uppe och dansa shottis på den tiden på dygnet.
Jag sitter på Jameson och unnar mig en bärs och tittar ut på en ful gata som heter avenyn. Varje gång jag tittar åt andra hållet ler bartendern mot mig. Jag försöker le tillbaka men jag är för trött. Om jag provar att le kommer det bara se ut som ett drygt hånflin. Hon har stort tjockt lockigt svart hår och ett fint leende. Jag har tunt hår som jag täcker med en björnfetta och en mun som är ett vågrätt streck.

I övrigt har jag en smärta som kommer och går i brösthöjd. Igår var det där hjärtat sitter. Idag är det på motsatt sida. Blir såklart vansinnigt nervös.

2012 års bästa platta är Lana Del Rays Paradise Edition.
2012 års öl var stor stark. Precis som året innan och året innan och innan och innan, innan, innan.
I år ska jag hitta och bli ihop med en tjej som både är attraktiv och smart. Jag kommer hitta henne i återvinningstunnan när jag slänger tidningar. Hon ska kalla mig tiger varje gång efter vi har haft sex.

Sträckt nacke. Igen.

Sträckt nacken igen. Jag tror jag kriverar. Av trötthet, förbannelsen och smärtan. Sker ungefär en gång om året. Kraftigare eller lite lindrigare. Kraftigare: då brukar jag bryta ihop och börja gråta av smärtan. Som att föda barn. Genom nacken. Lindrigare: då gör det bara jävligt ont, det hugger till om man hostar, nyser, ryser eller råkar rycka till. Råkar man göra samma sak när smärtan är kraftigare skriker man eller börjar gråta varje gång. Ja ja, ni fattar... Nu är smärtan någonstans mitt i mellan kraftig och lindrig.
Är det inte nacken så är det ryggen. Verkar som det alltid ska vara så här. När jag tänker på det blir jag nedslagen. Om ni inte förstått det, så tycker jag extremt synd om mig själv för tillfället.
Sitter på Jameson och dricker en bärs med syfte att dämpa smärtan. Vet inte riktigt hur jag tänkte där, för det fungerar naturligtvis inte alls. Varje gång jag försöker få servitrisens uppmärksamhet för att få beställa en bärs till går hon bara förbi. Inte så konstigt.  Jag lyckas ju inte nicka åt henne. Då hugger det till. I nacken.
Fan!