Satellit i hoodet.

Det ska tydligen braka ner en satellit från himlen i helgen. Om den inte bara brinner upp i stratton kan det finnas risk att delar landar i Östra Götaland. Risken att få ett hål i skallen är en på drygt tretusen. Inte så stor, ändock större än att vinna miljonvinst på triss eller att Gene Simmons ringer på ens dörr och frågar om man ska med ut på en bärs.
Hoppas det inte råder någon felkalkylering så att skräpet landar på andra lång. Tänkte just nämligen ta några bärs där ikväll.

Bara det inte knakar till.

Jag har känningar i nacken. Så där som det känns innan det säger knak. Om det säger knak så ligger man där orörlig. Minsta lilla rörelse så skriker eller kvider man. Smärtan är olidlig. Overklig. Jag jobbar. Det brukar bli sämre på jobbet. Det är bara att hoppas att det inte säger knaaaak.
Håller dessutom på att packa ner mina saker i lådor hemma hos min f.d. I vårat f.d. hem. Det känns inget vidare. Tack vare en shysst polare så får jag ställa upp lådorna på hans vind. Möblerna ska jag magasinera på söndag. Funderar på att dra ut dem på gården och tända eld på skiten, men jag är väl för fäst vid mina saker. Det kändes bättre att flytta in hos henne att flytta ut. Sakerna tappar sitt värde. Det är bara livlösa, döda grunkor.
Jag bor i syrrans vardagsrum med kassar med kläder och min dator. Min syster och jag funkar fint med varann. Det är ändå till att lyckas vid 39 års ålder, per definition: Ingen tjej, ingen bostad, bara ett jobb som man hatar.

Förutom att de snart plockar in alla uteserveringar som är typ den sorgligaste händelsen om året har jag börjat längta efter riktig höst och vinter. Det har nog nästan aldrig hänt.

Söndagscitat

Andersen kan berätta sagan om Lyckans galoscher,
jag berättar den om Skon som klämmer.

Søren Kierkegaard

100% lekprogram och 80% idioter.

Ibland när jag är på dåligt humör och bitter brukar jag säga att 80% av mänskligheten är idioter. Med eller utan mig inräknad. Med fullständig rätt eller ej. Fast när man ser den här listan över vad som är populärast att se på TV undrar jag om inte mitt talesätt är berättigat. De fem översta programmen är lekprogram. Det tordes vara vad den gemena svensken helst ser... Kan inte se något av de programmen utan att springa och hämta spyhinken. Ståhej, tjoho, skrattsalvor och neurotisk hysteri. Jag kanske inte är gemen, men jag har varit i Gemen i Tyskland en gång på 90-talet...
Jag är inte bitter... jo kanske lite, men mest slutar jag aldrig förundras över mänskligheten...

1 1/2 vecka

Drömde en mardröm inatt. Att jag förlorade dig för alltid...

Trodde (lite naivt kanske) att vi skulle bli glada att se varandra igen. Prata och vilja träffa varann, försiktigt i liten skala. Sen börja om från scratch och när tiden skulle vara inne, flytta ihop igen.

Istället gav jag dig tillbaka nyckeln till vårat f.d. hem. Jag gick till höger. Hon gick rakt fram och försvann in i folkvimmlet.

Gubbar och kärringar.

För några dagar sen var det en kvinna i  55-årsåldern som bommade en cigg av mig på pizzerian där jag själv satt och rökte på uteserveringen. Hon var alkad och hennes man hade deckat över sin bärs. Hon försökte charma offret, lammköttet framför sig (det vill säga mig) med sargad kvinnlig och sexighet. När hon hade fått ciggen frågade hon om jag var norrman. Jag sa nej. Sen frågade hon om jag hade suttit i finkan. Jag berättade att jag inte hade gjort det. Då sa hon att hon hade träffat en snubbe en gång som både var norrman och som hade suttit i finkan. Hon tyckte det var skoj, så nu frågade hon alla män samma sak som hon bommade cigg av.
Hennes man vaknade plötsligt till och vrålade bort till mig och mitt bord där hon fortfarande stod och tjöta:
"Ska du ge tillbaka mig min kärring!!!"
Min pizza var färdig så jag gick in och betalade och räddades på detta vis från ett saftigt triangeldrama.

Idag på Angereds torg hörde jag två gubbar som stod och drog anekdoter för varann. Den ena berättade för den andra om en spårvagnschaufför som hade läst upp hållplatserna själv istället för den automatiska datorrösten. Inget konstigt med det. När vagnen närmar hållplatsen Domkyrkan säger chauffören: Nästa domkyrkan-babylons tempel!
Sen stod gubbarna där och guppade av garv i takt.

Efter allt.

Jag jobbar helg. Rena självmordet. Splash och svindlande affärer. Igen. Min brukare sover sig igenom filmerna och jag är en sekund före i dialogen eftersom jag "hört" filmerna oräkneliga gånger.
Har sökt in på en it-teknikerutbildning. Ska göra förberedande tester på måndag.
Tjejen och jag har gjort slut. Det känns inget vidare. Jag har flyttat hem till syrran för tillfället. Känner mig totalförvirrad. Promenerade förbi redbergsplatsen och olskroken här om dagen. Det kändes i magen. Hur mycket bättre vi hade då. Längtar tillbaka dit. Till den tiden. Vi bodde där båda två, några hundra meter ifrån varann i varsin lägenhet innan vi flyttade ihop i majorna. Efter att vi flyttat ihop raserade allt långsamt. Vi förvandlades till något annat för varann. Det blev allt längre perioder mellan skratten och glädje. Kortare tid mellan grälen.
Ingen tjej, ingen lya och ett jobb man kan vara utan.
Jag promenerar mycket. Det går enklare att tänka då. Jag fotar mycket med en nyköpt kamera. Försöker lära mig bländare och exponeringstider. Jag dricker några bärs då och då. Det går enklare att sitta still då.