Eufori och en öl på skål.

Repade igår igen. Andra gången. Det är en fantastisk känsla att stå bakom mikrofonen igen. Det är som ett tomrum som fylls när musiken flödar ut i replokalen och rösten rinner ut från magtrakterna. Allt elände som man ibland kan känna pressas ut ur själen och fylls med toner. Det är den totala mentala resan bort från tankegångar som gnager. Ingenting utanför replokalen existeras. Det är totalt.
Efteråt tog jag en bärs på skål med trummisen. Lite overkligt att tänka på alla år av dåraktigheter och dumheter man har varit med om på den där krogen. Gårdagkvällens stjärna var en snubbe som inte hittade in i sin egen jacka för att han var så packad. Bartendern hade satt honom på dörren och han stod och väntade vid dörren på vid gavel. Snubben såg ingenting, missade ytterdörren och gick istället förbi både bartender och ytterdörr och fortsatte som en pil längst in på krogen. Hela tiden intrasslad i jackan.
Just den grejen har jag aldrig lyckats med.

Das boot och mord ovanför kineserian

Sist jag var ute och käkade lunch gick jag till tai shanghai. En kineseria. Där lägger de också maten på hög. Hur som... De spelar kinakrogmusik där vilket inte är så konstigt eftersom det är en kineseria. Har på vissa kineserior hört kinesiska tappningar på storfilmsmusik. Tex titanic. Nu till saken. Är nästan helt säker på att jag hörde en kinesisk version denna gång av inget mindre obskyrt än das boot. Helt vridet. Kanske inte helt omöjligt att nästa gång få höra en joy division låt eller rentav reign in blood med slayer. Speed metal med smekande violintoner. Eller om det var smek på speed.

Hade dessutom varit mord i samma hus som kineserian dagen innan. Stammisarna hade verkligen något att prata om. En del kände den mördade snubben i fråga. Han var en bra snubbe sa de. Hon bakom disken hade en del information att delge. Det kändes lite som att sitta på en resturang ute i landsbygden. Alla känner alla. Men å andra sidan. Göteborg är ju landsbyggden emellan åt.

Min filmdebut

En gång var jag med i en polares film som statist. Det hela var ett seriöst projekt. Scenen utspelade sig i en bar på en kineseria. Huvudpersonern i filmen var två nazzar som senare skulle hamna bråk med varann eller nått fyllo där i baren. Jag var barfågel. Eller barfluga. Tyckte min roll passade mig som öronvaxet i örat. Jag köpte egna öl för egna pengar. Scenen tog typ åtta timmar att spela in. Gaget var en självbekostad fylla.
Några veckor senare när filmen var klar gick jag på filmfesten. Jag tittade spänt när barscenen kom. Allt jag såg av mig själv var två centimeter av min armbåge. Frekvensen där kameran skulle svepa över barfågeln var bortklippt. När sen filmen var slut och eftertexterna kom hittade jag i allafall mitt namn. Det var felstavat. På två ställen.

Efteråt har statistanbuden rasat in. Man får vara kritisk när man sållar. Så om någon filmskapare där ute i vårat landjävel behöver en statistarmbåge, tveka inte på att hojta till! Allt handlar om huruvida jag har tid och om jag godkänner ert manus. Betträffande min armbåge så är den är grymt snygg, väldimensionerad och enormt erfaren. Vad gäller mitt namn så kan ni stava det hur fan ni vill.

Härligt nonsens och fantastiska dumheter

Sen jag skrev här sist har jag ätit två ägg med kaviar. Varit full två gånger. En gång var bra. En fylla var dålig. Promenerat från vasaplatsen till gråberget. Sovit sammanlagt 17 timmar. Bytt kalsonger två gånger. Ätit en tre rätters middag med tjejen. Maten var medioker. Krossat en spegel. Varit arg. Varit glad. Slängt soporna. Tittat på en dålig deckare. Fått en svinkall vind i ansiktet. Haft sex fyra gånger. Vattnat blommorna. Rökt två dussin cigg på balkongen. Hälsat på farsan på sjukhuset. Lagt en fis i köket. Druckit två liter cola. Lyssnat på Bad Cash Quartet. Spytt i en buske. Lekt med en hund som var en korsning mellan rotveiler och schäfer. Harklat mig. Nyst 13 gånger. Knegat med en baksmälla mer omfattande än andra världskriget. Haft en sten i skon och en kråka i näsan.
Om en liten stund börjar en ny vecka. 7 nya dagar att hitta på massa härligt nonsens och fantastiska dumheter på.

jordens sämsta dj.

Lassasino, en krog på andra lång i götet måste ha jordens sämsta dj. De har dj en gång i veckan. Alltså på torsdagar, för jag sitter här nu. Inte för att han nödvändigtsvis spelar jordens sämsta musik. Nej, för att han grejar. Helt plötsligt, mitt i en låt kan han höja eller sänka volymen. Eller så gör han en fade down mitt i låten. Helst mitt i en vers för att sätta på nästa låt. Antingen med dubbelt så hög volym eller knappt någon volym alls. Då höjer han igen. Sen viftar personalen till honom. Då sänker han eller bara stänger av. Tystnad. Efter trettio sekunders tystnad startar en ny låt.
När man tittar på honom blir man inte vidare förvånad. Solhatt och solglasögon.
Nu spelar han das boot. Nu sänker han . Nu exploderar han. Titta vad fin han blev. Tack och good bajos forevos!

Myndighetspapper

Det är mycket nu. Med myndigheter. Försäkringskassa och skatteverket. Jag har ju varit sjukskriven för ryggen. Då är det mycket papper som ska in till myndigheterna. Dessutom har jag hand om farsans ärenden till samma myndigheter som jag nyss räknade upp. Eftersom han ligger på sjukhus. Dubbelt upp med andra ord.
Så jag fyllde i pappren och skrev att jag är en reko jävel med stort skägg och att jag varken är förtjust i Reinfeldt eller kungen. Att jag går på rätt sida på gatan och bara svär på onsdagar. Kan jag inte bara få mina pengar då? Nej det ska kompletteras med ytterligigare papper. Hur många par kalsonger har du? Äter du gröt till frukost? Vem är din idol på Grönland. Hur mycket jobbar du? Varför då? Är du inte klok..
Nu ser det ut som pengarna kommer nästa vecka. Detta ska jag fira med en pizza och en öl. tror jag.

Morsan och farsan

Morsan har slutat röka. Efter typ femtio år som rökare. Hon hade sett en bild på Lena Nyman. En bild som var tagen för några år sedan. "Hon var sextio på bilden", sa morsan. "Hon såg ut som nittio." Morsan hade suttit och läst om Lena Nymans död samtidigt som hon tog en cigarett. "Nej nu jävlar räcker det!" hade hon tänkt. Sen hade hon fimpat den halvrökta ciggen och nu har hon inte rökt sen dess. Detta var i lördags. Nyman var en ut av morsans största "idoler". Morsan var mäkta stolt när hon berättade att hon slutat blossa. Kan misstänka att man kommer får höra mycket om hennes icke-rökar-liv framöver, kontra min bolmiga vardag.

Ska förresten hämta min farsa på landvetter kvart i elva ikväll. Han har bott i Spanien i drygt ett år. De två sista månaderna har han spenderat på spanskt sjukhus. Allt efter att njutit av livet för stort med troligtvis för feta mängder alkohol i kroppens alla skrymslen. Detta är andra gången levern säger ifrån. Första gången hittade jag honom helt uttorkad i lägenheten och en femton minuter från att kyssa döden välkommen .Dessutom sitter gubben på två hjärtattacker. Undrar om han nu har fem liv kvar. Tror snarare han lever på lånad tid. När man får leverskador kan det sätta sig på hjärnan. Man får svårt att organisera, tidsuppfattningen försämras. Man blir helt enkelt jävligt förvirrad.
Vi ska bege oss direkt till en akut. Sen får vi se var han hamnar, alltså på vilken avdelning. Sen är det något slags hem som gäller. Får tyvärr inte med mig några utav mina välbehövda syskon på kvällens äventyr. Känns inget vidare. Hoppas bara det går vägen. Han har ju dessutom en höftskada som gör att han inte kan gå utan rullator. Dessutom har han redan bett mig att leta upp en rullstol när han anländer. Har ju inte sett honom på över ett år. Han är 67 år, men han kan se ut som en manlig kopia av Lena Nyman.
Apropå rökning igen. När farsan för slutade röka för några år sen blev han som en sinnessjuk. Han bara pratade och pratade. Visst han drack ju hårt då, men jag har aldrig hört någon prata så konstigt. Efter nån månad när ciggbegäret var borta var han ungefär som vanligt igen.

Tager en öl på sejdeln i skrivandets stund. Säger som Obelix: "När jag blir orolig, då äter jag". Den enda skillnaden är att jag tar en bärs istället. Njae, eller två... vid enstaka tillfällen en hel del fler.