Nån gång i tjugo årsåldern jobbade jag på ett lager.
En kväll gick jag och min polare ut på krogen. Efteråt gick vi hem till mig och hade efterfest. Vi partajade in på morgonkvisten, tills det var dags att gå till jobbet. Vi drack upp de sista ölen på promenaden till jobbet. Vi kom i tid, stämplade in och vinglade in rejält fulla i omklädningsrummet och klädde om. Minerna från arbetskamraterna var inte glada. Vi gick ut på lagret och satte oss och somnade på varsin stol. Vi vaknade av att någon stod och vrålade oss i ansiktet. Det var lagerchefen. Han var arg och stod och hoppade på stället. Vi gnuggade oss i ögonen och vaknade till. Plötsligt efter alla haranger frågade han i skrikande ton:
"Och vem i helvete ska nu ta trucken?"
Jag reste mig hurtfriskt från stolen, gjorde officerhälsning och svarade glatt:
"Jag tar trucken!!!"
Hans ögon spärrades upp Det såg ut som de skulle ploppa ut som champagnekorkar ur skallen på honom. Sen tog han ett steg fram och tog ett djupt andetag. Troligtvis fick han med sig min inte helt kristliga andedräkt ner i lungorna för han såg halvgrön ut i ansiktet och grimasherade svårt. Han tryckte till mig i bröstet med pekfingret så jag trillade bakåt och satte mig i stolen igen. Sen pekade han mig i ansiktet och skrek: "Du ska bara sitta där och inte göra ett skit förutom att nyktra till."
Min vän satt bredvid och sluddrade lite för sig själv. Vi somnade om. Vid tiorasten skickade han hem oss. Det tyckte vi var hygglig stil. Vi tackade vår lagerchef och gjorde som han sa. Gick hem och sov ruset av oss.
Man brydde sig inte så mycket i den där åldern. Inställningen till det mesta var ganska förslappad.
Tror så här i efterhand att det just var vår ringa ålder som räddade oss. Pojkslynglar, ungjävlar. Hade vi varit fyrtio hade det klassats som allvarliga alkoholproblem. Vi hade nog fått sparken på stående fot. I just det här läget på sittande, sovande arsle.
fredag 5 april 2013
torsdag 4 april 2013
En nödvändig typ, en jävla typ och en fråga.
Jag har tvättat och dammsugit idag. Början av denna dag var som att klösa i mattan. En maskin av två fungerade i tvättstugan. Ägget som jag kokade sprack. Jag var förbannad sen lite gladare. Kände mig otroligt nödvändig när jag dessutom städat lyan.
Det står en bil nedanför min balkong. Någon sorts blandning av en SUV och en skåpbil med fönster. Funderar på att skicka en ölburk genom vindrutan. Ägaren har en lysorange täckjacka och en italionotofs och är kanske 50-55 bast. Han har fem ungar också. Dem är kanske mellan fyra och tio år. Nästan varje gång jag sitter på balkongen kommer han körande med sitt vrålåk. Med eller utan sina ungar. Jag har sett hur han ibland står och fotar sin bil i coola vinklar. Eller putsar bort ett fingeravtryck från lacken med en putsduk. Han verkligen älskar den där bilen... vilket i sig inte borde vara något fel kanske... om det inte vore för att han verkar älska den där bilen mer än sina barn. Han vrålar nämligen alltid på dem.
Idag lät det så här:
"Men för fan, om du ska skjuta igen dörrjäveln så gör det riktigt, annars får du fan gå hem från skolan nästa gång!" Ungen var kanske fem eller sex år och stod där sen på trottoaren och funderade på hur många sätt man kan skjuta igen en bildörr. Medan han funderade, vrålade farsan igen:
"Kom hit nu för i helvete, ska du stå där och glo hela jävla dagen eller?"
I förr igår var det dags igen. En av ungarna hade inte knytit skorna. Han fick ett utbrott och sa till ungen att för i helvete lära sig knyta skorna så han slapp hålla på.
Tycker det låter helt fruktansvärt. Så kan man väl inte prata med kids (eller vråla). Eller med någon överhuvudtaget. Påminner mycket om min far när jag var liten och när hans tålamod plötsligt brast. Man visste inte bara när det skulle ske. Dock med en skillnad. Min far använde aldrig svordomar mot oss när han gick loss. Men jag kom ihåg hur hans vobbliga humör fick mig att tassa samtidigt som det var min vardag.
Därav funderade jag på att skicka ner en oöppnad folka, tyvärr går inte det. Ölen är slut. Kanske kan skicka ner en burk saltgurka istället. Helt på riktigt funderar jag på att säga till den lysoranga jäveln nästa gång för han verkar inte veta vad han gör eller skapar. Det är bara det, att det är hans ungar och inte mina.
Var nere i mataffären för en stund sen. Har insett att det bor helt enormt mycket träningsmänniskor i mitt område. I området Staren. En dude hamnade framför mig hela tiden. Den enda skillnaden var att vi tog helt olika saker från hyllan hela tiden. Jag tog grädde. Han tog lätt mjölk. Jag tog hamburgare. Han tog frysta grönskaker. Jag tog brunt, han tog grönt. Han hamnade framför mig i kön. Följande lassades upp på bandet: Fyra energidrycker, fyra sportkakor, en gurka och sen det jag nämnde innan. Hmmm, fest i hackebackeskogen. Sen behöver man ju inte vara som mig: En flaska sköljmedel, ett sexpack och en burk med findus köttfärssås.
Har nog börjat kliva ut ur min glaskupa. I den som jag mått väldigt dåligt i. Detta tar sig i uttryck på hemska sett. Till exempel att jag bloggar minst två gånger varje dag. Är det bra eller dåligt? Blir min blogg sämre på detta vis. Finns det en smärtgräns för hur ofta man vill veta av mitt snusk?
För att snuska till det ytterligare. Berätta i kommentarsfältet. Eller tryck på gilla eller den där andra sugaknappen.
Har äntligen köpt schampo. Nu ska jag duscha.
Det står en bil nedanför min balkong. Någon sorts blandning av en SUV och en skåpbil med fönster. Funderar på att skicka en ölburk genom vindrutan. Ägaren har en lysorange täckjacka och en italionotofs och är kanske 50-55 bast. Han har fem ungar också. Dem är kanske mellan fyra och tio år. Nästan varje gång jag sitter på balkongen kommer han körande med sitt vrålåk. Med eller utan sina ungar. Jag har sett hur han ibland står och fotar sin bil i coola vinklar. Eller putsar bort ett fingeravtryck från lacken med en putsduk. Han verkligen älskar den där bilen... vilket i sig inte borde vara något fel kanske... om det inte vore för att han verkar älska den där bilen mer än sina barn. Han vrålar nämligen alltid på dem.
Idag lät det så här:
"Men för fan, om du ska skjuta igen dörrjäveln så gör det riktigt, annars får du fan gå hem från skolan nästa gång!" Ungen var kanske fem eller sex år och stod där sen på trottoaren och funderade på hur många sätt man kan skjuta igen en bildörr. Medan han funderade, vrålade farsan igen:
"Kom hit nu för i helvete, ska du stå där och glo hela jävla dagen eller?"
I förr igår var det dags igen. En av ungarna hade inte knytit skorna. Han fick ett utbrott och sa till ungen att för i helvete lära sig knyta skorna så han slapp hålla på.
Tycker det låter helt fruktansvärt. Så kan man väl inte prata med kids (eller vråla). Eller med någon överhuvudtaget. Påminner mycket om min far när jag var liten och när hans tålamod plötsligt brast. Man visste inte bara när det skulle ske. Dock med en skillnad. Min far använde aldrig svordomar mot oss när han gick loss. Men jag kom ihåg hur hans vobbliga humör fick mig att tassa samtidigt som det var min vardag.
Därav funderade jag på att skicka ner en oöppnad folka, tyvärr går inte det. Ölen är slut. Kanske kan skicka ner en burk saltgurka istället. Helt på riktigt funderar jag på att säga till den lysoranga jäveln nästa gång för han verkar inte veta vad han gör eller skapar. Det är bara det, att det är hans ungar och inte mina.
Var nere i mataffären för en stund sen. Har insett att det bor helt enormt mycket träningsmänniskor i mitt område. I området Staren. En dude hamnade framför mig hela tiden. Den enda skillnaden var att vi tog helt olika saker från hyllan hela tiden. Jag tog grädde. Han tog lätt mjölk. Jag tog hamburgare. Han tog frysta grönskaker. Jag tog brunt, han tog grönt. Han hamnade framför mig i kön. Följande lassades upp på bandet: Fyra energidrycker, fyra sportkakor, en gurka och sen det jag nämnde innan. Hmmm, fest i hackebackeskogen. Sen behöver man ju inte vara som mig: En flaska sköljmedel, ett sexpack och en burk med findus köttfärssås.
Har nog börjat kliva ut ur min glaskupa. I den som jag mått väldigt dåligt i. Detta tar sig i uttryck på hemska sett. Till exempel att jag bloggar minst två gånger varje dag. Är det bra eller dåligt? Blir min blogg sämre på detta vis. Finns det en smärtgräns för hur ofta man vill veta av mitt snusk?
För att snuska till det ytterligare. Berätta i kommentarsfältet. Eller tryck på gilla eller den där andra sugaknappen.
Har äntligen köpt schampo. Nu ska jag duscha.
TV-toppen V.13
1. Let's dance
2. Mästarnas mästare
3.Antikrundan
4. Sveriges mästerkock
5. Smartare än en femteklassare
Detta är de mest sedda programmen under vecka 13. Känns som det styrker min tes (som jag brukar utbrista när jag blir arg på mänskligheten): Att 80% av befolkningen är idioter. Lek och tävling går hem i stugorna. Då finns ens inte plats 6 till 10 med på listan. Misstänker att doo bi doo och postkodsmiljonären skulle kvala.
Förutom att det är fördummande TV i sig har mitt hat att göra med att jag får total ångest av att titta på såna här program. Jag mår dåligt på riktigt. Blir nervös och deprimerad. Värst är det när folk plötsligt brister ut i sång. Oförmågan att ryckas med av tjäckheten är total.
Det enda program i denna lek och lär-katerogi jag klarar av är På spåret. Antikrundan går an så länge hon den käcka Lundberg eller Lundgren håller sig borta. Naturligtvis skulle jag välja att titta på det av samma anledning som alla andra. Att det dyker upp någon grunka som är värd 50 000:- som jag också råkar ha hemma, trots att jag vet att jag bara äger massa snyggt, men användbart junk hemma.
Funderar på att knäcka en 3,5:a och hälsa våren välkommen och sluta och gnälla.
För stunden alltså.
2. Mästarnas mästare
3.Antikrundan
4. Sveriges mästerkock
5. Smartare än en femteklassare
Detta är de mest sedda programmen under vecka 13. Känns som det styrker min tes (som jag brukar utbrista när jag blir arg på mänskligheten): Att 80% av befolkningen är idioter. Lek och tävling går hem i stugorna. Då finns ens inte plats 6 till 10 med på listan. Misstänker att doo bi doo och postkodsmiljonären skulle kvala.
Förutom att det är fördummande TV i sig har mitt hat att göra med att jag får total ångest av att titta på såna här program. Jag mår dåligt på riktigt. Blir nervös och deprimerad. Värst är det när folk plötsligt brister ut i sång. Oförmågan att ryckas med av tjäckheten är total.
Det enda program i denna lek och lär-katerogi jag klarar av är På spåret. Antikrundan går an så länge hon den käcka Lundberg eller Lundgren håller sig borta. Naturligtvis skulle jag välja att titta på det av samma anledning som alla andra. Att det dyker upp någon grunka som är värd 50 000:- som jag också råkar ha hemma, trots att jag vet att jag bara äger massa snyggt, men användbart junk hemma.
Funderar på att knäcka en 3,5:a och hälsa våren välkommen och sluta och gnälla.
För stunden alltså.
Mc sodom och gomorrah.
Tagit två bärs efter jobbet med Putte på 7a:ns. Efteråt käkade jag en burgare på Mc Donalds. Det var gris och äckelfest där inne.
När jag flyttade till Växjö 1986 fanns det inget Mc Donalds. Några år senare öppnades ett Mc Donalds mitt i Växjö. Det var status att jobba där. En av cheferna rakade in ett M och c i sin nacke. Gick runt i slips och kostym och portfölj. Det hela var svårt att förstå. Status att jobba på en snabbmatkedja...
När uteställena stängde samlades folk på och utanför Mc Donalds. I vinglande drivor. Det blev ofta slagsmål i köerna. Folk stod och spydde på gatan. Mer småstadsaktigt kan det knappast bli.
En gång såg jag en snubbe som skulle äta sin mat. Han var så packad så hela sväljsystemet hade lagt av i hans kropp. Han tog en stor tugga på sin Big Mac. Tuggade med sina skeva käkar. Till slut trillade allt ut ur munnen på honom. Geggan landade på resten av maten. Han tog upp den stora kletiga, nytuggade bollen och pressade in i munnen igen och gjorde om samma procedur en gång till. Snacka om status...
En annan gång smet jag och min kompis ner på nedervåningen som var avstängd. Det var en sommarkväll. Vi rotade genom alla skåp på jakt efter vem vet vad. Vi hittade några stora kartonger med julsaker. Vi hängde glitter och julgranskulor över alla stolar och bord. Placerade en tomte på dass. Kopplade in julgransbelysning och lös upp papperskorgarna. Vi höll på länge och väl innan vi åter gick upp och möttes av gris och äckelfesten i statusens dekandenta hortempel.
När jag flyttade till Växjö 1986 fanns det inget Mc Donalds. Några år senare öppnades ett Mc Donalds mitt i Växjö. Det var status att jobba där. En av cheferna rakade in ett M och c i sin nacke. Gick runt i slips och kostym och portfölj. Det hela var svårt att förstå. Status att jobba på en snabbmatkedja...
När uteställena stängde samlades folk på och utanför Mc Donalds. I vinglande drivor. Det blev ofta slagsmål i köerna. Folk stod och spydde på gatan. Mer småstadsaktigt kan det knappast bli.
En gång såg jag en snubbe som skulle äta sin mat. Han var så packad så hela sväljsystemet hade lagt av i hans kropp. Han tog en stor tugga på sin Big Mac. Tuggade med sina skeva käkar. Till slut trillade allt ut ur munnen på honom. Geggan landade på resten av maten. Han tog upp den stora kletiga, nytuggade bollen och pressade in i munnen igen och gjorde om samma procedur en gång till. Snacka om status...
En annan gång smet jag och min kompis ner på nedervåningen som var avstängd. Det var en sommarkväll. Vi rotade genom alla skåp på jakt efter vem vet vad. Vi hittade några stora kartonger med julsaker. Vi hängde glitter och julgranskulor över alla stolar och bord. Placerade en tomte på dass. Kopplade in julgransbelysning och lös upp papperskorgarna. Vi höll på länge och väl innan vi åter gick upp och möttes av gris och äckelfesten i statusens dekandenta hortempel.
tisdag 2 april 2013
PANG!
Sen gick jag och syrran och hennes grabb och tog en bärs på pizzeria Vickis. Sexigt namn. Stället är halvsexigt. En jättefet pizzabagare som pustar. Hans kompanjon sitter i en liten håla och glor trött ut på människorna som besöker restaurangen. I baren sitter några riktigt trötta och slashasiga alkisar. Men, en halvliter Zlato kostar 35 spänn och en pizza 65. Både ölen och pizzorna är bra.
Det jag försöker komma till är att jag tog med mig en rykande pizza därifrån och gick och väntade på bussen. Det finns troligtvis inget så provocerande som att kliva på bussen med en rykande pizza som sprider ett moln av hungerdoft i bussen. Mycket värre än när en allmänt illaluktande eller unken eller alkoliserad själ som inte duschat på två veckor kliver på. Där sitter folk och planerar vad de ska äta när de kommer hem efter en lång dag på jobbet eller efter kvällsträningen. Ska jag koka ett paket nudlar eller käka en påse linsfröer. PANG!!! IN KOMMER GÖSTA med en pizza som luktar möla ner sig och dessutom ser jävligt nöjd ut och dessutom är det... Smaklökarna ställer sig på vid gavel och bussen skenar ut i diket.
Nu ska jag värma min pizza, sen ska jag möla den.
Har för övrigt inte haft ett sexpack 3,5:or i kylen på en månad. Faktiskt ens inte en enda öl. Känns både som en bra och dålig idé på samma gång.
Imorn ska jag duscha. Tror jag...
Gloryhole
Tog en öl på queens nyss. Gick på dass. Två dass vägg i vägg med varann.
Är det ett gloryhål tro?
Är det ett gloryhål tro?
Bloggar och fula tår.
Nu har jag lagt mig i soffan efter att ha druckit två jätteglas med kaffe och rökt fyra cigaretter under en timme. Man blir helt upplöst av att sitta i solen. Som en sönderkokt grönsaksoppa på högsta värme på spisen.
Jag har dekorerat balkongen med min luffartrall som jag hittade nere på gården för ett tag sen. Den ger verkligen ett luffigt intryck. Inte som en bild i en inredningstidning.
Läser väldigt mycket skrift i dagboks och bloggform nu. Martin Kellermans "En serietecknares dagbok". Jag läser om Martins blogg (i hästpojken). För några dagar sen kom min farsas tillhörigheter hem från Spanien. Där i fanns ett tjugotal anteckningsböcker i dagboksform, översättning till spanska av Rolf Fridholms (som han var "telefonpolare" med) aforismböcker och ett otroligt märkligt försök till en halvt oläslig roman. Allt skrivet under delerium, demens och senare, återigen ett återfunnet alkoholmissbruk.
Tänker att man skulle ge ut sin blogg i bokform. Tänker samtidigt att det ligger väldigt dåligt i tiden och undrar samtidigt om det är nån förvirrad stackare som skulle köpa en sån bok när det finns så mycket annan bra och dålig smörja att läsa...
I övrigt är min vardag enormt inaktiv för tillfället. Vill ha det så nu men blir samtidigt stressad av läget.
Skrivit två inlägg idag. Fantastico ju. Det tar sig sa han som eldade upp sina räkningar och gick ut genom dörren.
Överväger fortfarande den där duschen...
Ett ex skrev en gång en dikt om mina fula tår. Om mitt fejs såg lika taskiga ut som mina tår hade jag aldrig ifrågasatt varför jag inte har en tjej.
Jag har dekorerat balkongen med min luffartrall som jag hittade nere på gården för ett tag sen. Den ger verkligen ett luffigt intryck. Inte som en bild i en inredningstidning.
Läser väldigt mycket skrift i dagboks och bloggform nu. Martin Kellermans "En serietecknares dagbok". Jag läser om Martins blogg (i hästpojken). För några dagar sen kom min farsas tillhörigheter hem från Spanien. Där i fanns ett tjugotal anteckningsböcker i dagboksform, översättning till spanska av Rolf Fridholms (som han var "telefonpolare" med) aforismböcker och ett otroligt märkligt försök till en halvt oläslig roman. Allt skrivet under delerium, demens och senare, återigen ett återfunnet alkoholmissbruk.
Tänker att man skulle ge ut sin blogg i bokform. Tänker samtidigt att det ligger väldigt dåligt i tiden och undrar samtidigt om det är nån förvirrad stackare som skulle köpa en sån bok när det finns så mycket annan bra och dålig smörja att läsa...
I övrigt är min vardag enormt inaktiv för tillfället. Vill ha det så nu men blir samtidigt stressad av läget.
Skrivit två inlägg idag. Fantastico ju. Det tar sig sa han som eldade upp sina räkningar och gick ut genom dörren.
Överväger fortfarande den där duschen...
Ett ex skrev en gång en dikt om mina fula tår. Om mitt fejs såg lika taskiga ut som mina tår hade jag aldrig ifrågasatt varför jag inte har en tjej.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
