I göteborg heter alla Glenn.

Jag var på hockey igår. För första gången i mitt vuxna liv. Frölunda - Djurgården. Fantastisk känsla att göra helt nya saker vid 39 års ålder. Även fast det bara handlar om hockey. Flög ju för första gången för två år sen. Om du inte flugit förr så kan det beskrivas som att åka rymdraket. Vågrätt(Och för er som har flugit så har ni ju rymdresan kvar). Fantastiskt och skrämmande och just helt nytt. Bungyjumpingen och bergsklättringen upp för mount everest lämnar jag dock över till nån annan. Någon måtta får det ju vara på actionen. Jag är ju ingen entummad Göran Kropp!
Hur som haver (i Göran Kropps entummade kropp... christ!) så var hockey en sköj upplevelse. Lite som ett familjärt jippo. Körv, öl i plastmuggar, en dj som vrölar: "Kom igen nu reser vi oss alla och applåderar för frölunda. En enormt energisk hejarklack. Driven av en ännu mer energisk hejarklacksledare i glamrocksutstyrsel (som hade missat en spelning med The Darkness.): röda leopardtights, svartfärgat pasch, megauringat linne, bandana. I pauserna går supporter till lag och motståndarlag ut och röker tillsammans. Familjärt. Folk över lag ser jävlit risiga och räliga ut. Estetik återfinnes på andra arenor.
En stund innan vi gick på matchen tog jag och syrran och hennes kille en bärs på en närliggande krog. De bedyrade för mig hur "frendly" stämning det är på hockeymatcher jämfört fotboll. Här finns minsann inga huligantendenser. När vi sen var på väg in på scandinavium, mitt i trängseln, vände jag mig och tittade på något bakom min axel. När jag sen vände min skalle i fötternas riktning Igen slog jag huvudet i något. En stolpe? Det kändes så, men det fanns ingen stolpe där. Jag såg hur syrrans kille sprang iväg. Sen stod jag där och undrade vad fan det var frågan om. Han kom tillbaka med något i handen. En "mjuk puck". Det visade sig att det var en djurgårdare som hade skickat in den i folksamlingen och den träffar naturligtvis hockeygröngölingen i pannan. En neutralt svartklädd sådan också. Ingen halsduk, ingen matchtröja. Bara nyfikenheten i behåll.
Pucken är numera ett givet ölglasunderlägg.

Landala torg kl.11:26

Jaha? Hörru Nisse-Pisse Päronpung, are you talking to me?

En till åtta öl.

Bakfull, hängig, trött. En öl med syrran igår, blev istället åtta eller fler. Ölen var helt enkelt mycket godare än vad man trodde den skulle vara, men se sköjigt var det. Vi träffade en snubbe igår som jag under lång tid alltid tyckt var dryg. Vi har liksom aldrig dragit jämt. De sista gångerna jag träffat honom har jag dock upplevt honom som trevligare. Han har väl blivit äldre har jag tänkt. Han satte sig bredvid oss och tog några bärs. En av diskussionen handlade om bamse, tintin och asterix. Jag sa att jag tyckte om tintin bäst. Då blev det mothugg. Allt för att det aldrig figiuerar några kvinnor i tintinalbumen. Kändes lite överdrivet politiskt korrekt kan jag tycka. När jag sen berättade att jag ogillade övervåldet i asterix, att det skulle vara helt i sin ordning att man står och hoppar på någons huvud typ tretton ggr, som faktiskt förekommer i en sen,blev det mothugg igen. Jag hävdade att det också sker i verkligheten (inte pga asterix), då ville han inte prata med mig mer. Han pratade med syrran istället. Så fort jag sa något vände han ryggen till. När sen syrran vände sig mot mig för att fråga när vagnen hem gick, blev han förbannad för att hon hade avbrutit honom. Ni vill inte diskutera med mig, sa han ilsket och reste sig och försvann från krogen.
Hyfsat uppsvullet självego. Patetiskt.
Åkte hem med en svarttaxi. Han hette Hassan. Han var utbildad massör och bilförsäljare. Jag sa att han hade en fin bil. Då ville han sälja den till mig. Avbetalningsplan, 4000/mån. Jag frågade om det var risk för att få några skott i knäskålarna om man hamnade efter med betalningen.
Om jag behövde massage skulle jag ringa. Om jag behövde få ryggen utsträckt skulle jag ringa. Hassan - handlingens man.

Nåväl, nästa man till slakt... Som man bäddar vänder man oftast liten tuva, om och om igen.
Minnerna av vad som har varit gör ont ibland. Slår ner som blixtar rakt i skallen.

Söndagsfakta

Det finns enligt hitta .se 1111st Göran Persson i Sverige...

...men bara en Johan Ernerot.

Tack och lov. Det känns mer än tillräckligt.

Smörrebröd i helvetet.

Jippi! Loket är tillbaka i bingolotto. Med samma mustasch, fast uppbyggd på andra mustash-hår. Med lite repigare glasögon och några centimeter oxfile extra runt midjan. Med samma bländande leende. Loket - snubben som vet i vilket landskap varenda liten småort hör hemma. Jag saknar ord. Yeahhh...

Annars är Rickard Sjöberg den sista personen jag skulle kunna tänka mig att ta en bärs med. Troligtvis dricker han bara mjölk. Kan inte tänka mig någon vidrigare människa. Sektkristen, överpräktig, skenhelig (med tanke på att han är programledare för en spelpengamaskin). Med ett helt ofattbart plastigt, falskt, påklistrat smil.
Tycker han kan duka upp ett smörrebrödsbord i helvetet och bjuda in resten av tv-kanalernas programledare som leder alla lekprogram. Sen kan dom stanna där. Länge. Det är slut nu. Färdiglekt om man säger så.

Mycket krossade busskurer i morse. Tonåringarna har haft en lyckad kväll. Själv fyller jag fyrtio nästa år. Ibland kan man få en känsla av det skiner igenom. TV-snack och bitterhet.

Da da da på lilla resturangen i samhällsjävlet.

Sitter på lilla resturangen och tar en kaffe. Fick den till personalpris i ett glas för tolv kronor. Hade det varit en kaffekopp hade det blivit tjugoen kronor lät  han meddela. Saken var biff. Bakom mig har jag en enormt dampig unge som slår alla rekord. Hon hoppar på stället och vrålar da da da da. Om och om igen. Föräldrarna skrattar och fyller i. Det maler sig in i min hjärna. Trummhinnernas vax kryper långt in för att slippa delta. Det  totalsaboterar min lugna stund.
Framför mig har jag en alkis, vilket i och för sig inte är så ovanligt om man sitter på lilla resturangen. Han var tillfälligt arg för några minuter sen. Inte på en annan alkis som annars brukar vara fallet, utan vädret.
"De sa att det skulle bli varmt idag, de jävlarna. Vad får man? Ett förbannat regnhelvete! De där jävlarna bara ljuger och lurar oss hederliga människor. Nån borde åka upp dit och slakta hela jävla förbannade bunthelvetet."
Är väl inte själv helt dålig på att reta upp mig på samhällets dumheter mellan varven, men i det här fallet känns det inte riktigt som att det skulle vara en kupp utförd av samhället mot oss vanliga dödliga för att regnet öser ner och solen lyser med sin frånvaro... Sen undrar man ju såklart vilka det är som ska slaktas och var denna horibla plats "dit" ligger. Nu en bärs. Da da da.

Tömde mitt möblemang igår från vårt forna hem hos min forna tjej. Ingen rolig historia precis, men nu är det gjort. En del av grunkorna är magasinerade och resten intryckta i två olika förråd hos två olika vänner. Själv befinner jag mig i Torpa på syrrans soffa i vardagsrummet om någon nu skulle vilja mig något.
Jag tillhör numera kategorin ensamstående människor. Jag är fri att göra vad jag vill inom rimliga gränser inom staden allemansrätt utan att någon lägger sig och jag njuter av det... knappt ingenting.
Det där med tvåsamhet ligger mig varmt både om pung och hjärta även fast det verkar gå åt fanders varenda gång.

Satellit i hoodet.

Det ska tydligen braka ner en satellit från himlen i helgen. Om den inte bara brinner upp i stratton kan det finnas risk att delar landar i Östra Götaland. Risken att få ett hål i skallen är en på drygt tretusen. Inte så stor, ändock större än att vinna miljonvinst på triss eller att Gene Simmons ringer på ens dörr och frågar om man ska med ut på en bärs.
Hoppas det inte råder någon felkalkylering så att skräpet landar på andra lång. Tänkte just nämligen ta några bärs där ikväll.