Söndagsfakta

Det finns enligt hitta .se 1111st Göran Persson i Sverige...

...men bara en Johan Ernerot.

Tack och lov. Det känns mer än tillräckligt.

Smörrebröd i helvetet.

Jippi! Loket är tillbaka i bingolotto. Med samma mustasch, fast uppbyggd på andra mustash-hår. Med lite repigare glasögon och några centimeter oxfile extra runt midjan. Med samma bländande leende. Loket - snubben som vet i vilket landskap varenda liten småort hör hemma. Jag saknar ord. Yeahhh...

Annars är Rickard Sjöberg den sista personen jag skulle kunna tänka mig att ta en bärs med. Troligtvis dricker han bara mjölk. Kan inte tänka mig någon vidrigare människa. Sektkristen, överpräktig, skenhelig (med tanke på att han är programledare för en spelpengamaskin). Med ett helt ofattbart plastigt, falskt, påklistrat smil.
Tycker han kan duka upp ett smörrebrödsbord i helvetet och bjuda in resten av tv-kanalernas programledare som leder alla lekprogram. Sen kan dom stanna där. Länge. Det är slut nu. Färdiglekt om man säger så.

Mycket krossade busskurer i morse. Tonåringarna har haft en lyckad kväll. Själv fyller jag fyrtio nästa år. Ibland kan man få en känsla av det skiner igenom. TV-snack och bitterhet.

Da da da på lilla resturangen i samhällsjävlet.

Sitter på lilla resturangen och tar en kaffe. Fick den till personalpris i ett glas för tolv kronor. Hade det varit en kaffekopp hade det blivit tjugoen kronor lät  han meddela. Saken var biff. Bakom mig har jag en enormt dampig unge som slår alla rekord. Hon hoppar på stället och vrålar da da da da. Om och om igen. Föräldrarna skrattar och fyller i. Det maler sig in i min hjärna. Trummhinnernas vax kryper långt in för att slippa delta. Det  totalsaboterar min lugna stund.
Framför mig har jag en alkis, vilket i och för sig inte är så ovanligt om man sitter på lilla resturangen. Han var tillfälligt arg för några minuter sen. Inte på en annan alkis som annars brukar vara fallet, utan vädret.
"De sa att det skulle bli varmt idag, de jävlarna. Vad får man? Ett förbannat regnhelvete! De där jävlarna bara ljuger och lurar oss hederliga människor. Nån borde åka upp dit och slakta hela jävla förbannade bunthelvetet."
Är väl inte själv helt dålig på att reta upp mig på samhällets dumheter mellan varven, men i det här fallet känns det inte riktigt som att det skulle vara en kupp utförd av samhället mot oss vanliga dödliga för att regnet öser ner och solen lyser med sin frånvaro... Sen undrar man ju såklart vilka det är som ska slaktas och var denna horibla plats "dit" ligger. Nu en bärs. Da da da.

Tömde mitt möblemang igår från vårt forna hem hos min forna tjej. Ingen rolig historia precis, men nu är det gjort. En del av grunkorna är magasinerade och resten intryckta i två olika förråd hos två olika vänner. Själv befinner jag mig i Torpa på syrrans soffa i vardagsrummet om någon nu skulle vilja mig något.
Jag tillhör numera kategorin ensamstående människor. Jag är fri att göra vad jag vill inom rimliga gränser inom staden allemansrätt utan att någon lägger sig och jag njuter av det... knappt ingenting.
Det där med tvåsamhet ligger mig varmt både om pung och hjärta även fast det verkar gå åt fanders varenda gång.

Satellit i hoodet.

Det ska tydligen braka ner en satellit från himlen i helgen. Om den inte bara brinner upp i stratton kan det finnas risk att delar landar i Östra Götaland. Risken att få ett hål i skallen är en på drygt tretusen. Inte så stor, ändock större än att vinna miljonvinst på triss eller att Gene Simmons ringer på ens dörr och frågar om man ska med ut på en bärs.
Hoppas det inte råder någon felkalkylering så att skräpet landar på andra lång. Tänkte just nämligen ta några bärs där ikväll.

Bara det inte knakar till.

Jag har känningar i nacken. Så där som det känns innan det säger knak. Om det säger knak så ligger man där orörlig. Minsta lilla rörelse så skriker eller kvider man. Smärtan är olidlig. Overklig. Jag jobbar. Det brukar bli sämre på jobbet. Det är bara att hoppas att det inte säger knaaaak.
Håller dessutom på att packa ner mina saker i lådor hemma hos min f.d. I vårat f.d. hem. Det känns inget vidare. Tack vare en shysst polare så får jag ställa upp lådorna på hans vind. Möblerna ska jag magasinera på söndag. Funderar på att dra ut dem på gården och tända eld på skiten, men jag är väl för fäst vid mina saker. Det kändes bättre att flytta in hos henne att flytta ut. Sakerna tappar sitt värde. Det är bara livlösa, döda grunkor.
Jag bor i syrrans vardagsrum med kassar med kläder och min dator. Min syster och jag funkar fint med varann. Det är ändå till att lyckas vid 39 års ålder, per definition: Ingen tjej, ingen bostad, bara ett jobb som man hatar.

Förutom att de snart plockar in alla uteserveringar som är typ den sorgligaste händelsen om året har jag börjat längta efter riktig höst och vinter. Det har nog nästan aldrig hänt.

Söndagscitat

Andersen kan berätta sagan om Lyckans galoscher,
jag berättar den om Skon som klämmer.

Søren Kierkegaard

100% lekprogram och 80% idioter.

Ibland när jag är på dåligt humör och bitter brukar jag säga att 80% av mänskligheten är idioter. Med eller utan mig inräknad. Med fullständig rätt eller ej. Fast när man ser den här listan över vad som är populärast att se på TV undrar jag om inte mitt talesätt är berättigat. De fem översta programmen är lekprogram. Det tordes vara vad den gemena svensken helst ser... Kan inte se något av de programmen utan att springa och hämta spyhinken. Ståhej, tjoho, skrattsalvor och neurotisk hysteri. Jag kanske inte är gemen, men jag har varit i Gemen i Tyskland en gång på 90-talet...
Jag är inte bitter... jo kanske lite, men mest slutar jag aldrig förundras över mänskligheten...