Morsan, farsan och en tavla.

Morsan berättade en anekdot för mig för några dagar sen om min far och en tavla.
Det hela utspelade sig i jultid. Då man ska vara snälla mot varandra. I början av nittiotalet. Familjens ekonomi hade kollapsat totalt. För att lösa läget bestämde sig farsan att ta en av våra tavlor till stampen. För att rädda julen. Det var ett arv från min farmor och farfar som hade avlidit ganska nyligen. Det uppstod ordväxling mellan morsan och farsan som mynnade ut i ett av alla deras tusen gräl. Morsan ställde ett ultimatum som löd: går du iväg med den där tavlan tar jag ut skilsmässa. Farsan tog ner tavlan under tystnad och klev ut genom dörren. Äktenskapet var redan nere i botten, men morsan hävdade efteråt att den här grejen var den avgörande spiken.
Tavlan var målad av Olle Hjortzberg och var värderad till 50 000:-. Farsan fick 3000 spänn för den. Antar att farmor och farfar bröt ihop i graven.
Julen var räddad. Men ekonomin var fortfarande katastrof. Han ringde flertal gånger till stampen och bad dem hålla tavlan. Till slut kunde de inte hålla den längre. Han fick aldrig råd att hämta ut tavlan.
Anledning att morsan berättade det här nu var att hon hade sett i tidningen att ett utav hans liknande verk hade sålts på auktion. Gamle olle hade fått uppsving. Tavlan hon sett i tidningen hade sålts för 620.000:-.
Med andra ord, så här i efterhand en ganska dålig affär.
Kort efter tog morsan ut skilsmässa och flyttade till Tibro. Själv var jag 21 år. En jobbig tid följde. Farsan som många gånger vrålat i morsans fejs att han sket i vilket huruvida hon tog ut skilsmässa eller ej, satt nu där kvarlämnad i ett ekande radhus. Jag hade precis flyttat hemifrån. Som tur var. Jag hälsade på honom då och då för att hitta en nerbruten och söndersupen man. Min farsa.

Visste inte då att jag långt senare skulle ta hand om honom under två års tid, men det är en annan historia.


Hur som helst... Pang, tavlan är såld!

Hos tandläkaren

Apropå den saken att jag inte varit hos tandläkaren på sådär 15-20 år, som jag skrev här för ett tag sedan.

Läste precis på GP:s löpsedel att man varnas för att tandläkaren kan dra ut tänder i onödan.

Ser genast framför mig vad som skulle ske om jag gick till tandläkaren. Han skulle säga nåt i stil med: "Det här var ingen skön syn". sen skulle han dra ut varenda gadd. Kanske på sin höjd lämna kvar de två främre tänderna i överkäken.
Så gick man då därifrån som bävern i Skara. En urfattig bäver med tandläkarräkningar som skulle ta mer än hela livet att betala.

På nåt vis så känns det tryggast att kanske vänta i 15 år till.

Anvil

Såg anvil-dokumentären som svt visade igår. Missade den när den var med på göteborgs filmfestival för några år sedan. Tillhör dock inte en av dem som missat Anvil totalt, vilket jag är ännu gladare för nu efter att sett filmen. Det ä just vad dokumentären handlar om. Ett band som varit med på de stora festivalerna med alla de stora banden. Släppt massa plattor och ändå känner bara en handfull till dem. Den handlar även om att aldrig ge upp utan till varje pris följa sin dröm. Hängivelsen och tron på att lyckas är vacker och total och följer med i filmen från början till slut som en röd tråd.

Hörde Anvil första gången när jag var nånstans mellan 10-12 år. Låten var metal on metal på skivan med samma namn. Minns hur rått gitarrljud de hade och trummisen var en jävel till att banka på. Man hade inte hört något liknande sound. Är fortfarande ett av mina absoluta favoritband från den tiden. De första plattorna är helt grymma.

Det mest komiska eller ironiska, men också det sköna är att efter dokumentären fick Anvil ett rejält uppsving och har väl i slutändan lyckats med sin dröm

Stekos och insomnia

Det luktar stekos i trapphuset. Det gjorde det redan klockan nio i morse.
Äckligt? Nej...
Det luktade så där svettig stekt potatis med körv och ägg. Brunch. Jag har varit hungrig sedan doften trängde in genom brevlådan, så jag tänkte att jag skulle promenera iväg till ett sånt där svettigt kafé som osar stekfett och kolestrol. Där det bara jobbar feta tanter i förkläden och där bordsdukarna är kladdiga av matfett. Frågan är bara: Finns det några sådana syltor kvar i dessa övernyttiga hälsotider?

Har haft en insomnia-natt och har där med inte sovigt på exakt 24 timmar. Brukar Blir så ibland. Folk brukar frågar varför har du inte sovit då? Ingen aning svarar jag. Kanske för att himlen ser arg ut? Eller för att alla soptunnor är överfulla med skit och sopgubbarna sitter och skjuter heroin i en mysig skogsdunge? Så nej, jag vet ej. Känner bara att jag tänker lite konstigt. Typ hur många elefanter som får plats i en folkabuss egentligen och att Göran Persson kanske har haft sex med Mona Sahlin samtidigt som Jan Björklund applåderade och drack Gammeldansk direkt ur flaskan.

Måste nog göra ett sista försök att somna... så Guten Nacht igen.

Guten nacht!

Jag och min tjej har klivit ut ur en lång period av gräl, bråk, skrik och gråt. Kanske till och med stärkta av det. Jag firar detta med att känna ett visst lugn i kroppen. Med att skriva lite här och dricka en folköl.
Det är natt. De som inte är vakna eehh sover...

Jag skriver en dikt som jag döper till:

Nattjäveln
En man hänger sig bakom
en blommig köksgardin
i samma stund som grannen under
tar en runk i dushen.

Månen glider på
så och solen
fast aldrig krocka de två.

En kvinna
ligger och tänker på
hur taskig hårväxt
vissa män har
och att vissa andra män
har så dålig andedräkt
att de kan ta död
på ett helt rapsfält
bara genom att lägga en suck.
Hon blir inte gladare
av att tänka på det.
Så hon börjar pilla sig
i naveln
sen somnar hon om.

Saturnus snurrar runt
men tappar plötsligt en ring
som landar någonstans
häromkring.

Hon missar nattbussen
till helvetet
men hoppar på vagnen
till himlen.

Tidningsbudet tröttnar
på att vara
just tidningsbud
och häller ut tidningarna
i en hög på gatan
och tänder på.
Han dansar en stund,
sen går han hem
och lägger sig.

Det är svart ute
jag har för mig
att det är den tiden
på dygnet
som kallas natt.

Nu ska jag gå och lägga mig bakom min tjejs lena ända.
Vad ni gör är upp till er så länge ni gör det någon annanstans

Guten nacht!

En promenad till hej babberibba-landet.

Den där fredagskänslan som infann sig till noll procent, blev visst hundra. Efter den där morlokna promenaden i regnet satte jag mig på Lilla London och tog en bärs.Där gick min "flyttkompis" och hans tjej förbi... sen gick det som det gick. Är nästan aldrig ute på helger, så hade glömt av hur mycket folk och fä det vara i rörelse. Tror aldrig jag har sett en sådan svettig trängsel runt en gratisbuffé. Människor var totalt rabiata.

Senare hamnade vi på Sejdeln. Två kids kom fram och frågade om de fick slå sig ner vid vårt bord då lokalen i övrigt var full. De betedde sig som liftarna gör när de gömmer ett gäng människor i en buske. När vi svarat "ja det går väl bra", dök det fram sex-sju kids till från ingenstans som trängde sig ner vid bordet. Efter en stund när de gjort sig hemmastadda sa de till oss att flytta på oss för vi tog för mycket plats.

Sist blev det efterfest och sen däcka på en soffa. Kan inte minnas när jag kört hela paketet sist. Vet bara att resten av helgens ansträngningar har gått åt till att andas, förundras att man lever och att säga till sig själv: kanske man är för gammal för sådant här komplett hej babberibba?

Fotot är från Sejdeln, när stämningen är som absolut trevligast!

En promenad

Noll procent fredagskänsla infinner sig här.
Därmed blir det inga fredagschips eller någon gammal risig jävla fredagskyckling.
Troligtvis inget superi, eller ståhej i busken eller andra dumheter.

Bara en en planlös promenad i det trogna regnet. Titta på dårar och kvarvarande fåglar som inte stack till Japan eller Afrika.
Titta på bilar och spårvagnar.
Titta på idioter som är ute och promenerar.
Bara en promenad.

Inget mer.