Anvil

Såg anvil-dokumentären som svt visade igår. Missade den när den var med på göteborgs filmfestival för några år sedan. Tillhör dock inte en av dem som missat Anvil totalt, vilket jag är ännu gladare för nu efter att sett filmen. Det ä just vad dokumentären handlar om. Ett band som varit med på de stora festivalerna med alla de stora banden. Släppt massa plattor och ändå känner bara en handfull till dem. Den handlar även om att aldrig ge upp utan till varje pris följa sin dröm. Hängivelsen och tron på att lyckas är vacker och total och följer med i filmen från början till slut som en röd tråd.

Hörde Anvil första gången när jag var nånstans mellan 10-12 år. Låten var metal on metal på skivan med samma namn. Minns hur rått gitarrljud de hade och trummisen var en jävel till att banka på. Man hade inte hört något liknande sound. Är fortfarande ett av mina absoluta favoritband från den tiden. De första plattorna är helt grymma.

Det mest komiska eller ironiska, men också det sköna är att efter dokumentären fick Anvil ett rejält uppsving och har väl i slutändan lyckats med sin dröm

Stekos och insomnia

Det luktar stekos i trapphuset. Det gjorde det redan klockan nio i morse.
Äckligt? Nej...
Det luktade så där svettig stekt potatis med körv och ägg. Brunch. Jag har varit hungrig sedan doften trängde in genom brevlådan, så jag tänkte att jag skulle promenera iväg till ett sånt där svettigt kafé som osar stekfett och kolestrol. Där det bara jobbar feta tanter i förkläden och där bordsdukarna är kladdiga av matfett. Frågan är bara: Finns det några sådana syltor kvar i dessa övernyttiga hälsotider?

Har haft en insomnia-natt och har där med inte sovigt på exakt 24 timmar. Brukar Blir så ibland. Folk brukar frågar varför har du inte sovit då? Ingen aning svarar jag. Kanske för att himlen ser arg ut? Eller för att alla soptunnor är överfulla med skit och sopgubbarna sitter och skjuter heroin i en mysig skogsdunge? Så nej, jag vet ej. Känner bara att jag tänker lite konstigt. Typ hur många elefanter som får plats i en folkabuss egentligen och att Göran Persson kanske har haft sex med Mona Sahlin samtidigt som Jan Björklund applåderade och drack Gammeldansk direkt ur flaskan.

Måste nog göra ett sista försök att somna... så Guten Nacht igen.

Guten nacht!

Jag och min tjej har klivit ut ur en lång period av gräl, bråk, skrik och gråt. Kanske till och med stärkta av det. Jag firar detta med att känna ett visst lugn i kroppen. Med att skriva lite här och dricka en folköl.
Det är natt. De som inte är vakna eehh sover...

Jag skriver en dikt som jag döper till:

Nattjäveln
En man hänger sig bakom
en blommig köksgardin
i samma stund som grannen under
tar en runk i dushen.

Månen glider på
så och solen
fast aldrig krocka de två.

En kvinna
ligger och tänker på
hur taskig hårväxt
vissa män har
och att vissa andra män
har så dålig andedräkt
att de kan ta död
på ett helt rapsfält
bara genom att lägga en suck.
Hon blir inte gladare
av att tänka på det.
Så hon börjar pilla sig
i naveln
sen somnar hon om.

Saturnus snurrar runt
men tappar plötsligt en ring
som landar någonstans
häromkring.

Hon missar nattbussen
till helvetet
men hoppar på vagnen
till himlen.

Tidningsbudet tröttnar
på att vara
just tidningsbud
och häller ut tidningarna
i en hög på gatan
och tänder på.
Han dansar en stund,
sen går han hem
och lägger sig.

Det är svart ute
jag har för mig
att det är den tiden
på dygnet
som kallas natt.

Nu ska jag gå och lägga mig bakom min tjejs lena ända.
Vad ni gör är upp till er så länge ni gör det någon annanstans

Guten nacht!

En promenad till hej babberibba-landet.

Den där fredagskänslan som infann sig till noll procent, blev visst hundra. Efter den där morlokna promenaden i regnet satte jag mig på Lilla London och tog en bärs.Där gick min "flyttkompis" och hans tjej förbi... sen gick det som det gick. Är nästan aldrig ute på helger, så hade glömt av hur mycket folk och fä det vara i rörelse. Tror aldrig jag har sett en sådan svettig trängsel runt en gratisbuffé. Människor var totalt rabiata.

Senare hamnade vi på Sejdeln. Två kids kom fram och frågade om de fick slå sig ner vid vårt bord då lokalen i övrigt var full. De betedde sig som liftarna gör när de gömmer ett gäng människor i en buske. När vi svarat "ja det går väl bra", dök det fram sex-sju kids till från ingenstans som trängde sig ner vid bordet. Efter en stund när de gjort sig hemmastadda sa de till oss att flytta på oss för vi tog för mycket plats.

Sist blev det efterfest och sen däcka på en soffa. Kan inte minnas när jag kört hela paketet sist. Vet bara att resten av helgens ansträngningar har gått åt till att andas, förundras att man lever och att säga till sig själv: kanske man är för gammal för sådant här komplett hej babberibba?

Fotot är från Sejdeln, när stämningen är som absolut trevligast!

En promenad

Noll procent fredagskänsla infinner sig här.
Därmed blir det inga fredagschips eller någon gammal risig jävla fredagskyckling.
Troligtvis inget superi, eller ståhej i busken eller andra dumheter.

Bara en en planlös promenad i det trogna regnet. Titta på dårar och kvarvarande fåglar som inte stack till Japan eller Afrika.
Titta på bilar och spårvagnar.
Titta på idioter som är ute och promenerar.
Bara en promenad.

Inget mer.

Några ord om kaffe, pizza och kent

Idag har jag kanske druckit min sista kaffe utomhus på ett fik. Det var helt enkelt för jävla kallt.
Sen tog jag mig en promenad på stan. Jag gick in på emmaus. Där spelades kents 747 i högtalarna. Har alltid gillat klockspelet i den låten, men får lite ångest av låten ibland. Vet inte varför. Kanske har något med försvunnen ungdom att göra. Efterkonstruktiomsromantik av den samma. Ungdomstiden alltså.
För en stund sedan när gick jag in på Kellys för att käka en pizza. De spelade 747 med ja... Kent. Två gånger samma kväll.
Det här kan vara den sista pizza jag äter på länge. Känns som min kropp börjar längta efter nyttigare krubb. Typ svinrygg i plommonsås.
Mycket snack om mat på denna blogg För tillfället märker jag...

I somras när jag skulle flyga för första gången i mitt 38-åriga liv söp jag mig full kvällen innan för att jag inte pallade med min nervositet inför flygresan. Jag valde märkligt nog inom låtval att lyssna på 747 med kent. Om och om igen. För den som inte vet handlar låten om minuterna(?) från att planet börjar störta fram tills det krashar. Ett bakvänt sätt att tackla ångesten på. Kanske skulle tittat på filmen Alive också.

Logiken är inte alltid hemma i stallet.

Körv sa ja te daj!

Det är lite deppigt just nu. Jävligt hängigt. Jag och min tjej slår just nu något slags världsligt grälrekord. Åtmindstonde mellan dessa fyra väggar. Om och om igen. Det tär. Tanken är att vi ska flytta ihop om några veckor. Det oroar. Sen har man ju hål i skorna. hål i näsan och i öronen. Och i röven. Men det är ju mer standard.

Visar därför en bild på totalt oförställd lycka. Den kan man känna om man träffar en körvgubbe i natten. Det liksom bara osar körv längs hela universums sidogator. Då blir man så här glad, trots att vissa kanske skulle peka på att mitt léende ser lite ansträngt ut. Det är inget att bry sig om.

Körv is da thing, motherföcker!