"Först tar vi en promenad"

säger jag till Haddock.
"Bara du och jag och mina två brutna revben"
"Förbenade landkrabba", muttrar haddock och följer motvilligt med.
"Sen när vi kommer hem igen får du din dagliga ranson med rom. Det lovar jag"
Haddock ler. Sen säger han att jag är en riktig vän...

(Spenderar ganska mycket tid själv. Man blir som man umgås.)

Sms till emma.

Konstigt att snön ligger kvar vid valand men inte på andra lång.
Måste vara en jävligt dålig gata det där!

Andra lång alltså.
Ens inte snön vill hänga där.

Skitkörv osv.

Ett var två.

De sågar bort alla balkonger på grannhuset. Sågar, hugger eller vad fan man nu gör. Kontentan är i alla fall att det är ett jävla liv hela tiden. Det vibrerar och gnisslar i mitt kök. Trist att bli av med sin balkong om de nu inte sätter upp en ny.
Va fan kände jag nu: vem fan bryr sig?
Det jag skulle säga var att någon Gösta eller Gördis tydligen hade glömt eller skitit i att rensa sin balkong innan de skulle såga ner den. Detta resulterade i att det låg en hel hög med balkongtrall vräkta på marken. Johan gick ner och tog ett ordentligt snack med bygg-gubbarna. Det var inga problem att ta hand om kaffeveden. De var tvugna att snacka med chefen först bara, som var i antågande. Jag gick upp och väntade på balkongen. Byggjobbarna stod där i hög och väntade och gjorde ingenting och såg precis ut som arbetare gör när de inte gör någonting. En tjomme kom lunkande. Det var chefen. Så pekade dom på högen med bröte och visade chefen. Sen pekade dom på mig. Till sist vinkade hela gänget åt mig att komma ner och fynda.
Det gjorde jag. Med mina brutna revben. Som en annan smålänning. För jag nämnde väl det. Jag har inte brutit ett revben. Jag har brutit två.
Imorn ska jag till läkaren så han får klämma lite och jag får nöjet att vråla honom i själva fejset.
Ska även be om ett sjukintyg.

Avslutningsvis kan jag berätta en annan rolig historia gällande ett brutet revben. En arbetskamrat till min vän som jobbar som kock hade fått en spricka i ett revben. Tydligen tränar han sådan häringa mma eller vad det nu heter. Senare skulle han knulla med sin fru. Mitt i akten gick revbenet av. Han vrålade av smärta. Hans fru däremot trodde han vrålade av njutelsen för att det gick för honom.

Vi kan summera det hela på följande vis: Dansa aldrig full i närheten av vita pianon. Knulla aldrig med din fru (om du har någon) med ett sprucket revben. Risken är att det går av. Helt och hållet.
Lyft förövrigt aldrig trall med sjukskriven rygg när försäkringskassan ser på.

Adjö!

Det var ju just den här låten jag skulle visat för farsan.
Han hade diggat den.

Det blev aldrig av.
Sen plötsligt var det för sent.

http://open.spotify.com/track/2rldjI2fK6nYwlMgaITluf

Revbenet igen.

Käkat tunga värktabletter hela veckan. Det jobbigaste med värktabletterna är att man blir hård i magen av dom. Det jobbigaste med att bli hård i magen är att det blir krystat att skita. Krystandet gör att det smärtar i musklerna där revbenet gått av. Jag har nu lärt mig EXAKT vilka muskler man använder när man sitter på toalettstolen. Ibland är det både fantastiskt och smärtsamt att lära sig nya saker...
Idag valde jag mellan smärtstillande och en bärs. Kort efter att tanken slog in skötte sig valet helt själv. Det blev en bärs. Eller snarare tre vid det här laget. Men mamma du kan vara lugn. Din fyrtioåriga son ska gå hem alldeles strax. Så han inte dövar värken med alkohol, blir sköjfrisk och trillar baklänges och bryter ett revben till..

Ett brutet revben och ett lunchbesök på Galliano.

Med tanke på min frånvaro här, så kunde man få för sig att jag träffat en charmig donna. Gått och blivit kär och anser mig inte ha tid att skriva massa trams här...
Istället, på syrrans party i lördags under en vild dans med tre snurrar på raken föll jag handlös baklänges in i kanten på ett piano. Och bröt ett revben i ryggen. "Kanske två", sa läkaren och skrev ut två sorters starka värktabletter.
Veckan har alltså präglats av att gå runt, eller sitta eller ligga ner och ha ont. Jävligt ont mellan varven. För att komma upp på sängloftet krävs utstuderad teknik. Att harkla sig, hosta, gäspa, nysa, rysa till, andas för djupt eller skratta ordineras ej av läkaren.

Kämpade mig ner till Galliano för en lunch i förr igår. Åkte spårvagn och buss. Minsta lilla för hastig inbromsning är förenad med en mycket vass kniv i ryggen. Den sista biten till Galliano promenerade jag. Några hundra meter var som att bestiga mount everest utan redskap. Väl på Galliano var fläsken med löksåsen ,som hade vattnats i munnen slut. Jag fick nöja mig med en pizza. Det enda lediga bordet var rygg mot rygg till alkisarnas stambord. De pratade om kompisar som gått bort och deras begravningar. En snubbe avslöjade för de andra att han hade prostatacancer och att den hade spridit sig vidare upp i kroppen. Sen hojta han till Pappa att han ville ha en öl till. Stammisarna kallar av någon märklig anledning bartendern för Pappa. Just när han berättade om sin cancer gjorde mitt brutna revben lite mindre ont. Det lade sig på plats för en stund.
Jag tog med mig kaffet ut. Det fina vädret hittade inte in på uteserveringen. Kaffet smakade bränt. När jag reste mig trodde jag ryggen skulle gå av.
Idag är smärtan lite mildare, eller åtmindstonde just nu.

Ska nog ge mig ut på en promenad. Solen lyser där ute. Kanske jag träffar donnan i jourbutiken, på en bänk eller i gathörnet som gud glömde.
Kanske hon trillar baklänges för mig som jag dansande trillar baklänges över pianon.

Kalajs och en kebabstory.

Ska på födelsedagskalajso hos syrran och Kirre. Syrran fyller 35 bast.
Tror det kan bli sköj. Först städat, sen lite lattjo, och till slut tjosan. Syrran har ändå understrukit att det inte ska bli för tjosan. Man vet aldrig. Förrän efteråt.

Tiden går väldigt fort. Det känns inte överdrivet längesen sen jag och syrran gick runt i klarlackade träskor. Hon i röda. Jag i blå. Det är ju bara 30 år sen.

Tog en korv innan på Landala grill. Konstigt, allt jag har ätit där har smakat gammal föruttnad skitkorv. Åt en kebab där en gång. Eller snarare sås med kebab. Såsen rann över och ner på fingrarna. Såsen rann över och flödade ner i skägget. Jag försökte torka mig med den ända servett jag fått. Helt lönlöst. Från skägget droppade det ner stora blaffor på skjortan. Jag såg ut som en jävla kebabtomte. Jag hade hunnit ta ca tre tuggor när jag fick syn på en container. Jag vräkte hela sopphelvetet där och promenerade vidare. Fortfarande hungrig. Arg och nerslafsad.
Det mest hånfulla är att han alltid är väldigt noga med att säga: Smaklig måltid! Vad menar du din korpulenta pajas?
Sicken fullständigt irriterande människa!