De sågar bort alla balkonger på grannhuset. Sågar, hugger eller vad fan man nu gör. Kontentan är i alla fall att det är ett jävla liv hela tiden. Det vibrerar och gnisslar i mitt kök. Trist att bli av med sin balkong om de nu inte sätter upp en ny.
Va fan kände jag nu: vem fan bryr sig?
Det jag skulle säga var att någon Gösta eller Gördis tydligen hade glömt eller skitit i att rensa sin balkong innan de skulle såga ner den. Detta resulterade i att det låg en hel hög med balkongtrall vräkta på marken. Johan gick ner och tog ett ordentligt snack med bygg-gubbarna. Det var inga problem att ta hand om kaffeveden. De var tvugna att snacka med chefen först bara, som var i antågande. Jag gick upp och väntade på balkongen. Byggjobbarna stod där i hög och väntade och gjorde ingenting och såg precis ut som arbetare gör när de inte gör någonting. En tjomme kom lunkande. Det var chefen. Så pekade dom på högen med bröte och visade chefen. Sen pekade dom på mig. Till sist vinkade hela gänget åt mig att komma ner och fynda.
Det gjorde jag. Med mina brutna revben. Som en annan smålänning. För jag nämnde väl det. Jag har inte brutit ett revben. Jag har brutit två.
Imorn ska jag till läkaren så han får klämma lite och jag får nöjet att vråla honom i själva fejset.
Ska även be om ett sjukintyg.
Avslutningsvis kan jag berätta en annan rolig historia gällande ett brutet revben. En arbetskamrat till min vän som jobbar som kock hade fått en spricka i ett revben. Tydligen tränar han sådan häringa mma eller vad det nu heter. Senare skulle han knulla med sin fru. Mitt i akten gick revbenet av. Han vrålade av smärta. Hans fru däremot trodde han vrålade av njutelsen för att det gick för honom.
Vi kan summera det hela på följande vis: Dansa aldrig full i närheten av vita pianon. Knulla aldrig med din fru (om du har någon) med ett sprucket revben. Risken är att det går av. Helt och hållet.
Lyft förövrigt aldrig trall med sjukskriven rygg när försäkringskassan ser på.
Adjö!
