Ang. intriger som inte är mina och som jag känner att jag inte har att göra med.

Som Gary Oldman säger i Leonfilmen:
I dont have time for this Mickey Mouse bullshit!!!!

Dunder och brak på stuartsgatan.

I förra veckan när jag satt i lugnan ro och drack en kaffe på balkongen hördes plötsligt ett jävla brak längs gatan. Jaha, tänkte jag, nu har kriget kommit och tanksen rullas ut på gatan. Ljudet kom närmre. Jag reste mig upp för att kolla vad som försigick. En hund kom springande i full galopp. I kopplet släpade hunden en stor metall-låda efter sig. Den sortens låda som affärer lägger ner sina tidningsreturer i. Efter kom hundägaren springandes och vrålade på hunden att den skulle stanna. "Stannaaaa! Men stanna då för i helveteeee!!!" Efter hundägaren kom butiksägaren springande. Hunden sprang in mellan två parkerade bilar för att ge sig ut på gräsmattan, men låddan fastnade mellan de två bilarna. Det dunsade till och resan var slut. Antar att hunden fått panik och försökt komma ifrån det brakande ljudet och blivit ännu mer stressad när ljudet förföljde den. När hundägaren kom fram till sin hund ställde hon sig och vrålade på den redan uppskrämda jycken. Enormt opedagogiskt. Butiksägaren stannade upp och iaktog det hela på avstånd. Sen gick han fram, lossade kopplet och promenerade iväg med sin låda. Trött. Hunden slet och ryckte och promenerade iväg med sin hundägare som (kan man hoppas) lärt sig läxan att det kan vara bättre att binda hunden i en stolpe istället för i en låda nästa gång hon handlar snask i hörnbutiken.

Att ha eller att inte ha eller allt eller inget eller bara reflektioner över läget.

Ibland kan jag önska att det hela såg annorlunda ut. Att jag hade ett välbetalt jobb. En sexig fru. Vi knullar oftare än vi åker till Ica stormarknad. En tvåplansvilla. En rosenträdgård och en gräsklippare med ratt. Vi dricker dyra viner och tittar på solnedgångar som bara finns i Walt Disney-filmer. Jag är aldrig på dåligt humör och är imun mot cancer.

I det verkliga livet bor jag i en etta. Ensam. Har remouladsås till fiskpinnarna när jag lyxar till det på riktigt. Jag har inte knullat till det på månader, runkar i duschen och torkar mig i röven med knottrigt eldoradopapper när jag har skitit. Jag har 1500 spänn kvar på mitt enda konto jag äger och lägger mina pengar på skräpmat och starköl på krogen. Ingen klagar. Ens inte jag... förutom då och då när allt känns för visset...

Semestern som försvann.

Tillbaka på jobbet igen efter sex veckor semester... som bara försvann. Förutom att varit i väg en helg och sen spenderat några dagar hos morsan tycker jag mest det har varit öl och vilande. En del rose och lite promenader. Har inte badat en enda gång. Inte ett hångel i sikte. Bara massa lättklädda damer som kramat ur ögonen på en.
Fick sån magvärk här på jobbet innan så jag trodde jag skulle rasa i backen. Misstänker Garant Fruktyoghurt. Sprang på dass i ett tills min brukare såg småsur ut. Annars är det Beck och svindlande affärer. Då vet man att man är tillbaks på jobbet. Allt är med andra ord precis som vanligt. Igen.

Palats tai shanghai.

Det är dags igen. För lunch i svulstens tecken. Det är friterade räkor på bilden och inte ett lass med körv som min vän Maja trodde när hon såg en liknande bild på friterade räjor.
Tai Shanghai heter palatset... Jag trycker i mig krubbet. Matberusad igen. Funderar om jag någonsin har lyckats göra någonting lagom. Inser att jag aldrig använder det ordet. Det är tomt här, förutom en luffare som också trycker i sig maten och muttrar och morrar mellan varven. Jag tar med mig kaffet ut. En stammis spänner ögonen i mig, sträcker fram handen och presenterar sig som Håkan. Det går förbi en snygg donna. Håkan och hans kompis glor så ögonen håller på att studsa ner på marken. Sen konstaterar de att de är för gamla för att titta på så unga damer. Jag säger till dem att jag nyss fyllt fyrtio och undrar om jag får titta. Det får jag fan inte, säger Håkan. Sen reser sig Håkan och sätter sig och reser sig och sätter sig. Sen ber han om ursäkt för att det är fint väder. En gång, två gånger, tre gånger. Jag säger till honom att sluta be om ursäkt om han nu inte är en gud. Då säger han att jag nog är en bra människa. Hmmm, det har han ju förvisso rätt i.
Kineserior. Antropologi på riktigt. Jag dricker upp min kaffe och går. Vissa dagar orkar man inte riktigt. Jag säger hejdå till Håkan. Han säger hej, hej och ber självklart om ursäkt en sista gång.

Godspeed on me.

Känner mig yr och klibbig. Smått nervös. Jag har en finne i nacken och det bor en ryss i trappuppgången.
Jag skriver en låttext. Godspeed on me heter den och handlar om en aldrig sinande törst efter den tredje bärsen.
Var hos morsan förra veckan. En kväll åt vi grillad kyckling. Jag hade ett lass pommes till och åt dessutom nästan upp ett helt vitlöksbröd . Efteråt svällde magen upp till en kupol. Tror aldrig jag blivit så matberusad. Hela natten mullrade det i magen. Morsan tvingade ut mig på en promenad. Det var som att bestiga ett berg i motvind. Fes hela natten och halva förmiddagen.
Semestern är slut om en vecka. Om man tänker på det kan man börja gråta.
Ska dela en vinare med emma i slottskogen nu. Sitter på en soptunna och väntar på henne. Under de elva år jag har kännt henne har hon vart i tid kanske två gånger. Sen kanske vi hamnar på en krog. Kanske super ner oss.
Godspeed on me.

På TV på ICA i tibro.

På väg in i matberusningens land.